Frågor runt syskonparning på gris

[Ronny]

Jag ber att få omformula mig. Risken för mutationer är större i ett inavlat genetiskt material än i ett som inte är det. Mutationer förekommer slumpmässigt i alla genetiska material.

Jag säger ändå emot dig! Mutationer är bestående genförändringar och det har ingenting med inavels- eller utavelsgrad att göra. De kan slumpmässigt uppkomma i allt genetiskt material som förökas. En syskonparning är inte farligare än andra parningar om inte föräldrarna redan bär på skitgener. Mutationsfrekvensen ökar däremot tex vid radioaktiv bestrålning och jag förmodar även om djur utsätts för vissa gifter.

[Tjalve]

Mutationsfrekvensen är tämligen konstant innom djurgrupper. Hanar har högre än honor. Problemet vid inavel är att alla individer bär på skadliga anlag. Chansen att ha ett sådant anlag för ett visst symtom är ungefär som att köpa en trisslott och vinna en miljon. Ett anlag är oftast inte skadligt utan de behöver vara två lika dana. Så för en parning mellan osläktade individer behöver man då tänka att det är som om man köper två lotter och vinner miljonen på båda. Vid inavel räcker det att få en ny lott på den ena lotten. Sedan är finns många gener så det blir många lotter att skrapa par vist.
De liknande anlagen hos inavlade individer är också skadliga mer subtilt pga sina likheter. Så att förvänta sig en 5% lägre tillväxt och 10% mer sjuka är nog inget ovanligt. Siffrorna bara mycket grovttilltagna utan exakt källa.

[Halte]

Vad jag menar är att jag inte ser någon vinst i bevarandet som sådan. I mitt tycke hade det vart bättre att fokusera på en härdig, lättgrisad, köttig  gris med trevligt lynne utan galtsmak. Sen kan man få kalla den vad sjutton man vill...

Fast då är man ju definitivt inne på rasavel och ett läge där inavel kan hjälpa till för att nå det önskade målet.

[Existens!]

Jag har ju väldigt svårt att tro att ett framgångsrikt avelsarbete skulle bygga på inavel.  Om det inte är en extremt liten grupp djur kvar så inget annat val finns.

[ieenilorac]

Jag har ju väldigt svårt att tro att ett framgångsrikt avelsarbete skulle bygga på inavel.  Om det inte är en extremt liten grupp djur kvar så inget annat val finns.

Hört talas om någon häst med Z i namnet?

[besk]

En liten rolig upptäckt man har gjort är att geparden har tagit sig genom ett evolutionärt nålsöga, då arten nästan gick under. Läste något ställe där det påstods att två slumpvisa geparder är mer besläktade än två syskon... Att arten sen har överlevt betyder att de få individer som utgör dagens genetiska bas var väldigt friska. Så, inavel/starkt besläktad avel kan fungera. Kan i alla fall vara ett sätt att förstärka önskade anlag. Dock så gör man nog bäst att i långa loppet använda sig av utslagning och intag. Alla har nog inte samma tur som geparden.

[Halte]

Jag har ju väldigt svårt att tro att ett framgångsrikt avelsarbete skulle bygga på inavel.  Om det inte är en extremt liten grupp djur kvar så inget annat val finns.

Ska du få fram något nytt så är inavel, i viss utsträckning, ett bra sätt att få avkomor med samma egenskaper som modern/fadern bär på.

[Ronny]

All husdjursavel för produktion bygger i princip på största möjliga utavel för att uppnå den välkända heterosieffekten som ger vitalisering i första generationens korsningsdjur. Korsning mellan två raser är mest utavel och det ser vi i hybridaveln.

Jag tror inte att det i något annat sammanhang heller generellt förordas inavel, inte ens i den av vissa personer så illa sedda genbanken för linderödssvin. Men, att fördöma all inavel och såga den jäms med fotknölarna är enkelspårigt. Om man i en sluten djurgrupp som nämnda genbank konsekvent skulle blanda planlöst efter största möjliga utavelns princip, skulle man aldrig kunna slå ut djur som bär på direkt negativa dolda/recessiva gener som kan ge upphov till medfödda defekter, sjukdomar och fosterdöd. Allt skulle röras vidare runt i en stor soppa.

[tinna.m]

Hört talas om någon häst med Z i namnet?

Jo, prestationsblod. Kul som individ.. nja.. inte avkommorna heller, men hoppa!!! det kan/kunde dom.

[Existens!]

Ska du få fram något nytt så är inavel, i viss utsträckning, ett bra sätt att få avkomor med samma egenskaper som modern/fadern bär på.

Hur tänkte du nu?  Då blir det ju inget nytt...

Har man som man anser två toppexemplar, så kan man ju förstå om man skulle avla vidare på dom även om det blir inavel.. Men oftast vill man ju utveckla, och då är det ju döfött att avla på samma egenskaper man redan har.
Vi hade ju knappast fått fram en gris med fler kotletter, om man inte hade avlat med olika raser och individer under många år.

[Halte]

Hur tänkte du nu?  Då blir det ju inget nytt...

Har man som man anser två toppexemplar, så kan man ju förstå om man skulle avla vidare på dom även om det blir inavel.. Men oftast vill man ju utveckla, och då är det ju döfött att avla på samma egenskaper man redan har.
Vi hade ju knappast fått fram en gris med fler kotletter, om man inte hade avlat med olika raser och individer under många år.

Inavel kan användas för att förstärka något positivt eller för att motverka något  oönskat. Så används det än idag och har använts genom historien.. Förstår inte riktigt problemet.

