Salt.

[christinag]

Det är en bra fråga faktiskt. Eftersom jag tillverkat diverse saltblandningar för användningar inom en hobby jag sysslar med, så har jag haft tillfälle att testa alla möjliga saltblandningar. Visst är det liiiiitet skillnad som går att känna med tungan. Men är det värt ett sådant överpris?? Näe. Inte ens om man är ute efter vissa mineralämnen så är det värt det. Dom kostar mindre om man skulle köpa dom i ren form. Det är nog litet lyxkänsla bara man köper.

[Tokyoboy]

Salt ar NaCl. Och inget annat. Alla fargningar, mineraler och annat ar "fororeningar", aven om dessa fororeningar kan vara nog sa angenama. Bergssalt och rosensalt och allt vad det heter smakar battre av den enkla anledningen att det ar utspatt med annat an bara NaCl vilket kan vara alltfor frant for direktkontakt med den manskliga tungan. Ren salt (jodsalt som nagon skriver har) skall inte avnjutas direkt och anvandas i mycket sma mangder.

For den som verkligen vill veta mer rekommenderar jag boken "Salt" av mathistoriken Mark Kurlansky, en bok dar man lar sig valdigt mycket om mansklighetens historia genom att titta enbart pa en enda sak, salt. Man lar sig ocksa vad som ar sa himla speciellt med var skandinaviska halvo och dess relation till salt!

http://www.amazon.com/Salt-World-History-Mark-Kurlansky/dp/0142001619

[christinag]

Precis den boken hade jag i händerna idag på sommarbiblioteket!  Den verkade väldigt läsvärd.

[Znibban]

Nu vill jag bara tipsa er:
gör ert eget kryddsalt, det är helt underbart 
Havssalt som är lite grovt, blandas eller mixas med i en blandningav massa örter, låt allt torka - det blir aldrig riktigt torrt men det blir hållbart.
Var på Vikingamarknnad i helgen och smakade på brännässlesalt det ska jag ut och tillverka nu så fort daggen har lagt sig.

För att knyta an till tråden så är det nog tillverkningskostnaden som avgör priset, det är dyrt att tillverka "flicksalt" eller flingsalt som det heter.

[Anders S]

Det finns ju salt som kostar mellan 450 och 550 kronor kilot, förpackat i fina burkar iofs, men smakar det bättre än "vanligt" salt?

För min del är jag på sin höjd intresserad av om havssalt i olika former, till olika pris, upp till ca 50 kr/kg (om man köper bra havssalt i butik med bra priser), är värt sitt merpris. Men jag är knappast ens intresserad av det, eftersom kostnaden ändå blir en så liten del av min hushållsbudget, och salt ändå är en viktig del av maten. Jag går på vad jag tycker smakar bra och tror är hälsosamt. Till potatiskokning och liknande (där kokvattnet slås bort) använder jag billigare havssalt.

Salt ar NaCl. Och inget annat.

Jaså. Inom kemin är salt detsamma som jonförening, och det finns en himla massa. Men om vi håller oss till matlagning, så har salt historiskt hämtats från olika källor, men det handlar om olika typer av havssalt och bergsalt. För att få mer eller mindre rent NaCl så blir man vad jag förstår tvungen att raffinera det (dagens vanliga "bords"salt kallas raffinerat salt) och det har vi väl ändå börjat med relativt nyligen historiskt sett? Blev därigenom denna kemiska förening (NaCl) det enda rätta och rena saltet? Lite märkligt tycker jag.

Alla fargningar, mineraler och annat ar "fororeningar", aven om dessa fororeningar kan vara nog sa angenama. Bergssalt och rosensalt och allt vad det heter smakar battre av den enkla anledningen att det ar utspatt med annat an bara NaCl vilket kan vara alltfor frant for direktkontakt med den manskliga tungan. Ren salt (jodsalt som nagon skriver har) skall inte avnjutas direkt och anvandas i mycket sma mangder.

