Skydda odlingarna mot vildsvin?

[Bösahusarn]

Här i krokarna verkar det vara bra efterfrågan på vildsvinskött. Problemet har nog snarare berott på att det varit svårt att få ut till konsument. De senaste tio åren har det dykt upp flera godkända viltslakteriet så köttet kan säljas i butik och rekoringar.

Intressant.

Med vilka priser?

För mej som jägare så står jag ju för vissa kostnader bara för att fylla frysen. Ammunition, trikinprov och lite hygienartiklar.
Tiden för vakande och slakt får ju gå på fritidskontot men ett slakteri tänker ju annorlunda och jag vet inte riktigt vad det kostar.

Det kostar ju några hundralappar att slakta ett får men där får man ju ut vinst på hela djuret...

För mej är det okänt vad jag som jägare får i handen om jag dumpar en varm men stilla gris hos slakteriet...men gissar att jag blir lite besviken.

[javill]

Intressant.

Med vilka priser?

För mej som jägare så står jag ju för vissa kostnader bara för att fylla frysen. Ammunition, trikinprov och lite hygienartiklar.
Tiden för vakande och slakt får ju gå på fritidskontot men ett slakteri tänker ju annorlunda och jag vet inte riktigt vad det kostar.

Det kostar ju några hundralappar att slakta ett får men där får man ju ut vinst på hela djuret...

För mej är det okänt vad jag som jägare får i handen om jag dumpar en varm men stilla gris hos slakteriet...men gissar att jag blir lite besviken.

140 - 250kr/kg beroende på styckdetalj är de priser jag kan hitta på rekoringen. Betydligt högre i butik.

[Svart]

I helgen satte en granne upp en åtel. Pessimisten i mig säger att jahaja nu är det klart då, då kommer vi få en bofast flock här. De kommer skjuta ett par kultingar om året så de själva har till frysen sen får vi andra betala med förstörda trädgårdar och betesmarker.
Optimisten vill ju ändå tro att det är ett fungerande sätt att hålla nere en redan befintlig flock men med 70-åriga jägare, vem tar över när de inte har lust längre? Och än så länge är det bara bökat då och då, inte var och varannan natt.

[Bösahusarn]

140 - 250kr/kg beroende på styckdetalj är de priser jag kan hitta på rekoringen. Betydligt högre i butik.

Det är ju bra priser!

Vore intressant att veta vad inköpspriset av ett passat djur är...för alla vill ha sin del av kakan.

[Bösahusarn]

I helgen satte en granne upp en åtel. Pessimisten i mig säger att jahaja nu är det klart då, då kommer vi få en bofast flock här. De kommer skjuta ett par kultingar om året så de själva har till frysen sen får vi andra betala med förstörda trädgårdar och betesmarker.
Optimisten vill ju ändå tro att det är ett fungerande sätt att hålla nere en redan befintlig flock men med 70-åriga jägare, vem tar över när de inte har lust längre? Och än så länge är det bara bökat då och då, inte var och varannan natt.

Med lite tur så håller dom sig ju i skogen men risken är ju att dom stannar i en trädgård för ett mellanmål.
Tyvärr väldigt lite skyldigheter kommer med en åtel...man tar ju inte på sig någon form av ansvar att tömma skogen på gris.

[Själv är bäste dräng]

Kan inte alla priserna, men enligt en som jagar här så är de inte höga. 10 kr kilot om slaktkroppen väger mer än 40 kilo och inget om den väger under 10 kilo. Så mycket slit för lite pengar. Sedan att det säljs ut till höga priser verkar inte komma jägaren till del.

Att sälja svart ger ju mer, men de flesta säljer väl till familj och vänner, och då är ju priset inte i närheten av de där 140-250kr/kg. Och så blir ju efterfrågan begränsad.

Det finns fler problem. Jakt är ju inte precis som fritt spöfiske i kusten, utan jaktlagen har betalat dyrt för att få jaga på en plätt. De flesta jobbar och har då begränsat med tid att lägga på sin hobby, som i grisfallet bedrivs på väldigt obekväm tid, och skulle de ha gott om tid så förtar massavskjutning med allt vad det innebär i slakt, frakt och nasande nöjet med själva jakten: spänningen att fälla sitt byte och ta hem det till middagsbordet. Så att hålla efter ett så snabbförökande vilt kan vara riktigt svårt i praktiken.

[Bösahusarn]

Kan inte alla priserna, men enligt en som jagar här så är de inte höga. 10 kr kilot om slaktkroppen väger mer än 40 kilo och inget om den väger under 10 kilo. Så mycket slit för lite pengar. Sedan att det säljs ut till höga priser verkar inte komma jägaren till del.

Att sälja svart ger ju mer, men de flesta säljer väl till familj och vänner, och då är ju priset inte i närheten av de där 140-250kr/kg. Och så blir ju efterfrågan begränsad.

Det finns fler problem. Jakt är ju inte precis som fritt spöfiske i kusten, utan jaktlagen har betalat dyrt för att få jaga på en plätt. De flesta jobbar och har då begränsat med tid att lägga på sin hobby, som i grisfallet bedrivs på väldigt obekväm tid, och skulle de ha gott om tid så förtar massavskjutning med allt vad det innebär i slakt, frakt och nasande nöjet med själva jakten: spänningen att fälla sitt byte och ta hem det till middagsbordet. Så att hålla efter ett så snabbförökande vilt kan vara riktigt svårt i praktiken.

Så sant.

Hade man som jägare haft lust så kunde man sitta och skjuta små randiga grisar hela nätterna bara för att strypa stammen.

Men den kostnaden är där ju ingen som vill vara med att dela på. Och då ser gräsmattan ut att blivit våldtagen av en jordfräs..

[javill]

Kan inte alla priserna, men enligt en som jagar här så är de inte höga. 10 kr kilot om slaktkroppen väger mer än 40 kilo och inget om den väger under 10 kilo. Så mycket slit för lite pengar. Sedan att det säljs ut till höga priser verkar inte komma jägaren till del.

Att sälja svart ger ju mer, men de flesta säljer väl till familj och vänner, och då är ju priset inte i närheten av de där 140-250kr/kg. Och så blir ju efterfrågan begränsad.

Om det finns godkända viltslakterier i närheten kan kanske jaktlaget gå ihop och sälja direkt till konsument via rekoringar? Visst lite merjobb men också bättre betalt.
Grejen är ju att komma närmare konsument och skippa alla mellanled som skor sig.

Vet ett jaktlag i närheten där de satsade extra hårt förra eller förförra hösten för att få ner antalet vildsvin. De sköt av över 60 stycken på en vecka.

[Själv är bäste dräng]

Jo, men det gäller ju att ha någon i jaktlaget som gillar att göra affärer. Och det finns betydligt fler grisar än vad det finns jaktlag som fixar hela kedjan.

Tror nog att om det skall bli någon fart på det hela så måste viltuppköparna ge lite bättre i avräkning och ha smidig mottagning (inte stänga på sommaren). Sedan får det allmänna gå in och se till att de kan sälja vidare om det är svårt att avyttra vid fel tid på året, eller om gammelgalten bara duger till hundmat (blir säkert delikatesskorv i Stockholm). För skall grisjägarna lägga in en extra växel så behöver de hjälp med kartläsningen.

[skogaliten]

Det där med priset på viltkött.

En del jägare som jag diskuterat med, har en, vad jag tror, överdriven uppfattning om hur mycket betalt de kan få för vildsvinsköttet.

Om man säljer fåtal vildsvin, färdigstyckade och vac packade, till konsument, eller via reko-ringar, så kan man nog ta betalt för köttet också, alltså mer, kanske betydligt mer, än 100 kr/kg.

Men det finns dom som tror att de ska kunna lämna många hela kroppar som endast tagits ur, till viltslakterier, och fortfarande få "konsumentpris" i betalning.
Jag tror nog, att om vildsvinsköttet blir vanligt, och hela kroppar lämnas till viltslakterier, så hamnar nog betalningen till jägaren, närmare den betalning som tamdjursuppfödare får.

För både viltslakteriet, distributör, transport, och handlare ska ju tjäna en slant också.

Om man tittar på prisbilden, betalt till bonden, för tamdjur, så ser det ut ungefär så här:

Tamgris ger kanske 10- 15 kr/kg hos slakterierna, lamm ger 20-40 kr kg, nöt någonstans 15-25 beroende på en massa faktorer.

Att då förvänta sig 150 kr/kg för vildsvin lämnade till viltslakterier, på en marknad där det finns mycket vildsvin, är tämligen orealistiskt.

