Dela detta:
Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Eftersöker historier om alternativa drömmar som gick åt pipsvängen  (läst 7036 gånger)

Juniperus

  • Gäst
Jo det fanns en anledning men när meningsfulla jobb bara finns för en del med höga utbildningar och sociala kompetenset och allt vad som krävs så kan det hända att vi får se ett återtåg till byarna.

Vedklyvaren

  • Inlägg: 41
    • Värmland
Visst är det så. Men den hard-core, prepperliknande livsstilen som din fungerar bara för någon enstaka individ. För de flesta så räcker det med att trappa ner sina materiella krav och tänka lite mer.

Juniperus

  • Gäst
Det är en del av det jag menar, att jordbruk går med stora energiförluster har blivit så allmänt accepterat så de som försöker sträva mot en mer balanserad energibudget är hardcore, det är ganska sjukt. Den dag då den billiga energin tar slut så kan vi förhoppninsvis vrida tillbaka begreppen men det är klart då kommer väl fusion som.kan driva kvantdator som kan skapa virtuella världar där man kan leva, då blir man nog betraktad som ännu mer hardcore för att man odlar morötter istället för att käka syntetiska morötter. Men det är väl lika bra att slå på stort om nu de flesta föredrar att leva i en illusion.

Livat

  • Inlägg: 260
    • -
Jag såg på tv, någon trendspanare spådde att detta år gick man ifrån att odla sina egna tomater i fönstret och istället gäller växter som ger renare luft. Tänkte att det är 70-talet (odla själv, lev av naturen) och 80-talet (crom, aktier och monstera/murgröna) all over igen! Det går i vågor och kommer kanske alltid att göra?

Postat med Alternativ.nu´s app


piggetröska

  • Inlägg: 173
    • Skåne
Sk ´Fri tid´ med lägenhetsliv o lönejobb är en synnerlig bräcklig frihet. Räcker med att du får någon förslitningsskada, blir några år äldre o s v så är du inte välkommen på samhällets godkända arbetsmarknad utan betraktas tillhöra den tärande skaran och skall acceptera diverse åtgärder som andra ´godkända´i samhället aldrig skulle göra. Då har du så  lite pengar så du får glömma de dyrare ekolivsmedlen och vara glad om dina slantar räcker i billiga matkedjor som N***o eller L**l som inte är så speciellt eko eller fair trade.

Om jag vore hardcore självförsörjare skulle jag heller inte behöva känna någon delaktighet i det allmäna förstörandet av den här planeten eller utnyttjande av det som förr kallade för den tredje världen (idag låglöneländer?).  Vad man en gång räknade in i ´den vite mannens skuld´

Piggetröskan

Vedklyvaren

  • Inlägg: 41
    • Värmland
 Fast det är när man är äldre och fått någon förslitningsskada som det kan kännas motigt att hugga sin ved med yxa och föda sin ko med hö slagit med lie och hässjat på slanor.

piggetröska

  • Inlägg: 173
    • Skåne
Kan vara. Men inte säkert.
 
För har du fått musarm efter 30år vid jobb datorn så kan det vara tvärtom. Du blir friskare än någonsin av att hugga ved.

På den gamla goda dåliga tiden träffade jag en gång en televerkare som fått sluta med jobbet p ga förslitningsskador, men omskolats till billackerare. Det funkade, arbetsmomenten var annorlunda.

Men det var då det. Idag har jag ingen känsla av att det är lika generöst. Och det finns färre praktiska jobb att byta till. Och du skall helst aldrig vara långsam för då blir det billigare att skicka jobbet till låglöneland.

Piggetröskan,  född på 1950talet

Juniperus

  • Gäst
Fast det är när man är äldre och fått någon förslitningsskada som det kan kännas motigt att hugga sin ved med yxa och föda sin ko med hö slagit med lie och hässjat på slanor.

