Övergiven vildkatt, vad göra?!

[Svarthönan]

Om inte detta lyckas - försök att låna en kattfälla! (Kommunen? Katthem? Någon jägare?) Har själv lånat såna och fångat flera katter när jag tog hand om och förmedlade katter som skulle skjutas. Funkar bra och dessutom är det fällan som blir förknippad med det traumatiska att fångas, inte människan i första hand.

[Malines här igen]

Man kan även bära ilskna katter genom att ha en hand i varje "armhåla" och låta dem hänga och dingla med benen. Givetvis inte bekvämt eller bra för katten i längden, men måste man så måste man.

[Jennyt]

Hejja, hejja!!!

[Bodil]

Hm, hon forcerade min avspärrning, flyttade en stor regel!

Nu är katthemmets personal här och har laddat fällan.
Vi har lite sorg här för nu känns det som om "våra" kattungar snart försvinner... Nästan så man hoppas att kattan inte går i fällan, så vi får ett dygn till med dem eller så. Samtidigt som de såklart skulle kännas skönt om de kom på plats i lugn och ro på katthemmet.

/Bodil

[Bodil]

"Kattmannen" gav upp vid 19.30 - då fick ungarna kattmjölksersättning och vi gillrade fällan med ny mat.
Fortfarande ingen katta i fällan, men troligen går hon in i den i natt - när det blir lugnt på tomterna igen!
Om några timmar är det dags för lite ersättning till ungarna igen, sen bär det förhoppningsvis av till katthemmet imorgon.

//Bodil

[Bodil]

Fyra gånger fick vi mata ungarna innan kattan gick i fällan. Nu är katta och båda ungarna placerade i köket hos ett jourhem - de såg ut att ha det bra. Om några veckor flyttas de till ett katthem och därifrån går det förhoppningsvis fort till egna permanenta hem.

/Bodil

[Anette Ö]

Va skönt att det löste sig tillslut,både för dig o katterna
Anette

[Goblin]

Jag vill som tidigare kattuppfödare och fortfarande kattägare säga... nu har jag inte läst alla kommentarer i frågan utan bara läst rubriken....

Jag hade då  jag separerade och träffade en ny man med tre små barn en katta som tyvärr avskydde barn.... hon försvann i tre veckor första svängen och kom sedan tillbaka och såg väldigt välmående ut , sen var det barnens helg/vecka igen och hon stack...  tyvärr inte dit hon "rymt" första gången utan till ett annat hem ca 4km från vårt eget hem. Hon var chippad och hade halsband med telefonnummer på..... och var en renrasig Helig Birma... med var menar jag att då jag tack och lov efter mycket sökande fick kontakt med en okänd person som börjat att fråga sig om vem som kunde äga denna vackra katt som hon sett... då hennes hundar vallat får uppe i byn.... ifrågasatt där hon sett den om det var deras så sa de nej....
det är en katt som kom för ca  1 månad sen, men den är så skygg och vi vill inte mata den.... men den har sovit på vår altan i en månad nu ungefär....

Varför matar man inte en katt som är skygg  som i första hand (inget ont om blandraskatter/bondkatter) är synbart raskatt som även har ett halsband?


När jag hittade henne var hon tyvärr så avmagrad att hon och hennes kattungar som hon bar på dog i min famn då jag hittat henne....

Visar man bara så lite intresse för en katt som kommer den, speciellt om man ser att den har halsband etc... så skulle hon lätt varit infångad och återbördad dit där hon kom ifrån... kanske både kattan och hennes ungar ännu hade varit vid livet.....

Det finns alltid någon som saknar en katt om man hittar en "strykarkatt" och det finns hem för dessa som ingen känns vid...... varför inte ta för vana att OM det kommer en katt som börjar att stryka runt hemma hos en att försöka att fånga in dem och ta dem till närmaste veterinär.... är de chippade eller tatuerade så kan de via SKK förhoppningsvis hitta ägaren på ett eller annat sätt.....

Jag sörjer min katt enormt och önskar att alla skulle behandla strykarkatter så som jag skulle ha gjort, det skulle garanterat hjälpa många med hjärtesorg som saknar sina försvunna katter och kanske kunna rädda många innan de dör av svält etc...
Alla katter är inte släppta vind för våg och alla är inte sommarkatter......
De människor som skaffar sommarkatter föraktar jag...... Hur kan man leka med djurs liv på detta sätt?

Hoppas inte att en massa blir upprörda nu, vill bara att man skall tänka på att de stackars katter som stryker omkring har ett hem någonstans och har de inte det så behöver dem ett..... Alla mina kattor är sedan denna incident kastrerade för att de iaf inte skall gå under pga att de bär på kattungar som suger livet ur dem om de inte får mat....då min katta dog pga undernäring var det ju inte bara hon som dog utan båda hennes kattungar också... båda fullt utvecklade...

[Svarthönan]

Varför matar man inte en katt...

