Nu hände det - hon bet ett barn i ansiktet

[Lena i Fjollträsk]

Jag tänker tvärtom, hunden visade väl att den har en fungerande bithämning i en riktigt besvärlig situation. Ur hundens perspektiv är det som hände väl ett oprovocerat oväntat överfall, inte som vi ser det; barn som gör som barn gör=ramlar. Hade hunden bitit, då hade det ju väl rimligen blivit mer skada? Som jag tänker är det en väldigt stor skillnad om hunden hade tagit till bet för att försvara en resurs (mat, leksak, matte/husse)  -då hade jag kanske resonerat som Ingelavw-  nu blev det ett instiktivt naffs utan att fullfölja med ett allvarligt bett, trots att hunden måste upplevt situationen som riktigt skrämmande.

[Galopp]

Det är ju som sagt bara att hålla henne i tex en egen del av köket om det är så. Är hon lydig så är det ju bara att ha en krog där hon kan lägga sig och där barnet inte får vara. Att hon biter när barnet faller över henne och hon är koncentrerad på annat är inte särskilt anmärkningsvärt. Värre är väl det här att hon blivit orolig av att den andra hunden åkt.

Jag har en hovawart som definitivt inte är aggressiv men hon kan nafsa i armar om man leker med henne. Alltså får barnen inte leka med henne. En gång hoppade hon glatt upp på min rygg och nafsade tag i min tröja. Det ligger ju nära henne då många i hennes stam är skyddshundar. Jag funderar själv på att träna skydd med henne när hon blir gammal nog. Det här beteendet kommer till exempel bara fram vid lek, det är inga problem för barnen att ta ut henne på en promenad och ha henne lös till exempel. Själv har jag lärt henne att hon bara får bita i sitt repkoppel om hon får tillstånd och ska sluta på kommando vilket fungerar bra. Trots att hon lärt sig så får inte barnen göra detta.
Vet man vilka situationer som är risksituationer så är de lätta att undvika. Hade hunden gått fram till barnet och bitit så är däremot situationen helt annorlunda. Och hunden och barnet ska aldrig lämnas ensamma.

Håller med Lena i Fjollträsk

[Körven]

Man kan ställa sig frågan en barnvan hund eller ett hundvant barn.Är båda van vid varandra så är det inget problem.Även en barnvan hund reagerar på ett eller annat sätt på barn som är ovana vid hundar som behandlar hunden som en leksak eller något man kan sparka på.
Sedan så har ju föräldrarna ansvar för barnet och skall se till barnet inte jävlas med hunden.Då hör man oftast att barnet är så litet att det inte förstår att det inte får sparka hunden,det vill jag påstå att det är fel.
Jag var hemma hos en bekant med min hund,när en familj med en liten gosse också kom på besök.Den lille gossen eller "skitungen" höll på och slog och sparkade på och mot hunden,föräldrarna brydde sig inte det minsta.Kompissen sa till föräldrarna att säga till skitungen att inte göra så mot hunden,nä det går inte för han är så liten att han fattar inte.Då tog jag och flyttade hunden till min bil,men då började ungen kasta sten på både hunden och bilen,ingen som hellst reaktion från föräldrarna.
Då flög fan i bofinken och jag knöt fast (mot alla regler) hunden i dragkroken på deras bil.Naturligtvis slutade skitungen inte att kasta sten mot hunden och bilen för det.Men nu jädrar blev det fart på barnafadern,"Va fan tar du dig till ungdjävel skriker han och far fram till ungen,skall du kasta sten på bilen" Lite märkligt att skitungen skulle fatta att den inte får kasta sten på deras bil.

