Behöver goda råd...Igen!!

[Nyfikenskåne]

Efter en delvis misslyckad kläckning i maskin ( flera ällingar försökte ta sig ut i fel ände och dog  ), så har jag nu 2 underbara små födda den 18/5.
Min ankhona ligger på ägg i hönshuset, beräknad kläckning 31/5. Då är alltså mina små ca 2 veckor. Kan jag tro på att ankan tar hand om dom större också när hon fått sina ägg kläckta?
Eller kommer hon att stöta bort dom större?

Just nu har jag de små inne i en bur med värmetak, men vill naturligtvis helst sätta ut dom i hönshuset. Törs jag göra det nu eller finns det risk att ankan blir så distraherad så hon kliver av sina ägg?

Finns det någon kunnig som kan hjälpa mig hur jag ska göra?

[oskar98]

Jag skulle haft de avskilda för honan kommer nog inte ta hand om de 2 ungarna om det är så stor skillnad på åldern

[Nyfikenskåne]

Ok. Men är ankor sådana att dom inte alls tar sig an andra ällingar än de som dom själva kläckt fram?
Eller skulle det gå bra om dom var lika gamla?

Kan vara bra att veta till en annan gång...

Törs jag sätta ut de små i hönshuset eller finns det risk att ankan blir så intresserad att hon lämnar sina ägg?? Hon var nämligen MYCKET intresserad när jag satte in nya små kycklingar där förut, hon kunda knappt slita sig...

[oskar98]

Vet inte riktigt, men någon annan vet nog.

Sätt inte in ällingarna där om honan är så intresserad av bebisar

[Linkoso]

Av vad jag har upplevt så kan ankor vara betydligt knepigare än hönor att ta hand om ällingar som inte är kläckta under de själva.  Försökte förra året med att smuggla under en maskinkläckt älling som kläcktes någon dag efter de naturruvade som inte börjat vandra utanför redet särskilt mycket ännu (kläcktes fortfarande ällingar i redet när jag la dit den) ... På morgonen när jag släppte ut dem så var lilla maskinällingen med i ällinghögen (14st ällingar med den). Ankan som haft ällingen under sig hela natten och sovit upptäckte den nästan på en gång, att "vääänta, du hör inte till mina!?", pekade ut den i högen, tog upp kraken och kastade den rakt upp i luften för att sedan ge sig på och försöka ha ihjäl den, jag fick kasta mig fram och rädda stackaren.

När jag var liten råkade vi ut för liknande med. Ankorna fick ungar, vandrade ut i dammen med högen och en unge blev kvar i redet som inte hade hunnit sparka sig ur skalet helt ännu. Vi såg till att den fick kläckas klart, torkade den och försökte sedan ge den till ankmammorna ... Som inte alls ville ha den utan de försökte dränka stackaren!!!  En dag tog en katt en älling som vi räddade och den var ifrån mammorna hela dagen. Denna accepterade de däremot men undersökte noga och pratade (tut ... tut, kvack ) med väldigt mycket när vi släppte ned den. Så de verkar ha stenkoll på vilka ungar som är deras och kan vara riktigt leda mot de som inte hör dit?

Har också varit med om en anka som fick alla sina ällingar tagna av rovdjur under natten de börjat kläckas ... Hon började efter händelsen med att hon skulle försöka dränka den andra ankans ungar (något hon aldrig någonsin gjort tidigare) ...  Hon såg allmänt irriterad/"lidande" (inga fysiska skador) ut i kroppshållningen/beteendet en tid efter händelsen, en tid som tack och lov gick över ganska snabbt (några dagar)... För sen fick hon för sig att hon skulle testa stjäla några ungar istället Tillslut så var det fred och de kunde båda ta hand om de ällingar som fanns i den första överlevande kullen. Där börjar man också undra lite vad som rörde sig i hennes huvud/"tankar?". Har många gånger upplevt att ankor inte verkar vara så dumma i knoppen som en del folk säger/tror.

