Tuppattack!

[Mamma-Anna]

Hej!
Min tupp, en dvärgkochin, är väldigt vaksam och går lätt och ofta till attack. Detta har gjort att barnen inte vågar gå ut om vi har hönsen ute, och de törs inte heller gå in i hönshuset....vilket är synd för det var så mysigt för dem att gå och samla in ägg och mata hönsen. Finns det någon bot för ilskna tuppar?

Anna

[Bondmoran]

Ett råd är att ta tag i nackfjädrarna på tuppen, ruska lite försiktigt, springa efter fortfarande hålla i greppet om det går och sen när man släppt försöka göra sig så stor som möjligt och gala ett ljudligt kuckelikuuuuu.

Annars får du prova med lite djurkommunikation tyvärr kan det vara svårt att tala förstånd med hormonstyrda tuppar.

Om tuppen inte kan lära sig komma överens med barnen är det bäst att se till att han inte kan komma åt dem.

Hälsar
Bondmoran

[Mamma-Anna]

Ja, jag har lite funderat på om det kanske trots allt inte vore bra med en inhängnad hönsgård, att använda den stunden på dagen som barnen är ute och leker själva, så kan hönsen få komma ut fritt under uppsikt av oss vuxna! Kanske är det lösningen.

Det känna onekligen lite skrämmande att försöka få tag i honom med bara händerna.....;-)

[Dollar]

Räds ej att ta tag i din lilla dvärgis. De är ju liksom inte stora

Jag tog ikväll tag i en av mina ungtuppar. En hedemora, han är maskinkläckt och jag har läst att de har lättare att utveckla ett aggressivt beteende. Iaf så när jag ska fylla på mat eller dylikt så pickar han mig lite snabbt på jackan och det kan han ju glömma att han får göra. Snabbt som attan satt min hand fast i hans nacke. Gissa om han blev förvånad. Det är inte första gången han har gjort detta men det är ett tag sedan.

Även om man kan få sig ett hack så är det väl värt att kunna få respekt genom att ta tag i dem. Nu ska denna ungtupp få möta yxan så småningom men han ska växa på sig först. Men under tiden vill man ju inte ha en ilsk tupp inte.

Antar att man har blivit lite "hårdnackad" då man är van att handskas med djur av diverse slag. Man får absolut inte ge efter. Visa din plats! Höggravid är jag och jag blandar mig med oxar/nötdjur dagligen samt irriga får och buffliga hästar. De söker kontakt med mig och gosar gärna en stund, men aldrig att de försöker trixa sig med mig och om de börjar ja då markerar jag direkt. Förr var jag inte så tuff, men man lär sig med åren att vara för "snäll" har man inget för utan det är att prata djurensspråk. Jag slår ALDRIG mina djur.!

Så ta du tag i din lilla tupp och visa att mot dig ska han inte vara så stursk. Lycka till!

[bea]

har också en dvärgkochin tupp som e lite attack benägen tar därför upp honnom offta så att han ska känna att jag har makten återstår att se om det funkar
hörde av någon eller läste kommer inte riktigt ihåg men iaf skulle det tydligen hjälpa att vingklippa för att han då skulle hammna lägst i rang och vid de laget att fjädrarna vuxit ut ändå vara lågt irang.
Har inte prövat själv men det får nog bli en sista utvhoppas dock att det löser sig för dig rasen är ju dock inte så stor men förstår mycket väl dina barn,
hade samma problem med en brahma tupp även hundarna gömmde sig när han komm och han hade ca 3-4 cm långa sporrar och jag bedömmde att han med sin höjd på 75 cm kunde orsaka skada på barnen så han fick flytta....
Hoppas att det löser sig för dig

[Mossie]

Prova med en blomspruta! Har uppfostrat både hundar, katter & tuppar med en stråle vatten precis när dom ska till att göra nåt "förbjudet". Inte dusch utan stråle. Hade en helt rabiat dvärgölandstupp som naturligtvis eggade upp och lärde den andra tuppen att anfalla allt & alla. Efter att han avlivats så fortsatte den andra lite småattacker då & då, men fick sej en kort vattenstråle. Till slut räckte det med att ha flaskan med sej till hönshuset så backade han.  Nu är han jättegullig och ska sitta på min axel så fort jag kommer.

[Bondmoran]

hörde av någon eller läste kommer inte riktigt ihåg men iaf skulle det tydligen hjälpa att vingklippa för att han då skulle hammna lägst i rang och vid de laget att fjädrarna vuxit ut ändå vara lågt irang.
Har inte prövat själv men det får nog bli en sista utv

Jag har också hört detta.
Jag tycker dock inte det är en bra ide att göra så tuppen blir lägst i rang. Det är ju inte det som är problemet. En tupp som görs om till ranglägst kan komma att må så dåligt att han inte klarar livet i flocken längre i synnerhet om där finns fler tuppar.

Hälsar
Bondmoran

[Susanne]

Vad jag hört av andra så verkar det vara svårt att få bukt med tuppar som attackerar, men de är värda ett försök iallafall. Jag provade ganska länge med en elaking som jag hade, men när han systematiskt började leta upp och ge sig på sina egna kycklingar var måttet rågat. Idag skulle jag inte ge en tupp så lång chans som jag gjorde då. Jag skulle fortfarande ge tuppen en chans (om det inte handlar om en tupp som ger sig på små duniga medlemmar i sin egen flock vill säga), men inte behålla den som fortsätter att vara elak även efter att man provat "tala förstånd" med den.

[bacillen]

vår första tupp var en elak typ....jag gick några ronder mot honom men vann i ärlighetens namn aldrig, och jag är inte rädd av mig...
när han flög på vår dotter fick han enkel resa ner i grytan....och inte var han nån kulinarisk höjdare heller...
plymorhtuppen jag har nu har provat att hacka mig på handen några gånger men nu har jag, hoppas jag, stämt i bäcken och tryckt till honom lite....
håller för övrigt med Dollar!! är man för snäll får man betala vad det kostar!

[Gruff]

Det känna onekligen lite skrämmande att försöka få tag i honom med bara händerna.....;-)

Men, det är ju bara en liten fågel   Du väger väl typ 100 ggr mer än honom. Träna dig själv på att ta tag i hönsen och klappa dom lite. Det mår alla bra av. Hönsen för att dom vet att du är snäll och vem som bestämmer och du själv för att du slipper vara rädd för dina husdjur. Man slipper också den hysterin som ofta blir när man ska fånga och undersöka någon i flocken.