Hur viktigt är det med vänner och grannar?

[vattuvarg]

Snubblade över en vetenskaplig artikel som handlar om hur fåglar flyger i flock. Forskarna hoppas kunna använda sina nya kunskaper till att skapa grupper av robotar som tillsammans fungerar bättre än summan av de enskilda robotarna, precis som fåglarna gör.

Artikeln fick mig att fundera på det här med grannar och vänner. Ofta när man funderar på sin framtid så vandrar tankarna bland tekniska lösningar och var man ska bo. Men situationen kring familjens boende påverkar ju också. I en flock fåglar så håller varje fågel reda på upp till sju individer kring sig. Vi människor har ju liknande simultankapacitet. Hur påverkar det vår livssituation?

Jag är ensamvarg för det mesta. Inte för att jag vill ha det så. Det är bara så, liksom. Det har medfört att jag också fastnat i teknik och placering när jag drömmer om min framtid. Att bo avsides har sina fördelar men också sina nackdelar. Bra grannar är guld värda och goda vänner än mer så. Men att planera för fler än mig själv har... umm ...inte fungerat så bra i mitt liv. Jag får knappt gjort det jag själv vill och det jag gör får jag oftast göra ensam. Andra har fullt upp med sina liv och göromål så det är bäst att inte störa.

I en science-fiction-berättelse jag skriver på sköter en av huvudpersonerna om att hämta latrin och kompostera den i en liten ekoby. Han nyinflyttad i ett litet hus alldeles i utkanten av byn och håller sig mest för sig själv. Det är egentligen bara tömmandet av andras toahinkar som håller honom i kontakt med de andra i byn. Han anses lite underlig och det är han nog också. Ändå blir han en viktig del av byns gemenskap när en konflikt uppstår.

Ibland, när jag är lycklig och optimistisk, kan jag se mig själv vara med och skapa en sådan ekoby. Skulle till och med kunna tänka mig att sköta småskalig latrinkompostering för att på så sätt bidra till att göra husen enkla och billiga att bygga, och med enkla medel också skapa kompost till byns olika odlingar. Sådana dagar placerar jag gärna mitt boende i en liten by, kanske till och med i ena änden av en länga radhus. Bakom det lilla huset finns djupbäddar som nästan räcker till familjens mat och kryddor. En bit bort finns gemensamma odlingar, växthus och djur. Gärna också en samlingslokal kombinerat med värdshus eller liknande. Man tar hand om varandra.

Andra dagar verkar det bäst att lämna folk att sköta sitt. Jag har ju ändå inte något att bidra med, liksom. Då bor jag med min lilla familj i utkanten av ett litet samhälle. En lite större villatomt med ett tämligen litet hus. Jag ställer ut sopkärlet en gång varannan vecka och har några få djupbäddar för grönsaker och kryddor i krukor. Då och då åker vi på resa någonstans. Det mesta av maten köps på mataffären och man säger hej till de grannar man träffar där. De flesta av grannarna vet man inte ens namnet på, men man hälsar ändå. Sedan cyklar man hem igen.

I viss mån kan man välja sina vänner och grannar. Men det verkar svårt. Ändå är det en viktig del av de framtid man vill ha. Så vad gör man? Hur gör man?

[vattuvarg]

Länk till artikeln.
http://www.princeton.edu/main/news/archive/S36/02/56I00/index.xml

[Ett svart får]

Så länge man inte ligger i konflikt med sina grannar är det bra. Sedan är det inte så noga om man bara hejar på varandra eller om man är riktigt nära vänner.

[ärt]

i alla de år jag bott på stället har grannarna varit viktiga för mej. Inte alla på samma sätt men vetskapen att där finns nån om det skulle vara något. Några av dem har vi haft mycket med att göra. Det har lånats stor rörtång osv. Tänker jag tillbaka så har det nog mest varit från mitt hål det blivit lånat. Har dock emelanåt gett ett handtag. De hönsbönder jag mer alternativare men kanske inte renodlad odlare.
 Blir lite sänkt av att vänner o umgänge blir så lite av förtiden. Då nångång 80 tal var det något helt annat. Många händer som hjälpte till med både det enao andra. Nu handlar det om man ska slå sej samman å dra in fiber el.starta gransamverkansgrupper.
 Vi är ju i samma båt samma behov o lust till att ha de bra. Varför kan man inte mer sammarbeta parta på grejer o lita på att den andre också vill väl.
 Ser vänskap o grannar som viktigt. Det är inte alla man kommer nära men tycker jag får kraft av sammvaro, sammarbete, närhet. Ett tag hade vi matlag, nån annan period var det arbetslag just nu finns här en meditations grupp.
 Redskap att odla mänsklighet.

