Lite frågor om Linderödsvin

[Helle-Mari]

Ni som har erfarenhet av Linderöd berätta om lynne, härdighet och hur ni håller dem (utegrisar el. annat).
Vad är bästa maten till dessa grisar.
Vid slakt av dessa grisar, flår man dem eller skållar?
Har hört att de kan vara svårskållade.
Hur är det med galtsmak på köttet om man inte kastererar? Vid vilken ålder bör man slakta då?
Tacksam för alla svar!

[Kristofer]

Jag har bara erfarenhet av linderödssvin sedan oktober förra året, två gyltor och en galt. Vad jag förstår så är det stora individuella variationer på många av rasens egenskaper, men mina är alla oerhört kärleksfulla och keliga, vänliga och lugna. De går ute i en väldigt stor hage, men sover i en fd hästutegångshall/fd torklider där jag har avdelat två boxar med massor av halm. Har de bara tillräcklig tillgång till halm och foder så är en svinkall vinter inget problem. Jag har just bytt ut hagens elband som ständigt brast och skulle skarvas, mot järntråd som jag hoppas kommer hålla utan underhåll i många år.

Jag köper dyr färdigblandad gröpe, oftast på korn, ärtmjöl och koncentrat, från en krav-certifierad bonde i närheten. Det kommer jag förmodligen inte ha råd med när jag får kultingar. Som godis får de vegetabiliskt hushållsavfall, bröd, fallfrukt, ekollon etc.

De som kan det säger att det inte är något problem att skålla dem framgångsrikt om man bara vet tekniken vad gäller temperatur och tid. De som inte kan svär över svinen och flår efter första försöket.

Jag tror att jag tänker avstå från kastrering och testa "vaccineringsmetoden". Uppgifterna om hur vanlig galtsmak är varierar så mycket att jag inte litar på dem. Men eftersom jag så småningom ska sälja produkter till allmänheten så kan jag inte chansa.

Nu väntar jag på min första grisning.

[Helle-Mari]

Tack så mycket Kristofer för ditt svar
Det låter mycket bra det där.
Vad det gäller kasterering får man väl pröva sig fram och kolla hur länge man kan ha hangrisarna kvar. Kasterering är inget alternativ för mig.
Med vildsvin är det ju så att en del hangrisar inte alls har nån galtsmak(färil) medans en del kan vara obrukbara som människoföda.
Kanske beror på om nån sugga/gylta brunstar eller? Nån kanske vet?

[Existens?]

Det man får ta med i beräkningen är ju att man kanske går och drar på en gris i 9 månader, och sen inte kan använda köttet alls.. Det är ju lagom kul. Efter vad jag förstått så är galtsmaken precis lika vanlig på Linderöd som på nån annan gris, det finns en här på forumet som slaktat många galtar, och samtliga har varit obrukbara som vanligt ät-kött.

Sen finns det en annan aspekt som inte så många verkar fundera över, och det är ju att det blir betydligt lugnare grisar, om de är kastrerade. Nu pratar man om att galtarna ska sprutas några veckor innan slakt för att ta bort galtsmak, då missar man ju hela uppväxten med alla bråk och att vara tvungen att dela på gyltor och galtar. Jag hade 3 galtar i 60 kilosklassen i en flock med blandade grisar, allt som allt var det runt 70 grisar. Dessa 3 relativt små lyckades ha ihjäl en gylta som brunstade.

Så för mig överväger helt klart fördelen med ett 10 sekunder långt ingrepp, jämfört med flera månader av bråk. Tills nåt vettigt alternativ finns, och det gör det inte ännu.

