Lite klagolåt..

[silent_angel]

Jag köpte in några kaniner i början av sommaren, honorna fick många
ungar och dom flesta överlevde.
Tanken runt kanineriet var och är ätt föda upp för husbehov men även att
hålla genbank (vilket inte blivit av, än) och ta tillvara på skinnet.

MEN, JAG blir så less på att behöva ta kampen för kaninerna här hemma.
Hur är det hos er andra?
Här är det bara jag som vill ha dom och som har intresset att föda upp, min man har
absolut noll intresse av dom och tycker bara att dom kostar pengar, tar upp min tid som jag
hellre skulle kunnat lägga på annat, luktar illa (?) och tar plats.

Ungarna som väntar på slakt bör utomhus i mindre grupper, avelsdjuren bör i garaget.
Jag fodrar en gång per dag och tar ur burarna 1-2 ggr/vecka.
Jag tycker inte att det luktar alls, lägger väl nån halvtimme per dag på 12 kaniner.

Ursäkta klagolåten, kände bara att jag måste skriva av mig lite.

[Sussilo]

Här är det bara jag som vill ha dom och som har intresset att föda upp, min man har absolut noll intresse av dom

Då visste du ju om förutsättningarna när du startade uppfödningen? Men att acceptera varandras intressen borde väl vara självklart i en familj, särskilt om detta intresse ger mat på bordet. Bjud på en god middag på kanin, levande ljus och ett gott vin till  .

[Snuzer]

Det är jag som har kaniner, hundar och höns, sambon har endast en schäfer 
Det är jag som vill ha kaniner, hundar och höns, sambon vill endast ha en schäfer 

Alltså är djuren mitt ansvar till 100% vilket jag tycker är helt riktigt. Däremot så hjälper han till att hämta foder, betalar och ser glad ut 
Skulle jag be om fodringshjälp för att jag måste bort någon dag så fixar han det och han gnäller inte heller över djuren, tiden eller något annat som gäller dem. Men han har noll intresse för dem.

Som kompensation så tar jag hand om hans schäfer på dagarna när han jobbar. Visst är jag snäll 

[kbr]

Känner igen mig:)
Du är inte ensam jag har lika dant men jag tycket han har börjat tycka det är ganska okej eftersom det inte har get honom mer att göra. Problemet är bara de veckor jag är i skolan då är jag borta och han får ta allt. Men det har gått bra alla har överlevt:) Han blev till och med lite förtjust i franska vädurs hane som han meddelade mig att den får jag inte slakta för han är som en hund:)
Hoppas på att han kommer att tycka det är mer värt senare när det är dags att äta dom. Ska slakta innan jul och han ska röka en kanin till julbordet .

Jag tycker inte han egentligen har med mina intressen att göra och eftersom jag stöttar honom i hans intressen så borde han stötta mig. Jag påminde honom om det och efter det har det gått bättre.
lycka till

[Snickan]

Det finns ju mycket män här i världen som inte har så känslig näsa
Låter tråkigt att behöva försvara sitt intresse och sin dröm när det inte handlar om större grejer eller mer tid än det du beskriver.
Stå på dig!

[LillaSophie]

han har säkert något intresse själv som du inte kunde bryr dig mindre om. dessa är bra att ta upp i såna här sammanhang, det funkar då hemma varje gång. ett lite anklagande "du unnar mig inte ens några kaniner, som ger mig så mycket glädje och gör att jag kan koppla av och mår bra ... blabla" med ett litet snyft och diskussionen är över. nu råkar min sambo tycka att det är roligt med kaniner så länge det är plus ute, kaninbäbisarna är gulliga och ingen rymmer. så diskussioner om djuren blir det sällan, men det händer ...

[Ugglans]

min man har
absolut noll intresse av dom och tycker bara att dom kostar pengar, tar upp min tid som jag
hellre skulle kunnat lägga på annat, luktar illa (?) och tar plats.

Är det han som betalar för kaninerna eller? Sannolikt har ni gemensam ekonomi och då är det ju rimligt att anta att ha använder en del av era gemensamma pengar till sånt som inte du bryr dig om...

Vadå tar upp din tid? Din tid är ju just det... DIN. Vad har han för förslag på vad du skulle göra med din tid istället?

Hur stor del av garaget upptas av kaniner och annat som tillhör dig och vad har han som är så mycket viktigare som borde få plats där istället?

