hundar som slåss

[Ytteråhönan]

 HEJ har 2 st mittel som är halvsyskon det har gått bra tills nu när det blivit dryga året så ryker de i hopp och slåss hur ska jag få dem att sluta någon som har tips på detta problem ? tacksam för svar

[Weija]

Varför slåss de? Är det lek som urartar när det blir för hårt, slåss de om leksaker eller slåss de om rangordning?
Jag har två tikar. De kan ryka ihop ibland när leken har fått gå för långt och blivit för hård. Då får jag säga till dem och lugna ner dem. När de löper båda två kan det också bli slagsmål så då håller jag koll på dem lite extra så att de inte får chans till det.

[Ytteråhönan]

tack för dit svar tror rangordningen sen vakt om mig så fort jag hör ett morr får de en tillsägelse innan de ryker i hopp men ibland hinner jag inte med

[Weija]

Det är jobbigt då om de slåss om både rang och vaktar dig. Jag vet inte vad du ska göra. Hundar är ju så olika. Vad som fungerar med mina hundar är ju inte säkert att det funkar för dig.
Jag ser mig som ledare här hemma, därefter är det den äldsta tiken och sist den yngre tiken. Så den äldre tiken får alltid sitt gottis först, sina ben först och allt sådant. Men dina jyckar var ju i samma ålder och verkar inte bestämt rangordning än. Jag vet inte vad du gör för att träna dina hundar heller. Blir det mest motion kanske du ska slänga in extra lydnadsträning och tvärtom. Spåra, hinderbanor och mycket variation. När vissa hundar blir uttråkade kan de få massa hyss för sig, även när de är understimulerade. Jag påstår inte att dina hundar är understimulerade utan beskriver bara olika saker som kan vara orsak till att bråk bryter ut och komma med förslag på olika verktyg att hjälpa dig förhindra problem. Att du tror att de vaktar dig kan bli besvärligt. Överdrivna vakttendenser kan i extrema fall urarta. Prova med varierad motion, träning och lek. Dragövningar, packväskor, spårning, hinder, fotboll, balans lydnad, löpning med cykel, vallning. Du vet nog bäst själv vilka övningar som passar dina hundar.
Jag har själv en amstaff och en schäfer. Båda är raser som kräver mycket stimulation men på olika sätt. Det som passar schäfern behöver inte passa amstaffen och tvärtom.
Det var inte mycket hjälp jag kunde ge dig men jag tror även ditt problem kommer lugna ner sig när könsmognaden och tonårsperioden har gått över om du gör ditt bästa för att alltid markera att du inte tolererar några slagsmål i din flock och stimulerar dem på bästa sätt.

[Gronavagen]

Jag har märkt att två av mina tikar har en tendens att ryka ihop om de är hungriga i kombination med trötta och får nått gott som märgben. Så numera får de inte några smarrigheter i samma rum.

Ett effektivt sätt att bryta är att hälla vatten över dem om de slåss....

[Snoken]

Tyckte det var bra skrivet det där om att få ur hundarnas överskottsenergi. Är de ordentligt uttröttade varje dag både psykiskt och fysiskt så minskar nog risken betydligt att de ska bråka. En långpromenad dirket på morgonen där de får springa av sig energin de samlat på sig under natten gör att de håller sig lite lugnare under dagen. Sen nån aktivitet på kvällen för att få dem trötta till natten. Inget är så ljuvligt att se som en uttröttad hund som sover djupt! Gärna skitig om tassarna också så det syns att man gjort nånting

Att vänta på att hundarna ska avgöra rangordningen tycker jag verkar meningslöst och det blir nog många bråk till innan den saken är klar. Skulle jag ha två hundar i samma ålder och rätt lika till sättet, skulle jag bestämma mig för vilken hund som ska vara ranghögst och sedan stöda den i alla situationer, och låta den komma i första rummet jämfört med den andra hunden (men självklart inte med mig och de övriga människorna i huset). Inte ömka och tycka synd om den lägre hunden, det ställer till obalans.
Försök hålla koll på hundarnas signaler, de visar många tecken åt varann innan morrning och kroppskontakt. Så fort någon visar tecken på att vilja gräla, avbryt och gör klart att sånt aldrig är tillåtet. Om striderna ändå inte leder någonvart ser åtminstone inte jag någon anledning till att låta dem fortsätta och hoppas på att tiden ska göra sitt till.