Här har alltså den naturliga variationen hos olika typer av salt (tillsammans med tillsatser av olika slag) omdefinierats som föroreningar. Intressant.

För övrigt är jodsalt inte ren NaCl utan har en tillsats av jod.

[christinag]

För min del är jag på sin höjd intresserad av om havssalt i olika former, till olika pris, upp till ca 50 kr/kg (om man köper bra havssalt i butik med bra priser), är värt sitt merpris.

Det beror på vad du jämför med och vad du skall ha det till.

Havssalt (med noggrann innehållsdeklaration) kan vara motiverat till ett högt pris:

1. Om du bor i en trakt med mineraldeficiter och du misstänker att du behöver kompensera detta för egen del. De växter du äter återspeglar ju mineralhalten i omgivande bergarter i den trakt där du bor. Saknas selen ex.vis, då finns det inte heller i växterna i normal omfattning.
2. Om du håller på med fiskodling och försöker kompensera mineraler vid sjukdomstillstånd eller stress, då mineraler förbrukats i högre grad än normalt.

I andra fall tror jag inte det är motiverat med speciella saltblandningar, än rent smakliga eller religiösa skäl osv. Koschersalt och jodsalt innehåller förutom jod metaller i små mängder. Och i regel klumpförebyggande medel.

Jag går på vad jag tycker smakar bra och tror är hälsosamt. Till potatiskokning och liknande (där kokvattnet slås bort) använder jag billigare havssalt.

Samma här. Jag har dock haft anledning att titta på litet olika blandningar och sel marin verkar ha en någon högre och bättre avvägd mineralhalt än många andra sorter, om man nu är ute efter det. Andra märken kan ha olika storlek på kristallerna eller annan vattenhalt, annars är skillnaderna marginella. Inget som man egentligen har något större utbyte av att tänka på i vanlig matlagning. Havssalt KAN också vara lika strippat näringsmässigt som bergsalt, man får kolla innehållsförteckningen.

För övrigt är jodsalt inte ren NaCl utan har en tillsats av jod.

Och klumpförebyggande medel. Det kan istället vara intressant att undvika dessa. I vattendragen är dessa inte önskvärda, eftersom de kleggar igen fiskars gälar och därmed till minskad syresättning och slemhinnenybildningen försvåras. Dock kommer antiklumpmedlen ju inte ut om vi inte släpper ut det direkt. Saltet från vår matkonsumtion lär troligen vara problemfritt ur denna synpunkt i varje fall.

Men varför krångla till det? Till slut är det Na-joner och Cl-joner som kroppen behöver.

[bua]

Klumpförebyggande medel i salt är vanligtvis natriumferrocyanid och kaliumferrocyanid vilket också är huvudingrediensen i råttgift.

[Tokyoboy]

Jaså. Inom kemin är salt detsamma som jonförening, och det finns en himla massa. Men om vi håller oss till matlagning, så har salt historiskt hämtats från olika källor, men det handlar om olika typer av havssalt och bergsalt. För att få mer eller mindre rent NaCl så blir man vad jag förstår tvungen att raffinera det (dagens vanliga "bords"salt kallas raffinerat salt) och det har vi väl ändå börjat med relativt nyligen historiskt sett? Blev därigenom denna kemiska förening (NaCl) det enda rätta och rena saltet? Lite märkligt tycker jag.

Här har alltså den naturliga variationen hos olika typer av salt (tillsammans med tillsatser av olika slag) omdefinierats som föroreningar. Intressant.

För övrigt är jodsalt inte ren NaCl utan har en tillsats av jod.

Jodsalt innehaller som du sager mycket riktigt jod. En miss jag missade nar jag missade. Jag ar inte kemist och visst finns det en hel del olika jonforeningar att valja pa om man vill ga in pa djupet. Men jag skrev som lekman for lekman.

Jag (eller nagon annan for den delen) havdar inte att nagon form av salt ar den enda ratta eller rena saltet. Det finns som alla skriver mangder av salt (i ursprung och sammansattning).