[La Ladin]

Man kan ställa sig frågan en barnvan hund eller ett hundvant barn.Är båda van vid varandra så är det inget problem.Även en barnvan hund reagerar på ett eller annat sätt på barn som är ovana vid hundar som behandlar hunden som en leksak eller något man kan sparka på.
Sedan så har ju föräldrarna ansvar för barnet och skall se till barnet inte jävlas med hunden.Då hör man oftast att barnet är så litet att det inte förstår att det inte får sparka hunden,det vill jag påstå att det är fel.
Jag var hemma hos en bekant med min hund,när en familj med en liten gosse också kom på besök.Den lille gossen eller "skitungen" höll på och slog och sparkade på och mot hunden,föräldrarna brydde sig inte det minsta.Kompissen sa till föräldrarna att säga till skitungen att inte göra så mot hunden,nä det går inte för han är så liten att han fattar inte.Då tog jag och flyttade hunden till min bil,men då började ungen kasta sten på både hunden och bilen,ingen som hellst reaktion från föräldrarna.
Då flög fan i bofinken och jag knöt fast (mot alla regler) hunden i dragkroken på deras bil.Naturligtvis slutade skitungen inte att kasta sten mot hunden och bilen för det.Men nu jädrar blev det fart på barnafadern,"Va fan tar du dig till ungdjävel skriker han och far fram till ungen,skall du kasta sten på bilen" Lite märkligt att skitungen skulle fatta att den inte får kasta sten på deras bil.

Nu var ju i och för sig det här barnet 1,5 år. Det liksom hör till att ettåringar försöker dra i päls och svansar och ramlar. Det uppfostrar man inte bort på första eller andra försöket. Tyvärr.

[pålle]

Nu var ju i och för sig det här barnet 1,5 år. Det liksom hör till att ettåringar försöker dra i päls och svansar och ramlar. Det uppfostrar man inte bort på första eller andra försöket. Tyvärr.

Nä men med konsekvens precis som med hunden 

[Just_me]

Svarar alla i samma nu
att hon tigger är inte ett problem, punkt. Hon är en gammal tik som har besvär med leder och är trött. Hon blir ofta överumplad och kan ha något fel på hörseln även om veterinär inte hittade något. Det är däremot bra att ni tog upp det för problemet med hörseln och ett trippande barn har jag liksom inte tänkt över.
Ibland hoppar hon ur skinnet när en katt springer förbi henne när hon sover, dock aldrig agresivt utan hon muttrar lite och lägger sig tillrätta igen och somnar om. Så mat eller inte, hon kommer aldrig bli en hund som smidigt hoppar undan och alltid har koll :/

Kanske är det som några säger, hade hon verkligen bitit hade han fått större sår.

Hon skyddar aldrig mat, inte från oss, katterna eller den andra hunden. Hon gjorde det en gång när hon var helt ny hos  oss och det är ända gången vi verkligen "tog i ordentligt", inte fysiskt menat utan verkligen "skrämde" henne. Det fungerade. Men jag har aldrig egtt henne mat när barnet är där, däremot har han matat henne med hundgodis och ibland tagit tillbaka det och sen gett den igen osv. Hon är väldigt försiktig mot honom jämfört med nr vi ger nått gott, det har jag sett som ett tecken på att hon förstår att han är liten.

Han är "hundvan", om man nu kan vara det som så liten. Det har uppkommit situationer när han kastat nått på henne, slagit henne och ryckt i hennes päls. Har inte jag varit där har hans föräldrar skällt på honom. Det har haft ännu större effekt när jag sagt ifrån för han är ju inte van att få skäll från mig. Blivit lite tårar men han är jätteduktig med djur. Om inte annat får han numera klappa bägge katterna och de var livrädda för honom.
Jag gjorde som min mamma gjort med barn och lärt att vovve och kisse säger man aaaaaa, (klappar långsamt och gör ljudet.
Han gör alltid det när han är nära djuren och det har fungerat.

Jag har pratat med hans mamma idag, vi pratade inte igår när det hände. Hon säger att det inte är nått att bry sig om, han ramlade över henne och det var en naturlig reaktion. Hon har nyligen flyttat från Afrika, Uganda och är van vid farligare saker kring sina barn om man säger så så hon ser inte problemet. Hos henne passar man sig för hundar, de vaktar och ges mat men håller sig ute och är knappast keldjur utan "jobbar" med att skydda dem.
Så hon ställer inga krav på att hunden måste flytta eller tas bort och det är jag väldigt glad för. Det är ändå hennes rätt att ha nått att säga i saken.