[Nyfikenskåne]

Tack för det inlägget Linkoso!
Mycket intressant! Har ju själv inte haft ankor så länge, så jag kunde nog aldrig tro att de skulle vara så svåra med att ta sig an "främmande" ungar...
Vet inte om man ska kalla dom grymma , eller smarta .

Jag får lite att grubbla på hur jag ska göra här framöver.
Kommer det att bli svårt för ankorna att acceptera varandra även när mina små blivit större?

[oskar98]

Tack för det inlägget Linkoso!
Mycket intressant! Har ju själv inte haft ankor så länge, så jag kunde nog aldrig tro att de skulle vara så svåra med att ta sig an "främmande" ungar...
Vet inte om man ska kalla dom grymma , eller smarta .

Jag får lite att grubbla på hur jag ska göra här framöver.
Kommer det att bli svårt för ankorna att acceptera varandra även när mina små blivit större?

När de små är 2-3 mån så kan du börja ha de tillsammans och går det bra så kan de stanna där.

[Nyfikenskåne]

Nu är mina "små" 2 månader. Dom har bott åskilda från den stora ankfamiljen men de har ändå kunnat se varandra. Så jag testade att släppa ihop alla ute. Det gick riktigt bra i några dagar, men så...ankhanen blev plötsligt HELT galen och attackerade den ena av de yngre ( som jag trodde är en hona, men kan denna attack betyda att det är en hane??? ).
Jag tog bort honom men han gav sig inte - sprang bara tillbaka för att ge sig på samma unganka, den andra bryr han sig inte om!
Nu har jag de två yngre inhägnade så ankhanen inte kommer åt dom. Men han springer ideligen dit för att bråka, han är riktigt ilsken...
Jag är rädd att han ska ha ihjäl den, eller ska man låta dom göra upp
Vad tyder detta på?
Kommer det gå över, eller kan jag inte räkna med att ha både hanen och den han attackerar kvar?? Jag vill väldigt gärna behålla båda!
Tyder det på att den yngre är en hane - eller kan draken bete sig så här även mot en hona?
Jag har trott att det är en hona men jag är ju ganska ny på ankungar...

[Kanin-Eva]

jag har det ungefär på samma sätt här. Mina första ällingar är två månader och går runt fritt på gården. Det har de gjort i 2-3 veckor nu. Jag har pekingankor som jag tror växer väldigt fort så de är riktigt stora.

Från första stund har vår drake jagat de små. I början jagade han honorna (vet inte om det var slumpen eller avsiktligt). När han kom ifatt besteg han dem och tryckte mer dem som om han parade dem men det var bara en markering. Den senaste veckan har hans intresse skiftat så att han jagar iväg de 4 ällingdrakarna men låter honorna vara.

Det är lite rörigt för alla parter med dessa rusningar men hittills har vi gjort bedömningen att fördelen för ällingarna med att få vara ute fritt jämfört med att vara instängd i sin hage överväger. Långa stunder är det lugnt utan några jakter och ällingarna har hittat ett större snår där de håller till och där de oftast får vara ifred och beta. Ällingarna springer så fort de kan när draken kommer ångande men när han tröttnar kommer de tillbaka direkt och verkar inte särskilt störda. Jag inbillar mig att det här är en del i jobbet att fixa rangordningen i flocken och så länge ällingarna inte ser ut att vara alltför störda eller de skadar varandra låter jag dem hållas. Jag ska väl säga att de har olika "hus" till natten och att jag kan stänga in ällingarna i en hage med egen "pool". Jag brukar släppa ut ällingarna först på morgonen så de får gå runt och beta i lugn och ro i ca 1,5 timmar innan de stora kommer ut.

[Squig]

Vår hane brukar sätta ällingar på plats när han kan. Vi brukar släppa ihop kull+mamma med resten av flocken när de är ca 6 veckor. 

Hanen jagar dem med sänkt huvud och någon av de nya honorna försökte han para sig med när de bara var ca 7 veckor. Jag förmodar att det är rangordningen som ska visas, och nu jagar han bara iväg de tre hanarna som är kvar. Men inget direkt slagsmål.