Där gemenskapen kommer in men det gäller att bygga upp den innan man blir för gammal. Lär upp den nya generationen istället för att överge dom på en allt brutalare och abstrakt arbetsmarknad.

ensamvarg_17

  • Inlägg: 208
    • Dalarna
Det här med det enkla livet i obygden som så många strävar efter, det livet är inte alls så enkelt när allt kommer omkring och det är absolut inte lätt. Visst är det så att många saker blir ofantligt mycket tyngre än att sitta i en lägenhet i innerstan, man måste hämta sitt vatten i en brunn eller kallkälla kanske några hundra meter från huset, man måste som tidigare nämts hugga ved å bära in veden för att inte frysa osv osv. Nu bor jag i en liten stuga utanför staden men går mer eller mindre dagli dags kvällsrundan med hunden nere på stan och när jag går där nere så slår det mig att kalsongmannen ligger på samma plats i favvoritsoffan och vägg i vägg sitter nästa person på samma plats i sin favvoritfåtölj och tittar på samma program, eller varför inte jannerödvtjut som sitter lite smådåsig ensam med sin flaska rödtjut mer eller mindre varje kväll osv osv. Varför sitter man bara av tiden i hemmet? Varför kostar man på sig gymkort för massor av tusenlappar varje år när man om man hade bott kvar i sitt gamla torp hade fått allt detta helt gratis kanske inte rödtjutet då men man hade fått se naturen hur vacker den faktiskt är och hur den förändras med årstidernai stället för att sitta framför sin nya widescreen tv på köpet så får man dessutom dofterna.
Jag tror inte alls att denna utveckling som råder idag är rätt väg att gå, vi har målat in oss i ett gigantiskt ekorrhjul som kommer ta livet av oss på ett eller annat vis så enkelt är det bara. Vi alla måste dra åt handbromsen i ekorrhjulet å det måste bli fler som flyttar ut i avfolkningsbygden igen inte bara för att rädda våra gamla byar som mer eller mindre redan har dött ut utan för att rädda oss själva från att gå under pga alla välfärdssjukdommar osv.
Visst kommer man att göra massor av misstag när man flyttar ut i ödebyarna igen men det är tillåtet att göra fel, men det intressanta är väl varför vi gör "fel" jo vi människor har helt enkelt blivit för lata/bekväma och vi har glömt allt som våra förfäder har kunnat å det måste vi tyvärr lära oss den hårda vägen men vi får inte ge upp bara för att det inte går som vi vill på första försöket.

Skickat från min Lenovo K10a40 via Tapatalk

Söker med ljus och lykta efter min andra halva som vill bo i skogen med mig ;-)

Riskan

  • Inlägg: 22
    • Södermanland
Här är i alla fall en där de konventionella drömmarna gick åt pipsvängen. Heltidsjobb i Stockholm och en etta i förorten, gymkort och onlinedejting. Jobbet blev bara stressigare och stressigare och jag fick diverse hälsoproblem - bältros, musarm, någon mystisk inflammationssjukdom i vänster arm som ingen kunde sätta diagnos på. Jag hade vänner där förstås, men samtidigt hade jag aldrig känt mig mer isolerad. Ideliga pendeltågsförseningar och kunder som bokstavligen kunde skicka jobb med deadline igår, öppet kontorslandskap och kollegor som inte kunde hålla lågmäld samtalston. En sommar där jag landade med två personers arbete och i princip gick sönder av stress, och hade chefer som tog mig och min kapacitet för givet. Allt kulminerade i psykisk sjukdom, terapi och när det inte funkade, medicin. Och jag hade svårt att umgås med vänner som rekreation, för efter jobbet var jag så trött av stressen att jag knappt orkade med någon social fritid.

Så vandrade jag på Dag Hammarskjöldsleden i Lappland. Tio dagar helt utan internetuppkoppling, bara jag och naturen och folk jag träffade på vägen. När jag kom ner till T-centralen i Stockholm och stod omgiven av främlingar som hastade förbi, videoreklam och buller och betong och stress, insåg jag att nu fick det vara nog. Jag hatade ju mitt liv som det blivit. Det var 16 augusti. 18 december låste jag upp dörren till mitt hus på en gård i Hälsingland. Mycket tack vare att jag sålde lägenheten med god förtjänst.