[Wobbeke]

Hundar som inte kommer överens och orsakerna kan vara lika olika och varierande som för oss människor, men det finns några orsaker som är vanligare än andra. En osämja kan grunda sig i en liten konflikt som ökar i vidd pga att hundarna helt enkelt blir mer och mer irriterade på varandra, precis som för oss människor. Ofta ligger grundkonflikten i att båda känner konkurrans om vissa föremål, tex leksaker, mat, matte och husse, vissa platser. Ett vanligt problem kan börja i att hundarna är bästa vänner, men vid en viss ålder börjar någon eller båda vilja kräva mer, tex den som är mest framåt kan börja "kräva" att få företräde, något som den andra kanske tycker är helt okej eller tvärtom inte alls accepterar. Om du tar dig tid att studera dina hundar kommer du att se att i vissa situationer kommer din ena hund att ge sig i en konflikt situation och i nästa kommer den att säga ifrån. I hundvärlden finns vissa regler som går utan för det man brukar kalla rangordning och det är att alla hundar har rätt att hävda rätt till sin mat och till sin liggplats samt att varje hund har rätt att hävda att området närmast hunden är dess privata zon. Vissa hundar följer dessa regler noga och andra stövlar på med en konflikt som följd. Se därför till att dina hundar inte stör varandra när de äter, vilar eller tugga på ben eller leker med leksak, om de inte uppskattar att den andra hunden busar. Det gäller även er som människor, stör inte hunden utan att erbjuda den något i gengälld. När det gäller andra situationer som er uppmärksamhet tex så måste du bestämma hur du vill ha det. Jag låter hundarena morra om de befinner sig vid mat eller sina zoner, men inte när det gäller min uppmärksamhet. Du som ägare måste vara väldigt uppmärksam på hundarna för ofta visar de tydligt när något är på gång, men det kan gå fort. Gå då emellan och sära hundarna innande börja bråka. Har det dock gått så långt att de söker sig till varandra för att slåss så har jag tyvärr inget roligt svar. När osämjan eskalerat till den ´grad att de börjar ha hål på varandra är det ofta för sent att göra något åt det och då är det total åtskillnad som gäller. Att låta de reda upp själva brukar bara innebär olyckliga hundar och dyra veterinärräkningar. Gör att du kan för att minska bråken och orsakerna till brpåken. Där kan bara du som ägare ta reda på vad som orskara bråken och du måste ha stor koll på dem för att lära dig var som orskar bråken. Med lite tur går detta över, men jag har inte upplevt det ännu. Jag har löst problemen med att dela upp flocke i två. Trots att tikarn ai mitt fall vuxit upp ihopps å går det bara inte ihop. De förstår inte varandra speciellt bra och ingen vill ge sig. Det har blicvit till en oprincipsak och klämnar man dem blir det stora hål. Tyvärr är det svårt att få två hundar som inte gillar varandra att gå ihopo, de är osm vi människor väldigt petiga medf vilka hundar de vill leva sitt liv med. I naturen hade någon av dem troligtvis lämnat flocken, men det kan d einte gör nu. D'rför måste vi som människor vara noga att behandla hundarna rättvist och inte förfösärbehandla någon av hundarna för då klommer bara konkurrensen att öka och även bråkenb.

[Spindel]

