Innekatt, utekatt?

[Anders S]

Åter igen så kommer ett helt irrelevant inlägg från Anders S. Ett där han härleder att han på egen hand fått ugglor att försvinna genom att förgifta möss. Där finns så klart en dold premiss, ett antagande om att ugglor äter möss som i sin tur har ätit gift. Detta känns som en dålig anledning till att ugglorna skulle försvinna. En annan tolkning kan ju vara att ugglorna helt enkelt försvinner när man inköper preparat för att förgifta möss. Det är lite långsökt, kan du förklara hur du har tänkt, har du gjort en blindstudie på ditt påstående eller anser du att om du kan dra en parallell så är det sant och bevisat?

Det är välkänt att rått- och musgift tidigare varit mycket giftigt för diverse djur som ätit de sjuka eller döda gnagarna eller kommit åt det förgiftade betet. Jag har inte full koll på läget idag, men min allmänna bild är att giftigheten nedbringats, men att en viss giftighet finns kvar och att fåglar är särskilt känsliga.

I mitt fall kan jag inte belägga att ugglorna försvann av det skälet, men det förefaller mycket troligt, givet vad jag skrev i föregående stycke. Den alternativa förklaring du lägger fram saknar verkansmekanism, samt förefaller allmänt otrolig och luddig. Skulle ugglorna tycka att "vi vill inte bo i Anders trädgård för han är inte snäll mot mössen"? Eller menar du att mössen först försvinner p.g.a. giftet och sen försvinner ugglorna för de saknar mat? Dock förgiftade jag enbart husmöss, för endast de fanns i huset på sommaren. Ute finns då även skogsmöss och sork som byte. Husmössen är delvis inne, de övriga är ute hela tiden.

[Anders S]

En av anledningarna att jag gärna ser att katter kastreras är alla oönskade kattungar som föds. Konstigt att man inte resonerar samma om andra husdjur,t.ex hundar
min granne har 5 katter,ingen kastrerad/steriliserad. Det resulterar varje år i oönskade kullar där de flesta avlivas. Mina två kommer från en sådan kull,2 räddades,3 slogs ihjäl.
Kolla med olika kattorganisationer så får du klart besked hur situationen är,de översvämmas av oönskade katter.

Jag vill inte förringa problemet med av människan oönskade kattungar. Katternas population måste begränsas. Det gäller särskilt katter som får mat av människor. Det jag vänder mig emot är generella krav på kastrering/sterilisering på frigående katter. Det skulle som jag uppfattar det lämna två möjligheter för katterna att föröka sig: dels genom de förvildade katter som lyckas hålla sig undan, dels genom kattuppfödare som håller de okastrerade katterna inomhus och i hägn. En vanlig kattägare som har fina katter skulle inte kunna ta ungar på dem, med mindre än att katterna hålls inspärrade. Dessutom om man får bort de förvildade katterna återstår enbart kattuppfödare och därmed kattavel, vilket enligt vad som (i mitt tycke trovärdigt) hävdats i debatten skulle leda till bondkattens utdöende som lantras. Mer eller mindre förvildade katter å andra sidan är ofta inte heller de lämpligaste att ha som tamkatter. Dels kan de vara försvagade av diverse sjukdomar och näringsbrist, dels kan de vara alltför lite tama. Jag vill inte avråda från att ta hand om förvildade katter, jag har gjort det själv och skulle kunna göra det igen, men det har sina sidor. Och med kattaveln å andra sidan är det tveksamt om vi kommer få fram bra mus- och råttjägare, samt allmänt härdiga katter för i synnerhet landsbygdens behov. Eller om vi får det så blir det dyrt. Jag står för rätten att ta sitt eget frö, liksom rätten att ta ungar från sin egen katt.

Hur ska man då göra i praktiken? Jag kan inte svara generellt. Något slags kombination av att hålla katt ansvarsfullt och ta rimlig hänsyn till vildlivet och kattungarna, kastrera när man inte ser bättre utväg samt tyvärr avliva en och annan katt och kattunge. Jag tror katten som art och bondkatten som ras kan må bättre av detta än av generell kastrering, särskilt om man skulle lyckas kastrera alla vildkatter. Att man kanske inte klarar av det sistnämnda i praktiken är en tvivelaktig invändning, om man ändå i princip syftar dithän.