[Jonte76]

Men är det så att du tillslut har fått fram en galt med nån cm extra kotlett så kanske dom betäckte hans egen avkommas  gyltor  till för o få fram den gendefekten ..   o sedan den avkomman  gyltor  igen med  fmorfar galten som bar den  mest synliga defekten....   hade dom korsat in en annan ras så hade den defekten troligtvis försvunnit väldigt fort

[Existens!]

När man talar om trollen . . Efter att ha sett ett intressant program i kväll om inavel bland hundar så begriper jag ännu mindre hur man kan försvara det.

[Jonte76]

     Inte har jag försvarat nån som avel i alla fall , snarare verkligheten 

[nilsegårn]

Jag säger ändå emot dig! Mutationer är bestående genförändringar och det har ingenting med inavels- eller utavelsgrad att göra. De kan slumpmässigt uppkomma i allt genetiskt material som förökas. En syskonparning är inte farligare än andra parningar om inte föräldrarna redan bär på skitgener. Mutationsfrekvensen ökar däremot tex vid radioaktiv bestrålning och jag förmodar även om djur utsätts för vissa gifter.

Nu är det typ 100 år sedan jag läste genetik men jag har för mig att det handlade om att okazaki-fragmenten och DNA-ligasen inte fungerar optimalt när dna-strängarna är för lika. Då börjar dom klistra ihop sig lite hejsan svejsan just för att det inte ska bli så. Men jag hittar ingen bra länk på det så jag strider inte mer om det....

[nilsegårn]

Fast då är man ju definitivt inne på rasavel och ett läge där inavel kan hjälpa till för att nå det önskade målet.

Avel är jag med dig på men varför rasavel? Om grannen har en galt som gör sitt jobb bra, har ett trevligt lynne och ger stora välväxande kullar och jag har en sugga som är en duktig mor, även i januari så är det givet att jag ska para dom för det är egenskaper jag vill ha. Sen är det för mig likgiltigt om dom är linderödare eller lantraser eller what ever...

Kom ihåg att alla "raser" är blandraser. Rasavel är ett ganska nytt påfund.

[Halte]

Avel är jag med dig på men varför rasavel? Om grannen har en galt som gör sitt jobb bra, har ett trevligt lynne och ger stora välväxande kullar och jag har en sugga som är en duktig mor, även i januari så är det givet att jag ska para dom för det är egenskaper jag vill ha. Sen är det för mig likgiltigt om dom är linderödare eller lantraser eller what ever...

Kom ihåg att alla "raser" är blandraser. Rasavel är ett ganska nytt påfund.

"Rasavel" är väl kanske ett felaktigt ord.. "Egenskapsavel" kanske man borde ha sagt istället. Dvs att målet är att få fram vissa egenskaper, där kan inavel fylla en funktion om man ha haft turen att få en kull med en viss egenskap som man vill bevara, då kan inavel hjälpa till att förstärka denna egenskap.

Men Existens! väljer att tolka mina inlägg som att jag förespråkar någon konsekvent inavelsstrategi, vilket jag inte gör eller har skrivit någonstans.. Det jag skriver är att det kan vara försvarbart, eller till och med bra i vissa lägen, att använda inavel vid något tillfälle.

[nilsegårn]

 Jag har inte tolkat det så. jag förstår att du menar att det kan vara av godo ibland.
Men jag håller inte med. Det måste ju finnas en gris med de egenskaperna man letar efter som inte är min gris syskon. Så är man ju helt på den säkra sidan på att det inte uppkommer några negativa konsekvenser av inaveln. (Sen kan det ju bli det ändå...)

Det var en annan skribent som öppenhjärtligt försvarade inavel men hen tog bort sina inlägg. Skulle tro att det är hen som Ex! menar...

[Jonas från Backfors]

Efter att ha sett ett intressant program i kväll om inavel bland hundar så begriper jag ännu mindre hur man kan försvara det.

Hundar är väl relativt känsliga för inavel, däremot är väl grisar mindre känsliga vad jag kan förstå. Sen beror det ju även på hur många led man inavlar. Det uppstår ju i princip aldrig defekter på en fader/dotteravkomma, däremot kanske det är dumt att para den igen med ett helsyskon tex. Därmed INTE sagt att jag rekommenderar systematisk inavel. Det bästa är givetvis oftast att para två djur som ligger långt ifrån varandra genetiskt. Men som det sagts tidigare så är inavel inte alltid något av ondo, utan kan medföra något bra också.

Det man ofta glömmer bort när man pratar om inavel är att det finns väldigt många andra saker som är betydligt viktigare att titta på än om man råkar para två syskon någon gång. Tex om en sugga tar hand om kultingarna, om galten är elak, om de har bra ben, om suggan har tillräckligt många spenor osv osv. Ibland känns det nästan som om vissa säger att man kan para hur som helst, så länge det inte är inavel.

[Existens!]

Ja, jag syftade inte specifikt på Halte, utan mer den andre som har sån intressant debatteknik där han tar bort inläggen strax efter dom är postade...

Jag förstår också att det ibland kan vara bra eller lockande att para t.ex en bra sugga med en galt som är hennes son och visat bra egenskaper.  Men jag anser att det då handlar om att ta fram så många produktionsdjur som möjligt. Suggan får man ju förmoda är en som får många överlevande ungar, och galten en som ger stora kullar.

Men då handlar det enligt mig inte om avel, för att fortsätta para den här kombinationen i flera led, lär leda till att de positiva effekterna snart ersätts av dåliga.
Avel är för mig något som görs med uthålliga mål, där obesläktade individer med bra egenskaper paras för att få en individ med kombinationen, och så där fortsätter man.
Det är ju så vi fått fram de avelsdjur vi har idag.