Hundar som inte kommer överens och orsakerna kan vara lika olika och varierande som för oss människor, men det finns några orsaker som är vanligare än andra. En osämja kan grunda sig i en liten konflikt som ökar i vidd pga att hundarna helt enkelt blir mer och mer irriterade på varandra, precis som för oss människor. Ofta ligger grundkonflikten i att båda känner konkurrans om vissa föremål, tex leksaker, mat, matte och husse, vissa platser. Ett vanligt problem kan börja i att hundarna är bästa vänner, men vid en viss ålder börjar någon eller båda vilja kräva mer, tex den som är mest framåt kan börja "kräva" att få företräde, något som den andra kanske tycker är helt okej eller tvärtom inte alls accepterar. Om du tar dig tid att studera dina hundar kommer du att se att i vissa situationer kommer din ena hund att ge sig i en konflikt situation och i nästa kommer den att säga ifrån. I hundvärlden finns vissa regler som går utan för det man brukar kalla rangordning och det är att alla hundar har rätt att hävda rätt till sin mat och till sin liggplats samt att varje hund har rätt att hävda att området närmast hunden är dess privata zon. Vissa hundar följer dessa regler noga och andra stövlar på med en konflikt som följd. Se därför till att dina hundar inte stör varandra när de äter, vilar eller tugga på ben eller leker med leksak, om de inte uppskattar att den andra hunden busar. Det gäller även er som människor, stör inte hunden utan att erbjuda den något i gengälld. När det gäller andra situationer som er uppmärksamhet tex så måste du bestämma hur du vill ha det. Jag låter hundarena morra om de befinner sig vid mat eller sina zoner, men inte när det gäller min uppmärksamhet. Du som ägare måste vara väldigt uppmärksam på hundarna för ofta visar de tydligt när något är på gång, men det kan gå fort. Gå då emellan och sära hundarna innande börja bråka. Har det dock gått så långt att de söker sig till varandra för att slåss så har jag tyvärr inget roligt svar. När osämjan eskalerat till den ´grad att de börjar ha hål på varandra är det ofta för sent att göra något åt det och då är det total åtskillnad som gäller. Att låta de reda upp själva brukar bara innebär olyckliga hundar och dyra veterinärräkningar. Gör att du kan för att minska bråken och orsakerna till brpåken. Där kan bara du som ägare ta reda på vad som orskara bråken och du måste ha stor koll på dem för att lära dig var som orskar bråken. Med lite tur går detta över, men jag har inte upplevt det ännu. Jag har löst problemen med att dela upp flocke i två. Trots att tikarn ai mitt fall vuxit upp ihopps å går det bara inte ihop. De förstår inte varandra speciellt bra och ingen vill ge sig. Det har blicvit till en oprincipsak och klämnar man dem blir det stora hål. Tyvärr är det svårt att få två hundar som inte gillar varandra att gå ihopo, de är osm vi människor väldigt petiga medf vilka hundar de vill leva sitt liv med. I naturen hade någon av dem troligtvis lämnat flocken, men det kan d einte gör nu. D'rför måste vi som människor vara noga att behandla hundarna rättvist och inte förfösärbehandla någon av hundarna för då klommer bara konkurrensen att öka och även bråkenb.

bra sagt

[Snoken]

En sak jag kom att tänka på, varför inte prova "låna ut" hunden till någon bekant som också har hund? Bara för att se hur hunden beter sig i annan miljö och med andra hundar. Låt den vara där någon vecka så den hinner göra sig hemmastadd. Kolla in sen hur den är med annan ledare och annan hund, beter den sig lika, värre eller bättre än hemma? Du skulle få svar på flera saker, såsom om hunden vill bråka med alla andra hundar och inte bara din andra, eller om den behöver annan slags ledarskap för att fungera, annan stimuli, annan miljö att bo i...
Hundar anpassar sig snabbt och lever i nuet, så så länge ingen ömkar den och tycker synd om den för att den blivit utslängd hemfrån (typ...) så vore det ett intressant experiment! Tycker iallafall jag.

[Ytteråhönan]

tack så mycket för svaren  sen jag skrev detta har det blivit bättre de har ej slagits på en vecka utan bara lekt som inget hänt helt otroligt men i morrse började den mindre av dom han är 2v äldre att morra blev tillsagd å slutade tvärt med det han höll på med det började av att den andre var hos mig jag försöker( tycker jag )att vara så rättvis med dom som jag bara kan men å ge båda lika mycket ömhet kel prat osv ni förstår säkert vad jag menar men tror nog att det kan lösa sig för ett tag va ja inne på att flytta på en av dom han som kom sist in i familjen men med vilda protester av övriga familjemedlemmar visst kan de nog ryka ihop flera ggr men kanske inte som då ett tag då de inte kunde se varandra utan bråk så nu e jag en matte som hoppas att bara med att de morrar stannar vid det vid tillsägelse annars får nog man hitta en annan lösning

[Wobbeke]

Håller alla tummarna för att det skall gå bra för er! Om ni behöver omplacera så vet ni det den dagen ni behöver åka till veterinären för att det har gått håll på hundarna. Ett tips är att noga kolla hundarna på benen och i armhålor, samt huvud, öron och nos utifall att de har bråkat, då sår kan vara svåra att se om de inte blöder så mycket. Ofta finns de fickor under huden som kan behöva dränage för att inte bli infekterade. Även på mina vita samojeder kan det vara lurigt att se. Titta efter blöta områden i pälsen eller om du ser att hunden slickar på sig efter ett slagsmål.

