Bo litet på landet med små barn.

[Mamma]

Jag ligger nu i separation, så snart är jag ensam mamma med 3 småbarn i åldrar 1 1/2år, 3år och 8år.
Hittade ett väldigt litet fint ställe som jag kan tänkas mig bo på, det är en ett litet hus på 33kvm ute på landet, som egentligen tillhör ett större hus, men pga ekonomin så har jag inte råd med större just nu.

Bil är ett måste och det har jag. Men det jag undrar över är hur säker är det att bo så isolerat med små barn? Huset ligger precis intill en huvudgata, väldigt fint och området är väldigt lugnt mm, men jag har aldrig bott på landet innan, jag har bott i kolonistugor mm och det gillade jag 

Jag kan bli lite rädd och tro att det kanske kommer någon och göra våld mm, när man bor isolerat, är det så på landet, eller kan det egentligen vara tvärtom?

Jag har lite svårt att samla mina tankar pga separationen mm, så man få alla möjliga konstiga ideer   

[Huggorm]

Jag kan bli lite rädd och tro att det kanske kommer någon och göra våld mm, när man bor isolerat, är det så på landet, eller kan det egentligen vara tvärtom?

Väldigt ovanligt skulle jag vilja säga, våldsbrott sker i princip alltid i städer, desto större desto större risk. Inbrottsrisk finns förstås, men jag misstänker att den också är större i stan.

Då är det nog större risk att avsaknad av bekvämligheter går dig på nerverna till slut, eller att den lilla boytan gör er lite trötta på varandra. Men det kan också funka utmärkt, det beror ju på hur ni är som personer.

[Broberg]

Väldigt ovanligt skulle jag vilja säga, våldsbrott sker i princip alltid i städer, desto större desto större risk. Inbrottsrisk finns förstås, men jag misstänker att den också är större i stan.

Då är det nog större risk att avsaknad av bekvämligheter går dig på nerverna till slut, eller att den lilla boytan gör er lite trötta på varandra. Men det kan också funka utmärkt, det beror ju på hur ni är som personer.

Instämmer. Orkade inte skriva så långt innan...

Och så vill jag lägga till att saker och ting ändrar sig när ungarna kommer upp i tonåren, så det kan vara bra att ha en plan för det.

[Sponny]

Jag kan bli lite rädd och tro att det kanske kommer någon och göra våld mm, när man bor isolerat, är det så på landet, eller kan det egentligen vara tvärtom?

Måste säga att jag är ganska säker på att det tvärt om. Jag har bott mitt i skogen, mitt i byn och nu igen, mitt i skogen. Och jag har aldrig varit mer nervös än vad jag var när jag bodde inne i byn.

[Halte]

Stad = fler stollar = mer risker
Landet = färre stollar = färre risker

[karsan]

Finns det extra förråd för grejer utanför de 33 kvm?  Jag menar,  4 personer kommer att ha ett oändligt antal gummistövlar och vinterkängor, sandaler och simgrejor, m.m., m.m., som inte måste vara tillgängligt samtidigt.  Barnvagn,cyklar, trehjulingar, uteleksaker -  nåt slags tak vid entrén, finns det?

Nuförtiden har man alltid en väldig massa prylar. Tar mera plats än folk själva.

Det där större huset - bor det någon där? Jag skulle inte vara rädd för att det kommer våldsverkare, men det är ju himla bra ändå om det finns någon vuxen på nära håll. Min skräck när jag var ensam med barnen (maken var borta flera veckor i taget ibland) var att det skulle hända mig nåt - ramla och slå huvut i trappan eller så.  Men i mitt fall fanns det grannar nära.  Tryggt.

Efter en separation kan det kännas bra för barnen att vara tätt till mamma hemma.

Jag hade en kompis som bodde i en liten stuga i ett sommarstugeområde med två barn i flera år. Hon hade inte bil utan det var buss som gällde - fast i Stockholms län så hyggligt med bussar. Hon verkade bara tycka det var kul - fast hon var den typen.  Och detta var på 70-talet.