Så, hon kommer inte avlivas. Jag är inte rädd att ha henne lös då jag r så trygg i hennes reaktioner på andra (hon kommer till oss om hon ser andra) och vi bor ute på landet.
Däremot från hon inte vara nere om inte vi är med, även om pojkens föräldrar är hemma och vi har valt att ge henne ett hörn i köket som ska vara hennes där han inte får vara. Han förstår inte riktigt än varför han inte får gå fram till henne men det kommer väl. Han är otroligt smart för sin ålder.

Känns fortfarande obehagligt att det hände men jag är inte lika skärrad som jag var igår. Kanske lite för att han idag halkade i badrummet och spräckte leppen. Barn kommer nog alltid göra sig illa... man f+år väl göra det man kan.

Kommer däremot inte ha henne kring mina syskonbarn utan det får bli koppel i sånna fall, de må vara äldre men har ingen djurvana alls.

Så det är det :/

[rackarns]

Eftersom hunden visat aggressivitet mot barn tidigare så skulle jag lämna bort den. Är hunden trevlig annars så finns ingen anledning att avliva

[trojlik]

Alltså en rädd hund är väl farligare än en aggresiv hund?

Jag stod inför valet att ta bort min hund pga av att hon nästan bet ihjäl en av mina andra hundar. Jag grät i flera dagar och kom fram till att jag inte skulle ta bort henne. Men jag kan aldrig någonsin mera lita på henne. Jag måste ha stenkoll jämt! Hon får inte träffa några andra hundar och det är alltid koppel som gäller. Hade aldrig förlåtit mig om hon bitit ihjäl någon annans hund. Det är en tung börda att ha på sitt samvete.

Min Jack Russell biter barnen dagligen. Men mer i ett uppfostringssyfte så det är inte så hårt, det är en markering och hon hjälper till att uppfostra barnen. Hade hon bitit på "riktigt" i aggresivitet eller rädsla så hade hon åkt med en gång.. Jag kan inte ha en rädd eller aggresiv hund i min familj.

Men med din vovve så hade jag ALDRIG haft barn i närheten av den igen. Man vill ju inte utsätta barn för fara och men för livet. Jag har två kompisar nu i vuxen ålder som bär ärr i ansiktet efter hundbett de fått som barn. Inte kul.. Och jag hade heller aldrig valt att lämna bort en sådan hund då man aldrig kan få det garanterat att de som tog över hunden kan ha den kvar. Då är det bättre att låta sin vän somna in.

[Just_me]

Alltså en rädd hund är väl farligare än en aggresiv hund?

Jag stod inför valet att ta bort min hund pga av att hon nästan bet ihjäl en av mina andra hundar. Jag grät i flera dagar och kom fram till att jag inte skulle ta bort henne. Men jag kan aldrig någonsin mera lita på henne. Jag måste ha stenkoll jämt! Hon får inte träffa några andra hundar och det är alltid koppel som gäller. Hade aldrig förlåtit mig om hon bitit ihjäl någon annans hund. Det är en tung börda att ha på sitt samvete.

Min Jack Russell biter barnen dagligen. Men mer i ett uppfostringssyfte så det är inte så hårt, det är en markering och hon hjälper till att uppfostra barnen. Hade hon bitit på "riktigt" i aggresivitet eller rädsla så hade hon åkt med en gång.. Jag kan inte ha en rädd eller aggresiv hund i min familj.

Men med din vovve så hade jag ALDRIG haft barn i närheten av den igen. Man vill ju inte utsätta barn för fara och men för livet. Jag har två kompisar nu i vuxen ålder som bär ärr i ansiktet efter hundbett de fått som barn. Inte kul.. Och jag hade heller aldrig valt att lämna bort en sådan hund då man aldrig kan få det garanterat att de som tog över hunden kan ha den kvar. Då är det bättre att låta sin vän somna in.