Men vi hoppas att ni inte skall komma dit!

[Tindrah]

Hmm...två tikar i samma ålder, på väg in i jobbiga tonåren. För mig ringer stora varningsklockan.

Man brukar ju säga att om man har en hund och ska ha en till så ska man skaffa en som är så olik den första som möjligt. Då slipper man såna här knepiga situationer. Så om man har en tik på ett år så blir det t.ex. lugnast i huset med en äldre hane. Helst ska man inte heller skaffa en hund till förrän den första hunden är vuxen (2år?). Är hundarna för lika varandra i ålder, kön, mentalitet, styrka så blir det lätt konflikter innan de har kommit överrens om vem som bestämmer. Men det är ju lite sent att tänka på nu...tänkte bara att det var relevant att nämna för andra som läser det här och funderar på att skaffa en hund till...

Om man dessutom tänker på att hundarna lär sig mycket om andra hundar, gränser och sin egen styrka när de är tonåringar (1-2 år) så blir det en väldigt laddad situation när man har två såpass lika hundar som halvsyskon i samma ålder av samma kön. De måste ju hela tiden tävla om allt och eftersom de växer så ändras förutsättningarna hela tiden. Ena veckan så har ena hunden övertaget och nästa veckan den andra.

Risken är att du har ett år av småtjafsande (eller storbråk) framför dig innan de båda tjejerna har blivit större och klokare. Har du tur så kommer de fram till att det är ok att leva ihop och har du otur så kommer de inte att tåla att se åt varandra.

Min egen hund fungerar förträffligt med andra hundar (träffar många olika varje vecka), men när hon var 1-2 år så var hon djävlig mot sin helsyster de gånger de träffades. Det började bra med lek, men efter några dagar så började min hund "mobba" den andra tiken och testa hennes gränser. Vilket ledde till att både hon och deras mor (och vi människor såklart) sa ifrån. Då kunde det bli groll och slagsmål om man inte hann gå in och stoppa dem. Nu har de vuxit till sig, men man får fortfarande gå in och bryta ibland när man ser att leken övergår i kraftmätning (nu är de 4 år). Samma sak (fast omvänt) hände när hon träffade en annan tik som var några månader yngre. Det var en tuff liten amstafftik som direkt sprang rakt fram och testade min hunds gränser (försökte dominera med t.ex. tassen på ryggen). De rök ihop och efter det tål de knappt att vara nära varandra. Man ser hur de försöker ignorera varandra, men blir mer och mer irriterade (speciellt min hund eftersom den andra hunden fortfarande går på och försöker dominera och inte riktigt lyssnar på min hunds tydliga gränssättande). Så nu går jag därifrån med min tik när den andra hunden är i närheten, tycker inte att hon ska behöva ta en konflikt med en mobbande, ettrig hund som inte fattar (eller bryr sig om) hennes signaler.

Jag vet inte riktigt hur man ska hantera det när man har båda hundarna i sin familj. Det brukar ju fungera bra så länge man är med och har koll och kan hålla dem lugna, men det kan man ju inte alltid göra. Hade det varit mina hundar så hade jag nog övervägt omplacering innan det gick för långt, men det är ju lätt för mig att säga.  Tänker mest på att det nog inte kan vara särskilt kul för hundarna att hela tiden leva hoptryckta men på helspänn. De kan ju inte gå undan från konflikten, så då kan det gå illa.

Men jag hoppas verkligen att det går bra för er och att ni hittar något sätt att hantera det här på! Lycka till!

[Sanders]

När hundar blir könsmogna ökar konkurrenskraftigheten mellan dem. Det är förmodligen otydligen för hundarna (i vissa situationer!) vem som står var.

Hundar slåss inte för skojs skull. Det finns en anledning till detta.

Jag har jobbat många år nu som etolog och det som vi gör en projekt med nu är just det du beskriver: hur och varför utsätta egna flockmedlemmar för skador? Jag har specialiserat mig inom hundar och lägger för tillfället en del nyckelhändelser ihop, vilket resulterar i intressanta upptäckter.