Nu har jag bott här i en månad och blivit så otroligt varmt välkomnad till trakten att jag inte kan tro det. På mina fyra år i Stockholm hade jag kanske en gäst i kvartalet. Nu har jag ibland så många gäster i stöten att jag inte vet om jag har tillräckligt med stolar åt alla. Här stämmer det verkligen att främlingar är vänner man inte lärt känna.

Så får vi se hur det går. Jag tänker försöka bli självförsörjande på grönsaker, mejeriprodukter och kött, odla ekologiska grönsaker till försäljning och frilansa ihop de extra pengar jag behöver så man har nog med pengar att lägga undan till pensionen. Vi är redan några smågårdar som tänker gå ihop och hjälpas åt vid behov, och till exempel rotera tjur emellan oss så varje gård inte behöver ha sin egen. Men jag vet att Stockholm flyttar jag aldrig tillbaka till.

TW

  • Inlägg: 2555
    • Finland
Jag har sett två misslyckanden på nära håll:

1. Ett par från stan som köpte sitt drömhus på landet och byggde om det för dyra pengar: Startade hästgård på arrenderad jord utan egna maskiner. Lejde på allt. 
Framför allt hade de ingen långsiktsplanering och inget förutseende och ingen ekonomisk kalkyl. Det innebar att allt köptes för överpris i små mängder. De hade byggt om höladan till annat så de kunde inte köpa billigt hö på sensommaren och lagra det själva. De fattade inte att bönder måste känna till höbehover på förhand för att konna bärga mer hö att sälja. De fattade inte att spån är billigare i större mängder. Framför allt hade de aldrig ägnat en tanke åt vilken del av verksamheten som skulle ge vinst. Tydligen trodde de att hästar gav inkomst av sig själva.
De återgäldade aldrig grannhjälp och köpte på kredit och lät bli att betala och till slut gick allt åt helvete.

2. Ett stadsbo som köpte en liten gård med några hektar jord och skog. Jag vill inte gå in på närmare detaljer här men grundfelet var att personen i fråga hade bestämt på förhand hur allt skulle vara för att vara renlärigt enligt de romantiska drömmarna. Helt utan att ha någon kunskap om hur man får arbetena gjorda och hur ett jordbruk fungerar rent praktiskt och utan att fundera på vad som ger faktiska penninginkomster.
Gården förfaller allt eftersom och börjar bli oanvändbar men ingenting får repareras eftersom det kräver köpevaror som inte är renläriga. Åkrarna växer igen igen för att en traktor inte är renlärig. Uppvärmningen går med direkt el eftersom det inte är renlärigt att fälla träd och göra dem till ved på ett effektivt sätt. Pengarna är slut. Ägaren har halkat in i en drömvärld och vägrar se verkligheten.


Själv har jag bott på landet sedan jag föddes och hemma hos oss har vi alltid haft en smula självförsörjning som extraknäck vid sidan av lönearbete. Då jag knuffades ut från den etablerade arbetsmarknaden blev det tankesättet en ekonomisk räddning för mig.
Min uppfattning är att total självförsörjning är en utopi i dagens värld för när man inte har råd att underhålla och reparera och vid behov förnya byggnader och maskiner och anläggningar blir hela verksamheten bara en förskönad form av nedläggning och avväckling och i slutändan egendomslöshet och socialbidragsberoende.
Däremot så kan man mycket väl täcka en del av inkomstbehovet med självförsörjning och om man använder sin tid vettigt där lönsamheten är bäst och räknar igenom verksamheten kan den självförsörjningsinkomsten innebära att deltidsarbete eller säsongarbare som annars inte skulle gå att leva drägligt på blir alldeles tillräckligt. Fast då är självförsörjningen väldigt långt från den bild som romantiska tätortsbor har och mer likt ett småföretag.




Bor redan på landet men drömmer om ett eget litet hus......och en kvinna att dela det med.
Timmerman och snickare och byggnadsingenjör och gör-det-självare. Gör väldigt mycket av litet men kan inte göra allt av ingenting.
Antifacist.

Anders G.

