HJÄLP, hur långt kommer vi på 2 ha?

[Mossedals Lantrasgård]

Hej alla vänliga själar... nu behöver jag era råd igen!

Min man och jag funderar på att "byta ned oss" från vår 23 ha "stora" gård till en liten avstyckard gård på 2ha. Anledningarna är många - bl.a. ligger lilla gården närmare min mans föräldrahem, jag kommer inte kunna återgå till heltidsarbete efter mammaledigheten p.g.a. kronisk värk varför våra gemensamma inkomster inte kommer stå i paritet till våra utgifter för nuvarande gård.... om vi genomför detta byte sänker vi våra lån med drygt 1 miljon.

Nu till vad jag behöver råd om...
Vi tycker att den lilla gården är jättefin, men klurar på om inte gårdens byggnader är överdimentionerade i förhållande till markerna - att vi "behöver" mer mark.
Boningshuset är 2,5 vån, det finns en jätteladugård, brygghus, drängstuga, verkstad, garage, potatiskällare mm. Markerna är drygt 2 ha - 6000kvm trädgård, 6000kvm åker, 6000kvm ene/skogshage samt resterande park med dammar/bäck/vattenfall. Hur långt kommer vi på dessa marker ur självhushållningssynpunkt?

Om vi ska föda en familj på tre, hur mycket måste vi odla? Visst räcker väl en trädgård på 6000kvm långt?

Ved kan vi inte klara själva på så lite mark (eller?), i skogshagen och "parken" finns mest björksly, enar och ekar. Vi  får väl köpa/byta oss till hos grannen. Hur mycket skog måste man förresten ha om man ska kunna ta ut 60-90m3 ved per år?

Vilka djur kan vi ta med oss??? Att gässen, änderna, hönsen och kaninerna följer med är självklart (husrum finns ju i överflöd) då de inte kräver marker... men hur går det med våra 6 får, 6 getter, 2 avelsgrisar, 2 shettisarna och hushållskon? Ja sett ur foder/betesbehov... ladugården rymmer lätt 20-40 kor, fem grisboxar finns det också förutom alla andra utrymmen.

Idag kan vi producera det mesta av vårt djurfoder, men betalar saftiga lån för detta. Med en mindre gård kan vi inte producera eget foder, men har mindre pengar ut varje månad i lån.
Vi kommer givetvis höra om vi kan få arrendera/köpa några ha åker/bete av grannarna.... men hur långt tror ni att vi kommer på gården som den ser ut idag? Vi vill ju inte dra på oss onödigt mycket lån - tanken är ju att vi ska komma billigare undan.

Min man kommer fortsätta med sitt företag, så en lön in i månaden kommer vi få = inte krav på total självförsörjning.

Vad tycker ni?
Hur långt kan vi komma på denna lilla pärla....

MVH
Maria

[sprithitler]

Hur mycket av miljonskillnaden i lån skulle utarrendering av befintlig mark kunna täcka?
Det ger en inkomst som kanske kunde ta er en bit på vägen.

[Mikael Perman]

Hej.
Mark som man inte har tid eller ork eller hälsa för att utnyttja eller arrendera ut, är ju bara en belastning.

Att sköta en 25 HA gård, SAMTIDIGT som man arbetar ett normalt arbete, fungerar helt enkelt inte i längden. Och frågan är hur mycket DU orkar/har tid att göra? Barn och kroniska problem(?)

Visst kan man arrendera ut mark, men ännu mr ofta tjänar man faktiskt bättre pengar på att hyra ut hus/lokaler till företag, föreningar eller privata. Men det beror ju på hur den marknaden ser ut där ni bor eller ska flytta till, tycker jag.

Ibland är det ju en fördel att INTE BESTÄMMA SIG i förväg för hur självförsörjande man ska vara, utan vara mer flexibel och låta omständigheterna avgöra hur mycket självförsörjande man kan uppnå på en viss yta.