Vi valde att låta henne vara med barnet ändå, det var mamman till barnet som tyckte jag var löjlig och hon ville inte att sonen skulle bli rädd för hundar.
Han har lärt sig nått, han är försiktigare runt henne. När han leker och springer runt verkar Dess ha bättre koll än förr.
Vi gjorde några av de övningar jag gjorde i början när hon verkade rädd för honom. De gick hur bra som helst.
Börjar lita på henne mer nu, har tränat mycket, mest med mat. Ger henne en köttbit som jag sen plockar från henne utan förvarning.
Lillkillen har fått ge henne godis och köttbullar, hon är väldigt försiktig.

Så jag har släppt saken hyffsat i alla fall, imorgon flyttar vi så då kommer hon inte vara runt barn nå mer
Och lillkillen är inte rädd heller, så det är bra!

Men annars håller jag med, rädda hundar är farliga! Man ska vara väldigt obs på sånna hundar.

[trojlik]

Jag tycker du verkar ha en sådan sund syn på hundar och uppfostran så jag tror inte du kommer ha några problem. Du är ju så observant och duktig med träning så det kommer nog gå bra. Vet man vad man kan vänta sig av sin hund så ser man ju oftast de små grejerna innan det går för långt. Hoppas att du kommer slippa problem i framtiden

[Just_me]

Jag tycker du verkar ha en sådan sund syn på hundar och uppfostran så jag tror inte du kommer ha några problem. Du är ju så observant och duktig med träning så det kommer nog gå bra. Vet man vad man kan vänta sig av sin hund så ser man ju oftast de små grejerna innan det går för långt. Hoppas att du kommer slippa problem i framtiden

Tack, det var väldigt skönt att höra
Jag är väldigt noga med hundar, har själv varit i käftarna på 2 hundar vid olika tillfällen och det är något som satt spår.
Bägge de två hundarna var dock väldigt illa behandlade
Det könns dock skönt att flytta och slippa tänka på det nå mer, vi har inga egna barn och kommer nog inte ha heller i framtiden så då kan jag släppa det helt

[TiB]

Hon skyddar aldrig mat, inte från oss, katterna eller den andra hunden. Hon gjorde det en gång när hon var helt ny hos  oss och det är ända gången vi verkligen "tog i ordentligt", inte fysiskt menat utan verkligen "skrämde" henne.

Ja här har ni kanske lagt grunden till alltihop. I tanken smaskade hon redan på godsakerna hon trånade efter. Jag kan inte fatta varför folk ska bråka med sina hundar. HAR DE FÅTT NÅGOT, T.EX. MAT SÅ ÄR DET DERAS. Inte fan bjuder du polarn på en pilsner å så snor tillbaka den när han ska göra sig vän med den? Så jävla dumt och underminerar allt förtroende.

Det var inget bett. Om hunden bitit så hade ungen tappat ansiktet.  För övrigt

Jag tänker tvärtom, hunden visade väl att den har en fungerande bithämning i en riktigt besvärlig situation. Ur hundens perspektiv är det som hände väl ett oprovocerat oväntat överfall, inte som vi ser det; barn som gör som barn gör=ramlar. Hade hunden bitit, då hade det ju väl rimligen blivit mer skada? Som jag tänker är det en väldigt stor skillnad om hunden hade tagit till bet för att försvara en resurs (mat, leksak, matte/husse)  -då hade jag kanske resonerat som Ingelavw-  nu blev det ett instiktivt naffs utan att fullfölja med ett allvarligt bett, trots att hunden måste upplevt situationen som riktigt skrämmande.

[trojlik]

Jag hade aldrig tolererat att hunden morrade vid maten. Det är jag som bestämmer och står högst i rang. Självklart skall jag kunna ta precis allt från mina hundar utan att de ens skall titta snett på mig. En flockledare hade aldrig accepterat att en med lägre rang skulle morra vid maten och inte släppa fram ledaren. Då hade det varit köttfärs av den lägre stående

[Charlotte]

Jag hade aldrig tolererat att hunden morrade vid maten. Det är jag som bestämmer och står högst i rang. Självklart skall jag kunna ta precis allt från mina hundar utan att de ens skall titta snett på mig. En flockledare hade aldrig accepterat att en med lägre rang skulle morra vid maten och inte släppa fram ledaren. Då hade det varit köttfärs av den lägre stående

