Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Hundar och sen en bebis...?  (läst 2902 gånger)

NillaPåNoppen

  • Inlägg: 10
  • Månskenare i finnskogen.
Hundar och sen en bebis...?
« skrivet: 19 feb-07 kl 18:54 »
Hej!
Jag har en tik på 6 år och har nu sparat en valp av henne som är 6 ½ mån. Det kommer sannolikt att bli liv i luckan när jag kommer hem med ytterligare en person till flocken. Finns det nån som är eller har varit i samma situation och som har lite tips o ideer om hur man skall hantera detta på ett bra sätt?
Ska man låta voovarna bekanta sig med en gång o lita på att de inte börjar köra med bebisen. Tiken är lugn o klok men valpen är ja valp. Eller ska man inte låta dem gå nära till en början?
Kollade in dogvhisper häromdagan och han tillämpade den senare varianten. Ja, sen tror jag ju att han måste vara lite som Martin Timell. Lite så och sen så o så vare klartt! Är nog mera jobb bakom än vad som det ser ut som.
Hejhej!

Lindéus

  • Inlägg: 231
    • Canis Lindéus
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #1 skrivet: 19 feb-07 kl 19:02 »
Tycker att hundarna ska få lukta och bekanta sig med nya familjemedlemmen..(grattis) Men att du har stenkoll på hundarna. När du har presenterat den lilla så får du helt "enkelt" tala om för dom vad som gäller. Även en 6mån förstår mer än vad vi tror.  ;D vad är det för raser?

NillaPåNoppen

  • Inlägg: 10
  • Månskenare i finnskogen.
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #2 skrivet: 19 feb-07 kl 22:26 »
Tycker att hundarna ska få lukta och bekanta sig med nya familjemedlemmen..(grattis) Men att du har stenkoll på hundarna. När du har presenterat den lilla så får du helt "enkelt" tala om för dom vad som gäller. Även en 6mån förstår mer än vad vi tror.  ;D vad är det för raser?

Tack för svaren!
Mamma till valpen är bordercollie/schäfer o valpens pappa är "softis" (Irish softcoated wheatend terrier) En riktig sommarblandning! :D Här är en liten bild från när Sigge bara var 8 veckor o mamma Emma myser.
« Senast ändrad: 19 feb-07 kl 22:27 av NillaPåNoppen »

Lindéus

  • Inlägg: 231
    • Canis Lindéus
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #3 skrivet: 19 feb-07 kl 23:11 »
Broende på hunden.....skulle jag få en liten nu...så skulle jag inte vilja ta hem den om det är två månader efter min stora tiks löp...hon skulle säkert försöka adoptera den...hi,hi

Morran

  • Gäst
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #4 skrivet: 19 feb-07 kl 23:36 »
Det vore väl inte så dumt? Då skulle ju barnet lära sej "hundspråket" redan från början ;)

...och jag ber om ursäkt för detta helt OT inlägg.

Lindéus

  • Inlägg: 231
    • Canis Lindéus
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #5 skrivet: 20 feb-07 kl 07:54 »
Det vore väl inte så dumt? Då skulle ju barnet lära sej "hundspråket" redan från början ;)

...och jag ber om ursäkt för detta helt OT inlägg.
;D ;D....japp

NillaPåNoppen

  • Inlägg: 10
  • Månskenare i finnskogen.
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #6 skrivet: 20 feb-07 kl 11:26 »
Broende på hunden.....skulle jag få en liten nu...så skulle jag inte vilja ta hem den om det är två månader efter min stora tiks löp...hon skulle säkert försöka adoptera den...hi,hi
Jaru, hon faktiskt precis löpt! O valpen gick in i puberteten ilite i förtid, yla som bara den. Sicket sjå med att hålla honom ifrån mamsen... :P  Men nu är bollarna borta och detta bekymmer ur vägen. Grymt kanske en del tycker men inte vill jag ha inavel inte, nej!

Andriette

  • Inlägg: 86
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #7 skrivet: 20 feb-07 kl 16:42 »
Var själv lite orolig för drygt fem år sedan, när vi väntade på vår "försting"!
Vi hade då haft Tim, vår gula labrador, två och ett halvt år, och han var troligtvis fem år gammal (vet inte säkert eftersom han blev omplacerad som vuxen. Tror att han då hade haft åtminstone fem hem innan och var otroligt mager och rädd när vi fick honom, kunde absolut inte gå i koppel, lade sig ner på rygg och kissade på sig varje gång vi "träffades" igen osv.  >:( :'().
Vi lät totten och Tim mötas direkt när vi kom hem och gjorde likadant två år senare när söstra föddes. Alla är delar av vår familj, även om vi alla står olika i rang.

Barnen och Tim har en härlig relation, mitt lilla råd lyder bara som detta: låt hunden ha sitt lilla krypin någonstans dit barnet inte kan gå. Ett litet ställe där hunden kan gå undan och får vara ifred när den så önskar. Lämna aldrig barnet och hunden ensamma, hur mycket du än litar på hunden...

Hörde denna hemska story för ett tag sedan:
En familj hade en cocker som var deras ögonsten och som älskade deras barn. En dag var barnen och hunden uppe och lekte, efter en liten stund hördes vilda tjut uppifrån och när tillrusande föräldrar anlände hade hunden bitit ett av barnen i handen. Eftersom de kände att de längre kunde lita på hunden, blev den avlivad. När veterinären tittade lite närmare på hunden hittade hon/han en avbruten blyerts penna instucken i hundens ena öra...Say no more!!!
Det kan ofta vara hunden som behövs "skyddas" från små upptäcksresare och inte tvärt om...