 

[tamate]

det som är viktigt imed du är själv med barnen att någon kollar av dig varje dag. har du folk du pratar med varje dag så om något skulle hända dig och du inte svara i telefon så reagerar någon?

bor själv på landet och har alltid gjort det, när jag bodde en liten tid i stadsmiljö så kändes det obehagligt och otryggt så det vart ut på landet igen =)
det som är viktigt är att du har någon att ringa om det uppstår något.

[karsan]

Instämmer med ovan - och åttaåringen kan säkert lära sig att ringa till de vanliga kontakterna och 112.  När det gäller det senare får man förstås öva med låtsasringningar.

 

[Ylven]

Det som kan vara jobbigt på landet när man inte är van, är mörkret. Det finns inga gatlyktor. Man har bara en pool med ljus närmast huset. Är man mörkrädd så kan det bli jobbigt.

Å andra sidan så är det befriande om man lyckas bli av med sin mörkrädsla! Jag vet av egen erfarenhet.

[Annamax]

Fast nu låter det ju som att ni ska bo mitt ute i ödebygden med de råd du fått... Vad hade du gjrt m du bott själv inne i stan? Hade du velat att någon ringde dig varje dag föratt kolla att du lever då? Det är ingen stor grej att bo på landet, många människor gör det tan att någon ringer dem varje dag.
Jag bor själv med min son mitt ute i skogen, jag har både dator och telefoner och bil. Vad är det som skulle vara så svårt? Jag känner grannarna härute bättre än de jag hade när jag bodde i stan. Jag kan hålle med om förvaringen, det är mycket prylar till barn, och allt behövs inte samtidigt.
Angående larmnumret så borde alla barn lära sig det, oavsett var man bor. Mamma kan lika gärna ramla och slå huvudet i diskbänken i en lägenhet mitt i centum, och tänk om grannarna är bortresta då?
Nej, flytta ut till landet du, bra för ungarna och trevligt för dig att få lite lugnt!

[Mamma]

Tusen tack till alla svar, det gav mig mod och glädje och jag ser verkligen fram emot nu att flytta 

Jag har bott med samma man i 15år och alla barn är hans, så detta blir första gången som jag ska bo själv, eller egentligen som vuxen själv med barnen  .

Jodå det finns tack över ingången, tyvärr så kommer det inte att finnas någon i det stora huset, den skulle också uthyras men jag har inte råd till den just nu Därför tar jag den lille huset. Men utrymmet tycker jag är väldigt lagom till just i början. Jag skulle inte vilja bo stort så här i början av separationen. Känns tryggt faktiskt så litet . Jag har vänner som jag känner men vi har inte så där kontakt varje dag, har aldrig tänkt på det faktiskt att det skulle behövas, men kan vara något som jag ska fråga min kompis om att om hon inte se mig på skolan i två dagar i sträck så får hon kolla upp mig med barnen Nää, tror inte att detta kommer att behövas, men göra mig vän med bondgårdens familj bakom huset kan jag göra

Ljus, jo, jag är mörkrädd men stark blir jag när jag har mina barn med, jag liksom måste visa styrka med de och då får jag det, kanske en fick lampa ska alltid vara med Men samtidigt så tänker jag att barnen kommer att tycka att det blir roligt med alla stjärnor de kommer att se.

Ja peppad och längtar efter flytten är jag nu, snart skriver vi på kontraktet och förberedda flytt då

Tusen tack

[Broberg]

En bra pannlampa är inte att förneka, vid mörkt boende utan bra fast belysning.

[Vasa81]

De vanligaste platserna för att utsättas för våld.

För kvinnor är det i hemmet i en nära relationer.

För män är det i "krog" miljö.


Den största omställningen är att kiosken är inte runt hörnet.
Krävs planering runt vänner osv.

[Mamma]

En bra pannlampa är inte att förneka, vid mörkt boende utan bra fast belysning.

Tusen tack, det skulle verkligen mina barn älska

[Mamma]

De vanligaste platserna för att utsättas för våld.