  • Inlägg: 954
    • -
Skall man självförsörja sig gäller det att dra in kontanter att sätta av till pension.

Ylven

  • Inlägg: 958
  • Ena foten i jorden och andra i datarymden!
    • Småland
    • Min blogg
Jag och mitt x köpte en gård. Våra drömmar var ändå ganska försiktiga, vi skulle båda jobba kvar på våra jobb och driva gården på fritiden.
Vad som nu visade sig var att vi hade olika drömmar om hur gården skulle drivas. Jag ville producera framförallt mat genom odling och djurhållning. Han ville bedriva konventionellt skogsbruk på egen mark.
Även detta hade nog kunna fortgå om det inte var för att han värderade sin dröm högre än min och krävde att jag skulle hjälpa honom men inte fick motsvarande tillbaka. Jag minns särskilt hur han under en av dessa många diskussioner lovade att han skulle hjälpa till att bygga stängsel i April och sedan beställer han hem en massa skogsplantor - att planteras i april!

Det blev separation och ett antal turer innan jag blev ensam ägare till gården. Sålde merparten av skogen till grannen och halverade mina skulder på detta sätt. Träffade en person som hade drömmar som matchade mina i en annan alternativare ;-)
puss rödskägg!
Om får, biodling, småbruk, husrenovering och tankar om världen omkring:

http://ylven.blogspot.com/

Juniperus

  • Gäst
Skall man självförsörja sig gäller det att dra in kontanter att sätta av till pension.

Jag tror nog att en stark gemenskap är viktigare än kontanter.

Juniperus

  • Gäst
Själv har jag bott på landet sedan jag föddes och hemma hos oss har vi alltid haft en smula självförsörjning som extraknäck vid sidan av lönearbete. Då jag knuffades ut från den etablerade arbetsmarknaden blev det tankesättet en ekonomisk räddning för mig.
Min uppfattning är att total självförsörjning är en utopi i dagens värld för när man inte har råd att underhålla och reparera och vid behov förnya byggnader och maskiner och anläggningar blir hela verksamheten bara en förskönad form av nedläggning och avväckling och i slutändan egendomslöshet och socialbidragsberoende.
Däremot så kan man mycket väl täcka en del av inkomstbehovet med självförsörjning och om man använder sin tid vettigt där lönsamheten är bäst och räknar igenom verksamheten kan den självförsörjningsinkomsten innebära att deltidsarbete eller säsongarbare som annars inte skulle gå att leva drägligt på blir alldeles tillräckligt. Fast då är självförsörjningen väldigt långt från den bild som romantiska tätortsbor har och mer likt ett småföretag.

Ni som är födda och uppvuxna på landet har ju givetvis ett försprång jämtemot oss rotlösa som blir tvungna att slå oss ner i främmande byggder och skapa ett socialt nätverk från grunden vilket kan vara svårt då många ser oss som alternativa freaks som inte kommer att klara oss länge, många blir nog lite irriterade när vi faktiskt är kvar och gör saker som de aldrig har vågat drömma om, bättre ibland då de alternativa far hem igen så kan man dra den där historien om de där tokiga alternativarna som tror att man kan odla mat utan maskiner.

Så alternativare förskönar nedlägningen det är väl bättre än att modernisra maskinisera och förgifta nedläggningen, jag vet hur de flesta skogsbrukare och jordbrukare sköter sina marker de förstör dom och skapar hemska futuristiska landskap bestående av monokulturer.

Ekonomi är vikltigt men dagens ekonomi är snedvriden, det anses lönsamt att slå längar med tunga maskiner som kräver olja från fjärran änder som ska transporteras hit på båtar, helt sjukt. Dessutom är det svårt för oss småbrukare med hackan i hand att konkurrera med maskinerna. Under skördetit brukar ICA sälja rotsaker för 2 kr kilot tack för det en spark i magen.

Men jag inser ju också att vi lever i den verklighet vi gör oh jag har väl sakta och säkert börjat komma fram till vad jag ska satsa på för att komplettera mitt försök till självhushåll. Honung är tex en bra produkt men snart kanske honung produceras av små nanorobotor och då kan man inte längre sälja det.