[Pentti Linkola]

Du får väl börja med att hitta något ställe där de vill ha skittunnor omhändertagna, istället för att leda ner sina tömningar i grundvattnet och kanske vidare till din dricksvattenbrunn?

[skräptanten]

Den som nöjer sig med att heja på anonyma grannar, får bo i stan. Den som vill ha namn på sig själv och grannarna, samt kunna samarbeta kring stort och smått, får bo på landet. Så enkelt, och samtidigt så svårt, tror jag att det är.

Det ligger säkert bra tankar bakom ekobyar, men de som vill leva så är nästan undantagslöst stadsbor som av någon anledning helst vill bo på landet ihop med andra stadsbor.

Min familj har bott i den här byn några år nu, och vi har skiftande relationer till grannarna (grannar enligt landsbygdsdefinitionen alla som bor inom 5 km avstånd). Några kände vi sedan innan. Andra har blivit oss vuxnas vänner, eller barnens vänner, till ömsesidig hjälp och nytta. Ytterligare andra är ytligt bekanta som en träffar i bygdegården eller så.
Visst är det en och annan som ler åt alla mina getter, men det bjuder jag på - det finns också de som mycket gärna vill ha getternas hjälp med att öppna upp igenvuxna marker! Ibland får jag hjälpa någon med att se till kreaturen när de är bortresta, sen behöver jag låna en sparkbåge av en annan granne, och sen vill han låna vår minikompressor, och sen kommer norra rågångsgrannen och vill att jag ska dra loss deras fastkörda bil med traktorn, och sen rullar det på så.
Ju mer lantligt en bor, desto viktigare är grannarna. Så om du vattuvarg, tänker dig att köpa ett hem någonstans (eller bygga), försök få kontakt med dem som bor runt omkring först, och ta reda på vad de är för sorts människor. Och i de flesta fall kan du förvänta dig, om du känner dig som en udda person, betydligt öppnare attityder på landet än vad som finns i stan!

[karsan]

kul att du skriver på en historia om en latrintömmare.  Kommer ihåg hur det var på vårt sommarställe en period när jag var barn. 1956-60 ungefär.  Badort. Vattentoalett fick inte installeras. Dass ansågs väl gammaldags.  Istället hade man nån sorts behållare med kemikalie som skulle göra att det inte luktade men det gjorde det. För blandat urin och skit. Underdimensionerade behållare för vår familj.  Så det blev ofta kris och tömmaren var en nyckelperson med makt just genom att kunna komma tidigare eller senare. Man fick visst svansa lite för honom. Jag minns inte att det fanns någon alternativ tömmare.  En kul detalj är att han också var biodlare. Kan tänka mig att det kan vara kul att göra din fiktiva latrintömmare till biodlare också.

Lite OT, jag vet.  Håller annars med övriga att goda relationer till grannar är jätteviktiga, även om man inte behöver bli hjärtevänner.  En annan sak är att det ibland kan finnas långvariga fejder mellan personer eller grupper på orten. Det kan knepigt att inte bli inblandad.

[vattuvarg]

I ekobyn Dancing Rabbit är det tydligen vanligt att flera hushåll delar på samma badstuga. Såna lösningar förenklar de enskilda hushållens boenden (enklare rördragning, etc.). Men är lösningen en utopi som inte fungerar socialt här i Sverige?

Material till en liten stuga borde gå att samla ihop och lagra. Några småskaliga lösningar som legoliknande komprimerade jordsblock, egentillverkade lättbalkar och fackverksbalkar borde kunna delas bybor emellan. Det går att isolera med lättlera, tidningsisolering, etc. Metoder som är billiga i material men kostar i arbete. Allting blir enklare om man är flera. Då är det verkligen ett handikapp att vara "utanför".

Maskinen som komprimerar jordblock går att hyra (eller hyra ut om man bygger en själv). På samma sätt borde man kunna hyra en maskin som tuggar upp dagstidningar och gör isolering. Undrar hur mycket det skulle kosta att "leka tidningsåtervinning" för att få ihop tillräckligt med tidningar för att isolera en stuga? Om man hjälps åt så skulle man fortsätta samla för nästa stuga och nästa...

I gamla tiders Finland så började man gårdens byggen med att bygga bastun. Bastukammaren var första boet. En ekoby skulle kanske börja med att bygga en stor lada där man kunde hjälpas åt att samla och processa material till byggmaterial? Kanske börja gemenskapen med bemanning i det gemensamma "företaget"? ...och en gemensam badstuga skulle göra början enkel för de som bygger. En del kanske till och med väljer att bygga liknande badstugor att dela på? Det finns en chans till gemenskap, tror jag.

