Vet inte när jag loggade in och skrev ett inlägg på alternativ sist. Men den här boken är så himla bra och det vill jag också få säga!
Läste den i somras och den växer bara på mig sen dess. Den inger hopp, befriar, stärker! (visst, jag känner mig fortfarande lite frälst) Mycket fint med fokus på ett positivt exempel av mänskligt liv, inte bara ett ältande av civilisationens dysfunktion. Mycket bra i självterapi-syfte också. Den tydliggör förutsättningarna barn i västvärlden egentligen har för att få sina naturliga behov tillgodosedda.
Författarinnan Jean Liedloff berättar mycket fint om sina erfarenheter och innehållet i boken i det här klippet:
https://www.youtube.com/watch?v=yff0eL74tGEGe henne ett försök!
Det vore kul att höra erfarenheter från er som läst den och har barn, eller bara om nån vill diskutera boken alls. Jag känner ingen annan som läst boken. När jag ser barn som verkar oroliga, osedda, oförstådda, skrikandes och gråtandes för jämnan, så känner man sig ibland ganska plågad och hjälplös inuti.
Allt gott!
Robert