Vi har till exempel gått tillbaka till en mera naturtrogen utfodring och ger den vi vill ha ranglägst mindre proteiner i fodret. Den som är ranghögst får mer/alt bättre proteiner.

Du kan testa: ge den ena hunden mer kött och särskilt från inälvor och en liten del muskelkött. Den andra kan få mer fiskbaserad och något åt det mera vegetabiliska hållet.

Jag kan tipsa dig om lite fodermärken som du kan använda om du vill det. Min research är inte alls färdig och behöver finslipas mycket. Men jag har redan sett stora framgånger när  vi började utfodra på detta sätt bland konkurrerande flockmedlemmar.

Så klart är foder inte allt. Det är bara en liten del. Ledarskap, att veta rangvärde av individerna och ta vara på deras personligheter spelar en stor roll också!

[Snoken]

jag försöker( tycker jag )att vara så rättvis med dom som jag bara kan men å ge båda lika mycket ömhet kel prat osv

Det är just det som kan bli så förvirrande för hundarna om rangordningen inte är tydlig. Om båda får lika mycket uppmärksamhet samtidigt och behandlas lika så förstår dom inte vem du vill ska vara ledare. Hundar funkar inte som småbarn där alla ska vara lika mycket värda och ömkas och tyckas synd om när någon blir efter.
Har en kompis med tre hundar som gör likadant, så fort en hund kräver uppmärksamhet får den det. Efter nästan 10 år har dom fortfarande problem med att hundarna inte vet sin plats i flocken med slagsmål som följd, det är såklart jobbigt för alla inblandade men ägarna klarar inte av att göra någon hund "mindre värd".

[Wobbeke]

Nja njo jag skulle nog inte säga att ledarskap är att förfödela en hund framför en annan, för att på fejkad väg slapa någon form av rangordning. För att börja med så finns rangordning bara till i flockar där det saknas resurser, alltså mat, parners osv. I en männsklig familj finns det mesta av detta i överflöd. Därför är det ganska sällan hundar behöver använda sig av en slags rangordning. De flesta hundar vet precis var de har varandra, ofta mycket bättre än vad vi människor tror och vet. Problemet i det här fallet är inte att hundarna inte vet sin rangordning och därmed gör något slags uppror. De vet mycket väl vart de har varandra, problemet är att de inte riktigt kan hålla sig till allmänt hundvett. Det ä'r långt ifrån alla hundar som faktiskt är shysta hundar på hundspråks vis. Att ta för sig av någons prylar/mat/uppmärksamhet är inte speciellt okej inom en hundflock, men så finns det även inom hundvärlden starkare och svagare individer. Där måste man som ägare gå in och styra så att någon hund inte blir trakaserad eller utmobbad av de andra för att använda mänskliga termer. Mer troligt är att man skulle kunna säga att de andra hundarna utnyttjar en annan hunds bristande försvar genom att helt enkelt ta för sig. Det här kallar en del rangordning och eftersträvar till varje pris, men det här är ren och skär okunskap från oss människor sida. I en flock där hundar och människor nedvärderar vissa individer så slutar det inte helt oväntat med att man får en olycklig hund. I naturen hade den hunden lämnat flocken, men det kan den ju som sagt inte. En flock där rang måste styra i alla situationer är en ickevälmående flock och inget man bör eftersträva. Däremot innebär det inte att man skall låta hundarna få bestämma när och var och hur umgänget skall se ut. Ge lika mycket tid åt båda hundarna och när hund nr 1 får gos får hund nr 2 vänta på sin tur. Hundarna får helt enkelt betee sig och acceptera att när Matte gosar är dewt hon som bestämmer vem som får och när. Men var ändå rättvis annars är det lätt hänt att man får hundar som kommer att öka i intensitet när de söker din uppmärksamhet, eftersom den inte når fram med vanliga medel.

Är man intresserad av hur "vilda" eller ferala hundar i flock beter sig så finns det en del studier på detta, ang rang. I studie nr 1 såg man inga tecken på rangkonflikter utan istället såg man ett samband mellan konfliktens intensitet och värdet på det de brkade om. Alltså högre värde på förmeålet/platsenb desto intensivare slagsmål.