Fast det där stämmer inte....
En ranglägre flockmedlem är oftare den som morrar över maten, inte den ranghögre, den är säker på sin sak och äter i lugn och ro.
Om man har en hund som morrar vid maten och man skulle känna sig osäker på sin ledarposition pga det är det bra att träna byteshandel:Om jag får det du har får du något ännu bättre av mig... Eller så kan man ta lite mer mat och stoppa ner i skålen för att vänja den osäkra hunden vid att man Inte tänker ta maten.
Jag har aldrig stökat med mina hundar när det gäller morrningar vid maten, jag tycker ofta valpar håller på så när dom kommer, men det har hittills alltid gått över av sig själv när dom märkt att ingen tar maten.
Mvh
Charlotte

[Västgötamor]

Jag tycker inte att du ska avliva, men det du skrev om att den hade nafsat tidigare i samma situation gjorde mig fundersam. Har du kollat så hon inte har ont i ryggen? Det kan ju ge den effekten, hon ligger o har koll på nåt annat o helt plötsligt blir hon "anfallen" (sett ur hundens synvinkel) av någon och det hugger till i ryggen... Att hon springer undan efteråt är ju en klar indikation att hon inte menade att vara aggressiv utan bara försvarade sig

[peppz]

absolut! jag håller helt med trojlik, hundar ska stå lägre i rang än sina ägare, det är kompromisslöst och odisskutabelt, allt annat är bara farligt eller besvärligt och skapar situationer där både ägare och hund blir otrygga.
Jag skulle heller aldrig tolerera ett morrande mot mig, jag ska kunna ge mat, och jag ska kunna ta den ifrån hunden utan att behöva bli bemött med attityd, en hund som protesterar bjurer en direkt utmaning och det tolereras INTE i det här huset.
Det enda hunden kan göra om jag tar något ifrån den är att tigga, smöra och lisma häcken av sig...
Tiggeri tillåter jag utan att blinka, DET är naturligt för dom.
Och det där dravlet om att man inte ger polarn en bärs och sen tar den tillbaka köper jag inte, Hunden är ingen "polare" på det sättet, vi är inte jämnlikar och hundens sociala struktur fungerar inte så, den kommer inte ens förstå tankesättet.
Börjar man projicera mänskliga värderingar och känslor på sin hund har man verkligen gjort bort sig, en hund kan antingen vara ledare eller underordnad, två individer ligger inte på samma nivå utan att det blir otrygghet och konflikter.


Vad gäller hund som biter barn så skulle jag vilja försepråka nolltolerans och avlivning rätt och slätt, men visst, det är inte så enkelt, med hänsyn till vissa situationers omständigheter, typ av hund och hur hunden används i övrigt så kan det finnas förmildrande omständigeter.
Tex en tränad skyddshund som arbetar med att bita kan hamna i situtioner den inte kan tolka riktigt rätt.
Var det däremot en av mina egna sällskapshundar som tuggade i sig lite babyhull så hade det blivit en kula i pannan innan solen går ner, oavsett om den inte var beredd på snubblande barn, blev överraskade ellr vad fan som än hände...
barn ska inte tillåtas göra hunden illa förståss, man nmåste ju även skydda sina djur, men även OM det nu hände att ett barn råkade kliva på en hund eller dra den i ett öra eller svans så det gör rejält ont så får jycken INTE bita...  det är tig och lid som gäller.. i alla fall i det här huset, och det är inte orimligt att kräva av en sällskapshund...
Om jag var du så skulle jag inte ha jycken kvar, men jag skulle kanske kunna tänka mig att omplacera den till någon utan barn som inte har lika många situationer i sin vardag där hunden måste bevakas...
I en familjesituation med både hundar och barn är det ju omöjligt attt ha ögonen på allt och alla hela tiden, och även om man tycker att man har det så kommer man förr eller senare såt med ryggen till och inte hinna finnas till hands när det händer nåt...

[TiB]

Fast det där stämmer inte....
En ranglägre flockmedlem är oftare den som morrar över maten, inte den ranghögre, den är säker på sin sak och äter i lugn och ro.Om man har en hund som morrar vid maten och man skulle känna sig osäker på sin ledarposition pga det är det bra att träna byteshandel:Om jag får det du har får du något ännu bättre av mig... Eller så kan man ta lite mer mat och stoppa ner i skålen för att vänja den osäkra hunden vid att man Inte tänker ta maten.
Jag har aldrig stökat med mina hundar när det gäller morrningar vid maten, jag tycker ofta valpar håller på så när dom kommer, men det har hittills alltid gått över av sig själv när dom märkt att ingen tar maten.
Mvh
Charlotte

*Skriver under på ovanstående*

Det är ju den bråkande som är ranglägst i gruppen, husse, matte eller hund. Här har aldrig bråkats om någon mat eller något annat. Med en eller flera hundar har efter kort tid var och en kunnat skilja på ditt och mitt. Inklusive lånehundar och inhysingar.
Om jag "frågar" en hund om jag får kolla mat (el. alt.) som den blivit tilldelad har jag hittills aldrig fått protester! ALDRIG! Jag får kolla hur mycket jag vill, utan undantag.

Om det är något den hittat själv är det "loss, husse kolla". Ibland är det "vassego" och jag ger tillbaka, ibland "nej, inte plocka" och jag kastar det. Byteshandel är bra under träning och ger hunden trygghet.

Allt modernt hundhavande bygger på samma princip och ranghögst blir man inte genom att bråka. Tvärt om, man får ögontjänare och nervösa hundar. Därtill har man förlorat en strid innan den börjat.

Ledare blir man naturligt, inte genom styrkedemonstration.

[Gullregn]

Jag har vuxit upp på golvet med hundar,,,jag fick lite nyp ibland,,men det var bara markerande nyp i deras syfte at uppfostra mej,,
eller jag dem
Ett varningsnyp o inga riktiga bett.

jag skulle bara se till at hålla hunden borta från små barn.

[Just_me]

Vill bara påpeka att vi valt att inte avliva eftersom vi lever utan barn, vi har bott hos en familj i 1,5 år och det var vid tillfället få månader kvar tills vi skulle flytta och därför kändes det ok att ha henne kvar. Jag kommer inte ha henne lös kring barn dock, det är ibland så att vi träffas hela familjen i sommarstugan och då är det en del barn där, syskon barn till mig. Men det är så pass sällan att jag då kan vara obs på situationen.

Vad gäller mat så är jag helt hundra på att ranghögre hundar tar mat från de med lägre rang.
En dokumentär om vargar jag såg för många år sedan visade just det som ett sätt att befästa rang. En tik kunde ta ben från valparna och skydda det för att sen ge tillbaka det. Kanske är det ett sätt att uppfostra dem så de inte går in i kamp om mat där de kan skadas (?).
Jag ger ofta mat som jag sen helt sonika tar ur munnen på henne. Eftersom hon kom hit som vuxen gatuhund kändes det extra viktigt.
Om hon äter och katterna kommer och vill ha så kan hon skydda maten genom att stå i vägen eller buffa bort dem. Men oftast (om det inte är hysteriskt gott) får de också smaka. Det tycker jag känns tryggt.

Samma sak gäller det som många säger om soffor och sängar:
"Har du haft en hund i en säng/en soffa kommer den ligga i alla".
Stämmer inte alls. Här hos min frus föräldrar får hon int eligg ai soffor eller sängar. Det räckte med 1 nej vid 1 tillfälle så satt det. Hon ligger på golvet eller i sin säng. Inga problem alls.

[trojlik]

Ja självklart skall en ranghögre kunna ta vad som helst från en annan flokmedlem utan att få ett mothugg. Får den ranghögre ett mothugg och den ranglägre vinner fajten så går ju den lägre om i herarkin Att påstå något annat är bara okunnskap.
Du verkar ha exakt samma uppfattning om hundar som mig

Det som pratas om modernthundhavande tycker jag är trams. En hund är en hund och mår bäst att bli behandlad som en hund. Även om man älskar den som en människa