[SofiaB]

Hade du ställt frågan på en annan djurtavla,  hade du förmodligen blivit hårt åtgången, med all rätt . "Jag funderar på att skaffa höns, men bara ha dem inomhus." eller "Vad tycker ni om inne-kossor?"
För många andra djurslag (kossor*, t ex) finns lagkrav på att de ska få vara ute, åtminstone under den varma årstiden. Synd att inte detsamma gäller katter

*undantag för tjurar, som väl anses vara så besvärliga i humöret att de inte ska gå att ha i grupp på bete när de är vuxna, med tanke på den allmänna säkerheten, skulle jag tro.

Jag flyttade ut på landet för precis ett år sedan och har haft tjurar i hagen precis utanför huset. Fem stycken gick där hela förra sommaren. Mådde jättebra och var inte besvärliga alls. Kom snällt när de rymt och blev matade med äpplen
Mina katter har givetvis blivit utekatter och de trivs gott med det. Den äldsta trivs bara ute när det är varm och fint väder, så hon är innekatt vintertid
En katt kommer bara in för att äta, och de sista två springer ut och in som de vill.
Tycker visst att vissa katter kan klara sig med att vara innekatt. Kan man så näta in veranda eller balkong. Sedan får man ju aktrivera dem så de mår så bra som möjligt. Promenader fungerade för en av mina katter när jag bodde i lägenhet, men han trivs bättre ute för sig själv. Eller också är han med i trädgården och grejar med mig.

[Pentti Linkola]

Jo, det har du rätt i, Anders S. Har bekanta som har dyra raskatter inomhus. Tycker de är sjuka, allergiska och allt vet vad, mest hela tiden.
Hade en sådan fångat en mus, hade den väl inte ens vetat varför och vad den skulle göra med den.
Säkert bara lekt och plågat ihjäl den sakta.

[Nina W]

Huruvida en katt är nöjd eller inte,en missnöjd katt flyttar om den inte trivs,det är största anledningen till att katter försvinner,en annan kan vara att en hankatt går bort för att söka hona o hittar inte hem igen,honkatter kan göra likadant. alltså ännu en anledning att överväga sterilisering/kastrering.
sedan skall man inte lägga mänskligt beteende på hur djur tänker,en katt är nöjd om den har tillgång på mat,värme och respekt. Ulf

En del katter flyttar før att dom blir før många om reviret också, bættre fly æn illa fækta. Det gæller æven kastrerade katter æn om okasterade hanar slåss værst. Min nuvarande katt Vessla tørs knappt gå ut på dagtid bara før att grannens Tonna patrullerar hennes revir då. Som væl ær så stænger grannen in sina katter på kvællarna och slæpper inte ut dom førræn åtta på morgonen så då passar hon på att vara ute. En gång så hyrde jag in hæsten hos en familj som hade en vacker honkatt. Dom berættade att den kommit "från ingenstans" en smællkall vinterkvæll och då hon inte vågade vara i stallet utan bara satt på trappan o græt så blev hon till slut inslæppt... Hela två år senare så døk det upp en klasskompis till deras son och han sa direkt -men dær ær ju våran katt! Och katten kænde tydligen igen honom och blev glad. Två år tidigare hade dom køpt någon møbel av hans pappa så han hade åkt dit med slæpkærran och då hade katten tydligen føljt med utan att han mærkt det. Sen var hon som uppslukad av jorden men ingen begrep sammanhanget. Tror tyværr inte att det ær så ovanligt att katter liftar och kommer bort sig.

[Nina W]

De flesta katter har små revir - bara några hundra meter i diameter. Dom som gærna jagar fåglar gør sækert stor skada før fågellivet dær men påverkar inte naturen i stort. Många har skrivit att man måste kastrera sina katter. Jag læt førra katten få tre kullar innan jag kasterad henne och jag var så noga jag kunde med vilka som fick køpa ungarna. (Avlivade ett par då dom var nyfødda också.) Och med nuvarande jag gjort ett par misslyckade førsøk att arrangera parning med trevliga hanar som jag sammanført henne med. Hon løper regelbundet precis varannen månad och innan hon børjar løpa så blir hon lite rastløs och fønstertittig...Då ær det dags att stænga in frøken katt trots protester. Skulle bara raskattsægarna få planera parningar?

[Pentti Linkola]

Fast utanför en katts revir finns ofta en annan katt som påverkar och bortom det finns ytterligare en.
Katter utrotar hela arter på sina håll.
Och en innekatt kan inte flytta om den vill.
Innekattshållare kan ju prova att hålla fönster och dörrar öppna, för att se vad som händer och hur mycket de är inne efter ett tag.

[Trollmor]

o hittar inte hem igen

Jodå, de hittar!  Särskilt om de har promenerat själva.  Men de kan råka ut för problem, trafikskador, rovdjur eller, kanske oftast, andra katter som har starka synpunkter på vem som får gå över deras (!) mark.

(om kastrering) En vanlig kattägare som har fina katter skulle inte kunna ta ungar på dem, med mindre än att katterna hålls inspärrade. Dessutom om man får bort de förvildade katterna återstår enbart kattuppfödare och därmed kattavel, vilket enligt vad som (i mitt tycke trovärdigt) hävdats i debatten skulle leda till bondkattens utdöende som lantras.
(...)
Hur ska man då göra i praktiken? Jag kan inte svara generellt. Något slags kombination av att hålla katt ansvarsfullt och ta rimlig hänsyn till vildlivet och kattungarna, kastrera när man inte ser bättre utväg samt tyvärr avliva en och annan katt och kattunge. Jag tror katten som art och bondkatten som ras kan må bättre av detta än av generell kastrering, särskilt om man skulle lyckas kastrera alla vildkatter.

Mycket bra skrivet!

(...) Min nuvarande katt Vessla tørs knappt gå ut på dagtid bara før att grannens Tonna patrullerar hennes revir då.

Enligt min erfarenhet har en katt stor hjälp av att dela hushåll med en hund.

Tror tyværr inte att det ær så ovanligt att katter liftar och kommer bort sig.

Antagligen vet de i och för sig var de befinner sig (magnetorientering), men tycker att det är bättre att stanna hos människa 2 än att ge sig ut på farofylld långvandring tillbaka till människa 1.   Ur kattens synpunkt är det nog som att bli såld eller bortskänkt!

[sisel]

Har bekanta som har dyra raskatter inomhus. Tycker de är sjuka, allergiska och allt vet vad, mest hela tiden.
Hade en sådan fångat en mus, hade den väl inte ens vetat varför och vad den skulle göra med den.
Säkert bara lekt och plågat ihjäl den sakta.

Jag har tre raskatter. Gudarna ska veta att de vet hur man fångar ett byte och vad man sedan gör med det...
Ibland får jag en bild på näthinnan av att de går ut plockar möss ungefär som jag plockar äpplen från träden ett gott äppelår.  De slår mina grannars huskatter med hästlängder vad gäller jaktförmåga.
Annars tycker jag, rent generellt, att innekatter är att rekommendera i de flesta miljöer. Jag själv råkar bo så att mina katter kan få springa fritt utan att alltför stor risk för varken trafik eller irriterade grannar, men i allmänhet tycker jag att man ska ta hand om och ta ansvar för sina katter på samma sätt som man gör med andra djur.

[Anders S]

Jag har tre raskatter. Gudarna ska veta att de vet hur man fångar ett byte och vad man sedan gör med det...
Ibland får jag en bild på näthinnan av att de går ut plockar möss ungefär som jag plockar äpplen från träden ett gott äppelår.  De slår mina grannars huskatter med hästlängder vad gäller jaktförmåga.

Det jag skrev om avelns inverkan gällde i den mån den fjärmar katterna från deras naturliga beteende. Det behöver inte vara så. En viss avel anser jag befogad även på bondkatter. Försök få ungar från bra musjägare om du vill ha dem till musjakt. Dina raskatter (vilken ras?) är kanske till rasen eller individen ovanligt duktiga. De huskatter du jämför med kanske är mest slumpens skördar som inte varit tvungna att fånga sin egen mat under flera generationer.

Annars tycker jag, rent generellt, att innekatter är att rekommendera i de flesta miljöer. Jag själv råkar bo så att mina katter kan få springa fritt utan att alltför stor risk för varken trafik eller irriterade grannar, men i allmänhet tycker jag att man ska ta hand om och ta ansvar för sina katter på samma sätt som man gör med andra djur.

Det finns olika uppfattningar vad det innebär att ta hand om sina katter: låta dem leva enligt sin natur eller skydda dem från allt som kan vara farligt. I viss mån och för rätt katter och kattägare kan detta nog kombineras, men som jag uppfattar det måste innekatter curlas en hel massa. Det är något annat är katten som bruksdjur.

[skräptanten]

Annars tycker jag, rent generellt, att innekatter är att rekommendera i de flesta miljöer. Jag själv råkar bo så att mina katter kan få springa fritt utan att alltför stor risk för varken trafik eller irriterade grannar, men i allmänhet tycker jag att man ska ta hand om och ta ansvar för sina katter på samma sätt som man gör med andra djur.

