Så var drömmen slut :(

[Potatisblomma]

Usch vad sorgligt 
*stor tröstekram*

[Humle]

Rackarns tråkigt det måste kännas fruktansvärt. Det får ivf. mig att tänka över brandsäkerheten speciellt nu under juletid. Brandfilt, brandvarnare, brandsläckare, ljusvakt...

[mysfaktor]

Rackarns tråkigt det måste kännas fruktansvärt. Det får ivf. mig att tänka över brandsäkerheten speciellt nu under juletid. Brandfilt, brandvarnare, brandsläckare, ljusvakt...

vart köper man brandfilt? brandvarnare,brandsläckare har vi...
brandsläckare i bilen rekomenderas! vi har både i bilen och i hemmet.

[Henrik Uddemar]

Det är hemskt när det brinner.
Även jag har varit drabbad och tänker numera måtte inte huset brinna ned nästan varje dag.
Svärmors föräldrar vågade inte åka hemifrån det nya huset då det gamla brunnit ned.

Tveka inte att gå och prata med någon som är tränad på att lyssna!

Hus går tack och lov att bygga upp igen, det gäller att finna styrka för att orka.

[mysfaktor]

Det är hemskt när det brinner.
Även jag har varit drabbad och tänker numera måtte inte huset brinna ned nästan varje dag.
Svärmors föräldrar vågade inte åka hemifrån det nya huset då det gamla brunnit ned.

Tveka inte att gå och prata med någon som är tränad på att lyssna!

Hus går tack och lov att bygga upp igen, det gäller att finna styrka för att orka.

bra där henrik,viktigt att gå och prata ut med nån om sina erfaranheter/tankar efter en brand,man kan ju bli rädd för att sova exempelvis...

[Malin.S.]

vart köper man brandfilt?

Det finns på Claes Ohlssons! Har precis köpt en själv, hänger nära spisen.

[Prins Tuvstarr]

Erik,

Vad sorglig och tragiskt! Tänker på dig. Följde din hustråd ”Prästbyn”och gladdes över ditt gårdsäventyr. Helt plötsligt kastas allt omkull. Men du och djuren klarade sig och det är det viktigaste.

Tur att du har försäkring. Som det skrivits tidigare i tråden så går det att ersätta det materiella. Värre är det med arvegods då de har ett affektionsvärde som inte kan ersättas med pengar.

En fotosamlig kan till en del återskapas. Vänner, bekanta och släkt sitter ofta med foton tagna från gemensamma händelser, resor, kalas mm. Be att få kopior och du har en ny början…

Vad behöver du akut? Vi har haft insamlig till Suresh när hans hus brann. Det skickades nödpaket från när och fjärran. Vad har du för storlek på kläder och skor?

*

Vem/vilka av forumets medlemmar bor närmast Erik och kan åta sig att hjälpa till att organisera hjälpen och hålla koll så inte det ramlar in tex ”125 st mössor”?
 

[Rakadero]

Fruktansvärt! Finner inte ord! Det är en av de saker jag oroar mig mest för, att huset ska brinna upp. Jag lider med dig och säger som andra här, är det något du behöver som vi kan hjälpa till med?

[skräptanten]

Nämen usch  ...så hemskt! Det finns ingenting jag kan skriva som kan göra att det känns bättre för dig, eller göra huset onerbrunnet, även om jag ville. Men vi är många som tänker på dig och känner med dig. Kanske är det fler än jag som har med dig i en bön.
Vad behöver du hjälp med? Vi som bor en bit bort kan säkert skicka.

(Och du, jag vet att det är så nu, men inte är drömmen slut...fast du kommer att få måla om din tänkta framtid och den kommer se mycket annorlunda ut, du hittar den så småningom. Nu är det förmodligen tillräckligt att bara ta sig igenom dagen, en timme i taget.)

[Erik]

Försäkringsbolaget har gett mig en liten summa pengar att köpa det mest akuta för så det ordnar sig, jag har fått en liten lägenhet att bo i så nu känns det som att jag inte kan göra så mycket mera än att vänta och se vad brandutredarna och försäkringsbolaget säger om uppbyggnad av huset,
trist just nu är väl att sitta ensam i en lägenhet man inte trivs i och fundera,

Tacka alla för alla uppmuntrande ord och stöd,

[johena]

men vad fruktansvärt ledsamt. även jag har varit med om en brand, i en stor skånelänga. lyckligtvis bodde jag inte i just det huset, men jag hade många vikiga saker därinne, saker med rent affektionsvärde. min fiol, som far byggt, min plåtburksamling, massa slöjdade burkar och möbler... min receptsamling som jag haft LÄNGE med bl.a. min döda mormors handskrivna recept, massa burkar hjortronsylt, kryddor jag köpt i indien... ja, jag förstår precis vad du går igenom nu.  i huvudet snurrar tankar, vad hade man kunnat göra för att förhindra det? men det är ingen mening med det. det görs inte ogjort. det enda sättet är att försöka blicka framåt, och glädas åt att du och dina djur finns i livet. men det tar tid. det tog många månader innan jag slutade tänka på det varje dag.
jag lider med dig, och kan verkligen förstå din ångest över att sitta ensam i en lägenhet utan något av personligt värde omkring dig. sådant är viktigare än man kan ana, det inser man efter en sådan här upplevelse. men som någon sade- du skapar nya minenn och nya ting.
all lycka till dig!

