Om folk istället hade tänkt "nu ska jag köpa ett hus som jag ska betala av på 10 år" så hade detta blivit en garant för att priserna inte skenat - och därmed hade folk faktiskt ganska enkelt kunnat spara ihop till sina hus.

Japp. Men det förutsätter att alla tänker så, eller att regelverket tvingar alla att tänka så. En budgivning mellan en person som vill betala sin fastighet på tio år och en som tänker låna maximalt och inte amortera alls kan bara sluta på ett sätt.

Och den känslan är väldigt viktig. Bankerna brukar använda den när de ska snärja potentiella kunder.

Att det är bättre att inte ha några lån på huset än att ha det är en så enkel sanning, att det nästan är löjeväckande att argumentera för det. Men trots det så väljer mängder av människor idag att köpa hus som de inte ens ser en rimlig chans att betala av inom en överskådlig framtid. Att uppmana dem till att först spara ihop till huset och sedan köpa det kan t.o.m. mötas med totalt oförstående. Det är just detta som blåser upp den aktuella bubblan på bostadsmarknaden. Och de stora vinnarna är bankerna, eftersom de under åratal framöver kommer kunna inkassera allt saftigare ränteintäkter för bostadslån som till stor del är baserade på luftslott (eller snarare lufthus ).

Om folk istället hade tänkt "nu ska jag köpa ett hus som jag ska betala av på 10 år" så hade detta blivit en garant för att priserna inte skenat - och därmed hade folk faktiskt ganska enkelt kunnat spara ihop till sina hus. Jag vill dock hävda att det även idag absolut går att spara ihop tillräckligt för att få en låg belåningsgrad när man köper hus. Det gäller bara att maximera sina inkomster, minimera sina utgifter och välja ett billigt hus.

alltså du sätter ord på mina tankar, tack ska du ha*applåderar*

Japp. Men det förutsätter att alla tänker så, eller att regelverket tvingar alla att tänka så. En budgivning mellan en person som vill betala sin fastighet på tio år och en som tänker låna maximalt och inte amortera alls kan bara sluta på ett sätt.

Den troligaste lösningen jag ser är att en nedgång i ekonomin ex. p.g.a. stigande energikostnader. Nedgången leder till kraftiga börsnedgångar och en försämrad arbetsmarknad. Husspekulanter kommer då att börja pruta istället för att buda och vi får en nedåtgående trend i marknaden. De stigande energipriserna höjer produktionskostnader för både mat och produkter, vilket resulterar i inflation. Inflationen bekämpas genom höjda räntor, vilket spär på den nedåtgående trenden på bostadsmarknaden.

Blir det tillräckligt mycket problem på bostadsmarknaden kommer kreditinstituten få likviditetsproblem - pengarna existerar som sagt inte egentligen. När kreditinstituten får likviditetsproblem måste riksbankerna "tryck upp" mer pengar (se bara vilka enorma summor som trycktes in i systemet vid subprimekrisen). Detta spär på inflationen ytterligare och därmed måste räntorna höjas - från de redan höga nivåerna.

Detta tror jag skulle kunna resultera i att fler människor funderar en gång extra innan de lånar 2-3 miljoner och förhoppningsvis bestämmer sig för att spara ihop till sina hus istället. Så fort tillräckligt många bestämmer sig för att spara ihop till sina hus - kommer de också få möjlighet att köpa husen till betydligt lägre värderingar än vad som gäller på marknaden idag. Det blir så att säga en självuppfyllande profetia.

Pyramidspelet håller bara så länge det har ett psykologiskt grepp om sina spelare. Den i särklass viktigaste parametern är befolkningens "framtidstro". Det är så att säga väldigt viktigt att ni här på forumet inte börjar hålla med mig om något jag skriver.  

Ja, jag får väl trösta mig med att om 20 år äger vi huset till 100% (förhoppningsvis snabbare om vi pytsar in lite extra av sparpengarna). Hade vi fortsatt att hyra hade vi betalat mer än dubbelt så mycket utan att äga något i slutändan.

hade det inte varit roligar och framförallt tryggare att äga sina saker från början?

Japp. Men det förutsätter att alla tänker så, eller att regelverket tvingar alla att tänka så. En budgivning mellan en person som vill betala sin fastighet på tio år och en som tänker låna maximalt och inte amortera alls kan bara sluta på ett sätt.

jag kan inte förstå de som väljer att inte amortera alls på sina lån.

SBAB:s mäklarbarometer för tredje kvartalet kom idag.

http://sbab.se/content/1/c4/40/95/Maklarbarometern_Okt_07_light.pdf

Mäklarbarometern i korthet:

    * Bostadsmarknaden försvagades oväntat kraftigt under tredje kvartalet.
    * Priserna på bostadsrätter minskade något medan småhuspriserna var i stort sett oförändrade.
    * Budgivningen avtog markant och försäljningen gick betydligt trögare.
    * Bostadsrätts- och småhusindikatorerna föll till de lägsta nivåerna hittills.
    * Kreditmarknadskrisen har haft en viss negativ effekt på bostadsmarknaden.
    * Mäklarna räknar med att nedgången fortsätter under fjärde kvartalet.
    * Priserna väntas minska något både för bostadsrätter och för småhus.
    * Budaktiviteten bedöms avta ytterligare och försäljningstiden förlängas.
    * Bostadspriserna förutses minska mest i Stockholm men även i Göteborg och Malmö tror mäklarna på lägre priser.

Och då är det fortfarande högkonjunktur. Vänta bara tills konjunkturen vänder.

Jag tycker att det är nåt osunt med att inte amortera alls.
Att sånt tillåts bäddar för prisbubblor.
Mycket beror det väl på att man förväntar sig att samhället ska ha skyddsnät redo om det skiter sig,
men det kanske blir mindre troligt framöver.
Nån måste ju betala lånet nångång.
Till slut ser banken att huset är mindre värt än lånen och kräver mer säkerhet.
Blir ju kul för barnen (?) att behöva rusta kåken och amortera massor samtidigt.

Roligare? - Nä, då har du missat poängen med vad jag har skrivit tidigare!

Tryggare? - Nä, för mig känns det tryggare att kunna ordna mat på bordet på ett säkrare sätt än att gå till affären.

Maten lever vi av, pengar är bara ett medel som kan omsättas till mat (eller låneinbetalningar eller hyra   ).

Om jag hade sparat pengar i ytterligare 20 år hade huspriserna gått upp, min hyresvärd blivit rikare, vi hade behövt lönejobba mycket mer, varit tvungna att köpa mer mat istället för att producera bättre och billigare till oss själva, och mina barn hade fått växa upp med mer frånvarande föräldrar.

Håller med till 100%

Jag tycker att det är nåt osunt med att inte amortera alls.
Att sånt tillåts bäddar för prisbubblor.
Mycket beror det väl på att man förväntar sig att samhället ska ha skyddsnät redo om det skiter sig,
men det kanske blir mindre troligt framöver.
Nån måste ju betala lånet nångång.
Till slut ser banken att huset är mindre värt än lånen och kräver mer säkerhet.
Blir ju kul för barnen (?) att behöva rusta kåken och amortera massor samtidigt.

Halaj!

Jag håller med om att det är något osunt när man har en husmarknad där det är fördelaktigare att inte amortera.

Visst har samhället skyddsnät när det skiter sig.
Men när det skiter sig måste du sälja huset.
Och allt annat av värde du har. Sedan kanske socpengarna börjar att ramla in.

Men i kalkylkillens fall är det inte alls säkert att det skiter sig.
OM huspriserna stiger snabbare än inflationen minskar ju förhållandet mellan lånet och inkomsterna. Så om han har tur (och inflationen är mycket högre än idag) kan han när han går i pension betala resten av skulden med sin sista löning.

Men om detta kan man inget veta.

//T

Men i kalkylkillens fall är det inte alls säkert att det skiter sig.
OM huspriserna stiger snabbare än inflationen minskar ju förhållandet mellan lånet och inkomsterna. Så om han har tur (och inflationen är mycket högre än idag) kan han när han går i pension betala resten av skulden med sin sista löning.

Det gäller bara att kunna betala de ökade räntekostnader som alltid följer på stigande inflation. Men det är väl inga problem för en husägare att betala, säg 15% (fritt taget från den senaste fastighetskrisen). Det blir ju bara 25k/mån på ett 2 miljonerslån. En nybyggd villa idag brukar gå på runt 3 miljoner, då blir det 37,5k/mån. Men visst, efter 20 år så har ju inflationen ätit upp lånet.