Jag kör oftast med järntråd och trästolp. Den går av när det bjuds motstånd och den leder ström bra. På utsatta ställen där älg och rådjur rör sig mycket brukar jag dra ett vitt elrep överst. Dels är det lätt för mig att se att staketet är helt och dela ser de vilda djuren tråden bättre.
Här går hästarna ut lite nu och då. Småhästarna tråcklar sig igenom de tre trådarna när det är grönare på andra sidan. Men jag har en av fjordingarna som inte bryr sig så mycket om det där med el och trådar egentligen

Det är mer en regel än ett undantag att hon går igenom när jag släpper i ny hage och speciellt på nytt ställe. Hon ställer sig 5 meter från tråden, klipper med öronen ser sig om, åsså går hon...med snurpig mun. När hon får stötarna blinkar hon lite med ögonen, men fortsätter gå. Det gäller att ha spänd tråd och oftast åker det med ett par stolp, men inget värre.
I tonåren tog jag däremot loss taggtråd som snott sig tre varv och skurit in i ett bakben på en nordsvensk.... jag har aldrig ens funderat på taggtråd efter det
Nu i vuxen ålder fick jag för mig att sån där spiralgrind skulle va bra. Det blev bråk i hagen och en av damerna sparkade upp i spiralen och den snodde sig runt bakbenet. Den gick INTE av. Jag är lyckligt lottad som har hästar som flyr 4 meter, sedan ställer se sig. Skadan som blev var en reva på ena örat, då själva handtaget rätat ut sig och fjångat upp på örat. Vi har inga spiralgrindar nå mer
