Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Demenssjuk hund  (läst 7634 gånger)

ingelaopeter

  • Inlägg: 286
    • Västergötland
    • Trolledalens Hantverk
Demenssjuk hund
« skrivet: 15 dec-11 kl 08:53 »
Eftersom ca 30% av alla äldre hundar utvecklar någon form av demenssjukdom undrar jag om det finns någon här som har erfarenhet av detta? Själv har jag en 14 ½-årig dvärgschnauzer som blivit demenssjuk.

TillVaraTa

  • Gäst
SV: Demenssjuk hund
« Svar #1 skrivet: 15 dec-11 kl 08:54 »
Jag har varit med om det. Tungt... Och i vissa fall farligt.

ingelaopeter

  • Inlägg: 286
    • Västergötland
    • Trolledalens Hantverk
SV: Demenssjuk hund
« Svar #2 skrivet: 15 dec-11 kl 08:58 »
Just nu är det som att ha småbarn i krypåldern. Ett evigt passande så att hon inte ramlar eller äter något olämpligt. Men samtidigt är hon frisk i kroppen och mycket lycklig. Så att avliva henne är inte något alternativ ännu. Men jag undrar lite hur fortsättningen kan bli? Som hos människor med livlöshet och apati? Svårt att röra sig, sväljsvårigheter mm?

TillVaraTa

  • Gäst
SV: Demenssjuk hund
« Svar #3 skrivet: 15 dec-11 kl 09:07 »
Just nu är det som att ha småbarn i krypåldern. Ett evigt passande så att hon inte ramlar eller äter något olämpligt. Men samtidigt är hon frisk i kroppen och mycket lycklig. Så att avliva henne är inte något alternativ ännu. Men jag undrar lite hur fortsättningen kan bli? Som hos människor med livlöshet och apati? Svårt att röra sig, sväljsvårigheter mm?

Så länge din hund är lycklig och utan krämpor är det ju som du säger svårt att ta beslutet om avlivning. I min gamla hunds fall var den perioden kort, hon mådde dåligt psykiskt (om man nu kan prata om en hund på det viset, men det tycker jag man kan) av att hon kom på sig själv med att göra "fel". Det var som om hon var klar korta perioder, och de perioderna skämdes hon som fan. Detta i kombination med att hon av och till blev aggressiv helt utan förvarning och apatisk och mycket trött och drog sig undan, med små barn i huset gjorde att beslutet om att hon skulle få dö var enkelt, faktiskt. Hon var så plågad att det inte var värt det längre.
Hon fick aldrig några fysiska krämpor, hon blev inte stel ens, och åt bra (fast jag fjäskade med godsaker med henne det sista, medges, lite som palliativ vård om man ska jämföra med människor igen).
Människor får ju olika former av demens som ger olika sorters personlighetsförändringar. Kanske är det samma med hundar, det vet jag inte.

tinna.m

  • Inlägg: 2451
    • Skåne
SV: Demenssjuk hund
« Svar #4 skrivet: 15 dec-11 kl 10:02 »
Har erfarenhet av hund och katt med vad jag uppfattar som demens. De har inte blivit agressiva däremot förvirrade. Som jag har upplevt det har relationen blitt "närmre" med dessa djur.
 Stälningstagande efter individuell bedömning som alltid.
Lycka till med dina djur.
Mest Blues & Jazz i huvet. Bakmes&Snoa. Åså Country

Azoo-Lina

  • Inlägg: 7328
  • Jag kan inte allt. Men väldigt mycket ;-)
    • Skåne
    • Fru Laurin
SV: Demenssjuk hund
« Svar #5 skrivet: 15 dec-11 kl 12:23 »
Jag har haft två hundar som blev dementa. Modesty, den snällaste hund jag någonsin ägt men hon blev "farlig" när hon blev gammal och Modestys dotter Nellie.  Nellies demens blev aldrig lika svår och påverkade inte oss i flock och familj lika mycket. Modesty däremot påverkade både mig och hundflockan betydligt mer. Allteftersom hennes demens blev värre blev nyanserna i hennes kroppsspråk mindre och hon blev grövre och grövre i sina signaler.