Mycket beror ju på vilken kvalite det är på jorden och liknande faktorer, men Seymors bok om "Självhushållning" talar ju om att man har gårdar på 1 respektive 2.5 HA, om jag inte minns fel. Men då är det ju ocskå på den engelska landsbygden. Förhållandena i Sverige ÄR annorlunda. Boken passar inte helt och fullt i Sverige. Och Sverige är stort, jag fattade inte riktigt VAR ni bodde.

En trädgård på 6000 kvadratmeter PLUS en åker på 6000 kvm borde utan problem räcka till försörjning för 3 personer med frukt grönsaker, potatis samt smådjur. Alltså med mycket GOD marginal. Det kan jag se i förhållande till våra egna små odlingslotter, och vad vänner behöver för sina smådjur.

Att hålla grisar vet jag att min frus vänner gjorde på små utrymmen för att de köpte en del av fodret, och de fick viss ekonomi i det.

Getter och får har jag inte någon aning om. Kor verkar väl lite överambitiöst? Vad gör ni med all mjölken? Ost?

XXX

Alltså personligen så förespråkar jag någon form av självförsörjning "LIGHT", där man tittar på vad som kostar mest, och börjar med att ersätta just detta genom självförsörjning, sedan går på det som kostar näst, mest, osv.

Det som kostar mest är ju huset, så det blir ju hemgygge ( i form av renovering av gammalt hus). Minimering av lånekostnaden, osv.

Sedan kommer energi. Tilläggsisolera väl, mycket väl, minst 20 cm mineralull i väggar och golv, gärna lite till. Minst 40-50 cm i tak. Någon form av värmeåtervinning i från ventilationen. Någon form av sol eller vindenergi. I övrigt värme för tappvatten och uppvärmning med biobränsle (ved, flis, osv.)

Vad i HELA FRIDENS namn använder ni 60-90 kbm ved till?

Sedan transporter. Kan man skaffa mer energibesparande transporter, men framför allt MINIMERA transportbehovet.

Sedan VVS-systemet i form av tömningsavgifter, soptömning och liknande. Komposterande toa, osv.

Sedan kommer mat, alkohol och cigaretter. Det sistnämnda använder enbart min fru, och det går inte så bra att ersätta.
(Att odla tobak har man visserligen gjort i Sverige, men det har inte blivit av att försöka!)

Alkoholen kan man däremot göra själv och spara ett antal tusenlappar om året.

Att få maten billig innebär ju att man köper DIREKT, och att man avskaffar alla färdigvaror. Som ketchup, till exempel.

Frukt är dyrt, så kan man ha bärbuskar och fruktträd och plocka bär och svamp i skogen så är det mycket värt.

Grönsaker är dyrt, det kan man odla mycket själv. Friland är ju OK, men drivbänkar och växthus förlänger säsongen väldigt mycket. Har man en godkänd miljötoa med kompostering av skiten, som vi har, ja då blir det en hel del gratis gödsel också. (Och något vi kan äckla våra besökare med, då de lovprisar våra goda saltgurkor!)

Kryddor är dyrt, och det är skoj och kräver lite utrymme att odla.

POÄNGEN i min uppräkning är att jag beskriver en sorts självhushållning till säg 70-80% som skulle få plats i en vanlig villaträdgård utanför Stockholm. På en 2000 kvm.

Och ni undrar om det går på 2.5 HA!

XXXXXX

Det jag skulle tänka på att göra själv som ett absolut sista steg, är just STÖRRE djur och potatis och spannmål. Det kräver däremot större arealer.

För mig är det helt enkelt inte värt ansträngningen, i förhållande till kostnaden att köpa DIREKT från någon som har det som arbete. Och som sagt potatiskällare hade ni ju!

Mikael Perman.
 

[Skytten]

Jag instämmer med Mikael.
Ha inte större gård än att det orkas med, såväl ekonomiskt som att sköta.

Vi är två personer, har 3000 kvm, och kan plocka ut ganska mycket av livets goda från den, hade jag  2,5 ha skulle jag nog få ut det mesta jag behövde.