Och eftersom mina katter ska skötas på liknande vis som mina andra djur, tänker jag inte ha dem instängda hela deras liv. Den som inte kan låta sina djur gå ut i friska luften alls av en eller annan anledning - ska inte ha några djur!
Som jag tidigare skrivit, vad hade en fått för reaktion på gristavlan om en startade en tråd där en meddelade att "Jag har ingen betesmark där jag bor, men om jag köper grisar av en modern ras är väl deras behov av att få vara ute och böka helt bortavlat, så då gör det väl inget om jag har grisarna inne i stallet hela deras liv?"

[Anders S]

Det finns olika uppfattningar vad det innebär att ta hand om sina katter: låta dem leva enligt sin natur eller skydda dem från allt som kan vara farligt. I viss mån och för rätt katter och kattägare kan detta nog kombineras, men som jag uppfattar det måste innekatter curlas en hel massa. Det är något annat är katten som bruksdjur.

Korrigering: sista meningen ska vara:
Det är något annat än katten som bruksdjur.

[sisel]

Jag är lika övertygad som ni om att katter, likväl som alla andra levande varelser, mår bäst av att få komma ut i friska luften. Även folk som har innekatter brukar låta dem gå i sele. Jag har t.ex. en bekant i lägenhet som går 2 entimmes-promenader om dagen med sin katt, oavsett väder. Katten är ypperlig form och lyckas även jaga (!).
Att ta väl hand om sina katter är för mig att tillmäta dem samma värde som andra djur. Det är ju ingen nyhet att det finns många katter som far illa. I min omgivning finns det ett flertal gårdar som inte vet hur många katter de har, de skulle aldrig kosta på en katt kastrering eller sjukvård utan de får helt enkelt klara sig själva på ett sätt som inget annat djur i människans vård behöver göra. En sjuk höna nackar man, men katten får gå där och linka med skadad tass och infekterade sår. Jag fattar inte det.
Därför tycker jag också att farhågor att ett kastreringstvång för frigående katter skulle leda till huskattens undergång är obefogade. Så länge Blocket och katthemmen är totalt överfulla med övergivna och tröttnade-på katter, är det ett hypotetiskt icke-problem.
Sedan inser jag att det säkert är många på det här forumet som bor så att man kan ha katterna springande fritt, så min synpunkt var mer generell. 

[Anders S]

Det är ju ingen nyhet att det finns många katter som far illa. I min omgivning finns det ett flertal gårdar som inte vet hur många katter de har, de skulle aldrig kosta på en katt kastrering eller sjukvård utan de får helt enkelt klara sig själva på ett sätt som inget annat djur i människans vård behöver göra. En sjuk höna nackar man, men katten får gå där och linka med skadad tass och infekterade sår. Jag fattar inte det.
Därför tycker jag också att farhågor att ett kastreringstvång för frigående katter skulle leda till huskattens undergång är obefogade. Så länge Blocket och katthemmen är totalt överfulla med övergivna och tröttnade-på katter, är det ett hypotetiskt icke-problem.

Menar du att eftersom det finns många misskötta katter så skulle bondkatten (riktigare namn än huskatten i sammanhanget?) inte hotas av ett kastreringstvång på frigående katter? Jag förstår inte logiken. Det bemöter knappast de argument jag fört fram ovan.

F.ö. sympatiserar jag med vissa av de saker du säger, men katter i koppel tycker jag är äckligt. De enda gånger jag sett detta har katten mått mycket illa och bara velat springa och gömma sig, vilket den inte kunnat. Det har verkligen sett ut som djurplågeri.

[Trollmor]

Katter som är vana att gå i koppel verkar inte lida av det, men ovana kissar kastar sig än hit, än dit.  Helt klart värre att stänga in dem på heltid!

Samtalet om hotet mot "bonnkatten" som ras och som arbetande katt kanske förtjänar en egen tråd?

[sisel]

Trollmor, du har rätt att det kanske vore bättre med egen tråd om bondkattens bevarande, men jag ska bara bemöta Anders S' fråga;

Menar du att eftersom det finns många misskötta katter så skulle bondkatten (riktigare namn än huskatten i sammanhanget?) inte hotas av ett kastreringstvång på frigående katter? Jag förstår inte logiken. Det bemöter knappast de argument jag fört fram ovan.