Innan hon blev gammal och gaggig om någon av de andra hundarna eller katterna retade henne kände behov av att sätta gränser började hon med att lyfta på läppen. Hjälpte inte detta så kom det ett litet morr. Var inte detta tillräckligt så luftnafsade hon lite. Fortsatte retstickan så ökade morr och luftnafsande i intensitet tills hon efter ett tag reste sig och gjorde ett hotande utfall. Endast vid ytterst få tillfällen i hennes liv behövde hon gå längre än så och då var det "valpjävlar" som vräktes omkull och fick sig ett nyp för att sedan behöva ligga på rygg och skämmas. Aldrig några skador eller överdrivna eller oprovocerade våldshandligar. Tiken var ranghög men snäll och hade inga behov av att visa makt och alla mina hundar var väldigt trygga i hennes närvaro, väldigt glada i henne även om dom respekterade henne.

När hon blev dement ändrades hennes kommunikation med mig och de andra hundarna. Om hon behövde säga ifrån så blev steget från en lyft läpp till fullskalit utfall allt kortare och kortare. Ibland han den som retade henne inte retirera/avbryta innan hon gick vidare i nästa steg av tillrättavising/hot. Mina andra hundar blev väldigt osäkra då dom inte kunde läsa henne längre.

Droppen blev när Modesty låg och sov på gräsmattan och hennes 11 år gamla dotter Nellie gick förbi. Modesty blev fullständigt vansinnig och flög på dottern bakifrån. Nellie fattade aldrig vad som drabbade henne och försvarade sig naturligtvis.  Jag fick sära dem med vattenslangen. Denna helt oprovocerade attack var droppen. Jag ville inte minnas den snällaste hund jag någonsin ägt som den som bet av mig handen, vilket hon nästan gjorde när jag skulle undersöka skadorna  :-\  Modesty var ju egentligen inte elak bara såpass förvirrad att hon misstolkade situationerna. Så vid denna händelsen tog jag beslutet att låta henne somna in och det grundade sig helt enkelt på säkerhetstänk.

Modesty var i fysiskt gott skick för sin ålder hon var inte totalsnurrig hela tiden utan hade både bättre och sämre stunder. Ena dagen kunde hon gå vilse i trädgården och andra dagen hade hon koll på allt precis som vanligt. Hon var betydligt mer stressad av förändringar de sista året och var väldigt beroende av rutiner som hon kände till och var van vid.

Att ha en dement hund ställer lite annorlunda krav på familjen och på rutinerna man har hemma. Många gånger kan man hitta en balans som gör att den gamla hunden kan få njuta av sin ålderdom även om förståndet periodvis sviktar men man måste alltid vara observant på de signaler som hunden sänder ut. Börjar dom bli som Modesty är dom inte säkra att ha och framförallt inte om man har barn. Nellie som också blev dement den sista tiden visade aldrig dom tendenserna hon blev mer orolig men var ända in i  slutet trygg i hundflocken precis som de andra hundarna var trygga med henne.

Man får helt enkelt anpassa vardagen efter sin gamla snurriga hunds förutsättningar och försöka ge dom en trygg vardag på ålderns höst. Det är dom ju värda våra fyrbenta vänner  :-*

Har en underbar gubbe, 4 omöjliga vovvar, 6 busiga katter, lagom många höns och ankor och ett par hundra tusen bin! Läs mer om oss här http://www.frulaurin.n.nu eller här http://oloflaurin.blogspot.com/

ingelaopeter

  • Inlägg: 286
    • Västergötland
    • Trolledalens Hantverk
SV: Demenssjuk hund
« Svar #6 skrivet: 03 jan-12 kl 13:22 »
Tack för svaren. Tyvärr så fick lilla hunden en stroke och vi fick avliva henne  :'(

Azoo-Lina

  • Inlägg: 7328
  • Jag kan inte allt. Men väldigt mycket ;-)
    • Skåne
    • Fru Laurin
SV: Demenssjuk hund
« Svar #7 skrivet: 04 jan-12 kl 07:56 »
Jag är ledsen att höra det  :'(  Med tiden lägger sig den största smärtan och man kan börja le åt alla roliga minnen.

Tröstkram
Har en underbar gubbe, 4 omöjliga vovvar, 6 busiga katter, lagom många höns och ankor och ett par hundra tusen bin! Läs mer om oss här http://www.frulaurin.n.nu eller här http://oloflaurin.blogspot.com/


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

* Forum

* Om tidningen Åter



- Mycket intressanta uppslag! Blev väldigt sugen på att skaffa höns. Efter större delen av renoveringarna på huset är klara så ska jag bannemig också skaffa mig några höns!
/Dennis Bengtsson

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser