Foder till digivande sugga

[MILLA]

När vår sugga fick sin första kull, den 4/5 fick hon 13 kultingar. Det tog flera dagar innan hon ville äta, är det vanligt? Hon fick fri tillgång på mald spannmål (uppblött)+mineraler. Kultingarna växte så det knakade allihop och från 3-4 veckors ålder hade dom tillgång till egen mat. Suggan blev magrare för varje vecka och när kultingarna var 2½ månad var det inte mycket kvar av henne. Fast hon hade ändå gott om mjölk! Efter avänjningen gick hon upp i vikt på kort tid. Tyvärr blev hon tjuvbetäckt ganska snart och väntar nu sin andra kull i mitten av december. Är nu lite bekymrad över hur det ska gå då det även kommer att vara kallt under digivningen. Vad ger ni era suggor för foder under digivningen?

[Grimla]

Vad ger ni era suggor för foder under digivningen?

Bara spannmål låter väldigt energifattigt  

Vi ger 10 kg av ett foder med 14,5 % protein (80% spannmål,samt 20% koncentrat) fördelat på 3 gånger om dagen.
Viktigt är att suggan dricker ordentligt (30 liter om dagen) dricker hon för lite orkar hon inte äta ordentligt...

Vid 2 veckors ålder får kultingarna fri tillgång till foder 16% (65% spannmål, samt 35% koncentrat)
Vid 7 veckors ålder avvänjs smågrisarna (Ekologiska).
Hade du dina i 10 veckor med suggan trots att hon magrade av  

När det är kallt väder, ökar energibehovet ytterligare, teoretiskt kan det röra sig om +70%.  

[linderödssvin]

Hej.
Har du tillgång till eget spannmål så kan du ju köpa ett koncentrat som finns på tex granngården så behöver du inte köpa ett helt färdigt foder. Jag brukar ge spannmål till största delen. Ibland köper jag koncentratet. Glöm ej extra selen. Det finns numera att köpa receptfritt. tocosel. Jag tror att jag stavade fel men det uttalas så i alla fall. Om man köper via veterinär tror jag att det blir billigare. Vissa suggor är hopplösa att hålla hull på. Vi hade en som inte ville hålla huller så den gav vi foderjäst för att öka hungern på.
När din sugga har grisat så ska du vara jätteförsiktig med fodret. Helst nästan ta bort det dagen innan grisning för att sen försiktigt börja ge henne när hon har skitit för att minska risken för förstoppning.
Sen beror det på vilken spannmål du har. Om det är havre, korn eller något annat eller någon blandning.
M.v.h Camilla

[MILLA]

Tack för era svar! Jag köper foder hos vår lokala kvarn, dom maler själva. Det är blandat med havre,korn och lite vete. Jag får be dom ta hem ett koncentrat också. Vi ger ett mineralfoder som innehåller selen, räcker inte det? Förra gången hon grisade slutade hon självmant att äta två dagar innan, hon låg i boet och ``morrade´´så fort man gick nära. Efter grisningen dröjde det 2 dagar innan hon visade intresse för mat överhuvudtaget. Hon var ute och drack men några 30 liter sörplade hon inte i sig. Hon hade liksom inte tid, ett litet pip från dom små så fick hon brått in till dom. Hon var även arg och gjorde utfall så fort nån gick nära, jag kunde gå in i hagen utan risk men ingen annan. Efter en vecka var hon sitt snälla vanliga jag igen. Hoppas hon är lite lugnare denna gång, hon får gärna vakta sina ungar men det är ju bra om hon tar sig tid att äta och dricka. Kan tänka mig att det var lite överväldigande att få 13 små pipande varelser att ta hand om, hon är väl mer erfaren denna gång.

[linderödssvin]

Hej.
Selenet i mineralfodret har jag fått erfaran inte räcker. Jag skulle rekomendera att du köper toxosel på apoteket. Det är jättedrygt och räcker jättelänge. Att hon är arg vid grisning är ganska vanligt. Jag har 2 suggor. en är jättesnäll och den andra är ett monster i några dagar men det är bara att låta henne vara.
Mina dricker inte heller några 30 liter vatten.
Jag tror att dom löser det mesta själva om man bara låter dom göra det.
Camilla

[Pelargon]

Suggan blev magrare för varje vecka och när kultingarna var 2½ månad var det inte mycket kvar av henne.

Tur för dig att ingen granne anmälde dig för vanvård...
det är ju så det brukar gå till.

[gimskogen]

Har för mig att det står i gris boken att suggan i samband med grisningen skall nästan inte ha någon mat alls. bara vatten... när jag gick på lantbruksskola (början av -80 talet)  var detta mycket viktigt... sedan efter grisningen så skulle man vara mycket försiktig med att ge henne mat... endast vatten och möjligen laxerande mat... tex mjölk och mycket lite foder...gräs och betfor... just för att undvika förstoppning...

Man skulle sedan öka foder givan under första veckan  väldigt försiktigt.. man ansåg att risken för grisnings feber hade också att göra med för stor foder giva efter  grisningen...

när suggan får mer aptit så ökar man på för att efter runt 1-2 veckor ge full tilldelning av foder...

Gris foder är ju sedan gammalt korn...
men som sagt lite koncentrat är ju bra att ge till digivande suggor..
fick även lära mig att komjölk är samma näringsvärde som i koncentratet...
Det är de animaliska proteinerna och olika encymer som grisen behöver...

så ha ni ko mjölk eller get mjölk så kan man ge grisen det också som ett kompliment...
jag brukar röra ut fordet i lite mjölk och grisarna älskar det...

Låna gärna gris boken på biblioteket...
står kanske inte så mycket om just ute grisar men just detta med grisning, hull på suggor, sjukdomar är ju lika...
resten får man ta med en nypa salt...

finns ju även bra böcker o Krav odling och djurhållning där ingår ju ute grisar....