Jag vill gärna också veta olika rasers nackdelar och fördelar i detta.
Jag har inte stor erfarenhet av olika raser, utan utgår ifrån de hästar jag träffat och det jag hört från andra. Jag tror att det finns minst två typer av fjording, bara i Sverige samt att man får ta hänsyn till olika blodslinjer. Jag har hört folk förkasta de svenska fjordingarna och hylla de danska. Men hur det ligger till låter jag vara osagt. Jag tror dock att fjordingen har ett tillräckligt segt och arbetsvilligt temperament för att kunna kompensera ordentligt till sin mindre kroppsbyggnad. Alla fjordingar jag träffat har varit mycket stabila hästar, några lata, men några också otroligt arbetsvilliga. Envisheten som alla fjordingar verkar besitta hjälper dem få jobbet gjort när det går tungt.
Jag har ägt två stycken tinker/irish cob(i princip samma ras), en kallblodstravare och en nordsvensk brukshäst. Min bild av Tinker/Irish cob är att de har inte så mycket motor och energi, men de är ödmjuka i sinnet, och lätta och enkla att köra för nybörjare både ung som vuxen, och kräver inte daglig motion för att inte vara explosiva. Nordsvenskar har jag fått uppfattningen att de i jämförelse med tinker/irish cob kan vara betydligt mera krävande i humöret, och vissa med så mycket motor att de behöver ett arbete att utföra dagligen för att inte få överskottsenergi och bli frustrerade och starka att arbeta med. Notera att det är skillnad på energi i form av ren arbetvilja - och ren överskottsenergi - den senare är mycket svår att få nåt vettigt gjort av.
Hur ardennern är i jämförelse kan jag inte säga. Men de få ardenner jag träffat har varit mera åt det lugna sävliga hållet (ja, inte alla, några har jag träffat som haft lite mera nerv), och det kan behövas när man ska arbeta i jordbruket, till vilket ju ardennern faktiskt är framavlad. Nordsvensken är väl mera avlad för att dra fram virke i skogen, under tuffa förhållanden, och det kan ju ha hjälpt till att prägla deras humör?