I en annan flock såg man vissa tecken på rang och då var det främst 'dlre och erfarna individer som oftare tog initisatiuiv till aktivetet och dessa uppsöktes ofta av yngre och fick oftare medf sig flocken. De hundar som genom aggresdivitet och dfominans försökte få sin vilja igenbom sågs inte som ledare och uppsöktes inte heller av lägre stående individer. Dessa verkade inte ha nämnvärt mycket inflytaande alls.

Lite ang rang....Ett tips är att inom den senaste etologiforskningen så har man börjar ifråga sätta rangstatusens betydels för våra familjehundar och börjat frångår betydelsen av att allt som hunden gör beror på rang. Precis som man för en del år sedan slutade tro på att våld var bästa sättet att dresserea hundar.
Ett tips för er som är intresserade är Freddy Worm christansens bok Hundar och vbargar.

[Wobbeke]

Boken heter Hundar och vargars beteende av Freddy Worm Christiansen coh handlar om hans  och andra forskares erfarenheter om vargar och då inte i främsta hand djurparksvargar. Den här renghysterin som sveper över hundsverige, där man inte får gå ut genom dörren efter sin hund, alla former av problem klassas som rangproblem, hunden vill stiga i rang och ta över familjen teorier sågas ganska fett av författaren som visar på att många av dessa teorier är vetenskaper som grundats på djurparksvargar, som förstås uppvisar en hel del onaturliga beteenden eftersom de hålls instängda på en liten ytan med få resurser och ingen möjlighet att undkomma. I boken skriver han en hel del som kan vara intressant för TS, där han tar upp att många konflikter melllan hundar beror på resursvaktande och inte hur vida de kan sin rang eller inte. Han ger också många tips på hur man kan ta sig ur dessa konfliktsituationer och man får inblick i att förstå våra hundar ur ett mindre mänskligt perspektiv. För att inte glömma att vargar och hundar är inte samma art och trots att det finns många likheter finns det många minst lika viktiga olikheter. Så en bok för er som vill se ett annat sätt att tänka och så är det upp till alla sedan att avgöra vad ni anser är rang, flockgemenskap och bästa sättet att hantera bråkande hundar eller hunfdar i allmänhet.
http://www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?id=BOK233

[JonasWess]

Att 2 st. jämngamla hundar bråkar beror oftast på att dom är av samma rang. Därför man som köpare helst ska ha en lite mer dominant & en mindre dominant. Jag tror att Du har det problemet att Du har 2 st. jämnrankade hundar vilket gör att det blir bråk, sedan så är dom ju i en trotsålder & testar vilken rangordning dom ska ha.

Sedan saker som ska vara självklara är deras egna bäddar, deras egna leksaker, låt korgarna få vara på olika ställen så dom slipper ligga brevid varandra om det inte är det dom vill, men allt går att lära bort i dåliga beteenden.

Har själv tränat problemhundar & det kan ta tid & mycket tålamod, men det mesta går att lösa.

[Irmelinis]

Boken heter Hundar och vargars beteende av Freddy Worm Christiansen coh handlar om hans  och andra forskares erfarenheter om vargar och då inte i främsta hand djurparksvargar. Den här renghysterin som sveper över hundsverige, där man inte får gå ut genom dörren efter sin hund, alla former av problem klassas som rangproblem, hunden vill stiga i rang och ta över familjen teorier sågas ganska fett av författaren som visar på att många av dessa teorier är vetenskaper som grundats på djurparksvargar, som förstås uppvisar en hel del onaturliga beteenden eftersom de hålls instängda på en liten ytan med få resurser och ingen möjlighet att undkomma. I boken skriver han en hel del som kan vara intressant för TS, där han tar upp att många konflikter melllan hundar beror på resursvaktande och inte hur vida de kan sin rang eller inte. Han ger också många tips på hur man kan ta sig ur dessa konfliktsituationer och man får inblick i att förstå våra hundar ur ett mindre mänskligt perspektiv. För att inte glömma att vargar och hundar är inte samma art och trots att det finns många likheter finns det många minst lika viktiga olikheter. Så en bok för er som vill se ett annat sätt att tänka och så är det upp till alla sedan att avgöra vad ni anser är rang, flockgemenskap och bästa sättet att hantera bråkande hundar eller hunfdar i allmänhet.
http://www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?id=BOK233

Bra sagt, du har många bra råd i dina inlägg!