Att odla lite spannmål, som för mitt behov är ett par ton/år som foder, kan jag aldrig göra billigare än att köpa av en närboende, det krävs ju utrustning och areal.
Ett renseri i närheten säljer "småkorn" (som det är mer krut i) i storsäck för ca 900:-/ton.

Jag kan inte ha större djur än gäss, men fågel äter jag ofta.
En get funderar jag på.

Uppvärmningen som kräver så mycket ved, kan de vara riktigt?

En hampodling på 7000 kvm, bör räcka för att hålla ett hus varmt(vet inte var ni bor, men det är väl inte hela tiden -30).
Måste veden köpas, blir det väl råd till det.

Billiga grönsaker som morötter och potatis, kan köpas till samma pris som man odlar i liten skala, i synnerhet om frukt och bär, och sådant som persilja, dill kostar lika mycket som hela den övriga middagen att köpa, det kan odlas på lite kvm.

Själv förbrukar jag inte mer pengar på ett år än ni sparar in på att låna en million mindre.

[Mossedals Lantrasgård]

Tack för alla fylliga svar.

Just gården jag nämnde rände iväg prismässigt (och då försvann också vitsen med ett köp - även om den var såååååå fin).

Antagligen tänker vi "för stort".... redan då vi skaffade denna gård. Jag vet att man klarar sig bra/långt på villaträdgården... men eftersom vi alltid haft hästar rullade det på.

Vi bor i Kalmar län, och är tyvärr inte flyttbara (det är ju så mycket billigare norröver) p.g.a. mannens barn sedan tidigare äktenskap (delat boende). Men kanske bör vi syna de mindre torpen i närheten nogrannare...

Vedmängden jag nämnde är bara en summa jag har hör här på nätet, jag har ingen aning om hur många kbm ved vi eldar upp. Vet bara att vi fyller vedbon av ved från den egna marken (mannens avdelning ;-)

Jag vill ju inte jobba ihjäl mig på kuppen... vad är vitsen då? Sitter just och funderar på att skaffa ett företag i närmsta by, för att ha ett betalt jobb i närheten. Men det innebär ju att jag måste lämna gården varje dag - och då känns det ju som om vitsen med gården försvinner (om man bara ska hasta runt med djuren och odlingarna innan/efter förvärvsarbetet).

Har kronisk värk, men läkarna i detta län vill inte veta av min diagnos (ställd av expert på området) så eg skulle jag vara sjukskriven... men man får vara sin egen lyckas smed.

Hade vi en mindre gård/boende kunde jag vara hemma och pyssla om djur/barn/odlingar. Tål att tänkas på. Mikael och Skytten, hur försörjer ni er tex. ?

MVH
Maria

[Vitis]

Nån föreslog att arrendera ut en del av marken ... men kan ni inte stycka av och sälja, säg 20 av 23 ha, till nån grannbonne som har utrustning och tid att utnyttja marken bättre samtidigt som ni kan betala av en del av era lån ??

Jag vet inte vad det är för mark eller vad en ha mark kostar där ni bor men om ni kan sälja 20 ha av era ägor så tycker jag att ni borde kunna sänka bäde kostnader och arbetsinsatser rejält.

Kolla med grannarna om nån är intresserad, kolla med nån mäklare som håller på med jord/skogsbruksfastigheter.

Som jag förstår det vill ni egentligen inte flytta från där ni bor så sälj det ni inte behöver.

[Skytten]

Maria

Du frågade hur jag försörjer mig.

Jag jobbar med  diverse tillfälliga saker och min penninginkomst är ca 4000/mån. Mest tid lägger jag på att fixa vad jag behöver.

Min fru har halvtidsjobb, vilket innebär att 9000 är vad vi har i pengar. Vi sparar minst en tusing av detta.

Vi lever billigt utan att därför leva dåligt. Det går ju att fixa en middag med rostbiff och svampsås, potatis  och vin för två för samma pris som en varmkorv för en kostar i kiosken.