[Ronny]

Vanligt är det inte! Under de snart 20 år jag fött upp och ätit linderödsgris och snart 10 som jag skjutit och ätit vildsvin har jag aldrig stött på fenomenet. Då innefattar erfarenheten från grisar av båda könen i olika åldrar (mest handjur). Ett par av vildsvinen var rejäla galtar. Mitt råd till dig som ska ha köttet i ditt eget hushåll är att göra ett stekprov direkt efter slakten. Du lär märka direkt om det är "galtsmak" eller "galtsmak". Jag har aldrig kastrerat och tänker inte göra det heller, även om jag skulle ha oturen att få en gris som jag fick kassera på grund av smaken. Kastrering är ett operativt ingrepp (om man inte gör som Kristofer tänker göra förståss) med allt vad det innebär. Det föreligger en klar infektionsrisk. Kastrater växer också sämre. Om det har någon större betydelse vet jag inte, men jag håller alltid galtar och gyltor isär från 3-5 månaders ålder. Linderödsgrisar tycker jag ger det bästa och mognaste köttet/fläsket när de är runt 1 år gamla. Jag föredrar faktiskt linderödskött framför vildsvinskött, för att inte tala om det meningslösa köttet från snabbväxande raser och hybrider.

[Helle-Mari]

Vanligt är det inte! Under de snart 20 år jag fött upp och ätit linderödsgris och snart 10 som jag skjutit och ätit vildsvin har jag aldrig stött på fenomenet. Då innefattar erfarenheten från grisar av båda könen i olika åldrar (mest handjur). Ett par av vildsvinen var rejäla galtar. Mitt råd till dig som ska ha köttet i ditt eget hushåll är att göra ett stekprov direkt efter slakten. Du lär märka direkt om det är "galtsmak" eller "galtsmak". Jag har aldrig kastrerat och tänker inte göra det heller, även om jag skulle ha oturen att få en gris som jag fick kassera på grund av smaken. Kastrering är ett operativt ingrepp (om man inte gör som Kristofer tänker göra förståss) med allt vad det innebär. Det föreligger en klar infektionsrisk. Kastrater växer också sämre. Om det har någon större betydelse vet jag inte, men jag håller alltid galtar och gyltor isär från 3-5 månaders ålder. Linderödsgrisar tycker jag ger det bästa och mognaste köttet/fläsket när de är runt 1 år gamla. Jag föredrar faktiskt linderödskött framför vildsvinskött, för att inte tala om det meningslösa köttet från snabbväxande raser och hybrider.

Tack för svaren!

Men varför blir det galtsmak på vissa och andra inte? På vildsvinsgaltarna bör man ju vara ytterst försiktig vid urtagning så inte "kötlarna" blir skadade. Antar att det är det samma på tamsvin. Har ni lagt märke till något sådan om det "misslyckas" vid urtagning fått färilsmak på köttet?
Förlorar man mycket på att slakta galtarna vid 6-7 månader? Precis innan könsmognad.

[Ronny]

Förlorar man mycket på att slakta galtarna vid 6-7 månader? Precis innan könsmognad.

Ja! Det är nästan mitt i linderödsgrisens bästa tillväxtperiod. Förresten är dom nog könsmogna vid den åldern.

[Kristofer]

Sen finns det en annan aspekt som inte så många verkar fundera över, och det är ju att det blir betydligt lugnare grisar, om de är kastrerade. Nu pratar man om att galtarna ska sprutas några veckor innan slakt för att ta bort galtsmak, då missar man ju hela uppväxten med alla bråk och att vara tvungen att dela på gyltor och galtar.

Jordbruksverket rekommenderar att vaccineringen sker innan könsmognaden, inte "några veckor innan slakt". Forskning tyder på att effekten sitter i i 22 veckor, kan man läsa på Jordbruksverkets sajt. Varför säger du att det inte finns något vettigt alternativ, när du inte har prövat metoden?

[Existens?]

Jag tycker metoden är för oprövad ännu, för att kallas ett realistiskt alternativ. Och tillverkarens rekommendationer är ju att behandla grisarna 4 och 8 veckor  innan slakt, och man pekar även på just det jag var inne på, med hangrisbeteendet. Det är inte heller världens enklaste att spruta så stora grisar, i synnerhet 2 ggr och särskilt ekologiska som går fritt. Jag höll själv på med rödsjukevaccinering i början, bland lösgående grisar i 50 kilos-klassen och det var inte helt enkelt.