[Travelerhorses]

Även vi har varit drabbade av brand .
Det jag lärde mej var att ha viktiga saker inlåsta i ett brandsäkert skåp numera och att ha allt lösöre toppförsäkrat + ha bilder på allt i ett bankfack.

[olof]

Jag skickar dig en jättestor kram! Mitt i den stora sorgen och oerhörda tomheten du känner nu tänker jag berätta min historia som kanske kan ge dig en strimma hopp.

Sommaren 2003 råkade jag också ut för brand, eller "totalskada" som det hette på försäkringsbolaget. Mitt liv är för alltid indelat i före och efter händelsen. Det var ett 1700-talstorp som jag hyrde, men jag hade hjälpt till att helrenovera det, orsaken var åska. Jag var bortrest och väcktes på natten när hyresvärden ringde, först senare förstod jag hur oändligt tacksam han blev att jag svarade i mobilen, ingen visste då om jag hade blivit kvar i lågorna. Det låg ensligt, tidningsbudet upptäckte det när det redan brunnit i 5-6 timmar så det var inget kvar att släcka ens. Det enda jag kunde få fram ur ruinen var nyckelämnet till cykelnyckeln så jag kunde kopiera och låsa upp cykeln, den stod i garaget. Men samtidigt var det fascinerande att se den fulla effekten av en brand i ett trähus under ett plåttak, det hade varit varmt, väldigt varmt där t.o.m. järn hade kroknat under sin egen vikt och allt annat utom skorstensteglet och pulvret av väggarnas gipsskivor var borta.

Första dagarna var väldigt kaotiska, akutshopping av precis allt, skor, jacka, ett antal par strumpor, tröjor osv. När man sedan skulle göra något och behövde "oömma kläder" saknade jag även det, allt var ju bara nytt. Jag hade önskat att jag vågat fråga försäkringsbolaget om stöd från någon som tidigare råkat ut för precis detta i mitt närområde som kunnat följa med mig och fixa allt praktiskt.

Sedan kommer tankarna, kunde jag agerat annorlunda? Var det åska som polisen trodde, eller var det den där vattenläckan i taket i entrén som på något sätt letat sig ner i elskåpet? Om jag sett till att få läckan fixad? Om jag varit hemma, med två brandsläckare, två brandvarnare och vattenslangen redan utrullad på framsidan, vad hade då hänt? Om brandkåren larmats direkt, hade det gått att rädda? Omgivningen som säger "vilken tur att du inte var hemma" när jag själv bara såg mycket bättre möjligheter att det gått att rädda om jag just varit hemma. Mycket av dessa tankar var det som är svårast att gå vidare med.

Jag förstår vad du menar med att hamna i en lägenhet där man egentligen inte vill vara, jag fick också hjälp och hamnade mitt i centrum med skrålande ungdomar och tjutande däck i sommarnatten - en viss skillnad mot näktergalen och kattugglan som grannar.

Själv hade jag haft mycket svårt att flytta tillbaka till platsen även om försäkringsbolaget byggt ett likadant hus (jag hyrde och behövde inte bry mig). Jag stod ut 3 månader i lägenheten, sedan hade jag köpt ett pyttelitet hus, jag hade ju flyttat in i lägenheten med bara två ICA-kassar i handen.

Den svåraste perioden kom när jag flyttat till egna huset, då plötsligt skulle jag lita på att huset var kvar när jag kom hem, har fortfarande minnesbilden av gamla dörrtrappan där bara det fortfarande låsta låset ligger kvar på backen.

I den akuta fasen närmaste veckorna efter fick jag några stödsamtal i psykiatrin, det var värdefullt, men så här i efterhand kan jag säga att några samtal till efter några månader hade jag definitivt behövt, jag var helt tom och orkeslös och borde inte jobbat heltid på hösten.

Det tog mig 3/4 år innan jag orkade ta tag i allt pappersarbete till försäkringsbolaget. Om du får en vettig kontakt där är ett tips att bestämma att träffas en gång i månaden och stäm av hur långt du kommit, jag förmodar att du liksom jag får lämna in listor på allt du hade och det var ett väldigt traumatiskt men samtidigt läkande arbete för mig, ett sätt att bearbeta och gå vidare. Men fortfarande händer det säkert en gång i månaden att jag kommer på något som jag hade och som jag inte kom ihåg på listorna till försäkringsbolaget. Jag är dock nöjd med den ersättning jag fick, den gav mig möjlighet att komma tillbaka på samma levnadsstandard.