Fororeningar, bisatser, tillsatser, biamnen, ingredienser, etc. Kart barn har manga namn! 

Vad jag inte skrev men som jag garna pillar in ar att man verkligen kan fraga sig om det finns en kvalitetskillnad mellan olika salter pa marknaden som kan motivera prisokningar pa manga tusentals procent. Men smaken ar som baken, och det kommunen sprinklar pa vara gangvagar om vintern kanske vissa inte skulle vilja ha i omeletten, och vice versa. 

[Edgar]

Klumpförebyggande medel i salt är vanligtvis natriumferrocyanid och kaliumferrocyanid vilket också är huvudingrediensen i råttgift.

Icke. Ämnena är definitivt olämpliga som råttgift på grund av låg giftighet. LD50 i samma härad som för vanligt salt.

[marymae]

Äter man kall mat tycker jag typen av salt spelar stor roll men inte i mat man värmer upp. Jag älskar att salta med havssalt på sallad men vanligt salt är vidrigt. Jag vet att inte alla tycker man ska salta på sallad men jag gillar det.

[Anders S]

1. Om du bor i en trakt med mineraldeficiter och du misstänker att du behöver kompensera detta för egen del. De växter du äter återspeglar ju mineralhalten i omgivande bergarter i den trakt där du bor. Saknas selen ex.vis, då finns det inte heller i växterna i normal omfattning.

D v s om det jag äter odlas i en sån trakt? T ex hemma hos mig eller hos min granne? Det är väl det viktigaste. Plus brunnsvattnets sammansättning.

Men i alla fall: en av poängerna med havssalt är just att det helt eller delvis kan ersätta många sådana brister, genom att det innehåller så många mineraler. Ofta vet vi inte heller vilka brister som finns i den jord vi odlar, eller i växterna vi äter. Havssalt ger ett slags bredspektrumgardering som kanske inte är 100%-igt men bred och ofarligt.

Samtidigt tycker jag att man bör analysera sin jord på alla grundämnen av betydelse:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=108622.msg980475#msg980475

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=108622.msg983668#msg983668

Samma här. Jag har dock haft anledning att titta på litet olika blandningar och sel marin verkar ha en någon högre och bättre avvägd mineralhalt än många andra sorter, om man nu är ute efter det.

Jag tycker spontant att det jag vill ha är så oförfalskat havssalt som möjligt. Varför krångla till det? Utom kanske om man har behov av ett havssalt med reducerad NaCl-halt.

Havssalt KAN också vara lika strippat näringsmässigt som bergsalt, man får kolla innehållsförteckningen.

Ja. Se upp för detta. Jag har äver sett det påstås att man utvinner värdefulla ämnen ur havssaltet och sen säljer skräpet som blir kvar. Dessutom kan man då undra om inte rent NaCl-salt är det utlimata exeplet på detta.

Men varför krångla till det? Till slut är det Na-joner och Cl-joner som kroppen behöver.

Det är nog snarare ditt behov av enkel teori som spelar in där. Se för övrigt mina synpunkter ovan om mineralbrister.

[Anders S]

Jag (eller nagon annan for den delen) havdar inte att nagon form av salt ar den enda ratta eller rena saltet. Det finns som alla skriver mangder av salt (i ursprung och sammansattning).

Bra att du ändrat dig fråm det du nyss skrev:

Salt ar NaCl. Och inget annat.

(Det var det jag främst invände emot i ditt förra inlägg.)

[christinag]

Ursäkta om det blir dubbelt men jag tror mitt inlägg försvann  Provar igen.

Jodsalt innehaller som du sager mycket riktigt jod. En miss jag missade nar jag missade. Jag ar inte kemist och visst finns det en hel del olika jonforeningar att valja pa om man vill ga in pa djupet. Men jag skrev som lekman for lekman.

