Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Från glädje till sorg....  (läst 3358 gånger)

Anette Ö

  • Inlägg: 612
  • Livet blir inte alltid som man tänkt sig..
    • Närke
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #20 skrivet: 19 apr-07 kl 13:08 »
Usch vad sorligt att din lilla mini dog :'(,  men man får mitt i alltihop vara glad för att det trots allt gick ganska fort och att de inte lidit (hoppas jag i alla fall).
Mamman till lilla Bonzo är Hare som adopterade en av Hjördis trillingar så hon har en bebis kvar. Hanna som blev utan bebis när Bingo och Bea dog låter de andra bebisarna tutta ibland. Det verkar som om hon känner att det spänner i juvren i mellan åt och då ropar hon på den bebisen som finns närmast. Han/hon får tutta ett par sekunder sen buttar hon undan den. Hennes flolårs bebis Amiga blir ett år i början av maj och antagligen fick bocken hoppa på henne också. Hon börjar bli rund om magen och ser ganska dräktig ut, på nått sätt ??? Tror ni Amiga tar skada av att få bebisar fast hon är så ung? Är livrädd för att det ska hända henne nått och ångrar att vi över huvud taget tog hit en lånebock i nvember :(
Hälsningar Anette
Följande 2-benta och 4-benta betydelsefulla varelser finns i mitt liv: Sju barn, ett barnbarn, en svärson, en svärdotter, min älskade pappa 2 katter och en hund.

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #21 skrivet: 19 apr-07 kl 13:18 »
Ok, då är det ju lugnt för hennes del. Smart av dina getter att dela med sig av maten. Det skulle min sotis aldrig få för sig. Så spänner det ju rejält i hennes juver också....

Tror inte det är någon fara för din lilla Amiga. Så länge hon är i bra storlek.

Anette Ö

  • Inlägg: 612
  • Livet blir inte alltid som man tänkt sig..
    • Närke
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #22 skrivet: 19 apr-07 kl 17:15 »
Jo det är himla bra att de delar med sig av mat och kärlek :). Hjördis och Hulda är väldigt noga vems barn som är vems och skulle aldrig dela med sig av vare sig det ena eller andra. Hare och Hanna däremot fick två killingar var förra året och de delade på allt när det gällde bebisarna. de fyra killingarna hade alltid någon som kollade till dem eller gav dem mat. De fyra killingarna var också de som var allra keligast och hade de rundaste magarna ;D. Skulle kunna tänka mig att Hanna blir en bra mormor också som hjälper Amiga när/om hon får killingar sen.
Hur går det för dig nu då , måste du mjölka eller hade hon fler killingar än Mini? Går hon och sörjer mycket eller går det bra för henne? Hanna grät ju nått så förtvivlat när Bingo dog så hon glömde ju bort den som levde när hon väl kom på att Bea fanns så var det försent och då sörjde hon igen. Getter kan gråta, det har jag lärt mig nu!!
Hälsningar Anette
Följande 2-benta och 4-benta betydelsefulla varelser finns i mitt liv: Sju barn, ett barnbarn, en svärson, en svärdotter, min älskade pappa 2 katter och en hund.

 

Trollmor

  • Inlägg: 10732
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #23 skrivet: 20 apr-07 kl 21:15 »
Japp, getter kan gråta.  De fyller munnen med luft och bä-bluppar ut den, bupp, bupp.  Men att en get utan barn kallar till sig första bästa killing när det spänner på har jag aldrig sett.  Kul!  Hoppas nu bara att alla Dina juver är friska, så ingen inflammation åker snålskjuts med små söta killingmunnar.

Om Amiga är stor nog ska det inte vara någon extra fara.  När det gäller lantras vill man gärna att de är ett år innan de killar.  Den yngsta jag hade som klarade av det var åtta månader när hon födde, men det är ett rekord som man inte bör försöka komma i närheten av...
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #24 skrivet: 21 apr-07 kl 21:26 »
Jo det är himla bra att de delar med sig av mat och kärlek :). Hjördis och Hulda är väldigt noga vems barn som är vems och skulle aldrig dela med sig av vare sig det ena eller andra. Hare och Hanna däremot fick två killingar var förra året och de delade på allt när det gällde bebisarna. de fyra killingarna hade alltid någon som kollade till dem eller gav dem mat. De fyra killingarna var också de som var allra keligast och hade de rundaste magarna ;D. Skulle kunna tänka mig att Hanna blir en bra mormor också som hjälper Amiga när/om hon får killingar sen.
Hur går det för dig nu då , måste du mjölka eller hade hon fler killingar än Mini? Går hon och sörjer mycket eller går det bra för henne? Hanna grät ju nått så förtvivlat när Bingo dog så hon glömde ju bort den som levde när hon väl kom på att Bea fanns så var det försent och då sörjde hon igen. Getter kan gråta, det har jag lärt mig nu!!
Hälsningar Anette

det var inga problem med min get. jag tog ju bebisen från henne några dagar tidigare så hon sa ju inget. dessutom har hon två superfina pojkar vid sidan som hon har fullt upp med. Den ena av dem är nog det kraftigaste jag har sett i killingväg....
Det är synd om dem när de ska gå och sörja....

Torptomten

  • Inlägg: 916
  • Ljuset lyser i mörkret ...
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #25 skrivet: 16 maj-07 kl 16:58 »
När det gäller din unga getmoder så kan det nog vara bra om Du ger henne nogrant med minneralfoder, kalk och selen förutom proteinriktfoder så ska det nog gå bra. Försiktighet kan var på sin plats med kalken innan hon killar om Du inte bor på den försurade västkusten. Du kan byta kalktillskottet mot lucernpellets eller slagna, halvtorkade nässlor också. Lycka till!
Djurägare, medmänniska på landsbygden och en liten del av den oändliga Skapelsen.

Motto: Ora et Labora!


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

* Forum

* Om tidningen Åter



- Bästa tidningen!
/Gabriella S

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser