Sven Bergersjö
 Ti 31 Jul, 2001 - 16:57
--------------------------------------------------------------------------------
Jag har lite funderingar på vad det gäller för lagar och regler med slakt inom självhushåll. En del personer jag känner hävdar att med EU så har nya lagar tillkommit som gör att det inte längre är tillåtet för en lantbrukare att slakta sina egna djur till sitt hushåll (eller till husbehovsförsäljning)! De måste köras iväg till ett slakteri! Kan detta verkligen stämma? Är det någon som vet?
 
tg
 Ti 31 Jul, 2001 - 22:11
--------------------------------------------------------------------------------
No problems. För eget bruk - OK. För försäljning har regelverket skärpts något. Jag menar, att nere på kontinenten har man mycket småskaligt, slakt, mejeri och dyl., - och det retar byråkraterna, som försöker skärpa kraven för att slå ut småskaligheten.

Och, - här i landet har småskaligheten varit borta sedan årtionden. Men, för eget bruk kan man slakta. Det gäller även släktingar och bekanta, - om man kan hålla tungan rätt i mun ! ? !
 
Sven Bergersjö
 On 1 Aug, 2001 - 11:52
--------------------------------------------------------------------------------
Hålla tungan rätt i mun- du menar att man inte talar om för byråkraterna att man inte äter hela grisen utan kanske säljer halva till en bekant i stan?
 
tg
 To 2 Aug, 2001 - 07:55
--------------------------------------------------------------------------------
Tja, en grabb jag träffade för några år sedan sålde en slaktad gris till ett par "stabor". De fick problem med magen, nån taskig pizza troligen, och gick till miljökontoret och var bekymrade.

Vilket resulterade i att "grabben" (17 år) fick besök av en polis, (som erkände att han också handlade svartslaktat) förhör och böter.

Så ska man sälja svart, så bör man vara en god granne och veta vem man handlar med.

Men även om detta låter kriminellt, så finns det en "övergång" mellan godkänd och kriminell verksamhet och det är den jag "menar".
 
Sven Bergersjö
 Må 6 Aug, 2001 - 06:20
--------------------------------------------------------------------------------
Det var heller inte skatten jag funderade över utan andra lagar. Man kan ju alltid GE bort en julskinka till sin polare i stan som julklapp till exempel...
 
tg
 Ti 7 Aug, 2001 - 15:27
--------------------------------------------------------------------------------
Skattefrågan och hälsofrågan är ju vad överheten är intresserade av....... Vad mer?
 
Sven Bergersjö
 On 8 Aug, 2001 - 07:00
--------------------------------------------------------------------------------
Tja, jag vet inte. Men folk jag känner har fått problem med att köpa hemslaktat efter EU-inträdet och hävdar att det beror på nya dumma lagar.
Skatten kan man ju alltid komma runt. Du kan ju ge bort upp till 10000 kr. i present utan att mottagaren får skatta för det. Så då kan man ju ge sin käre vän valfritt belopp dock högst 10000:- i julklapp eller så och kan själv få kött i present av den trevlige vännen... Inga problem.
Hälsofrågan dock, som du nämner, det är där jag är bekymrad. Det är där som EU kan tänkas ha hittat på dumma lagar som att det vore mer hälsosamt att köpa kött från slakterier...
Sven
 
tg
 On 8 Aug, 2001 - 07:35
--------------------------------------------------------------------------------
Alltså när det gäller nötkött, så ansåg en storskalig svartslaktare i en rättegång ?!, att efter EU-inträdet, så var det kört för svartslakten.
Detta p.g.a.den mycket nogranna identitetskontrollen av nötkreatur inom EU.

"Skotten i Ljungskile" är bevis på detta. Där sköt man ett litet fåtal djur för en djurägare, då de ej var regelmässigt identifierbara. Ett övergrepp som dessutom var/är ovanligt inom övriga EU, man använder sig oftast av mjukare metoder. Så i detta fall hänvisade svenska myndigheter till EUs regelverk, för att driva saken på ett sätt som inte var EU-mässigt.

För övrigt så tror jag inte att nyheterna är så stora, men jag skall kolla runt litet.

Vore tacksam om du kunde ge exempel på problem.!

T.ex.
Inom hönserierna har det småskaliga totalt havererat genom de egendomliga krav på "godkända packerier" som genomförts p.g.a. salmonellaproblemen inom den storskaliga äggproduktionen. Jag en bekant som förlorade sin affärsverksamhet av den anledningen.