Ja jösses. Ingen som kräver att det skall vara vetenskaplig nomenklatur på allt man skriver här. Är väl ingen som tvekar över vad det är man ska ha i affärn när det står salt på inköpslistan? Koksalt kan man förståss skriva om man vill, det är en litet mera preciserad populärbeteckning. Här är det aldrig frågan om något annat salt än NaCl.

och det kommunen sprinklar pa vara gangvagar om vintern kanske vissa inte skulle vilja ha i omeletten, och vice versa. 

Nä men det är ju en annan sak. Vägsalt kan (men måste inte alltid) bestå av Kalciumklorid.

D v s om det jag äter odlas i en sån trakt? T ex hemma hos mig eller hos min granne? Det är väl det viktigaste. Plus brunnsvattnets sammansättning.

Fullt så lokalt tänkte jag inte, se nedan.

Det är nog snarare ditt behov av enkel teori som spelar in där. Se för övrigt mina synpunkter ovan om mineralbrister.

Njah, det jag tänkte på var ju att i kroppen råder ett mängdmässigt mycket större behov av NaCl än de andra mineralerna/spårämnena i saltet vi äter. Natrium och klor är våra viktigaste elektrolyter i blodet. Hyponatremi kan uppstå rätt snabbt, tex bara av att träna några timmar och glömma kompensera med saltet samtidigt som man dricker vatten mot vätskeförlusten. Kloret är också inbegripet i ett otal processer som negativ jon. Saknas däremot intag av mineraler/spårämnen som fosfat, magnesium, kalcium, kalium eller selen (för att nämna några av våra viktigaste) under några dygn så händer inget speciellt. De finns i övriga kosten och kan fyllas på i lagom takt igen. Det krävs längre tids brist för att det skall uppstå kliniska symptom. Mangan och zink hör också dit.

Det snackas en del om Selenbrist på sina håll på jordklotet. Sverige räknas ju som selenfattigt. Här finns några artiklar om Selenbrist:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=5945
http://www.friskareliv.com/karl-otto.aly/artiklar0001.htm

Försökte förresten kolla vilket klumpförebyggande medel som fanns i saltet, men av de sju (!) olika sorter jag hade hemma innehöll ingen något sådant.  Dock vill jag minnas att man använder Magnesiumstearat (samma som finns runt blankare medicintabletter) och Kilseldioxid (vanligt torkmedel). Numren är E 535-570 men alla är inte tillåtna i livsmedel, så jag kan inte säga exakt vilka som finns i bordssaltblandningar. Klumpförebyggande tillsatser är vanliga, finns även i torrsoppor och vällingpulver och en hel massa annat.

[Edgar]

Klumpförebyggande medel. Brukar i salt vara natriumferrocyanid och kaliumferrocyanid.
Magnesiumstearat torde icke förekomma i salt (olösligt i vatten och då får man kanske grumling om man gör stark saltlake).  Det förekommer däremot i andra pulver. Användes dessutom som "pärlemor" i vissa schampon. Kiseldioxid man använder i pulverblandningar har en annan kristallstruktur än den som används som torkmedel.

Sedan måste jag ifrågasätta påståendet att jodsalt smakar sämre än havssalt för det är jod i det. Det handlar om storleksordningen 5 g jod i 100 kg salt. Jag påstår att saltet i havet innehåller mer jod än så. Möjligen är smakskillnaden beroende på andra salter som finns i havssaltet, men saknas i "vanligt" koksalt.

Uttryckte mig kanske oklart i något inlägg ovan. Salt är definitivt inget ofarligt ämne. Jag har för mig att dödlig dos för en människa ligger på ett par hundra gram. Men eftersom salt också är ett effektivt kräkmedel är det svårt att förgifta och avdagataga någon med denna substans.

[Ulric Eriksson]

Det finns ju salt som kostar mellan 450 och 550 kronor kilot, förpackat i fina burkar iofs, men smakar det bättre än "vanligt" salt?

Ja, om du vet vilket salt du äter.

[Anders S]

Nä men det är ju en annan sak. Vägsalt kan (men måste inte alltid) bestå av Kalciumklorid.

Till stor del används natriumklorid för att smälta snö och is, men tydligen även kalciumklorid.
Kalcium- och magnesiumklorid används även för att binda damm på grusvägar.