Att bygga huset med flera lager verkar också vara vettigt. För varje lager ökar isoleringen. Om boendet redan har ett solsamlande klimatskal (exempelvis ett växthus) så kanske det räcker med att återbruka fina tvåglasfönster? Väggarna kan troligen vara tunnare och enklare. En timmerstuga skulle troligen klara sig utan isolering inne i klimatskalet. Det första boet behöver ju inte vara stort.  Fackverksbalkar skulle kunna snickras till i ladan under vintern för att sedan sättas ihop till klimatskal på våren. Den stora ladan skulle kunna vara ett stort klimatskal den också, med södersidan som ett växthus. Om den är stor nog kan man hjälpas åt att bygga boendelådor att sedan flyttas till klimatskalen i byn. Klimatskalen förlänger säsongen för "camping" så även om boet är litet så kan fler härbärgeras i skydd för regn och blåst. Vänner och familj kan hjälpa till.

Rent tekniskt kan man göra insteget mycket lättare för den som vill bygga och bo. Men allt hänger på samarbete. ...en vetenskap som jag aldrig lyckats förkovra mig i. Det är väl därför jag drömmer om att kunna bidra på något sätt. Tunnorna från de enkla torrtoaletterna ligger väl på samma nivå som mitt självförtroende. Men jag skulle ändå vara med och skapa förutsättningarna som behövs i byn.

Duger jag inte ens till det får jag bygga mig ett klimatskal lite avsides.

[skräptanten]

Det är intressanta tankar du har angående byggen och gemenskap !
Men jag kan inte låta bli att undra över din önskan att skapa nya sociala sammanhang och dessas bebyggelse. På oerhört många ställen i landet finns idag levande byar och småsamhällen med starka mänskliga sammanhang. I många av dem söker man aktivt efter nya inflyttare till redan existerande hus/gårdar. Du tror inte att det finns något sådant ställe som skulle kunna passa dig?
Trots allt är äldre hus mycket ofta byggda av lokalproducerat och miljövänligt material, och det verkar vara det du önskar. Jag också, för den delen, vi har det mycket bra i vårt timmerhus från 1800-talet .
Det finns ett mycket  stort spann över vad som är socialt accepterat levnadssätt på landet. Här i min bygd har vi haft en off-grid-självhushållare som ordförande i bygdens största förening, till exempel!
Jag tycker inte du ska klanka ner på dig själv för att du är något av en ensamvarg, även om samhällsnormen säger att en ska vara extrovert och ha tresiffrigt antal vänner, så är vi många som är mer åt det introverta hållet - och det är precis lika bra! För egen del tycker jag det är behagligt att, som ensam människa, jobba i lagården och gå och prata med mina djur (och de pratar med mig - det blir ett förgjordat liv på en viss ko om inte hon får hö först!). Där finns ett lugn och en tydlighet som sällan finns hos människor.

Önskar dig all lycka och en bra karta och kompass i din jakt efter ditt goda liv !

[vattuvarg]

Tack för de vänliga orden. Men det är skillnad på att trivas som ensamvarg och att inte ha annat att välja på.

Då det gäller byggteknikerna som nämndes tidigare så finns det en gemensam nämnare där. De kräver att man inte är ensam. Om man tittar runt lite här på forumet så faller just sådana metoder bort för de allra flesta självhushållarna. De metoder man kan mickla med ensam eller på två är de som väljs. ...just för att man inte kan räkna med annat. Undantag är mycket ovanliga.

Det skiljer inte särskilt mycket mellan landsbygd och stad numera i det hänseendet. Det är därför jag ber om råd här.

[skräptanten]

Åh, jag förstod det som att du valt att hålla dig för dig själv, så är det alltså inte?

Vad gäller att bygga nya hus med vilken teknik det än gäller, så har alla existerande tekniker (utom prefab-hus av element) det gemensamt att det tar fruktansvärt mycket tid att få ett hus färdigt. En kan räkna med ett antal tusen timmar för att få en beboelig kåk! Och ska bygget dessutom vara ett samarbete, där två personer/familjegrupper ska hjälpas åt att bygga varandras hus - går det fortfarande åt ett antal tusen timmars arbete. Och det är nog knäckfrågan i sammanhanget, även om viljan finns, vem har så nära vänner eller släktingar som har möjligheten att lägga ner den tiden på att bygga ett hus åt någon annan?
Även om en som självhushållaraspirant inte lönearbetar 40 timmar i veckan, är arbetet med de egna odlingarna och djuren omfattande, och kan en då begära att personer som har så mycket att göra ska ingå i ett byggsamarbete till råga på allt? Det kan vara tillräckligt fullt upp att köpa en befintlig gård där det finns renoveringsbehov, att bygga helt nytt är övermäktigt för de flesta!
Här i hushållet hjälper vi gärna våra grannar och vänner, och de hjälper oss, men det ligger på en annan nivå; flytta grannens djur till en ny hage, se till barnen några timmar, låna en cementblandare, hjälp med slakt o s v. Vi har inte möjlighet, ens om vi ville, att lägga ner hundratals eller tusentals timmar på stora samarbetsprojekt - helt enkelt för att vi inte har den tiden. Och detsamma gäller våra grannar och vänner, inget konstigt med det och inget att vara besviken över.
Detta beror inte på att vi skulle ha stadsaktiga, egoistiska värderingar, utan på att de flesta som bor på landet har full sysselsättning ändå, utan att ge sig på stora byggen.

