Jag tror man kan säga att det finns två (huvud)typer av jordkällare, dels såna som är konstruerade för att ha yttertak, dels såna som inte ska ha yttertak (eller som klarar sig utan yttertak). Jag skulle även tro att gränsen kan vara flytande mellan dessa två typer, beroende på detaljer i konstruktionen, nederbörd och markförhållanden. Den ena typen kan kanske i viss mån ändras till den andra genom att lägga till eller ta bort tak. Dock tror jag att jordkällare med tegelvalv är avsedda att ha yttertak, annars tar tegelvalvet skada med tiden, plus att det läcker in för mycket vatten uppifrån. Detsamma lär gälla jordkällare med trätak, för att träet inte ska murkna för snabbt. Och jag tror att jordkällare med gjutet betongvalv ofta kan vara gjorda för att klara sig utan yttertak. Hur det är med murat betongvalv har jag ingen aning om. Även utformningen av kullen och typ av jordfyllning lär spela in för hur mycket regnvatten som rinner av respektive infiltrerar i marken (om jordkällaren inte har yttertak). Jordkällare med betongvalv kanske i högre grad tål fyllning med vattenhållande jord med lagom med vegetation på, vilket kan vara gynnsamt för temperaturen på sommaren. Eller så ska man ha dränernade material närmast ovanpå valvet följt av vattenhållande jord, t ex lerjord, ovanpå det. Tegelvalv bör däremot täckas med relativt torr och icke vattenhållande jord plus yttertak, för att skona tegelvalvet från frostsprängning.