Fullt så lokalt tänkte jag inte, se nedan.

Vardå? Jag ser inte att du direkt tar upp mineral eller grundämnen i jorden, eller deras växttillgänglighet och upptagning av växter.

Njah, det jag tänkte på var ju att i kroppen råder ett mängdmässigt mycket större behov av NaCl än de andra mineralerna/spårämnena i saltet vi äter. Natrium och klor är våra viktigaste elektrolyter i blodet. Hyponatremi kan uppstå rätt snabbt, tex bara av att träna några timmar och glömma kompensera med saltet samtidigt som man dricker vatten mot vätskeförlusten. Kloret är också inbegripet i ett otal processer som negativ jon. Saknas däremot intag av mineraler/spårämnen som fosfat, magnesium, kalcium, kalium eller selen (för att nämna några av våra viktigaste) under några dygn så händer inget speciellt. De finns i övriga kosten och kan fyllas på i lagom takt igen. Det krävs längre tids brist för att det skall uppstå kliniska symptom. Mangan och zink hör också dit.

Det lilla kan vara lika viktigt som det stora.
Det som verkar långsamt kan vara lika viktigt som det som verkar snabbt.

Det snackas en del om Selenbrist på sina håll på jordklotet. Sverige räknas ju som selenfattigt. Här finns några artiklar om Selenbrist:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=5945
http://www.friskareliv.com/karl-otto.aly/artiklar0001.htm

Jag har ju testat min jord och den har hög halt av selen.

[christinag]

Fototajm 

Blev nyfiken på dyra saltblandningar och gick och köpte en burk "himalayasalt" av märket Falksalt. Svindyrt. Smakade gott. Smaken avvek kännbart från ett grovsalt av havssalttyp som jag hade hemma sen förut. Saltet gav ett lätt rosafärgat intryck och hade mängder av med blotta ögat synliga, tydligt rosa/terrakottafärgade prickar. Kristallstrukturen aningen mera ojämn jämfört med "annat" bordssalt, men bestod av övervägande brutna kubiska kristaller. Någon form av maskinell bearbetning kan inte uteslutas. Fotade litet i 40 och 100 ggrs förstoring för att se vad som fanns där.

I Tyskland undersökte man år 2003 en massa "himalaya"-saltblandningar och kollade på mineralerna. Ett fabrikat "himalayasalt" som heter Psymfony, lär vara det enda saltet (bordssalt, badsalt) som gått igenom någon form av klinisk prövning. I mina bilder nedan kunde jag i den svenska blandningen förutom själva koksaltet hitta fem olika mineral; två rödaktiga (järnoxider), två svartfläckiga och ett blåaktigt. Den Tyska studien hittade en sedimentationsprodukt kallat polyhalit och dessutom ett tiotal andra mineraler. I mitt prov kunde jag bara se sådana som avvek från den vita färgen (koksaltet), jag har ingen särskild mätutrustning hemma. Jag uppskattar mängden mineraler mindre än 1% vardera. Jag misstänkte någon magnesiumförening faktiskt, förutom järnoxiden som var ganska lättidentifierbar. Polyhalit är en avdunstningsprodukt enkelt uttryckt, som enligt Wikipedia innehåller en blandning av mineraler som sulfater, kalium, kalcium och just magnesium.

De översta två bilderna visar saltet i runt 40x förstoring. Första bilden själva saltet, andra bilden en blå flinga ovanför en rödaktig klump. Troligtvis magnesium och järnoxid. Det blå mineralet var väldigt svårfotograferat, bestod av florstunna sjok, fick ingen riktigt bra bild på det.

De två följande bilderna visar saltet i ca 100x förstoring. Första bilden järnoxid, en vanligen stor klump (pga höjdskillnaden blev oskärpan kraftig i den förstoringsgraden). Sista bilden visar ett av de prickiga mineralerna som jag inte kunde identifiera 100%, möjligen kan det vara en polyhalitklump eller kanske ett kaliumsalt (svavlet är mera gulaktigt) eller blandat med kalcium. Ett ytterligare mineral som var turkos-svart kunde jag inte heller få bra bilder av, det var helt enkelt pyttesmå svarta prickar utan struktur. Just det förekom i så liten omfattning, att den även skulle kunna vara en produktionsförorening av något slag.