Det kan jag berätta mer om .
 
Sven Bergersjö
 On 8 Aug, 2001 - 08:43
--------------------------------------------------------------------------------
Exempel på problem:
En bekant till mig brukade köpa en halv gris om året av sin kusin. Efter EU-inträdet vågar kusinen inte längre sälja, jag vet ej varför...
Ja tack, berätta gärna mer om hönseri/salmonella/äggproduktion!
 
tg
 Sö 19 Aug, 2001 - 00:14
--------------------------------------------------------------------------------
Ja, hur var det nu....

Jag har vissa egna erfarenheter av höns. Jag arbetade en gång på ett företag med ca. 25 000 höns..... och ca: 20 000 st broilerkycklingar per omgång.

Så kallade "gallhöns" skulle man ju leta reda på och avlägsna. Jag brukade ge dem friheten, denna rättighet som , åtminstone för höns, innebar en plats i magen på någon räv.

Min bekant han försökte ge hönsen en värdig tillvaro, s.k. sprätthöns. Allt enligt den beramade djurskyddslagen, som gavs till vår stora författare Astrid Lindgren. Att man sedan ej brytt sig om denna lag, när det gäller storskalig produktion, är vad min bekant blev varse.

Han satsade alltså på sprätthöns, småskaligt, enligt de regler som han kunde se gällde runt -88-90. Sedan byggde han upp en kundkrets, dagis, vårdhem m.m. Levererade själv äggen, höll god kvalitet,m.m.

Men när sedan regelverket, via EU, förvärrades. Som t.ex. att allt foder till hönsen måste värmebehandlas för att slå ut ev. salmonella, så fördyrades hans foderhantering. Nästa steg blev att skapa s.k. "godkända packerier" . Åter en åtgärd för att "gjuta olja på vågorna" från EU-håll, ty salmonella i ägg är ett allvarligt problem. I den storskaliga hanteringen!

Detta blev slutet. Han blev trakasserad av miljökontorets personal, (vilka givetsvis bara gjorde sitt jobb), kunderna blev varnade för att det kunde innebära risker att köpa hans ägg, m.m.

Resultatet är, att idag har han förutom att lagt ner verksamheten, sålt sin gård ,och säljer finska burhönsägg från "godkänt packeri" till sina gamla kunder. Säljer till lägre priser och får mer över. Åtminstone än så länge.

Förlorarna är många, hönsen, bonden och konsumenten.

Min närmaste affär har ägg, från godkänd packeri, producerade så där 20 mil härifrån. Tidigare hade affären närproducerade ägg, ca. 0,2 mil från affären. Det är säkrast så, säger föreståndaren............

Sorgligt, det är vad det är.............

Egna höns är nog det enda man kan rekommendera.....................
 
Sven Bergersjö
 Må 20 Aug, 2001 - 07:07
--------------------------------------------------------------------------------
Aj då, det där var ju inga goda nyheter!
Jag hade hoppats få någon sorts hjälp om hur man kan kringgå EU-reglerna och köpa ägg & kött även om man bor i staden, av vänner på landet...
 
IngemarE
 To 12 Dec, 2002 - 22:41
--------------------------------------------------------------------------------
Hej.
Jag har funderat lite på att ha en liten gård där folk från exempelvis stan kunde ha sina egna djur. Alltså, jag föder upp och sköter om dem. Du "köper" T.ex grisen som liten och betalar mig för mat och skötsel. När som helst kan du komma och titta till den, se att den har det bra. När det är dags för slakt får du välja om du vill vara med eller inte. Men du skall alltid kunna se att det är din gris som du får hem till frysboxen. Borde fungera eller?
Förresten söker jag efter goda, kryddiga recept på korv att stoppa själv, någon som vet om något?
Ha en lugn Jul, Ingemar.
 
tina
 Fre 13 Dec, 2002 - 19:41
--------------------------------------------------------------------------------
Bra idé, IngemarE! Det där skulle säkert intressera flera stadsbor.
 
Ronny
 Sö 15 Dec, 2002 - 02:02
--------------------------------------------------------------------------------
Hej!

För det första: Tag saken i egna händer och håll en liten flock höns så får ni kanonägg!