För kvinnor är det i hemmet i en nära relationer.

För män är det i "krog" miljö.


Den största omställningen är att kiosken är inte runt hörnet.
Krävs planering runt vänner osv.

Det är just därför jag lämnar detta förhållandet, så det är lite svårt i början med att vänja sig vid friheten.

Ja, jag är vann vid att handla stort och det blir lätt om man har bil och sköta den så att den inte stå stil plötsligt, sen är det ju bra att det finns några hus bakom och en bondgård, ifall man behöver något hjälp med någonting

[flax]

Bra att du har bil, det kommer att underlätta för dig med tre barn. Det är lätt att känna sig isolerad om man inte kan ta sig någonstans.
Kollektivtrafik på landet kan vara rätt så obefintlig.

Man klarar mer än man tror, och landet kan nog vara tryggare än stan många gånger.
Bra ficklampa / pannlampa och extra batterier är goda råd!

 Önskar dig lycka till i ditt nya, friare liv!

( Och allt är inte höstmörker! Tänk när våren kommer och du och dina barn kan njuta av det härliga livet på landet! )

[javill]

Nu är jag inte ensamstående men, min man jobbar borta i perioder och det jag tyckte var jobbigast med att vara själv på landet när barnen var små var faktiskt att skotta när det kom mycket snö. Men, om du bor nära gården kanske de skottar bilvägen så du bara behöver skotta gångväg vid huset.

[andtol]

Jag ligger nu i separation, så snart är jag ensam mamma med 3 småbarn i åldrar 1 1/2år, 3år och 8år.
Hittade ett väldigt litet fint ställe som jag kan tänkas mig bo på, det är en ett litet hus på 33kvm ute på landet, som egentligen tillhör ett större hus, men pga ekonomin så har jag inte råd med större just nu.

Jag tycker en viktig faktor i boendet är hur nära barnen har till lekkamrater. Alternativt hur mycket man är villig att ligga på vägarna och köra.

Kompisar är väldigt viktigt, gissar att 8-åringen vill gärna leka med vänner.

[Mamma]

Jag tycker en viktig faktor i boendet är hur nära barnen har till lekkamrater. Alternativt hur mycket man är villig att ligga på vägarna och köra.

Kompisar är väldigt viktigt, gissar att 8-åringen vill gärna leka med vänner.

Nä, det där är inga problem, många av vännerna som finns på skolan bor också ute på landet lite sprida men ändå nära varandra, faktiskt tre eller fyra av klasskompisarna bor väldigt nära till det nya hemmet med bil tar det runt 5 - 10min Jag är också kompis med barnens mammor och besöker varandra ofta, så det där är inte alls något bekymmer för oss  Vi har klasskompisar som är hos oss varje 1-2gånger i veckan och det tänker jag fortsätta med, barnen går inte på fritids så kompisarna sliper fritids den dagen också när de är hos oss och hälsar på, det tycker jag är underbart 

[Hængur]

Hej Frej!
Stöd landsbygden med ditt boende! Ja det är ju viktigt att motverka den ständigt nedåtgående trenden med avfolkning. Det är roligt för de som bor i området att det kommer fler. Jag tycker att allt verkar bra för er med ett undantag. Den lilla ytan. Å andra sidan var det vanligt förr att många kröp ihop i en säng som på dagen förvandlades till något annat. Själv är jag en inbiten landsbygdsbo märker jag.Har bott i stad och samhällen perioder,växte också upp i en stad, men har sedan tonåren vistats på landsbygd och det verkar som att jag kommer att fortsätta med det resten av mitt liv. Skriver om detta för det har nu dykt upp ett objekt att flytta till för mig. Jag hyr nu på landet och kommer om jag slår till att byta till ett annat hyrboende på landet fast längre bort och mindre än jag har. Skillnaden är att det nya stället är fruktansvärt naturskönt och går att köpa om jag vill.        Att vara hyrboende en period har sina möjligheter att kunna byta efter hand som nya önskemål uppkommer.