Det är givetvis jättebra om man hittar alternativ till kastreringen, men det måste vara metoder som verkligen fungerar, både smakmässigt och ge grisen ett bra liv. Jag använde själv bedövning när jag kastrerade smågrisar, så jag är inte på nåt vis emot utveckling. Men jag vet också hur det känns att bli utskälld och få köttlådor tillbaka för att kunden tyckte dom smakade galt och var oätliga. Testerna som man gör på köttet på slakterierna fick jag lära mig, inte var tillförlitliga.
Sen kan man ju fråga sig hur det kommer sig att engelsmännen äter galtkött utan problem. Ekologiska grisar som exporteras till England får under inga omständigheter vara kastrerade, då blir de underkända.

I Schweiz har man sen länge fått söva smågrisarna med narkos vid ingreppet. De har speciella små masker som grisen får andas i nån sekund. Men i Sverige är ju allt sånt omöjligt att få tillstånd till.
I större besättningar där ändå all betäckning sker via semin tror jag mest på könssorterad sperma, så det bara föds hongrisar. Jag ser inte den metoden som mer kontroversiell än att framställa syntetiskt vaccin som man sprutar halvvuxna grisar med.
Vad vet vi om den vidare påverkan på de som äter köttet? Många män skulle iofs vara betjänta av att vara mindra galtiga, men i huvudsak så är det ju inte så.

[Kristofer]

Jag tycker metoden är för oprövad ännu, för att kallas ett realistiskt alternativ.

"Australien och Nya Zeeland har vaccinerat mot galtlukt sedan 1998. Omkring en fjärdeldel av hangrisarna vaccineras i dessa länder. Tidigare kastrerade man inga grisar. Erfarenhten av vaccinering mot galtlukt är positiv.

Och tillverkarens rekommendationer är ju att behandla grisarna 4 och 8 veckor  innan slakt, och man pekar även på just det jag var inne på, med hangrisbeteendet.

Och som jag skrev så har det tydligen gjorts framgångsrika experiment med betydligt tidigare injektioner och det finns inget som hindrar fler injektioner än 2 om man skulle vilja vänta med slakten ytterligare.

Vad vet vi om den vidare påverkan på de som äter köttet? Många män skulle iofs vara betjänta av att vara mindra galtiga, men i huvudsak så är det ju inte så.

"Både vaccinet och de antikroppar som grisen har bildat är proteiner, vilka bryts ned i vår mag-tarm-kanal."

Jag tycker inte att du har några övertygande argument, det låter mest som konservativ förändringsobenägenhet. Men några måste ju gå före och samla svenska erfarenheter av den här nya metoden. Det är jag beredd att göra för att slippa onödiga kirurgiska ingrepp på mina kultingar.

Citaten kommer från Jordbruksverket: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/grisar/operativaingreppochhormoner/fragorochsvaromvaccineringmotgaltlukt/konsumenter/hurpaverkasmanniskorsfertilitetavattatakottfrangrisarvaccinerademotgaltlukt.5.3a2bcf1b1244c6487a480003477.html

[Existens?]

Nja, hade jag varit så förändringsobenägen så hade jag knappast gått i framkant och bedövat smågrisarna, när ingen annan gjorde det.
Och jag tycker det är lite konstigt att man plötsligt rakt av accepterar en myndighets uttalande om att metoden är helt ofarlig, medan hysterin är total om E-nummer och tillsatser i kött. Eller när Monsanto säger att Roundup bryts ner i växten och försvinner, och det påståendet nagelfars med lupp. Och detta nu inte direkt riktat till dig, utan i allmänhet.

Sen står det ju mycket riktigt i citatet från jordbruksverket om problemen med beteendet, och jag tror man förstår det och det praktiska problemet med upprepade behandlingar bättre när man har den erfarenheten av grisar och galtar, som jag har.