Ja, att belasta hovarna innebär ju inte bara ridning och körning, utan jag anser att även järnskorna är som en belastning för hoven eftersom den sätter hovens naturliga förutsättningar ur spel. Hoven tillåts inte längre att flexa mot underlaget utan fixeras i en onaturlig låsning som gör att det blir spänningar i hovväggen.
När man sätter på järnskorna på hovväggen så tvingar man hästen att lägga större delen av sin vikt på just hovväggen. Hovväggen är inte skapad för att bära större delen av hästens vikt, och de får då utstå mer belastning är vad de tål, därför blir det spänningar i hovväggen.
Samma effekt får man ju på barfotahästar som verkas så sällan att hovväggen växer ifrån sulan - det bildas en onaturlig spänning i hovväggen pga för hög belastning och dessa kan också orsaka sprickbildningar om hornet är svagt och skört.

I vildhästens fall, som inte bär skor, så bär ju den sin vikt mer jämnt fördelat mellan hovvägg, sula och även stråle eftersom hovväggen hela tiden slits ner i en jämn nivå med sulan. Det blir aldrig någon extra hög belastning på hovväggen.

Jag förstår helt enkelt inte hur man kom på att hästskon skall vara konstruerad så att trycket hamnar på enbart hovväggen, det är ju helt absurt. I det naturliga tillståndet så är det ingen häst som går runt och bär sin vikt på sina hovväggar. Det är ju samma sak som om alla jogginskor för människor var konstruerade för att vi ska bära våran vikt på våra naglar! Inte konstigt då om våra naglar skulle börja spricka och vi skulle få fotbölder och fotproblem av alla de slag. Och det är inte konstigt om våra fötter skulle bli underutvecklade och få dålig blodcirkulation och fotmekanism, och helt naturligt skulle vi vara ömma i fötterna den första tiden efter att dessa nagelskor togs bort och vi tvingades belasta våra mjuka fötter igen.

Det är allså därför jag ser det så att hästar med skört horn borde må bäst av att gå utan skor, och med täta och regelbundna verkningar utgå från att få den att likna vildhästhoven som inte överbelastar sin hovvägg onödigt mycket, utan istället lägger mer vikt på sin sula och stråle. Jag tror inte att den första tiden av rehabilitering kommer vara en dans på rosor för dessa hästar, det krävs troligtvis ganska mjukt underlag och förnuftig motion, samt kanske vissa fodertillskott för att stärka immunförsvar och hornkvalitet. Tids nog kommer sulan att hårdna och bli skålformad, hornet kommer bli starkare och nya friska lameller växer ut i samma takt som hornet. Men det tar lite tid för vissa. Men det lönar sig i längden med ett längre och friskare liv för hästen.
Sen att det krävs vissa uppfoffringar från ryttarens sida att inte utnyttja hästen ohämmat under den jobbigaste tiden av rehabilitering, det är en annan femma. Men nu utgår jag från vad som torde vara bäst ur hästens synvinkel ur ett långsiktigt perspektiv, inte ur ryttarens ofta kortsiktiga perspektiv.

[
På vintern när det är halkigt har jag "Boa boots" med broddar, vilket funkar utmärkt tkr jag. Jag kan även ta av broddarna på dom här bootsen och använda dom på sommaren om det är dåligt underlag.  

Hur gör du på vintern när hagen är isig? jag har mina barfota, fungerar ju super nu men när det blir sådär taskigt isigt ute tänker jag ifa låta sko eller man kanske kan använda sina avtagbara lös skor, de är ju broddade. ett himla jobb varje morgon och kväll att ta av och på.

Ja, då är det ju det, vad ska man öra när det blir GLASHALT i hagen.. Hm.. just nu så är Emil(hästen) barfota ute i hagen och halkar omkring. Fast.. jag har aldrig sett han halka el. nått sånt utan han är så försiktig när han går och provar aldrig ens att springa iväg fast stora, farliga lastbilar passerar Han har ju som tur var vissa fläckar i hagen som inte är isiga som han ofta står på..

Men jag skulle nog kanske rekommendera å ha boots på? Om du skulle orka sätta på å ta av dom varje kväll.. Annars lär nog hästen/hästarna anpassa sig till underlaget, dom är ju inte dummare än så..

Sar är på samma våglängd som jag.. En gång fick jag gå uti hagen o sko min högdräktiga sto för att det hade töat under dagen och blivit glans is överallt o hon vågade inte flyta en fot. Nån sand hade jag förstås inte så det var enda sätet att få henne in...