Jag ser självhushållningsejkonomin som grunden och marknaddsekonomin som komplement, de flesrta behöver marknaden och har aldrig påstått något annat.

Juniperus

  • Gäst
I grannbyn har dom flesta redan en uppfattning om mig även om inga av dom har varit på besök och bara ett fåtal har pratat med mig.

En vän i min by berättade att han hade mött en från grannby som beklagade sig över alla dessa gröna vågare som köper hus och gårdar och har sju obeå stora planer men inget händer oj oj oj (de älskar att berätta dessa historier). Han sa till min vän men ni då ni har ju också en sådan där gröna vågare som bara pratar och pratar.

Ärligt talat jag har ingen lusat att bevisa något för någon de som har en bestämd uppfattning kommer ändå bara fokusera på det dåliga och det finns många brister po min gård som de kan använda emot mig. Jag vet att situatonen på gården inte är optimal men jag arbetar varje dag för att göra saker bättre, tyvär kan jag inte låta pengar regna över gården men jag intalar mig att det ska gå ändå, kanske har jag fel, kanske kommer de i grannbyn kunna lägga till mig som en ny historia över en misslyckad gröna vågare, kanske är det ni där ute i byarna som är uppvuxna där som har ärvt gårdar och skogar och som älskar era maskiner som vill hålla stadsfolket borta, ni kanske intew vill att vi ska ifrågasäta era invanda beteendemönster ni vill göra som ni alltid gjort, förändring är ju skrämmande.

En sak är säker at folk från städerna kommer ta sig till byarna och fler kommer ju obehagligare situatonen blir i städerna. Många av oss är romantiker dömda att mislyckas men en del av oss lyckas, det är så det är, bara att acceptera, försök göra det bästa av det för samtidigt klagar man att ingen vill bo i býarna längre.


Nina W

  • Inlägg: 3231
    • Värmland
I grannbyn har dom flesta redan en uppfattning om mig även om inga av dom har varit på besök och bara ett fåtal har pratat med mig.

En vän i min by berättade att han hade mött en från grannby som beklagade sig över alla dessa gröna vågare som köper hus och gårdar och har sju obeå stora planer men inget händer oj oj oj (de älskar att berätta dessa historier). Han sa till min vän men ni då ni har ju också en sådan där gröna vågare som bara pratar och pratar.

Ärligt talat jag har ingen lusat att bevisa något för någon de som har en bestämd uppfattning kommer ändå bara fokusera på det dåliga och det finns många brister po min gård som de kan använda emot mig. Jag vet att situatonen på gården inte är optimal men jag arbetar varje dag för att göra saker bättre, tyvär kan jag inte låta pengar regna över gården men jag intalar mig att det ska gå ändå, kanske har jag fel, kanske kommer de i grannbyn kunna lägga till mig som en ny historia över en misslyckad gröna vågare, kanske är det ni där ute i byarna som är uppvuxna där som har ärvt gårdar och skogar och som älskar era maskiner som vill hålla stadsfolket borta, ni kanske intew vill att vi ska ifrågasäta era invanda beteendemönster ni vill göra som ni alltid gjort, förändring är ju skrämmande.

En sak är säker at folk från städerna kommer ta sig till byarna och fler kommer ju obehagligare situatonen blir i städerna. Många av oss är romantiker dömda att mislyckas men en del av oss lyckas, det är så det är, bara att acceptera, försök göra det bästa av det för samtidigt klagar man att ingen vill bo i býarna längre.

-Det händer så hemskt lite i de där byarna att dom inte har något roligare att skvallra om! Jag tror du kommer att klara dig för du är ekonomisk och energisk och du förstår att allt inte kan göras på en gång.

Livat

  • Inlägg: 260
    • -
I grannbyn har dom flesta redan en uppfattning om mig även om inga av dom har varit på besök och bara ett fåtal har pratat med mig.

En vän i min by berättade att han hade mött en från grannby som beklagade sig över alla dessa gröna vågare som köper hus och gårdar och har sju obeå stora planer men inget händer oj oj oj (de älskar att berätta dessa historier). Han sa till min vän men ni då ni har ju också en sådan där gröna vågare som bara pratar och pratar.

