Frågan är då vad Marx eget arbete var värt. Och vad man skall ha det till?

Som effektivt utrotningsmedel har det använts här och var

Man skall ha det för att förstå hur kapitalismen fungerar. Man skall inte försöka ha det för att modellera en annan värld.

Nu menar jag att det är just det som Karl Marx inte gör. Han modellerar med matematiskt språk fram en teatralisk bild över hur kapitalismen fungerar, som stundtals är inspirerande, stundtals både grov och missvisande. Mer rätt att säga är att han analyserar den industriella processen på ett sätt som ger facket ett bättre underlag vid löneförhandlingar - och det är ju gott nog, men någon attitydförändring till vinsten och varans varande åstadkommer han inte.  Debatten slutar med ett käbbel om i vems ficka överskottet av arbetskraftens mekanisering skall hamna.

Hans största misstag i mervärdesteorin var att inte urskilja vinsten ifrån räntan som två olika former av kapitalavkastning och att undervärdera entreprenörsskapet som en produktionskraft. Räntan är kostnaden för det finansiella kapitalets upplåning, vinsten är företagets resultat, lönen för entreprenörens arbetsinsats och kunnande.  Räntan är en i förväg överenskommen nödvändig kostnad. Vinsten är ett villkorligt överskott.

Räntan berikar finanskapitalisten villkorslöst. Vinsten motiverar industrialisten och entreprenören att driva sin verksamhet. Marx blandar allt i samma påse och kallar det för "mervärde", det som kapitalisten stjäl av arbetaren. Resultatet blir att Marxisterna fördömer såväl räntan som vinsten och dödar därmed entreprenörens initivativförmåga, medan liberalerna hyllar såväl räntan som vinsten, vilket rättfärdigar metodisk utsugning inom det ekonomiska livet.

Den tredje positionen saknas, iakttagen enbart av vissa religiononer, främst islam och kristendom, och en minoritetsriktning av ett fåtal radikala monetarister och räntekritiker, varav Silvio Gesell är den mest kände.  

I min ungdom ansåg jag mig vara marxist, trodde att den stod i motsättning till den rådande ordningen, att den var ett alternativ till den civilisation som höll på att förgöra vår planet. Behovet av ett sånt alternativ är inte mindre idag, men marxismen håller inte måttet. Men ligger dess brister främst i dess ekonomiska analyser?

Jag tror att M är en del i den tradition, kultur , civilisation som  just är en akut fara mot hela vår värld. En grundbult i
denna civilisation är synen  på människan som naturens herre och guds ställföreträdare på jorden. Denna självsyn - brist på självinsikt - är förödande och en idemässigt förutsättning för den besinningslösa exploatering av vår planet som pågår. M har förstärkt denna den västerländska människans syn på sig själv. Genom sin kunskapsteori och historiematerialism har M gett den en vetenskaplig förklädnad.

Runt denna frågeställning tror jag finns en fruktbar uppgörelse med marxismen som inte bara blir en diskussion för några närmst sörjande.

Hälsar en trolös!!!!

Marx statliga "fabriker" går inte med förlust.

Men det är ju ett helt oväsentligt - och dessutom fanatiskt - svar. Ingen av fabrikerna i Sovjet gick väl i förlust, med hjälp av lite kreativ bokföring - men de skapade ju inte särkilt mycket heller.

Det som både du och andra har fört fram här är ju vilket fantastiskt analysinstrument marxismen är för att beskriva förhållandena i den kapitalistiska ekonomin. Vad har då ett utopiskt påstående om perfekt proletär planhushållning med saken att göra?