Fundering:
Om det innehåller runt 2-3% mineraler av olika slag, kan det säkert ha betydelse som kosttillskott. Tveksamt om det har någon särskild verkan, förutom koksaltets, som badtillsats. Det går att använda som saltskrubb, men verkningstiden tycker jag är litet för kort, för att man skall kunna få i sig något av mineralerna via huden.

[christinag]

Salt är intressant för mig som keminörd så hoppas ni förlåter mig mina långa inlägg =)

Hur mycket jod man tillsätter i jodsalt vet jag inte men det kan säkert vara som Edgar säger. Det skulle motsvara 0,005 % Jag känner ingen smakskillnad mellan jodberikat salt och annat standardbordssalt. Någon gourmand kanske klarar detta? Himalayasaltet känner jag dock smaken av, det är en rund smak som ger saltet en fylligare arom kan man säga.

Ett industriellt tillverkat salt för analysbruk deklareras med "mindre än eller lika med 10 ppm jod" (taget från en förpackning). Det är 200 ggr så mycket som järn eller magnesium exempelvis. Ingen bra jämförelse med bordssalt kanske. 

En sak kan dock vara värd att veta: Beteckningen "Havssalt" kan väcka det intrycket att det salt man köper i affärn har samma procentuella sammansättning som ute i havet. Det är fel. Beroende av framställningsmetodiken som beror på konsumentkrav på renhet osv, så är det praktiskt taget aldrig fallet att detta stämmer överens. Och om man skulle äta en äkta havssaltliknande blandning, så skulle den också smaka väldigt konstigt, eftersom denna vanligen skulle innehålla betydligt mera sulfater och magnesiumsalter än det vi är vana vid. Det blir en ganska bitter saltsmak utav detta!

Stensalt är förressten också havssalt, från tidigare uttorkade hav. Stensalt har typiskt följande sammansättning: Klor 59,90 %, Natrium 38,85 %, Kalcium 0,25 %, Fosfor 0,15 %, Magnesium 0,12 %, Svavel 0,02 %, Kalium <0,01 %

Som akvarist så har jag i åratal gjort egna havssaltblandningar för fiskarna. En enkel havssaltblandning kan bestå av (ungefär) 30 delar koksalt, 5 delar magnesiumklorid och 2,5 delar natriumbikarbonat. Saltvatten är mycket stabilare och enhetligare komponerat än sötvatten, saltet i saltvatten består faktiskt mest utav just NaCl, medans sötvattenkombinationer kan vara helt olika varandra. I havssaltblandningar för livsmedelsbruk brukar man ha en standardkomposition som i runda slängar motsvarar ungefär 97 % natriumklorid, 0,5 % kalciumsulfat, 0,3 % vardera av magnesiumklorid och magnesiumsulfat och en slatt kaliumklorid ovanpå det. I akvariesammanhang kan jag använda mig av detta, eller så kan jag tex ta koksalt separat efter behov och tillsätta en blandning av 3 delar kalciumsulfat och drygt 1 del vardera utav kalciumklorid, magnesiumsulfat och natriumvätekarbonat (exakta recepten kan kvitta här, det hänger på ingående kristallvatten osv).  Bordssalt kan innehålla runt 5% vatten. Och det suger i sig mera om man har burken öppen. Jag har varit med om att en 25-kiloslåda salt efter ett tag har drypt av vatten som den sugit åt sig när den stått i en akvariekällare. Var bara att packetera om det hela. Det blöta saltet såg förresten ljusblått ut av någon anledning. Det var från början helt bländvitt i torrt tillstånd.

