Hoppsan, jag är visst i högform! -Här kommer ännu ett spånarinlägg:
Segways hör nästan till stadsbilden idag. >70.000 kronor, 50kg tung och behov av en motorstyrka rejält överskrider vad som krävs för att säkert fara fram på två hjul i samma hastigheter om man i stället sätter hjulen i rad på det där vanliga sättet...
Nja, även om de är urkul manicker är jag inte helt imponerad. De är lättkörda men provocerar man dem uppstår lätt känslan av att rida på ett envist djur snarare än att köra ett fordon. De lever sitt eget liv och gör sina egna tolkningar av fysiska förutsättningar och förarens order.
De gör av med en hel del energi på att låta en förmodligen ganska vass dator hålla på att knuffa och bromsa med elmotorerna hela tiden för att hålla maskinen i vertikal balans. I mina ögon finns Segways mest som ett exempel på "bara för att man kan", men kul är de!
Då och då ser man motsvarande enhjulingar på Internet. RYNO är en av de lite mer avancerade, dyra och biffiga enhjulingarna
man hittar på Youtube:
och nu säljer t.o.m. Teknikmagasinet ett litet enhjuligt elfordon kallad MonoWheel:
http://www.teknikmagasinet.se/m/Default.aspx?q=enhjuling&f_categoryIdPath=565&page=1
Priset på 6K/10K börjar ju bli riktigt överkomligt för ett fordon som faktiskt kan vara mer än en leksak.
Att lätt kunna ta sin elskoter i handen på bussen eller tunnelbanan utan att behöva vika pussel är ju klart intressant.
Personligen tycker jag det är just enhjulingarna som ger heder åt den självbalanserande tekniken.
Det tråkiga är fartresurserna och räckvidden, samt det faktum att det fortfarande borde gå åt ganska mycket energispill på att
elektroniken hela tiden måste arbeta aktivt med balansen. Eller tänker jag fel där? -Är det i själva verket mer som en pendel så att
det i praktiken inte alls går åt speciellt mycket energi, under förutsättning att man kan ta tillvara på returenergin från varje liten inbromsning vill säga, och då menar jag varje liten mikrobromsning som krävs för att inte tippa bakåt. Jag antar att denna snabba regenerativa bromsning ställer vissa krav på batteritekniken, blybatterier kan så vitt jag vet inte ställa om sig och ta laddning speciellt snabbt.
Men jag vill åka fortare och längre! Det borde ju gå utmärkt att bygga ut enhjulingskonceptet till en parallellhybrid med en liten förbränningsmotor som kan stå för den huvudsakliga framdrivande kraften samtidigt som elmotorn både kan arbeta som generator och ge de där nödvändiga små knuffarna och bromsningarna som krävs för att hålla balansen. Kraftbehovet för att kompensera en tippning framåt/bakåt borde vara oberoende av hastigheten framåt. Kommer man rusande i 90 på en enhjuling liknande RHYNO skulle det förvisso se rätt ballt ut, men ska man SNABBT få stopp på den gäller det att ha elkraft nog för att snabbt kasta den bakåt innan det går att sakta farten det minsta. Och skulle man kunna få tekniken att fungera hyfsat säkert i de hastigheterna vore det förmodligen en rätt kuslig upplevelse när gatan framför byts mot himmel då den enhjuliga farthingsten stegrar sig och nästan dunkar förarens rygg i gatan...
Men säg att man nöjer sig med 30-50 km/h, har en bekväm sadel och bränsle för åtminstone fem mils färd, samtidigt som man kan lyfta pjäsen likt en handväska eller ryggsäck ombord på tunnelbanan...!
Eldfarligt bränsle ombord på tunnelbanan??? Nä, det skulle nog inte SL gilla... Jag minns hur de misstänksamma människorna sniffade bensinlukten på bussen när jag som 16-åring satt med den hembyggda minimoppen mellan fötterna i en liten väska. Jag hade kunnat slippa de sura blickarna om inte gashandtaget hade stuckit upp genom väskans blixtlås...
Jag utgår från att man inte får bära med sig bensin på kollektivtrafiken, åtminstone inte i större mängd än vad som ryms i en cigarettändare... Samma sak gäller säkert gasoltuber. En trehektos campingbehållare kommer man inte långt med på enhjulingen...
Finns några gränser för hur mycket sprit man får köpa med sig från Systembolaget om man ska bära med den på bussen? Sprit är ju rätt brandfarliga saker men bolagsspriten är ju oftast mer än hälften vatten så det duger inte. Däremot kan man ju köra på matolja! Eler kanske rent av biodiesel?
Alltså, det jag yrar om är i slutänden en motordriven självbalanserande enhjuling med bekväm sadel för långa åkturer i mopedfart.
Genom att införa en förbränningsmotor ökar inte bara marschfarten, man får också en mer vikt- och volymeffektiv energikälla än vad dagens bästa batteriteknik kan erbjuda. Miljömässigt behöver det inte bli så illa, biodiesel/matolja och katalysator kanske rent av uppväger miljöbelastningen för att framställa och skrota ett större batteri av modern typ?
Frågan är vilken aktionsradie ett sådant fordon skulle få om det inte får väga mer än t.ex. 15 kg inklusive fullt tank?
Å17, har vi vinter med snö och is, och kan det bli problem för en enhjuling?
Nåja, det finns säkert idioter som kör Segway på vintern... Måste vara en total katastrof... -Det vill jag prova!
*Vinkar till grannen Jonas igen*