Fast det är ju så att en oskodd fot är mindre hal än en sko utan brodd, om den inte är nyskodd förståss med sömskallar.Vilket ridhästar är mer sällan än travare. Hur funkar det egentligen med ridhästar..? Blanka skor o inga brodd förutom vid ridning? Alltså det måste ju bli skit halt??

angående halka så måste jag bara påpeka att hästar som inte är vana att vara barfota, ex tillfälligt är utan skor eller är barfota och dåligt verkad har garanterat större risk för att halka och sträcka/fläka sig än en van barfota häst som är korrekt verkad har, deras hovmekanism fungerar bättre helt enkelt  
Som det har nämnts tidigare...  Man kan helt klart säga att det är skillnad mellan barfota hästar och hästar som är barfota  

Ja men snälla nån!! Du har fått detta helt om bakfoten..    Barfota körning i tävling har INGENTING med denna debatt att göra!! Det handlar om max. 3 kilometer...och man värmr med skorna på, ingen skulle göra något annat.  Och det är NOGGRANN kontroll av hovarna av banveterinär för att kolla att dom tål det, det är en enorm slitage på hovarna i dessa tempon. Och det finns ingen som tränar barfota, mer än unghästar så länge fötterna klarar det. Det är absolut och enbart en balans fråga, travhästarna är så avlade numera att dom riktiga naturtravarna helt enkelt inte behöver hjälp av skor för att trava fort.

Så stryk det där att travtränarna kör barfota för att det är så nyttigt. Jag tror jag talar för ALLA inom travsporten..  

Ska man hårddra det så är ju hästar överhuvudtaget inte byggda för att ridas på alls, eller köras för den delen, oavsett nivå. Visst är det så att sporthästar inte håller för att gå nationell hoppning eller dressyr tills de är 25, men inte pensioneras de flesta vid 12 heller. Det kostar mycket tid och pengar att utbilda en häst till den nivån, och framförallt dressyrhästarna är i regel som bäst när de väl passerat den åldern. Just för att de ska hålla kan man inte skynda på och fuska sig igenom utbildningen, hela poängen med den är att rida dem i en form där de bär upp sig själva och ryttaren på bästa möjliga fysiologiska sätt.  

Många ston gör några år i sporten tills de har visat meriter nog för avelsboxen, vilket förstås gör att det ser ut som om de "sjukskrivs" vid tidigare ålder, när de i själva verket har många år kvar. (Jag har själv ett sådant hoppsto, som nu är 19 år.)

Personligen tror jag att sjuksiffrorna är mycket högre hos den vanliga skogsryttaren/fritidsryttaren. Elitryttarna behöver friska, vältränade hästar för att ligga på topp, och det får man bara genom omsorgsfull vård och träning. De har inte råd med slit och släng-hästar, och vet hur man rider och bygger upp en hållbar häst. Hur många med några års ridskoleerfarenhet vet det idag? Jag ser en tydlig trend just nu där många skaffar häst för att de kan, och har alldeles för lite kunskaper i botten. Framförallt när det kommer till skötsel, utfodring och annat som kanske inte så mycket har med själva ridningen att göra.

Sar är på samma våglängd som jag.. En gång fick jag gå uti hagen o sko min högdräktiga sto för att det hade töat under dagen och blivit glans is överallt o hon vågade inte flyta en fot. Nån sand hade jag förstås inte så det var enda sätet att få henne in...

Fast det är ju så att en oskodd fot är mindre hal än en sko utan brodd, om den inte är nyskodd förståss med sömskallar.Vilket ridhästar är mer sällan än travare. Hur funkar det egentligen med ridhästar..? Blanka skor o inga brodd förutom vid ridning? Alltså det måste ju bli skit halt??

När jag bodde söderut hade de flesta blindbrodd i hagen och isbrodd när man red, här uppe är det isbrodd hela tiden. Något jag reagerade på var att vissa söderut endast hade två brodd i skorna vilket ger en felaktig hovställning, längre norrut kör alla med fyra brodd (eller mer).
Hellre en barfota häst än en järnskodd utan broddar på isigt underlag, det blir som skridskor.

 Personligen,går ,mina hästar till dom grönare ängarna allt oftare då jag klarar inte se dom bli ståendes utan den omvård dom är vana vid när dom blir ridhästar. Säg sen att jag bara tänker på pengar....

All heder åt dig för det!

Jag måste passa på att få fråga en sak, när vi nu ändå är inne på det ämnet. Häromdan var jag på julbord och av någon anledning kom just skor på travare på tapeten. Min bordsgranne undrade hur det funkade att ta på och av skorna så ofta, med tanke på att man spikar på dem? Han menade på att man kan ju inte slå i samma hål, varje gång,   och blev det inte svårt att fästa till slut om man gjorde nya hål varje vecka? Det kunde jag ju förstås inte svara på, så nu passar jag över frågan till dig!  

Elitryttarna behöver friska, vältränade hästar för att ligga på topp, och det får man bara genom omsorgsfull vård och träning.