Om inte du vill styra över hans intressen, tid och pengar tycker jag inte du ska låta honom styra över dina val heller. Det är inte meningen att kan ska behöva ta strid för att få utöva en hobby. Han har väl också hobbies/intressen? Om inte, säg åt karln att hitta på nåt vettigare än att klaga på vad du gör! 

Att krusa, argumentera eller så tror inte jag funkar, för det handlar nog inte om kaninerna som sådana utan om vad för slags relation man har och hur mycket plats och egen tid var och en har.

[silent_angel]

Då visste du ju om förutsättningarna när du startade uppfödningen? Men att acceptera varandras intressen borde väl vara självklart i en familj, särskilt om detta intresse ger mat på bordet. Bjud på en god middag på kanin, levande ljus och ett gott vin till  .

Jojo, arbetet runt kaninerna har jag inga problem med att göra själv, det är ju mitt intresse. Det jag inte orkar med är allt klagande och muttrande och gnällande som kommer upp ibland.

[silent_angel]

Är det han som betalar för kaninerna eller? Sannolikt har ni gemensam ekonomi och då är det ju rimligt att anta att ha använder en del av era gemensamma pengar till sånt som inte du bryr dig om...

Vadå tar upp din tid? Din tid är ju just det... DIN. Vad har han för förslag på vad du skulle göra med din tid istället?

Hur stor del av garaget upptas av kaniner och annat som tillhör dig och vad har han som är så mycket viktigare som borde få plats där istället?

Om inte du vill styra över hans intressen, tid och pengar tycker jag inte du ska låta honom styra över dina val heller. Det är inte meningen att kan ska behöva ta strid för att få utöva en hobby. Han har väl också hobbies/intressen? Om inte, säg åt karln att hitta på nåt vettigare än att klaga på vad du gör! 

Att krusa, argumentera eller så tror inte jag funkar, för det handlar nog inte om kaninerna som sådana utan om vad för slags relation man har och hur mycket plats och egen tid var och en har.

Vi har gemensam ekonomi. Grejen är ju den att hans hobby konstar i princip inget, och mina hobbys (jo, jag har flera ) kostar en hel del. Jag syr, stickar, virkar och har kaniner.
Han ser liksom förbi det där att jag gör det själv. Vi köper i princip inga fabrikssydda kläder till barnen till exempel, förutom ytterkläder och skor. Han har noll koll på vad saker kostar och tycker väl att jag "slösar" pengar på materialet.
Och så kom kaninerna. Han gillar köttet, gillar tanken att använda pälsarna men ja--- gnäller gör han likförbannat.
Det förtar liksom det roliga i det, börjar jag tycka.

Garaget har tidigare varit typ skräpstation där allt gammalt bara förvaras. Nu har han tänkt bygga om det till ett rum och det är helt okej, jag kan flytta ut kaninerna men kan inte göra det nu då det är för stor temperatursskillnad, han kan ju ändå inte börja bygga före snön har smält tycker jag.


Jag ville egentligen bara skriva av mig lite. Jag vet ju vad det handlar om från hans sida, att han tycker att jag har mycket mer än han. Jag syr och pysslar, har kaninerna och är ute och ränner en hel del hos vänner osv. Han däremot går mest hemma när han är ledig. Jag kan tycka att det är upp till honom att komma ut. Jag ska inte behöva vara en extramamma åt en vuxen karl bara för att han inte ser till att komma ut och träffa folk.

[Erica]

Är det egentligen kaninerna som är problemet...  ?

Här var det också mkt gnäll först, Två kaniner???  , jaha det gick väl... sen blev det 6 kaniner, 8 kaniner, och nu har jag  15 avelskaniner  .
Min gubbe var gnällig först, men sen ser han vilken glädje djuren ger mig o så gillar han skarpt kaninköttet  . Jag sköter allt med mina djur själv, utom hämtning
av foder o tungt jobb. Så jag tror nog att erat problem bottnar i annat än kaninerna... som du själv är inne på: Är han lycklig med sitt liv? Annars måste han göra något
åt sin situation o skaffa sig nåt intresse? Kompisar? Men nog måste han låta dig leva som du vill o ha glädje i ditt liv även om han är less.
Lycka Till! Kram

[Beisla]

Jag är inne på samma linje som föregående talare. Det låter som han projicerar på dig vad han egentligen är missnöjd med i sitt eget liv, ungefär. Det kanske blir lättare för dig att hantera om du inte tar det personligt, när du vet att det inte är dig gnället beror på.
För sin partners hobby får man ju acceptera (bara det hålls inom rimliga gränser naturligtvis).

Hoppas det löser sig för honom, och dig!