[TW]

Kloka tankar från Skräptanten.

[vattuvarg]

Orsakerna må vara olika men resultatet detsamma var man än bor. Stad eller landsbygd gör ingen skillnad alls. Sköt sig själv och skit i andra så långt det går. Lite nedslående också att folk här tror att man vill att de ska bygga huset åt en. Det var inte det som var frågan.

Då har jag nog fått svar på min fråga. Nedslående, men tack för kloka ord ändå.

[ärt]

det är inte lätt att hitta nåt att samlas runt. Håller med om att det igentlicken är otroligt trist och kan inte förstå varför, då sammvaro o gemenskap ger så mycket. Kan det vara att varjes  tid är så individuell? Tänker på tid man lägger att vara på F.B. o får stimuli genom detta. Är man dock jordnära så är det svårt att se vad det i längden kan ge. Samtidigt är våran tid i dag flexibel tänker på tv. Man kan se när man vill.
 Kan inte komma på något mer än att bjud in till en kopp kaffe o se om de kan va en början. Barn kan ofta hjälpa en. Bygga en väntkur vid busshållplatsen, bokbussen...Det handlar nog om att hitta en början o visa att man vill väl.

[eriklundberg]

Där sa Ärt något viktigt. Jag har flyttat runt väldigt mycket och har i alla boenden utom just detta faktiskt haft mycket bra relationer med mina grannar. Här hälsar vi bara och vi lånar släpet av en granne bort mot att vi slänger deras sopor.

Men på förra stället hjälptes jag och grannarna åt med något varje månad i alla fall. Och snackade varje gång vi möttes. Och det var inte bara ett hushåll utan flera. Så det var jätte roligt.

Men som Ärt sa, om man går in för att visa att man vill väl direkt så lönar det sig. Folk får en possitiv bild av en. Gå en runda och presentera sig och bjuda på honung eller fråga om någon vill ha hjälp med något. Uppskattat både i höghus och på landet. Men här i villa samhället verkar folk knepiga. Tur att jag flyttar vidare på måndag

[Svart]

Jag har jättebra grannar! Vi hjälps åt med det vi kan, en är bra på något och nästa är bra på något annat. Vi försöker att inte störa varandra, vi tänker efter före och ser till att hålla sams. Det är inte så svårt när alla bor i hus eller på gårdar med gott om plats emellan. De flesta ser vi inte ens ljuset i fönstren hos. Jag är ny i området (snart tre år är ju ingenting på landet... ) men alla vet vem jag är efter en tredagars jakt på en bortsprungen hund i somras. Då pratade jag med alla jag mötte och såg, ibland flera gånger med samma person vilket var pinsamt men blev nåt att skratta åt senare.
Utan grannar skulle jag klara mig. Men det skulle bli tråkigare, dyrare och mindre trevligt. På min nivå av hjälpas åt sparar vi tid när vi hjälps åt, eller betalar den med en gentjänst eller bullar.
Så jag tycker det är viktigt och trevligt.

[Ylven]

Jag tycker grannar är jätteviktiga! Verkligen inte "sköt dig själv och skit i andra!"

När vi hade ett flasklamm så hjälpte de pensionerade grannarna oss med att flaskmata det på dagarna.
Vi har hjälpt till att ploga snö, hämta post osv.

En annan granne tittade till våra får när vi var på semester.

Man kan låna saker av varandra, hjälpas åt med skogsarbete och plantering, höskörd och annat. Då är det inte stora nya projekt utan sådana som man ändå måste göra som man hjälps åt med.

[vattuvarg]

Återkommer till det här ämnet efter att ha sett på TED.com (vilket jag gör ganska ofta). Avslutningen på Johann Haris föreläsning sammanfattar rätt bra.

"...motsatsen till missbruk är inte att vara nykter. Motsatsen till missbruk är kontakt."

Jag går ofta tillbaka och kikar på vad jag gjort tidigare. För det mesta så kan man göra det bättre när man hållit på ett tag. De där första försöken har oftast mest energi men de senare lösningarna är oftast bättre, helt enkelt. Att gå tillbaka och fundera på det här ämnet igen låg nära till hands. Faktum är att det var det första jag tänkte på efter besöket på TED.

Att ha vänner och grannar är viktigare än jag trodde så jag får jobba på det.

http://www.ted.com/talks/johann_hari_everything_you_think_you_know_about_addiction_is_wrong