Vi har också en Västgötaspets, en hane som är 3½ år.
Han älskar att valla, så fort han kommer ut så springer han och sätter fart på korna som går ute. Vi har väl inte tränat honom, men han kan faktiskt vara till en god hjälp.
Problemet är att det är minst lika roligt att valla bilar. Han kan ligga på lur i diket och hoppa upp precis bredvid bilen, så tyvärr kan vi ju inte ha honom lös. Han sticker ju dessutom hemifrån och då vet vi ju inte vad han gör.
Sedan är han lite skällig, vaktig och det är väl i och för sig kanske ingen nackdel. Han skäller så fort han hör Hemglass-bilen, så den kan ju barnen inte missa. Sedan har han en egenhet att han gärna sitter och småpratar: Det låter nästan som han muttrar lite för sig själv när han vill ha uppmärksamhet.
Han älskar barnen, och vill gärna vara i centrum. Han är väldigt fäst vid mig, jag brukar säga att han är den värsta "mammegrisen" som finns i detta huset. Om barnen vill sitta i knät kommer han också ofta och vill vara med, men säger jag åt honom så går han ner med en gång. Katten är annars bästa lekkompisen.
Det är "mycket hund i litet format"
Om/när Chaplin dör så skulle jag inte ha något emot att skaffa en ny Västgötaspets. En helmysig hund som är väldigt smidig, det är bara att ta honom under armen om han inte gör som man vill.