Före det andra: Tag upp problemet med tuppen som sanitär olägenhet/störande faktor och försök få folk i stan att fatta att det är så jävla gött att vakna på det sättet, jämfört vatt bli chockad av sopbilens skitavgaser och kras!
 

Om någon är intresserad av att få korrekt kunskap om vad som gäller slakt så kan jag ge ett uttömmande svar. Men intresset kanske inte är så stort.

JO, det är det visst!! Berätta!

Gårdsslakt är för det mesta mera etiskt och köttkvalitetsmässigt bättre än slakt på slakteri. Djuren är lugna och det blir ingen stress vid transport och i slakthuset. Vid oro förbrukar djuren blodsocker vilket försämrar köttkvaliten (kötten kan bli segt och mörningen fungerar inte). Däremot är det nästan omöjligt att hålla hygiensk kvalité om ett djur slatas i en foderlada, maskinhall eller i ett garage. Det finns flugor och flugor lägger snabbt ägg. Finns det djur så finns det flugor även på vintern om det är tillräckligt varmt där djuren vistas.

Temperaturen är ganska så svår att hålla vid gårdslakt. Djur skall hänga ett antal dagar för att mörningsprocessen skall sätta igång och bryta ner (kollagenet?) småsenor och bindväv. Temperaturen får inte bli för hög eller för låg. Då fungerar inte processen och det är mycket svårt att stycka köttet vid rätt tidpunkt. Man kanske har bestämt tid då styckaren skall komma och på hösten är de väldigt anlitade. Vädret kan ändra sig snabtt som alltvet. De flesta älgjaktlag bygger och har numera egna slaktbodar för att kunna reglera temperatur och ha någorlunda acceptabla hygienska förhållanden. Har man inte fullgoda hygienska förhållanden på gården för slakt bör man istället legoslakta djuren.

Varje gård i Europeiska Unionen som har djur har ett unikt produktionsplatsnummer. Varje gång en händelse inträffar (förflyttning av djur ill eannan plats eller till slakteri, födelse, slakt, självdöd, osv) skall detta, i Sverige inrapporteras inom 7 dagar till Jordbruksverkets Centrala Databas. När en kalv föds så skall den få ett unikt öronnummer (plastlapp som köpes genom Jordbruksverket) där produktionsplatsen och det unika numret för kalven finns registrerat. Det är exakt samma system som för våra personnumer, men man vet också på vilken plats djuret är fött. För personnummer vet vi vilket län/region vi är födda i.

Djur utan öronmärken får i princip inte finnas utan skall avlivas snarast. Länsstyrelserna gör oannonserade kontroller på slupvis utvalda gårdar när som helst på året. Varje gård skall kontrolleras minste vart tredje år.

EU vill veta vid varje tillfälle var varje djur befinner sig. En viss rapporteringsfördröjning accepteras av praktiska skäl. I teorin och i det närmaste i praktiken är alla djur i Sverige märkta med unika identitesnummer. Man vet också var alla djur befinner sig. Kontrollen är total.

Systemet är inte fullt utbyggt ännu. När en händelse inträffar på en gård så skickar bonden in en registrering av händelsen. Han har ett antal alternativ att välja. Gårdsslakt, självdöd, sålt till annan bonde, sålt till slakteri och även annan orsak. Bonden kan slakta ganska många djur själv på gården och registrera dom på lämpligt sätt.

CDB-systemet är inte ihopkopplat med kommunens miljö och hälsovårdsmyndighet. Vid en gårdsslakt så borde alltså bonden få redovisa var han gjort av restavfallet. Han bör ha ett intyg från den transporterar kadaver och restavfall till destruktionsanläggningarna som finns i norra i Europa (en i Sverige och en i Norge).

CDB-systemet är inte heller ihopkopplat med skattemyndigheten. En normal/storfamilj kan ju möjligtvis käka upp en storboskap per år, men inte mer.
Men kan bonden kan rapportera fem eller fler gårdslakter och sälja djuren på ett kriminellt vis.

Varför man inte kopplar ihop systemen begriper jag inte. Man har ju ändå gått till överdrift. Argumenteringen för CDB-registreringen är ju att man vill undvika smittospridningt. verkligheten är den att betydligt mer djur rapporteras som självdöda och gårdsslaktade än tidigare och än vad som är normalt. Utan tvekan pågår en hel del så kallad svartslakt.

Legoslakt är att föredra på alla sätt anser jag.

Då var jag lite olaglig när jag la ut hönan Alva till gladorna.