Jag tror att du har fel här. Jag tror att tävlingsryttare som siktar på eliten behöver symptomfria(inte per automatik "friska") och högpresterande(inte nödvändigtvis alltid samma sak som "vätränad" det är givetvis en definitionsfråga) hästar under tillräckligt lång tid för att de ska kunna nå sina mål och komma så långt som hästen har kapacitet för. Om man sedan vill att hästen ska vara frisk och välmående både psykiskt och fysiskt och fri från skador för resten av sitt liv, det handlar om vilken djuretisk grundsyn man har och behöver inte alls hänga ihop med vilka tävlingsmål man har. Och jag tvivlar på att alla människor har samma djuretik, men däremot tror jag att många elitsatsande ryttare har samma mål och behov vad gäller sina hästar.
Det är som att säga att bara för att man är äggproducent så måste man ha hönor som är lyckliga och friska för annars tjänar man inga pengar. Det är ju dagens största myt.
Även om elitryttarna behöver symptomfria och högpresterande hästar och har som mål att träna dom på detta sätt, så behöver det inte innebära att de satsar på att hästarna ska vara i detta skick i hela sitt långa liv, utan kanske bara tillräckligt länge för att samla goda tävlingsmeriter, vilket inte behöver vara mer än fram till 12 årsåldern, då hästarna nått sin "peak".

Och nu talar jag inte om dressyren, eftersom jag också vet att den bygger på helt andra saker än hoppning. Att hoppa ett högt hinder är direkt mycket mer krävande för hästen än vad t.ex en piruett är, om man ser till belastning på hästens leder. Rörelserna i dressyren är ju framförallt gymnastik för hästen och naturliga rörelser som de använder sig av helt naturligt i det vilda för dans och uppvisning(framförallt hingstarna). Det är ju ungefär som yoga för oss, eller som praktisk ergonomi. Det är självklart för mig att medveten och skonsam träning av dessa övningar ger en vältränad och smidig häst som troligen håller länge. Övningarna är ergonomiska för hästen, sålänge som man tränar skonsamt och medvetet. Självklart förstår jag att sådana här högpresterande tävlingshästar kan, precis som elitidrottare (eller yoga-instruktörer) få sträckningar och skador - men det säger en hel del om sporten att dessa hästar inte når sin topp i sin karriär förrän kanske vid 10-12 års åldern när de tränat upp sin styrka och lydighet under ryttare, medan hästar i andra grenar(hoppning, trav etc) ofta betraktas som kasserade vid samma ålder! Jag tror att dessa olika grenar är helt skilda i sin karaktär och vad det betyder för hästen, om man tänker på hästens naturliga förutsättningar, och ser vilka övningar de utför helt frivilligt i hagen eller i det vilda.

Jag säger inte att man inte kan hoppa hinder med sin häst, eller dra en sulky i snabb trav. Det är ju riktigt roligt faktiskt. Jag är helt enkelt bara skeptisk till när det blir till en industri - när det belastar hästen så mycket och så ofta och så intensivt att det förkortar livet, eller försämrar hälsan, och när det enkla lördagsnöjet utbyts till prestationskrav och stress.
 
Motbevisa mig gärna om jag är helt ute och cyklar, för jag kan fortfarande inte tro att det är naturligt eller skonsamt för någon häst att springa runt med huvudet i vädret och trava så som de gör på travbanorna. Är checkremmen det där sattyget som hjälper människorna att överbevisa hästen om att det är skönare att springa med huvudet högt i traven? Och vad ska man säga om en häst som klarar av att springa så där TROTS att den inte har någon checkrem på sig? Att den tycker om det? Jaha, men är det skonsamt? Eller är hästen bara hjärntvättad och exteriört felavlad?   Varför inte hjälpa hästen att sänka huvudet och trampa under sig mera så att den arbetar mera med ryggen istället? Enligt vad jag har lärt mig så är det bättre för hästen ur en ergonomisk synvinkel, i synnerhet om man påför belastning som t.ex vikt på ryggen eller dragvikten från en tyngre vagn.

Jag kastar in ännu en pinne i brasan, men du behöver inte bemöta mig om du inte vill. Jag tycker i allafall det är intressant att diskutera fenomenen även om det kanske är off-topic just här. Och anklaga mig därför inte för att inte vilja förstå - själva anledningen till att jag vill diskutera med oliksinnade är ju för att jag VILL förstå! :-)

Det är väl klart som snus att man kan få en travhäst att trava fortare, varför har kusken annars pisk och öronbomull? Man kan självklart inte få någon att prestera över sin förmåga, men man kan pressa en häst att prestera maximalt, vilket de kanske inte gärna gör om de inte är motiverade för sin uppgift, eller om man inte har vissa pådrivninshjälpmedel.

