.

[murtorpet]

.

[gimskogen]

de största skillnaden är ju att av gutar så finns de många.. de är ingen hotad lantras..
även värmlandsfåren är inte direkt hotade..

men helsingefåren är ju fortfarande en hotad ras.

när de gäller ullen så är de nog värmlandsfåren som har den mest lämpade för olika hantverk..
Både värmlandfår o Helsingefår har ju även mycket variationer i färg allt från brunt till grå, svart, vita och brokiga.

när de gäller bevarande så är jag inte så insatt i gutarna men vet att de har baggbesiktning osv..

men att värmlandsfår o helsingefår där skall man bedriga bevarande avel..  dvs använda så många olika baggar som möjligt... och köper man allmogefår så bör man ansluta sig till genbanken så att man deltar aktivt i bevarande arbetet...
och även dina kommande lamm kan säljas vidare med papper och användas i genbanksarbetet.


vill man inte delta i bevarande arbetet o ansluta sina får till genbanken då bör man inte köpa Helsingefår eller v'rmlandsfår..

då kanske de är bättre med gutar...
som betes djur så är de nog likvärdiga...
Kontakta genbanks ansvartíg för värmland o helsingefår så kan du ju få tele fonnr till någon genbanksbesättning i närheten o åka o titta på fåren.

hör också med gute fårsföreningen så kan du ju även kolla lite på de också.

[ulfg]

Tänker du på att vilja bevara just hotade lantraser är det nog som Gimskogen skriver och helsingefåren mfl raser som du bör intressera dig för. Kolla www.allmogefar.se. Gutefår är väl knappast utrotningshotade trots bidraget man fortfarande får. Tredje talrikaste rasen i Sverige, om jag inte minns fel. Annars är det gutar jag har. Mina erfarenheter av dem som kanske skiljer dem från andra lantrasfår är att de kan vara ganska storvuxna och ge höga slaktvikter. De är hårdföra och aggressiva mot lösa hundar och rovdjur pga horn och prägling på Gotland (inga högre rovdjur där). En trygghet trots hornens nackdelar gentemot foderbord, strömförande flexinät, fårnät, mm. De är duktiga på varierade betesmarker och passsar fint för "ranchdrift". Dvs att de går ute året runt utan att stallas. Det skiljer dem inte från roslagsfår men från de nordligare lantraserna som stallades på hösten och därför lammar vintertid. Det gör normalt sett inte gutar. De har en konservativ sexualitet med brunst på hösten och lamm på våren. Med utegångsdrift som de är anpassade till är vårlammning det enda som gäller. Med de nordsvenska fåren kan man få lamm andra tider, vilket är bra för att sprida ut slakten, men dåligt om det handlar om får ute året runt. Vet inte var du bor - Sverige är stort och det är skillnad på Halland och Jämtland. Ullen på gutar är mest skit pga märghår och duger bara att tova med. Fällarna är mycket vackra och lätta att sälja. Köttet är fantastiskt särskilt på 2-4 åriga riktiga får vilket bara de nya svenskarna begriper. Men det är inget specifikt för gutar, utan gäller nog de flesta lantraser. För att avsluta det hela tror jag att gutar är stora, tuffa, intelligenta och präglade på att gå ute året runt

[Fåraherden]

Gutefår har horn, det är en skillnad.

[Birgit]

Fast hos de flesta allmogeraser har baggarna horn.
Jag har ju själv både allmogefår (Roslag) och gutefår (ej tillsammans). Det skiljer en hel del i beteenden och födosök.  Gutarna är lugna djur, nästan stöddiga. De är tämligen orädda för faror (hundar m.m.) men innebär inte att de är aggressiva mot familjens hundar. De är lätta att vänja vid dem. De vill ha mer öppna marker än skogsfåren. Svåra att hålla på för små arealer.
Allmogefåren är oftast mer lättskrämda, men blir oftast väldigt tama mot ägarna. De har en tydligare flocksammanhållning än gutarna. Värmlandsfåren är inte så väldigt små. Vi har gutar från Lilla Karlsö på Gotland (en av ursprungs besättningarna) och jag anser inte att de är speciellt stora.
Angående baggbesiktningen, s var den ämnad för att ha koll på att folk inte använde baggar med anomalier. Tyvärr blev det en "fin" grej att ha besiktigade baggar, så hos vissa far dessa runt och betäcker det mesta. Policyn i Gutefårföreningen är samma som i Föreningen svenska allmogefår, nämligen att bevara en så stor biologisk mångfald som möjligt av rasrena gutefår, utan att de avlas i någon viss riktning.
Som alltid när människor är inblandade, så har olika människor olika åsikter och därmed avlar de på olika typer. Det förekommer överallt, både medvetet och omedvetet.
Det finns gutar med hantverks ull också, men det varierar mer hos dem. Har man mycket sly och skogsbevuxen mark som bete, gissar jag att allmogefåren klarar det bättre än gutar. Inte för att gutar är dåliga p det, men det är en tydlig skillnad jag själv sett.