Jag läste först inte "gladorna", utan "grodorna".  
Satt och stirrade ut genom fönstret ett bra tag och funderade på ifall det var allmänt känt att grodor äter så stora fåglar. Vilken sorts grodor är det? Hur många grodor? Osv.  
Sen läste jag texten igen.  


Om en av våra hönor går och dör, vad ska man göra med den då?

Miljö och hälsoskyddsnämnden i din kommun skall veta vem som har hand om transporterna och insamlingen av kadaver (självdöda djur).

Ju mer de facto kunskap om vårt samhälle man får desto knepigare blir det mesta.

Jösses! Ska kommunen hantera bortforslingen av min av en tokig pudel ihjälbitna höna? Jag tar mig för pannan, ber om långlivade hönor och tänker att jag nog även i fortsättningen lägger den döda hönan borta i mossen till gladorna.

Du har helt rätt; ju mer man tar reda på desto mer förstår man att man vet för lite...


John: Precis som allting annat i det välmående skånska landskapet, så har vi här enorma grodor. Och jodå, de äter höns!   De har t o m setts fälla rådjur, fast då har de förstås samarbetat i flock...  

Jag tycker du skall ringa till kommuen och fråga! Fråga vad du skall göra med hönan om hon självdör? Fråga om får och hundar och katter också? Kanske Hallstahammars kommun har fattat beslut om dispens på något sätt, men jag bevivlar. Här får självdöda hönor inte läggas i komposten eller i tunnan för brännbart. De skall transporteras till Lundmans Kadavertransport för vidare omhändertagning.

Om du gräver ner hönan så förgiftar du ju grundvattnet.

Om du slipper undan med 250 kronor för bortforsling så kommer du billigt undan.  

En del miljöinspektörer tycker hela frågan är lite pinsam. De bör ju ändå svara enligt vad lag och föreskrifter säger. För det kan ju vara Janne Josefsson som är ute och letar efter korrupta tjänstemän och så blir det anmälan till Länsstyrelsen.

Observera att kommunen högst osannolikt forslar bort något självdött djur. Kommunens tjänstemän skall dock veta vem som har hand om all kadavertransport. Sedan får du/ni nog forsla era hönor till denne. Kanske det inte kostar något att lägga hönan i den stinkande containern. Men vem vet. Den finns bara en destruktionsanläggning i Sverige för närvarande. Det fins ju djurkyrkogårdar. Så det måste gå att kremera hönan och sedan även begrava den.

Lagen kanske säger en sak, men visst sjutton är det väldigt vanligt att man tar hand om en fågelunge eller dylikt?!
Det är ju inte ens något som folk hymlar med.
Lagarna är till för att förhindra att man till exempel föder upp en lodjursunge, eller en vargunge. Eller att man som oseriös bonde dumpar femtioelva kokadaver i en stor grop.

Antingen följer man lagen eller så får man ta konsekvenserna av sitt handlande. Tydligen har det passerat dig obemärkt om kvinnan som tog hand om en skadad mindre rovfågel.

Ja, tydligen så har det det.  

Angående att ta konsekvenserna av mitt handlande så tror jag att jag kan leva i femhundra år utan att någon bötfäller mig för att ha försökt rädda en fågelunge någon gång då och då. Däremot så har jag blivit många äventyr rikare, för att inte tala om det band till djur och natur som stärkts. Hoppas att du aldrig blir polis Anders, paragrafryttare där.  

Hej Anders
Jag kommer från Jylland, och där vet alla, att reglar är till för att brytas. Vad skulde man annars med reglar till?
På ett punkt är jag lite orolig för kommunala myndigheter
Tur att myndigheterne sälsynt gir sig ut i "bushen",  tar gärna risken för bötfällning nästa år.

Tur är kanske att myndigheterna har så många regler och lagar att följa upp och att de inte kan ta ut mera skatt för att anställa mer folk så att kontrollen blir värd namnet.  Men allt har två sidor.  Ibland tycks byråkratens mynt ha än fler sidor.  

När djur far illa, av vilken anledning det än kan vara, så tycker vi det är bra med myndigheter och lagar och kontroll.  Men när vi inte har samma uppfattning som lagen och myndigheterna så tycker vi tvärtom.  