Men synen på prylar förändras för alltid. Speciellt på detta forumet odlas en idealistisk världsbild där man inte blir lyckligare av en massa prylar. Det är förvisso helt sant, men man blir f-n inte lyckligare utan en massa prylar heller! Nyheternas rubriker om "1000-tals hemlösa" efter översvämningar, orkaner, jordbävningar etc. känns rakt in i hjärtat på ett helt annat sätt för alltid, man vet vilket helvete alla dessa människor går igenom.

Sommaren efter branden gjorde jag fortfarande absolut ingenting, men det var också efter den sommaren som jag kände att mardrömmen jag satt fast i började ge med sig. Jag fick lite ny energi, började så smått fixa det ena och andra i huset och efter ytterligare ett halvår hade det vänt. Började med nya hobbysar (de gamla hade brunnit upp och jag har aldrig riktigt kommit tillbaka), engagerade mig i ett par föreningar, började motionera och livet fick ny fart.

När jag tittade mig själv i spegeln kunde jag bokstavligt talat se att jag åldrats minst 5 år på bara ett år. Det är ett förlorat år i mitt liv, allting bara stannade. Egentligen är det mer som försvunnit, för halvåret innan branden försvann också ur minnet, bara spridda fragment fanns kvar som jag inte kunde koppla till händelser. Nu 7 år senare finns bara enstaka minnesbilder kvar från hela perioden jag bodde i huset. Det är läskigt att se hjärnans förmåga att förtränga obehagliga upplevelser.

Efter tre år tog jag itu med det enda kvarvarande traumat, jag vågade inte sova borta. Jag hade ju varit borta när det hände och nu började jag sova över först hos föräldrarna, sedan hos kompisar och efter ett tag så kändes det helt ok, men riktigt bra kommer det aldrig att bli.

Så en dag efter 4 år så konstaterade jag att livet hade mer fart och innehåll än det hade när branden inträffade, det kändes konstigt att tänka tillbaka på förmiddagen efter branden i hyresvärdens kök när hans fru sa "Vet du Olof, man vet inte vad som händer i framtiden, vem vet, det kanske kommer något bra ut av det". Idag bor jag i en alldeles egen Skånelänga och har träffat en underbar fru och har det mycket bättre än jag hade dagen före branden.

Jag tänker på dig!

[Granbackstove]

olof! Fin och trösterik historia du delade med dig av!

[Rosten]

När det brann hemma hos oss så krattade vi igenom hela branden innan försäkringsbolaget fick börja köra bort askan.
På så sätt hittade vi massa brända saker som vi sedan kunde få ersättning för. Det är annars väldigt vårt att komma ihåg vad man ägde vid en totalbrand. Eftersom alla bilder också blev uppbrunna.
Ett tips är om du har haft fest eller liknande att kontakta vänner som tog bilder. Det hjälper en att minnas vad som fanns i skåpen, frysen, garderoberna mm.

[corona]

Fan! Alla mina tankar till dig Erik 

[Suresh]

Vad behöver du akut? Vi har haft insamlig till Suresh när hans hus brann. Det skickades nödpaket från när och fjärran. Vad har du för storlek på kläder och skor?

Jag hade ingen fullvärdesförsäkring, så jag behövde verkligen de där paketen. Erik verkar ha det bättre ordnat för sig , rent ekonomiskt.

Men en sak jag kan rekommendera, om Erik vill ha den uppmärksamheten, är att skicka  julklappar. Alla de paket jag fick strax innan jul, vad de än innehöll,  hjälpte mig att komma över sorgen och istället glädja mig åt gemenskapen med alternativarna. Man står inte ensam och det är mycket underbart att upptäcka.

Så en adress vore inte fel att publicera här.

[javill]

Fy vad ledsamt med ditt fina hus. Tur att du och djuren klarade sig. *skickar lite cyberstyrka*

[TW]

Bedrövligt.
Vi hade en brand i släkten redan på 1950-talet och fortfarande efter så här lång tid "fattas" saker ibland. Saker som borde finnas men inte finns.

Sök igenom askan väldigt noggrannt!!!!!! Vi har en del brandskadade släktklenoder som de hittade i askan den gången. Aska isolerar bra mot värme och enstaka mindre föremål som råkar ligga lämpligt till kan klara sig i reparationsdugligt skick.

Det jag skulle ha svårast att komma över om jag skulle råka ut för en brand är dels de ärvda möblerna och dels en del gamla eller hemgjorda specialverktyg som inte finns att köpa för pengar.

Det där klarar du. Jag och många andra hejar på dig.

[brainghost]

Mitt fulla stöd.........Vet hur det är har själv haft brand!