Samtidigt tror jag också att det är så, att ska det ut mycket vildsvinskött på marknaden, så duger inte reko-ringar och "kompisars kompisar" samt en och annan restaurang till som konsumenter, utan både offentlig verksamhet, och de stora detaljhandelskedjorna måste vara användare av köttet.

Vare sig ICA eller COOP (två exempel på detaljhandelsföretag), kommer att anse att de kan kvalitetscertifiera, och garantera livsmedelssäkerheten för att sälja vildsvinskött, som hanterats av en privatperson, som ju kan vara jätteduktig, men som också kan vara någon som slarvar med hygienen, utan de kommer att vilja ha kvalitetscertifierat kött, som då kommer från ett godkänt viltslakteri.

Likadant i offentlig verksamhet, visst som "proof of concept" (alltså är vildsvin lämpligt att använda alls i den kommunala/regionens verksamhet), så kanske man köper en mindre mängd direkt från ett jaktlag i kommunen, eller från en enskild jägare, men blir det aktuellt med större mängder, så blir även vildsvinsköttet föremål för upphandlingsregler, och så blir frågorna om livsmedelssäkerhet viktiga, och så blir det distributörer som kan ge garantier som gäller även där.

En tredje grej med att sälja mycket vildsvinskött (att det finns mycket vildsvinskött på marknaden), är att så snart det blivit någon form av olycklig händelse med "dålig kött" (missat trikintest/trikinos, sjukdomsfall p.g.a. dålig hygien t.ex.), så kommer det att ställas samma krav på vildsvinskött som på kött från tamdjur, alltså att allt kött ska veterinärbesiktigas. Och då hamnar vi hos de godkända viltslakterierna igen.

Summan blir alltså: passa på och skjut många vildsvin nu, och sälj direkt till konsument, och få bra betalt.

För snart så kommer det att liksom för tamdjuren finnas två marknader: en smal nischmarknad till krävande privatpersoner (exempelvis via reko-ringar) och restauranger, där jägaren själv kan sälja och få ett högt kilopris.
Och så en massmarknad med fler godkända viltslakterier, som tar emot hela kroppar, men där jägaren får mycket mindre betalt.

Personligen tycker jag att det finns ett till problem med vildsvinskött, och det är att kvaliteten är ytterst varierande. Vissa grisar blir jättemöra, och jättegoda, medan andra grisar förblir "hårda och torra", och några har en inte fullt så behaglig smak. Nu talar jag alltså om de av oss skjutna och tillvaratagna grisarna.

Problem med varierande kvalitet, finns egentligen inte alls på Hjort och Älg.

De som har huvudansvaret för tillvaratagandet av köttet, har mångårig vana, och har dessutom jobbat profesionellt, och lokalerna är godkända. Det var tidigare även ett godkänt legoslakteri för tamdjur, men nu hanteras enbart vilt.

[Klasb]

Jag tänker på vad Skogaliten säger om kvalite. Jag skulle aldrig köpa vildgris kött på marknaden då risken för att få galtfläsk är alldeles för stor.

[Bösahusarn]

Jag tänker på vad Skogaliten säger om kvalite. Jag skulle aldrig köpa vildgris kött på marknaden då risken för att få galtfläsk är alldeles för stor.

Det där kan ju variera något, vissa galtar smakar helt ok och duger säkerligen tillsammans med en påse tacokryddor men priset får ju såklart spegla produkten.

Undrar själv vad alla gör med sina baggar, jag gjorde 20 kilo korv av min senaste.

Hushållning med det som finns kan ju innebära att allt inte blir hundmat...och med tanke på att djurfoder är ganska dyrt så borde man väl kunna hitta å något listigt även med (dom bättre exemplaren dvs) galtar.

[skogaliten]

Jag tänker på vad Skogaliten säger om kvalite. Jag skulle aldrig köpa vildgris kött på marknaden då risken för att få galtfläsk är alldeles för stor.

De där grisarna som "blir hårda och torra", eller som inte är sådär jättegoda, kan vara unggrisar, och dessutom suggor.

Det behöver inte alls vara galtar.

Jag misstänker att de under vissa perioder äter något som gör att de inte blir så goda, något som grisarna tycker är gott, men som ger en "tråkigare" ton på smaken på köttet.