En småbonde jag känner mycket väl och som bor i byn bredvid fick för ett par år sedan en anmärkning och uppmaning till åtgärd från miljöinspektörerna.  Dörröppningen till stallet var en decimeter för låg.  För att ta ut och in hans hästar.  Nu har han fyllt 70 år. Har en nordsvensk kvar. Har alltid haft 2-3 stycken hästar och arbetat i timmerskogen med dessa hästar sedan barnsben och i jordbruket på sommaren.  Under mer än 60 år har han haft många hästar och alla dessa hästar har lärt sig att bocka på skallen när de går in och ut.  Stallet byggdes för över 100 år sedan och nordsvenskarna var sannolikt lite lägre på den tiden.  Han har också skott tusentals hästar och vet hur de flesta häststall i både denna kommun och andra kommuner ser ut.  Till saken hör att i vår kommun tar kommunen ut 300:-/år för att kunna inspektera. Är enheterna större så blir det dyrare.

Vem som blir utsatt för myndigheternas kontroll är en slump.  Den som blir kontrollerad blir fokuserad för tid och evighet. Tills han/hon dör eller tills verksamheten upphör. I dessa Internet-tider lägger också myndigheterna ut alla uppgifter de kan. Allt som är offentligt - vilket i stort sett är allt.  Och i och med att någon blivit kontrollerad så är ju personen därmed en misstänkt varelse.  För varför skulle man kontrollera just denne när inte alla kontrolleras? Ingen rök utan eld, så att säga.

I många fall är det en kränkning i sig att utsättas för en oberättigad anmärkning och ett obehag att bli kontrollerad.  Att dessutom tvingas betala för detta, två gånger om dessutom (genom kommunalskatten som betalar förvaltningen och dels med fakturerad räkning som betalar den enskilda kontrollen), gör det hela mera dränkt av mörka molns bittersura vätskedroppar.

Hur skall man sedan göra för att ha livskraften i behåll? Följer man den absurda anmodan (och som i exemplet ovan) skär upp porten en decimeter och sätter dit en ny dörr så har man mentalt förnedrat sig själv och och lagt in en rutinmässig regel i sitt tänkande att alltid följa byråkraternas regler hur tokiga de än kan vara. Följer man det inte så åker man på 1.500:- i böter i första omgången. Man kan också lägga ner en stor mängd tid på att överklaga eller halvljuga och säga att man troligtvis skall sluta om ett år eller så och hoppas på att allt rinner ut i sanden och glöms bort av myndigheterna.

Det är den laglige som drabbas av Storebrors syn och kontroll.  Bryter man mot lag så avsvär man sig också den moraliska rätten att kritiisera systemet som sådant. I bästa fall blir det så att de egna orden väger lätt.  En skattefuskares kritik av skattesystemet eller en djurplågares kritik av djurskyddslagen behöver man inte ta mycket hänsyn till.  Allting är en flytande skala där en befogad regel och lag övergår till att bli en absurd och felaktig regel och lag.  Men nu har vi alla mer eller mindre små lik i garderoben när vi nu också vet att det är förbjudet att lägga ut en död höna i skogen eller ta hand om ett vilt djur.  Det är alltså ingen slump att Svensken är tyst och i bästa fall knyter näven i byxfickan.

Om man nu inte vill lägga sitt slaktavfall i skogen (och riskera att det blir stora rubriker i tidningarna) där visserligen korp och räv äter upp det på ett par dagar så kanske man kan kompostera det.
 

I alla fall kan man säga att man (yt)komposterade det om nu någon myndighet frågar.  

Vartenda större djur är nu registrerat i Jordbruksverkets databas CDB. Om det slaktas, hemslaktas eller dör så skall restprodukterna destrueras och omhändertas av auktoriserat företag som tar rejält betalt för detta.  Allt sådant registreras i databasen.  Jag tror man håller på att trimma in systemet.  När CDB sedan kopplas ihop med Skatteverket och med destruktionsföretagen så är det slut med all svartslakt.  

Jag tror också det bara är en tidsfråga innan varenda get, får, gris, hund och katt finns registrerad.  Och när de dör vill myndigheterna ha bevis på var de tagit vägen.  Och det gäller höns också, fast där kanske man kommer använda någon schablon.  

Framtiden tycks bli ganska så besvärlig.

Praktiskt svar på den teoretiska frågan vad man gör med slaktavfall och självdöda djur som man inte vill sända till auktoriserade destruktionsfirmor är: kompostering. Jag har då inte hittat att det skulle vara förbjudet.