Även om det rent logiskt inte är stringent, så i praktiken föds det väldigt många fler katter än det finns bra katthem. Alla dessa kattungar som slås ihjäl direkt om någon hittar kullen (hur påverkas kattmamman av det?), alla halvvuxna och vuxna som faktiskt går en plågsam död till mötes - för att minska deras antal ser jag inget annat praktiskt genomförbart alternativ än en allmän kastrering. Att det sedan skulle ta evigt lång tid innan det började efterlevas inser jag, men det är en början och det är en signal.

När det sedan gäller avel så tycker jag att bonnkatt-avel i syfte att ta fram duktiga bruksdjur är väl så motiverat som raskattavel, men den spontanavel som är den vanligaste leder tvärtom ofta till inavel och försvagade katter efter några generationer.

[Trollmor]

En följdfråga som säkert skulle platsa i den eventuellt avknoppade tråden:

Hur utformar man en avel på djur som för sitt arbete måste gå ute självständigt?

[Melsäter]

Bästa Tjäeld, undrar om du visste vilken våldsam debatt som skulle uppstå!
För den som vill veta mer, så finns det mycket klokt sagt här, mycket stolligt samt debatt om hårklyverier.
Inte behöver vi väl dissekera varandras inlägg?
Var och en får stå för sina åsikter!

Här är mina åsikter:

Först och främst, när man tar sig an ett djur så är du ansvarig för dess väl och ve och skall göra sitt yttersta för att den skall må så bra som möjligt på alla plan (inte bara överleva för att kunna fånga fler råttor!)

OM du har rätt katt - det finns ett antal val här - och har koll på hur den mår kan du har dem antingen ute eller inne, enligt deras läggning.
För jag menar att man helt klart ser hur katten mår och om man inte kan tyda signalerna så skall man inte ha djur.

INNEKATT behöver underhållas och stimuleras mer aktivt än utekatt för den är utlämnad till en mycket påvrare miljö med begränsade möjligheter till att få utlopp för jaktinstinkt mm. Och om man vill ha innekatt eller inte har möjlighet att släppa ut katten, skulle jag rekommendera att man skaffar en raskatt som är avlad för innevistelse. Då minimerar du risken att låsa in en aktiv jägare som vill inte annat är komma ut genom glaset till de där fåglarna! Om man tar hänsyn till ovanstående och ägnar tid och uppmärksamhet till kattens behov, menar jag att en innekatt kan vara minst lika välmående som en inne/utekatt.

UTEKATT tycker jag att man skall se till MINST en gång om dagen för att kolla hur den mår, om den har fästingar osv.
Det är viktigt att socialisera katterna för att det är enda sättet att kunna sköta om dem på ett värdigt sätt.
Man får inte tag på en förvildad katt när det finns behov av olika skäl.
En förvildad katt går dessutom undan när den är skadad och du kommer inte att kunna se till att den får vård.
Vid tecken på sjukdom eller skada menar jag att man skall ta dem till veterinär för att vårdas.
Det är lämpligt att avmaska minst en gång om året för att förhindra att ökande parasitbelastning.
De skall ALLTID ha tillgång till rikligt med mat och färsk vatten - att de fångar mat också är ingen anledning att inte sköta om djuren.

Och jag menar att man bör sterilisera - om inte direkt så ganska snart.
För att
- det är en belastning på kattan att bära fram kull efter kull, oavsett hur bra mamma hon är...
- det är ingen bra lösning att dränka eller skjuta ungarna inom en dag (jo, det finns de som fortfarande resonerar så!),
- hankatter som inte steriliseras kommer i bråk, blir skadade och orsakar konflikter när de vandra runt i hela trakten, kissandes i andras lador och trädgårdar (kolla andra trådar kring detta!),
- och naturligtvis så resulterar mängder av kattungar att många av dessa kommer ut till dåliga hem eller förvildas i brist på omsorg.

I likhet med andra här så känner jag till kattägare som verkar tro att utekatter är helt ansvariga för sina egna varanden och göranden, utan rätt till någon som helt omvårdnad, enbart med skyldighet att fånga råttor och möss.

Jag menar att vi är ansvariga för varenda varelse som vi tar hem och skall sköta dessa så väl som möjligt.
Som väl är säger också lagen detta.
Kanske vi borde se till att få sakkunniga utlåtanden om lämpligheten i "grannars" handlande genom att anmäla dem när de låter bli att sköta sina djur?
Själv har jag - hittills - avvaktat och försökt tala till rätta fram till dess att det blir direkt djurplågeri. Utan större resultat...