Varför vissa grisar inte får en "bra" konsistens på köttet, efter en mycket korrekt hantering, begriper vi inte alls.

Det har hänt att det skjutits två ungefär lika stora, lika gamla "brungrisar" på samma plats i stort sett samtidigt, och som tagits om hand samtidigt, och den ena blir god och mör, men inte den andra.

Det händer aldrig med dovhjortarna... (vi har så mycket hjort här, att hjortplågan är nästan lika stor som vildsvinsplågan i jordbruket).

På min mark 70 hk) så jagas det flera gånger i veckan, och skjuts kanske 10-15 hjortar under ordinarie säsong, samt några stycken som skyddsjakt för att skydda växande gröda. Det skjuts ungefär lika mycket gris. Men det räcker inte ens för att hålla jämn takt med reproduktionen.

[Själv är bäste dräng]

Ja, mycket finns att övervinna om avskjutningen skall fungera.

Tänkte på det där med otrevlig smak på grisarna. Vi har också råkat ut för det nyligen, och det var en rätt liten gylta men det var åt galtsmakshållet. Tror som skogaliten att det är fodret, som man ju inte har koll på när det gäller grisar. Vi åt en fin hjortstek skjuten vid samma tid och plats ungefär, och den smakade också brunst fast den rimligen inte borde göra det så här års.

Jag har fått dålig smak på egna får när jag slaktat i samma veva som jag bytt från hö till ensilage. Hade en granne som pratade om skulgrisar som smakade illa, de som bara fick matrester (förmodligen surt).

[Bösahusarn]

Då gäller det att åtla med finaste glasstrutar och prima sparris framöver, ingen sur vete och 2:à klass morötter..

Denna variation i smak är ju ett problem  som man möjligen kan märka av när köttet har hängt färdigt, alltså slakteriets problem. Det blir ju tråkig stämning om man ska kräva pengarna tillbaka av jägaren som säkert kommer säga att slakteriet har slarvat med hygienen.

Om jag hade varit jägare med aktiv åtel så hade jag nog försökt hitta 10 intressenter så att jag hade en kölista för de 10 grisar jag avser att skjuta under året, på detta sätt kan man enkelt bli av med köttet. Och skulle det bli en gammal galt så får man ju se om någon i kön älskar tacos..

[Svart]

Med lite tur så håller dom sig ju i skogen men risken är ju att dom stannar i en trädgård för ett mellanmål.
Tyvärr väldigt lite skyldigheter kommer med en åtel...man tar ju inte på sig någon form av ansvar att tömma skogen på gris.

Tyvärr var ordet. Det är fritt fram att fylla bygden med vildsvin men det medföljer inga plikter. Och den enda som händer är väl att grannarna slutar hälsa på en antar jag.

Nåväl, jag har erbjudit mig att köpa kött, betala för ammo och hjälpa till om jag kan. Det är klart vettiga personer som sätter upp åteln och förhoppningsvis sköter och skjuter de det på ett bra sätt. Men det känns ändå synd att locka in en flock när vi bara haft besök ibland. De kommer nog tids nog ändå men det känns som att lämna ytterdörren öppen "för jag kommer väl ändå att få inbrott förr eller senare ändå".

[javill]

Tror också att om vildsvinskött och viltkött överhuvudtaget ska nå ut till konsument så är godkända viltslakterier vägen att gå men då blir betalningen till jägaren en annan. Här i krokarna hittar man närskjutet viltkött i flera av butikerna. Det är då fruset så gissar att mycket skjuts, styckas och packas under högsäsong eller vad man ska kalla det för.

[Bösahusarn]

Tror också att om vildsvinskött och viltkött överhuvudtaget ska nå ut till konsument så är godkända viltslakterier vägen att gå men då blir betalningen till jägaren en annan. Här i krokarna hittar man närskjutet viltkött i flera av butikerna. Det är då fruset så gissar att mycket skjuts, styckas och packas under högsäsong eller vad man ska kalla det för.

Små slakterier med anpassade öppettider är bra.

Inser ju själv att jag inte gärna vill råka skjuta två djur på samma jakt och försöka få plats i mitt förråd. Att anlägga kylrum och dylikt kostar ju lite så vill man jaga även på sommaren får man investera en del och då vill man ju ha en slant tillbaka såklart.