Det är förstås skillnad på salt och salt för djuren också: Om jag vill kläcka kräftdjur som hemmahör i Stora Saltsjöarna i Utah så kan en annan saltkombination behövas jämfört med då jag håller fiskar från hypersalina sjöar på Haiti eller koralldjur från någon atoll i Söderhavet. OK det var en massa överkurs för en alternativare. 

Mera OT:

Hittade en notis på livsmedelsverkets hemsida om att magnesiumstearat inte längre används i saltblandningar. Att det skulle användas som pärlemor i shampon var nytt för mig. Jag har faktiskt mycket svårt att föreställa mig detta, eftersom det inte är vattenlösligt. Badkarsränderna skulle vara skimrande isåfall, inte matta. Oftast är det Glimmer men även Glycerylstearat (eller varianter av EGDS = Etylen glykol distearat) som används i sådana sammanhang. Tidigare använde man Wismutoxiklorid för pärlglanseffekter (vanligare utanför Europa idag). Mineralet Glimmer kallas "Mica" i kosmetiksammanhang. Color-index-nummer Cl 77019. Används även i solskyddsmedel eftersom det är ett ofarligt och tunt skivbart mineral som kan blockera UV-strålarna rent fysiskt. Magnesiumstearat däremot används som täckande medel i matta och torra produkter som puder. Magnesiumstearat är inte skimrande utan matt och fungerar bäst i pulver eller fasta produkter (som tabletthjälpmedel eller i tvålar tex). Glimmer är skimrande (genom interferens).

Här finns litet kortfattad användningsinfo om Magnesiumstearat, några köpställen:
http://www.indiamart.com/sankalporganics/speciality-chemicals.html
http://www.makingcosmetics.com/Texturizers-Powders-c40/
Nåt som inte nämns här är väl att det även används i eldsläckarpulver, som antilkumpmedel och vid tillverkningen av termoplast.

EDIT:
Ändrade en procentsiffra efter påpekande, så det blir rätt 

[Edgar]

Lite kommentarer:

5 g per 100 kg blir 0.005 %, eller 50 ppm.
Jodid i analysren NaCl stör mindre än metalljoner, eftersom jod, brom och klor är relativt lika i sina reaktioner.

Ljusblått salt. Förefaller ha kommit järnjoner i saltet, möjligen som förorening. Tillsammans med ferrocyanider (klumpförebyggande tillsats) kan då bildas berlinerblått.
 
Sen att Mg-stearat är olösligt i vatten, är just finessen med pärlemoreffekten i schampo. Dock är det noga med partikelstorlek etc, så man använder numera huvudsakligen olika varianter av estrar (glycerolstearat m.fl), som finns i färdiga råvaruberedningar. Det är enklare att tillverka schampo då.

Badkarsränderna har en annan struktur och storlek än Mg-stearatet i schampo, och ser bara tråkiga ut. Oftast är det kalktvålar, alltså kalciumstearat efter användande av tvål när man badar.

Vismutoxikloriden var väl vanligare i dekorativkosmetik än i schampo.

[christinag]

Lite kommentarer:

5 g per 100 kg blir 0.005 %, eller 50 ppm.

Ajdå, missade en decimal där. Tack. 

Jodid i analysren NaCl stör mindre än metalljoner, eftersom jod, brom och klor är relativt lika i sina reaktioner.

Sant, men i praktiken har de helt olika biologiska funktioner. Viktigt vid olika djurhållningar där man använder salt eller saltblandningar under längre tidsperioder.

Ljusblått salt. Förefaller ha kommit järnjoner i saltet, möjligen som förorening. Tillsammans med ferrocyanider (klumpförebyggande tillsats) kan då bildas berlinerblått.

Det funderade jag också på. Järn eller koppar, vet inte vilket som stämmer bäst med härkomsten för saltet. Jag letade faktiskt länge för att se om jag kunde hitta några klumpförebyggare. Enligt förpackningspåskriften skulle saltet inte innehålla några sådana och jag kunde inte hitta några heller. Naturliga mineralier var det enda jag kunde se och känna igen optiskt.