Svårt att veta varför de inte ville mata och i det fallet borde de kanske ha matat in och fångat den, men annars blir jag tvärtom upprörd när folk matar andras katter. Det känns som om de försöker stjäla ens katter då. Om inte katten ser uppenbart vanvårdad ut är den förmodligen bara ute på promenad, och lockar man då till sig den med mat så kanske den flyttar så småningom och ägaren blir jätteledsen. Många bondkatter är inte id-märkta men kan vara lika älskade för det. Detta är något som jag inte fattar hur man kan göra. Dessutom kan det ju vara så att katten är överviktig eller sjuk eller nåt och ska äta specialfoder. Har en bekant som råkade ut för det, hennes katt hade dåliga njurar eller vad det nu var och skulle bara äta specialfoder från veterinären. Men grannen ställde alltid fram obegränsat med vanligt torrfoder av dålig kvalité på trappan, katten åt mest bara av det istället och dog tidigare än vad som hade varit nödvändigt. Hon pratade förstås med grannen men denne tyckte inte det var något problem, "stackars katten ser ju så hungrig ut". 

[Jennyt]

Inte heller jag vill att andra ska mata min katt som går på sommarpromenad. Jag vill att hon ska komma hem för att äta. Skulle hon få för sig att hellre svälta ihjäl än att komma hem, eller på annat sätt förolyckas på sina utflykter, ja, då är det tråkigt att vara av med min katta.... inte 17 kan jag förebrå andra människor för hennes död.

Tråkigt är det när gosisarna försvinner

[Vattenloppan]

Härligt att se att någon engagerar sig så för katter, trots att du inte är "kattmänniska"... Om du behåller någon så kommer du inte ångra dig. Lycka till 

[Bodil]

Hej igen!

Igår var vi och hälsade på "våra" katter. Vi hade en lite förhoppning att vi själva kunde ta hand om bröderna, men nu blir det inte så - på den korta stund vi var där så kände min man av sin allergi
(Han testade sig för 20 år sedan och fick då ett litet utslag på katt, men har aldrig känt av katter i verkligheten... förrän igår - då det var många katter på liten yta.)
Jag och dottern bestämde oss trots allt för att behålla vår man/pappa och fortsätter nu att leta hem till "våra" ljuvliga kattungar och deras mamma. Katthemmet tar ju ansvar för dem nu, men vi har "fallit" för katterna och vill helst hitta någon i vår närhet som vill ha dem så vi kan få hälsa på dem ibland! Men det finns alldeles för många oönskade katter för att det ska gå lätt! Men vi har inte givit upp!

Förhoppningsvis kan jag återkomma med ett bra slut på den här historien om ett par månader när kattungarna är stora nog att lämna mamman. Men det fantastiska slut som jag en stund hoppades på - att de skulle flytta hem till oss - blev det alltså inget av med!

//Bodil

[Goblin]

Vill ju då jag tydligen fick folk att reagera på det jag skrev om att varför matar man inte katten?

Jag är glad att det finns människor som engagerar sig så i "vildkatter" med ungar...... Tummen upp för dig Bodil och alla andra eldsjälar...

Vill ju säga till dem som inte vill att folk skall mata deras katter som kanske är ute på en promenad,
att jag skulle inte heller mata en katt som kommer och går förbi....

Däremot om man ser den ofta "i veckor" och om den då har ett halsband eller dylikt så har den ju inte bara gått på en promenad och då verkar skygg..... Då hittar den ju kanske inte hem igen och behöver hjälp på vägen...

Då skulle jag för att kunna komma nära den mata för att kunna få kontakt med ägaren...

Skulle jag mata alla "strykarkatter" som varit hos oss och "friat" skulle jag bli ruinerad och jag vill absolut inte ha fler katter, däremot vill jag gärna återbörda katter till dess rättmätiga ägare som kanske har hjärtesorg då deras små bebisar är på rymmen....

Det är väl det att det som gör mig mest upprörd i vissa fall är att många tycker att det bara är en katt......

Hade det varit en hund hade det troligtvis aldrig hänt att den fått springa lös utan att man tar reda på vad som hänt..... oavsett om man bor i tätort eller på landet.....

[tinna.m]

För två år sen kom här en vacker gul långhårig skönhet. Jag tog för givet att nån "ägde" honom. Sågs ibland i trädgården. Efter nån vecka var han på altanen. Jag lyfte upp honom och fick en shock: -Han vägde under två kilo! In med katten (det var kväll) och fram med mat. Det var inte mycket han åt i stöten. Ringde polisen eftersom jag såg det som en raskatt. Frågade runt i grannskapet. Katten är kvar. Han var kastrerad och kommer ju nånstans ifrån.
För tio år sen kom en helsvart katt, mager som en spindel, kunde knapt gå. Troligen Brittisk korthår. Kastrerad. Han går här ännu, trebent sen 1½år, dement och småknasig. Jag behöver inte längre vänta halva natten på att få in honom, han blir i trädgårdsstolen.
En "bondkatt" (har ett antal hitflyttade såna med) klarar sig något bättre än en raskatt, är min begränsade erfarenhet.