Starkvaror gör jag själv och ägg och fågelkött finns från egna fjäderfä. Kläder köper jag billigt nytt eller begagnat, och jag kan dessutom sy och sticka. Drar mig inte för att dräpa en gris eller stycka ett rådjur som jag ibland kan få för fem hundra.

Reparationer och underhåll sköter jag själv, eller med hjälp av vänner. Jag sågar mina bräder och fixar min ved utan att lägga ut pengar.

Det är mycket arbete, men jag anser att jag har det bättre nu än när jag för tio år sen jobbade 50 timmar i veckan och hade en inkomst på 350000/år. Jag hade börjat bli ganska sjuk då, och jag lade av, ett par år utan stress gjorde mej bättre och nu är allt fint.

Även om jag inte är expert på nästan något jag gör, så klarar jag det hyfsat, dock inte alltid effektivt, men saker får ta sin tid  och att köpa det är ändå inte billigare. Dessutom är det kul att göra lite av varje, och det som skulle upplevas som tråkigt i andra sammanhang blir det inte lika lätt, när man själv ska bruka det som man gör själv.

Jag får ändå säga att omställningen inte var helt lätt, i början trodde jag att jag skulle leva i armod, men när jag lärt mig hur man gör har allt blivit bättre. Vissa saker som i backspegeln ser självklara ut, var inte så lätt att komma på.

Jag sparar pengar för att inte behöva låna när det behövs pengar. Jag kanske inte tjänar ett öre en månad och sedan blir det mer en annan.  Vi vet oxå att kniper det så kan vi gå runt ett tag på 4000/mån totalt, utan att det behöver upplevas som jobbigt.

En paradox är dock att om alla levde som jag gör skulle det knappast gå, lite får jag på grund av andras levnadssätt, att det finns användbara saker som folk helt enkelt ersätter med nytt och slänger, och det kan vara hela kök, takpannor, trasiga motorsågar som kan lätt ställas i ordning bla.

Viktigt är naturligtvis att min fru och jag har samsyn på det vi gör, och det har vi.

[Skytten]

PerL,
Jo jag känner en som jobbade sig till hjärtinfarkt, och vid 55 årsåldern stod vid sitt nyförvaärvade torp och ändå inbillade sig att allt detta, med odling och allt, hade han förvärvat genom sina 30 år som bilförsäljare.

Han hade kunnat bli småbrukare långt innan, om det var målet, istället för att demostrera bilar med rutig kavaj, skär slips och novalocol i mungiporna.

[Johan1]

Ett exempel på det är historien om fiskaren och turisten.

En fiskare satt vid sin brygga och tittade ut ut över havet, då en turist kom med en kamera och ville fotagrafera mannen, han frågade fiskaren, varför han inte var ute och fiskade. Fiskaren sa att han hade fiskat igår och fått god fångst, därför behövde inte fiska på ett par dar.

Då sa turisten, tänk om du skulle fiska varje dag då, då skulle du kunna få råd att köpa en till båt och kunna fiska ännu mer . Sedan skulle du kunna köpa en helikopter och flyga fisken till Paris sälja där.
Sen sa turisten, ja vadå? frågade fiskaren.
Sen skulle du kunna
sitta här och titta ut på havet. JA men det gör jag ju redan, det ända som störde mig var klickandet från din kamera.
Då gick turisten ledsamt därifrån för han hade alltid trott att man var tvungen att jobba hårt för att sedan kunna leva som man vill.

[Johan1]

Jag håller med skytten om att odla spannmål i liten skala inte lönar sig, gjorde ett försök i somras men det var mycket jobb och lite avkastning. Spannmål är ju också en gröda som tar stor plats mot vad man får ut kcal per kvm. Jag tycker att det är bättre att odla mer rotfrukter och kål som man också kan utfodra sina djur med, t.ex. kokt potatis äter alla djur, mina höns älskar det. Äter hellre det än havre och korn. Det ända spannmålsort som jag tycker kan vara mer lönande är majs. Det är mer än dubbelt så dyrt som vete (7 kr kilot på granngården.)