Antal välvningar

[Sågaren]

Är det så att tex ett svärd blir vassare och starkare ju fler gånger man välver materialet, och hur många gånger välvs tex en kniv.

[hasteus]

Att välla är att sammanfoga stål och järn, tex knivar och yxor där man sätter samman en egg av stål till en (enklare och mjukare) järnrygg. Mao väller du oftast en kniv en gång.

Att välla flera gånger, brukar kallas damaskerat stål, dvs man böjer ihop knivbladet och väller, böjer igen och väller ihop och går så några gånger. Detta var forna tiders sätt att legera stålet, man vällde samman järn och stål av olika kvaliteter och fick på köpet ett vackert mönster i stålet (obs måste etsas fram om det skall synas bra)

Hur många gånger man vällde samman diskuteras ständigt (spec avseende samuraisvärd...) men man behöver inte vika så många gånger innan varje lager når ned till atomers tjocklek... tänk på den gamla sägnen om riskornen på shackbrädet...

Har föresten provat att framställa järn och att kola upp järn till stål, efter det förstår man mycket mer om järnet och stålets värde, varför man vällde och lite om smedens magi  

ps oops där kom läraren i mig fram igen...
svaret är ja men hur är en konst.. järnet är mjukare och tål stryk mer än det spröda stålet, så att välla flera gånger blandar ju egenskaperna och gör en bättre kniv men hur du väller, vilka stål och hur många gånger får du fråga en mästare om

[AntiUrban]

Traditionella nordiska blad är laminerade, man har välvt ihop ett mjukt stål med ett hårt (dyrare) stål i mitten. Detta ger mkt vassa knivar med egenskapen att dom inte går av när man bryter med dem. Utmärkta bruksknivar mao, och högt skattade bland knivdiggare runt om i världen.

Knivar yxor mm med en stålkvalité kallas "helstål". En sån kniv är styvare, och extremt svår att bryta av om den har tillräcklig dimension (om den inte är spröd), men dyra att tillverka.

Stål är starkast i sin längdriktning, därför smidde man band och damaskpipor förr i ti´n innan finare legeringar kom i handeln. Dessa pipor var mkt vackra!



Många pipsmeder i främst belgien och storbritannien som kunde denna fina konst dog i 1VK. Detta samt att som sagt finare legeringar kom i bruk gjorde att inga damaskpipor smids i dag alls (nästan iaf). Hantverket kräver att man har en dräng som kan hålla i stången som man smider runt.

Hantverket gick till så att man lindade de stänger som man gjort med vridna utsmidda järn och stål bitar (ihopvälvda) runt en stång,
sedan smidde man ihop detta till ett rör. Förmodligen extremt svårt att inte bränna sönder materialet!