Att travhästar är en grupp som är förskonad från ryggproblem eller hälsoproblem är också något som jag inte köper. Av de få travhästar jag har stött på så har alla varit känsliga i just ryggen. Sen om det beror på gamla muskelskador från andra kroppsdelar eller att belastningen på benen och lederna är så hög, det kan jag inte svara på, men de har definitivt inte varit kärnfriska. De har dessutom varit väldigt stela i sidorna. Det finns mycket gott att säga om f.d travhästar i övrigt men när det gäller deras fysiska tillstånd så är detta mina erfarenheter. Och dessa problem kanske inte märks förrän hästarna börjar komma upp i åldern?
 
Att hålla en travhäst i träning innebär en hög månadskostnad för ägarna. Förväntningarna på den egna tävlingshästen är också höga och många vill gärna se snabba resultat i hästens träning. Det är väl inte så konstigt om många travhästar blir både feltränade och överbelastade på vägen till toppen med tanke på det? Jag kan hålla med om att de travhästar som springer in pengar åt sina ägare satsas rätt mycket omvårdnad på, och det är allt från massage till kiropraktik och som du tidigare skrev en massa pyssel med hovar och skor etc... Man bemödar sig helt enkelt att lägga tid och engagemang på att hästen ska kunna maximera sina prestationer på tävlingsbanan. Men det beror väl snarare på att riskerna är rätt stora om man ser till hur hårt de belastar sina ben och leder i dessa hastigheter?

Och vad gör man med de travhästar som inte har samma talang? Jag ser ett himla "slit-o-släng" med travhästar runt om, och det är ju inte någon slump att f.d travhästar ofta blir betraktade som stressade vrak som inte kan röra sig smidigt på en ridbana. Misslyckade travare dominerar ju i slaktkön med allsköns muskel, led, ryggproblem etc.. Och de är ju inte särskilt gamla när de går till slakt heller. Med tanke på den låga pensionsåldern inom travsporten så kan man också börja undra i vilket fysiskt skick travhästarna är, eller förväntas vara, vid den åldern, och varför man tycker att det är en god idé att hästarna avslutar sin karriär så tidigt, när de kan hålla mycket längre i andra hästgrenar?

Det finns säkert minst lika många oseriösa och okunniga travtränare som det finns duktiga inom sporten, även om just du bryr dig mycket om dina hästar(jag anklagar inte dig personligen för nåt). Det säger självt när det finns pengar att tjäna i en sport att det dyker upp många som försöker tjäna sig en hacka utan att egentligen kunna särskilt mycket eller ha intresse och engagemang för individen i sig självt. Många travhästägare är ju inte ens hästkunniga, utan äger en häst som de knappt träffar, och överlämnar i händerna på olika travtränare med varierad kunskap och erfarenhet.
(Och då kan man inte komma och snacka ner på hobbyryttarna och deras hästkunskap utan att kasta sten i glashus. För övrigt så tror jag att det främsta försvaret för just hobbyhästägare är ju att de i dom flesta fall i åtminstone har ett genuint intresse och engagemang för sina husdjur på ett individplan, även om det säkert finns brister kunskapsmässigt hos vissa..)

Men som jag skrev tidigare: Bara för att man har ett vinstintresse så innebär det inte per automatik att man har ett intresse av att djuret ska må bra psykiskt eller fysiskt, och det gäller ju all industri som har med djurhållning att göra. Det är liksom upp till var och en vilken djuretik man har. Det är inte alltid som det går hand i hand, och ibland undrar jag till och med om det inte går stick i stäv med varandra? Till exempel: Om man håller hästen understimulerad i en alldeles för liten rasthage utan sällskap, så kanske de till och med vill springa fortare under träning och tävling? Och så exemplet med chekremmen och den höga halshållningen: Om man tvingar in hästens hållning, med hjälp av riktad avel och hjälptyglar/remmar in i en onaturlig ställning som i längden är skadlig - springer den fortare då? Om svaret på alla ovanstående är ja - då är helt enkelt ett vinstintresse inte alls samma sak som att man vill ge god omsorg om sina hästar!

Jag kan förstå att det är provocerande för en travintresserad person att få höra från en trav-novis person att det är osunt att avla fram en hästras som vill trava med halsen högt och som har svårt att trampa under sig. Jag vill gärna veta om det är osunt, för det är vad all logik säger mig. Jag tycker det kan jämföras med den många gånger osunda hundaveln, där det till och med finns hundar som inte ens kan föda naturligt pga sina trubbiga nosar som hindrar luftvägarna, för att inte nämna Schäfern med sitt framavlade branta kors. Men på liknande sätt ser jag travhästaveln, som försöker ta fram en häst som förr eller senare riskerar "trava sönder sin kropp" i den onaturliga ställningen.

Men som sagt, övertyga mig gärna om motsatsen...