När Tim tycker att barnen härjar lite för mycket kring honom, morrar han högt så att jag hör och kan se till att han får lugn och ro. Fungerar alldeles ypperligt!
Tycker också att det är härligt för småfolk att få växa upp med djur  i familjen. Det lär de sig mycket av!!!

Lycka till och grattis!!!! :) :D ;D

önskar Andriette

Andriette

  • Inlägg: 86
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #8 skrivet: 20 feb-07 kl 16:46 »
NillaPåNoppen, jättefina hundar!!!!  ;D
Hur är de i lynnet?

NillaPåNoppen

  • Inlägg: 10
  • Månskenare i finnskogen.
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #9 skrivet: 20 feb-07 kl 21:41 »
NillaPåNoppen, jättefina hundar!!!!  ;D
Hur är de i lynnet?
Verkligen tråkig historia det där med cocker´n. Ja, man får nog se upp och inte lämna dem ensamma, som sagt.
Valparna har jag förstått av de köpare som jag varit i kontakt med är väldigt olika. En är tillbakadragen och försiktig. Min egen är sjövild men väldigt läraktig, om nån kan få ihop den ekvationen. ;D Sigge som han heter har nog fått pappas terrierskalle. Lite sig själv nog. Men nu när han går med tratt efter kastreringen så börjar han visa en lite gosigare sida. Jobbar på att försöka vara "den intressanta" och den som hittar godis i skogen just nu för att försöka få han att förstå att det är himla bra att ha koll på matte . Mamman är hur pigg som helst ute, lagom på pinnar o lek och kol lugn inomhus. Kommer med ett snöre då o då när hon får tråkigt..
Jag tog över henne för två år sedan. En sån lyx det har varit att få en klok och väluppfostrad hund!
Ja man kan babbla om sina vovvar i oändlighet... ::)  Viktigast, om jag återgår till ämnet ,tänker jag är att hundarna ska lära sig att bebisen är i högre rang än de. O hur gör man det?

Sia

  • Inlägg: 1237
    • Dalarna
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #10 skrivet: 20 feb-07 kl 22:58 »
Så här gjorde vi när vi kom hem från BB:

Alla hundarna var hemma och mötte oss innanför dörren, vi ställde ner bilstol med bäbis på golvet varpå Måne kommer fram med sitt tuggben, lägger det på filten i barnets famn och ylpratar <whowhowhow> Inte nog med att han var välkommen hem, han fick en present också  :o :o
Mini brydde sig inte så mycket och Snövit hade nog blivit skendräktig om hon kunnat, hon har som främsta uppgift här i livet att hjälpa matte att ta hand om "valpen", tvättar honom när matte slarvat och vakta och underhålla honom.
Jag bifogar årets julkort med Wille och snövit!
Varför ska man gå upp så tidigt på morgonen? Det är iallafall på kvällen det är som roligast.

Eulalia

  • Gäst
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #11 skrivet: 20 feb-07 kl 23:04 »
Så här gjorde vi när vi kom hem från BB:

Alla hundarna var hemma och mötte oss innanför dörren, vi ställde ner bilstol med bäbis på golvet varpå Måne kommer fram med sitt tuggben, lägger det på filten i barnets famn och ylpratar <whowhowhow> Inte nog med att han var välkommen hem, han fick en present också  :o :o
Mini brydde sig inte så mycket och Snövit hade nog blivit skendräktig om hon kunnat, hon har som främsta uppgift här i livet att hjälpa matte att ta hand om "valpen", tvättar honom när matte slarvat och vakta och underhålla honom.
Jag bifogar årets julkort med Wille och snövit!

Gud va gulligt! Att husdjuren kan vara så moderliga har jag också fått erfara, min gammelkatta har alltid "tagit hand" om bebisar i familjen. Om nån unge gråtit, har hon sprungit oroligt fram och tillbaka mellan mig och ungen, jamat och påkallat min uppmärksamhet, med anklagande blick..   ;D
« Senast ändrad: 20 feb-07 kl 23:04 av Eulalia »

Jullan

  • Inlägg: 1036
    • Småland
    • Sevedstorp Rådgivning
Re:Hundar och sen en bebis...?
« Svar #12 skrivet: 21 feb-07 kl 08:13 »
När vår yngsta dotter var liten och hade sina små skrikperioder som alla bebisar har mer eller mindre så blev katten nästan tokig på oss. Han blev mer och mer upprörd och till slut kunde han komma o bita oss om vi inte fick tyst på henne. Han trodde väl att vi gjorde henne illa eftersom vi höll i henne och hon skrek...

Han var också mycket upprörd när vi flyttade till hus med badkar och för första gången badade hela familjen. Han bara satt o stirrade på oss, ställde sig med jämna mellanrum upp och kollade ner i badkaret, jo... det var vatten i. De sitter i vatten... Han fattade verkligen inte vad vi höll på med. ;D

Lille rare Findusen...


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

469 gäster, 0 användare

* Forum

* Om tidningen Åter



- Superinspirerande! Nu är jag prenumerant!
/ Pia T

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser