Vad är det här för verktyg? (tunnbindning?)

[edse1991]

Enligt den här Traderalänken är det ett verktyg för tunnbindning, men har det något namn och hur i all världen användes det?



Lite dålig bild men den har handtag i bägge ändar och en liten taggig metallbit på mitten.

[Sjaunja]

Övre bilden är en bandhake. Har nåt att göra med att få banden runt tunnan.

[Humle]

Den nedre bilden är nog en form av ritsmått för att göra skåran för lock/botten.

[edse1991]

Övre bilden är en bandhake. Har nåt att göra med att få banden runt tunnan.

Tackar!

Den nedre bilden är nog en form av ritsmått för att göra skåran för lock/botten.

Det verkar stämma. Kryssjärn kanske det kallas. Hittade en fin norsk sida med alla verktyg www.kystkultursamlingen.no/utstillinger/boekkere

[TW]

Bandhaka och laggstroåk kallas de på min dialekt.

Bandhakan kränger man på och av banden på tunnan med precis som Sjaunja säger.
Framför allt på raka tunnor och halvtunnor och fjärdingar och åttingar för att inte tala om vanliga ämbar av den typ som var vanliga i Norrland och Finland. Såar är ju i allmänhet koniska så där halkar banden på av sig själva liksom på sörlänningarnas och norrmännens bukiga tunnor och kaggar.
Edit: Jag kom att tänka på att yttersta bandet i ändorna måste krängas på med bandhaka också på en bukig tunna.

Laggstroåtji använde man för att såga ur laddjin (spåret) för bottnarna i ett tunna precis som Humle säger.
Man passade ju ihop tjimban (stavarna) med varandra först och lade på banden. Sedan jämnade man ändorna med en hyvel och så drog man laddjin (falsen) kring hela tunnan med laggstroåtji. Två skär med några millimeters mellanrum. Därför är avståndet mellan sågbladet och själva handtaget ställbart. För att få dit bottnen var man tvungen att kränga av yttersta bandet på var ända av tunnan.
Koniska såar byggde man ofta upp kring bottnen så då kunde man använda andra verktyg för laddjin.

Ny fattas bara en tjimbhiväl och en stroåkbänk och så har du alla speciallverktyg som krävs för enkelt tunnbinderi.
En tjimbhiväl är en putshyvel av trä med bottnen kupig i tvärsled som användes för att hyvla tjimban kupiga invändigt.

Stroåkbentjin var en en och en halv meter lång hyvel utan handtag med en ribba fastspikad under bottnen liksom anslaget på en rikthyvel. Man satte fast den upp och ned i framtången på hyvelbänken eller stående snett mot någonting och så hyvlade man kanterna på tjimban precis som man hyvlar på en nutida rikthyvel.

[edse1991]

Bandhaka och laggstroåk kallas de på min dialekt.

Bandhakan kränger man på och av banden på tunnan med precis som Sjaunja säger.
Framför allt på raka tunnor och halvtunnor och fjärdingar och åttingar för att inte tala om vanliga ämbar av den typ som var vanliga i Norrland och Finland. Såar är ju i allmänhet koniska så där halkar banden på av sig själva liksom på sörlänningarnas och norrmännens bukiga tunnor och kaggar.

Laggstroåtji använde man för att såga ur laddjin (spåret) för bottnarna i ett tunna precis som Humle säger.
Man passade ju ihop tjimban (stavarna) med varandra först och lade på banden. Sedan jämnade man ändorna med en hyvel och så drog man laddjin (falsen) kring hela tunnan med laggstroåtji. Två skär med några millimeters mellanrum. Därför är avståndet mellan sågbladet och själva handtaget ställbart. För att få dit bottnen var man tvungen att kränga av yttersta bandet på var ända av tunnan.
Koniska såar byggde man ofta upp kring bottnen så då kunde man använda andra verktyg för laddjin.

Ny fattas bara en tjimbhiväl och en stroåkbänk och så har du alla speciallverktyg som krävs för enkelt tunnbinderi.
En tjimbhiväl är en putshyvel av trä med bottnen kupig i tvärsled som användes för att hyvla tjimban kupiga invändigt.

Stroåkbentjin var en en och en halv meter lång hyvel utan handtag med en ribba fastspikad under bottnen liksom anslaget på en rikthyvel. Man satte fast den upp och ned i framtången på hyvelbänken eller stående snett mot någonting och så hyvlade man kanterna på tjimban precis som man hyvlar på en nutida rikthyvel.

Tackar så hemskt mycket!

Är tjimbhiväl (kimhyvel) det jag får fram när jag söker på stavhyvel, eller är den till för andra stavar?
För en sådan finns det hemma någonstans.

[TW]

Nej det där är en vanlig krushyvel. Just den där ser ut att kunna vara för dekorationsprofilen på inre kanten av fönsterkarmar och den sidan av dörrkarmar som saknar fals.

Jag skall skicka en bild i morgon av hur en tjimbhiväl ser ut.

Ta inte mina benämningar på för stort allvar. Österbottniskan är ju ingen vanlig svenska men jag kan inga andra benämningar än de lokala.

[TW]

Så här ser mina tre tjimbhivlar ut. De har olika rundningar i bottnen.

Om man vill kan man använda en sorts krökt bandkniv för att holka ut tjimban med invändigt.

Jag har ännu inte kommit mig för att prova på tunnbinderi men de mesta verktygen finns.

[edse1991]

Nej det där är en vanlig krushyvel. Just den där ser ut att kunna vara för dekorationsprofilen på inre kanten av fönsterkarmar och den sidan av dörrkarmar som saknar fals.

Jag skall skicka en bild i morgon av hur en tjimbhiväl ser ut.

Ta inte mina benämningar på för stort allvar. Österbottniskan är ju ingen vanlig svenska men jag kan inga andra benämningar än de lokala.

Så här ser mina tre tjimbhivlar ut. De har olika rundningar i bottnen.

Om man vill kan man använda en sorts krökt bandkniv för att holka ut tjimban med invändigt.

Jag har ännu inte kommit mig för att prova på tunnbinderi men de mesta verktygen finns.

Rajt, tack igen. Jag ska se om jag hittar en sådan hyvel, så kanske jag kan pröva på tunnbindning Jag tror jag har sett en liten tunna i bitar någonstans som jag kan leka med.

Angående benämningarna så lär öståländskan ha en del gemensamt med österbottniskan