Tror man gör träskor av al. Men Kal-Oska blev tvungen att hitta ersättning för det i Amerikat. Vad han då använde, minns jag inte. Du kan ju läsa igenom "Invandrarna" (eller var det "Nybyggarna"). Det finns en kul filmsnutt i SVTs arkiv om träskotillverkning.

Tror man gör träskor av al. Men Kal-Oska blev tvungen att hitta ersättning för det i Amerikat. Vad han då använde, minns jag inte. Du kan ju läsa igenom "Invandrarna" (eller var det "Nybyggarna"). Det finns en kul filmsnutt i SVTs arkiv om träskotillverkning.

I delen "Invandrarna" på sidan 384 kapitel i kapitlet "Invandrarnas almenacka", kapitlel ett står det att KarlOskar använde amerikansk alm. Den är dock mjukare än den svenska sägs det.

Läste kapitlet faktiskt igår kväll!

En annan lektyr i sammanhanget att kolla som jag tycker är lite kul är Bengt Anderssons examensarbete från Skogshögskolan, "Gott virke", nr 9 augusti 1987.

/L.

I ett helt annat sammanhang gjorde jag en litteraturgenomgång och sammanställde lite uppgifter kring vad "di gamle" använde olika träslag till. Jag har inte själv gjort någon rimlighetsbedömning av uppgifterna utan bara sammanställt uppgifter ur arkiv och litteratur:

Al: Hushållsredskap
Ask: Hjulaxlar, redskap, möbler, jordbruksredskap
Asp: Båtar, Stängselstolpar
Björk: Redskap
Ek; Båtar, redskap, fat, Stolpar, stängsel m.m.
En: Kärl, Stängselstolpar
Gran: Lieskaft, Stolpar, golvbrädor, störar mm
Hassel: Korgar, tunnband
Lind: Korgar, rep
Lönn: Räfsskaft, Finsnickerier
Rönn/Oxel: Yxskaft, lieorv, räfspinnar
Salix: Ev. leksaker
Tall: Båtbygge, Konstruktioner, stolpar

Boktips! Boken är skriven av en som jobbar på SLU så den är seriös!!


författare: Roland Hörnfeldt
titel: Känn igen trä
Våra förfäder kunde trä och visste att utnyttja varje träslags inneboende egenskaper. De använde ek till fartyg, ask till verktygsskaft, vitbok till träklubbor, gran till ljusa innergolv, björk för slöjd,... rönn till räfspinnar, mm. Genom att använda de olika sinnen vi är utrustade med och genom att använda lite olika knep och med erfarenhet kan vi lära oss att känna igen olika träslag, bara genom att studera dess yta och struktur. Den här boken behandlar först de olika kännetecken som olika trädslag har. Därefter beskrivs utseendet på ett 30-tal olika trädslag, som växer i Norden. Boken avslutas med begreppsförklaringar och sakregister. Antal sidor: 109 Tryckår: 1998 ISBN: 91-973221-2-1
Mer info  
200 kr Säljare: Firma Småskog, Hedemora (Företag)  
     
lycka till /Månvind

leifhh : en båt av tall ... oerhört obskyrt för den som är uppvuxen med ek som landskapsträd.  

Även om ek är bra så bygger man grymt snygga och enkla kanoter i gran.
Funderar själv på ett sånt projekt

Jag antar, Ni har hört talas om ismannen Ötzi som hittades 1991 på gränsen mellan Österrike och Italien. Han levde för 5300 år sedan.
Hans utrustning var genomtänkt och ändamålsenlig. Pilbågen av idegran, pilarna av olvon, bärmesen av lärk, knivskaftet av bok.

Kunskapen att välja det lämpligaste ämnet har naturligtvis gått ner i vår tid. Andra material har kommit som är väl så bra.

I Norrland har björken varit omtyckt till redskap och kärl. Björken är stark och hård och spricker inte så lätt som tall och gran. Inte heller ger den kådsmak åt t ex mjölk. Den har använts till kördon, slevar, räfskammar och skaft.

Det som behövt vara lätt har gjorts av gran, t ex räfsskaft.
Det som krävt seghet har gjorts av rönn, t ex räfspinnar.
En räfsa är alltså sammansatt av tre olika träslag.

Gran, furu till laggkärl, båtar, skrindor och möbler.

Asp till tråg och skålar.

Breda skidor av asp som är lätta har använts på förjulsvinterns lössnö.
På skarföre har nyttjats hårda och tåliga skidor av tallens tjurved. Under andra förhållanden har vanliga björkskidor dugt.

Banden till laggkärlen gjordes av självkrökt gran eller sälg.

Fönster gjordes av senvuxen tall, där bara kärnveden dög. Sådana fönster håller länge.

Det gäller att hålla utkik efter lämpliga ämnen och skaffa ett lager.

I min ungdom skapades ämnen genom bleckning av björkar som gav svallved till extra starka yxskaft.
Ungträd böjdes ner och fick växa i lämplig form för att ge ämnen till selbågar, sadlar, borrskaft och skruvtvingar.

Att förse sig med lämpligt hustimmer är en särskild historia.