Ärligt talat jag har ingen lusat att bevisa något för någon de som har en bestämd uppfattning kommer ändå bara fokusera på det dåliga och det finns många brister po min gård som de kan använda emot mig. Jag vet att situatonen på gården inte är optimal men jag arbetar varje dag för att göra saker bättre, tyvär kan jag inte låta pengar regna över gården men jag intalar mig att det ska gå ändå, kanske har jag fel, kanske kommer de i grannbyn kunna lägga till mig som en ny historia över en misslyckad gröna vågare, kanske är det ni där ute i byarna som är uppvuxna där som har ärvt gårdar och skogar och som älskar era maskiner som vill hålla stadsfolket borta, ni kanske intew vill att vi ska ifrågasäta era invanda beteendemönster ni vill göra som ni alltid gjort, förändring är ju skrämmande.

En sak är säker at folk från städerna kommer ta sig till byarna och fler kommer ju obehagligare situatonen blir i städerna. Många av oss är romantiker dömda att mislyckas men en del av oss lyckas, det är så det är, bara att acceptera, försök göra det bästa av det för samtidigt klagar man att ingen vill bo i býarna längre.
Kanske är det etnologen i mig som tycker det är intressant med denna sociala kontroll som människor i små bygder utövar. Men det beror säkert också på att jag själv är under denna kontroll och säkert en del av det själv. Testa vara tjejen på orten som skaffar en utländsk pojkvän, eller kom ut som homosexuell man, bli med barn med fader okänd osv.. Det är inte bara de "galna gröna vågarna" det hålls koll på. Men samtidigt är det den sociala kontrollen som gör att man inte ligger död utan att någon lägger sig i förr eller senare. Ju äldre jag blir, desto lättare har jag att göra skvaller och dess "funktion" förståeligt för mig.
Hur vi bemöter människor påverkar dem- viktigt att minnas. Man behöver inte bevisa något, men man kan öppna upp för en bra kontakt, skapa bättre förutsättningar till nästa gång man ses, bygga relation om det så bara är med ett leende-påverka människor i positiv riktning när man träffar dem.
När jag köpte den här pyttelilla gården i somras kom den största kontroll-karlen i grannsocknen in i mitt liv. Han visste att jag kanske skulle köpa huset innan jag ens visste det själv. Snart började det dyka upp papper i brevlådan, historia om släkten som bott här, foton och helt andra allmänna saker som högsta/lägsta temperatur på ön under historien. Och så insåg jag att det finns en sak de verkligen vill-att bli sedda som någon som har koll, lyssnade på som "informationsbärare". Alla vet vilka dessa är och hur det än är har de en roll i det lilla samhället de också..
Ungefär så försöker jag se det, det gör det greppbart och begripligt för mig.

Postat med Alternativ.nu´s app


Ett svart får

  • Inlägg: 7611
    • Bohuslän
Jag har väl misslyckats eftersom jag inte lever så alternativt. Förut odlade jag åtminstone lite, numera köper jag all mat. Och jag har ett vanligt jobb, trots att pengarna bara blir liggande på hög eftersom jag inte behöver dom. Men för min del är det viktigaste att man trivs, och det gör jag. Jag bor i  min lilla stuga i skogen, värmer med ved, fixar och grejar och lever alternativt på fritiden. Det blir en bra avvägning för mig, men är knappast renlärigt. Och torpet finns tillgängligt om jag skulle behöva leva av det en dag, det är avbetalt och funkar utan ström och uppkoppling om det skulle behövas. Det finns som en säkerhet, jag har alltid en plan B om det skulle behövas.

von tratt

  • Inlägg: 128
    • Skåne
Ett äkta misslyckande är det bara om man ångrar sig, eller mår sämre efteråt, eller nåt sånt... åtminstone på lite håll kan man se det mesta som berikande experiment. Och ett experiment kan vara lyckat även (särskilt!) när det inte blev som man trodde...


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

* Forum

* Nyheter

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser