Hundpsykolog???

[Kharro]

Är det någon som vet något om typ hundpsykologer lr något sånt??
Vi fick vår valp överkörd av tåget igår och den stora hunden bevittnade eländet,så hon är nere och loj...
Vad ska man göra för henne?? mer än att finnas där för henne??
Har för mig att det ska finnas nå blom droppar som man kan ge? men vart fpr man tag på det?
Lr finns det nå örter som man kan ge?? Vi i familjen äter rosenrot så det kanske finns något till hund oxå??
Kan en hund bearbeta en traumatisk upplevelse??
Är ju rädd att hon ska smita tillbaka till det stället där Valpen blev på körd?
Men vi lät henne få nosa på henne då vi hade lagt henne i bilen då vi skaulle begrava henne. Så hon kanske skulle förstå att hon inte låg kvar på spåret(som tur var så var hon "bara" lite tilltuffsad och i ett stycke, såg mer ut som om hon sov)
Men den stora hunden har sovit oroligt i natt och fler gånger gått till den plats som valpen hade sin kudde på och nosat,märks ju på henne att hon är jätte deppig,vill knappt äta.
Vi skafade ju en till hund för att den stora inte tycker om att vara själv,å nu är hennes kompis borta! Gör man fel om man skaffar en ny rätt snart?? Känns för oss i familjen att vi vill ha en till hund,men är vi egoistisk då?

[kattenihatten]

en hundpsykolog, brukar mest vara behjälplig när man har beteende problem/ uppfostrings problem med hunden.

Om hon såg en flockmedlem dö, så är det nog naturligt att hon är ledsen........låt henne sörja. Jag tror att det är svårt att avhjälpa med "mediciner"......även om det är örter.

Vill ni skaffa en hund till så gör det. Hundar tänker inte som människor, och ser det nog inte som en personlig skymf. Er hund kommer att sörja färdigt och anpassa sig........utan att anse att ni är egoistiska.

beklagar sorgen/kattenihatten

[Anette Ö]

Hej.
Jag fick avliva min gamla schäfer tik Raija igår .
Vår 2 1/2-åriga blandras tik Tequila har aldrig varit själv utan Raija  har varit hennes extra mamma och bästa vän hela hennes liv.Tequila fick följa med till veterinären igår men hon fick ligga kvar i bilen. När vi sedan kom hem så gick Tequila runt till alla platser där Raija brukar ligga. Ibland så sitter hon vid dörren och piper men lika ofta kommer hon och lägger huvudet i mitt knä. Tequila och jag sörjer tillsammans och ligger på golvet och gråter ihop. Tequila ville inte äta igår kväll men imorse så delade vi en macka till frukost. Jag vet att Tequila skulle behöva en ny vän snart men hon ska få sörja färdigt först. Den nya vännen ska inte bli en ersättning för Raija utan helt enkelt en ny vän.

Låt din hund få sörja färdigt och se till att finnas där för henne när hon behöver dig. Snart kommer hon bli sitt vanliga jag igen och då kan ni skaffa en ny kompis till henne.

Lycka till
Anette

[Kharro]

Ska försöka tänka så...men det är svårt då allt runt omking påminner om henne. Man är nog lite ego som mäniska??? Men en hund kan ju aldrig ersätta en annan...
Vi ska försöka "sörja färdigt" om man nu kan det, iaf tills vi kan tänka klart igen får se hur vi ser på saken då?
Men jag blir orolig för den stora hunden...men hon är ju lite piggare nu ikväll...

[yrian]

Som tonåring hade jag två hundar, med åtta års ålderskillnad. När den äldre hunden dog sörjde den kvarvarande mycket tydligt i ca två veckor - låg mest och stirrade och ville sova nära i sängen på nätterna (den gjorde inte det annars). Men sen, efter två veckor, var det plötsligt klart och hunden började "ta för sig" på ett helt annat sätt än tidigare, när inte "mamma" var där längre. Det var intressant att se, det blev liksom en helt annan hund.

Det kommer nog att gå bra, oavsett om ni skaffar en ny hund eller inte.
Lycka till.  

[Charlotte]

 Fy vad tråkigt med valpen
Min fågelhund råkade ut för samma sak: Att se sin flockkamrat bli överkörd av en bil.
Men precis som Yrian skrev så gick det förändrade beteendet över efter ett par veckor.
Han fortsatte att vara ängslig just på den platsen det hände en längre tid men nu har även detta gått över.
   Det var faktiskt intressant att Yrian skrev just två veckor...
  Min fågelhund har faktiskt visat att 14 dagar verkar vara gränsen för "saknad" vid flera tillfällen (jag skulle egentligen vilja kalla det osäkerhet vid Förändringar).
 När han kom till mig som vuxen omplacering hade jag träffat honom hos sin gamla ägare, en glad och framåt hund... När jag tog hem honom gick han omkring och såg ut som sju svåra år... Jag var flera gånger på väg att ringa ägaren för att be honom hämta hem hunden. Men som tur var jobbade han på sjön så det hade varit omöjligt. Helt plötsligt efter 14 dagar blommade hunden upp och blev glad igen.
   När vår stövare blev överkörd var det samma visa. Stövaren har alltid varit min pappas hund och när han försvann visste inte min hund var han skulle bo längre (jag och min pappa har en varsin våning av huset). Han sprang upp och ner för trapporna och försökte vara överallt samtidigt eller så låg han bara ner och suckade.
 Efter 14 dagar var allt som vanligt igen ända till jag köpte valpen. Då blev han nere och annorlunda igen i 14 dagar ungefär, nu är dom bästa kompisar. Vid det tillfället kom jag på att det kan ju inte bara vara saknad som gjorde honom nere, utan förändringar, helt enkelt.
 Vid ett tillfälle förra året var jag bortrest tre veckor, de första veckorna var han nere igen för att sedan acceptera att det helt plötsligt var min pappa som var hans husse. Han började sova på nedre våningen osv ända tills jag kom hem igen.
 Som tur är så är våra hundar bra på att anpassa sig efter våra liv så jag tror att det kommer att gå bra med er hund oavsett om ni köper en ny hund eller inte.
                           Mvh
                         Charlotte
 
 

[spamsy]

Beklagar sorgen. Stackars er i familjen och stackars hundar  

Du skrev om mediciner och jag tänkte bara tipsa om att det finns homeopatmedicin för djur som påstås kunna få dem må bättre psykiskt just i sådana situationer som eran.
Jag vet inte om jag tror på homeopati alls, men jag har i desperation testat det på ett djur en gång som det inte fanns någon vanlig medicinsk behandling för, en bagge med urinsten.
Faktiskt blev han drastiskt bättre på kort tid (efter drygt ett halvår så blev han plötsligt sämre och fick avlivas, tyvärr ).

Vet inte hur det är med homeopati för psyket men om din hund inte blir bättre efter några veckor och du vill testa så sök på "djurhomeopati" på google så får du säkert upp någon återförsäljare. Homeopati ska vara ofarligt, men det finns bestämmelser om att behandla djur med sådant tror jag, så du får själv avgöra om det känns ok.

Man kan ju alltid hoppas på en placeboeffekt, ni båda tror på medicinen. Annars tror jag att hon kommer över det med tiden. Tycker inte alls det är egoistiskt att skaffa en ny hund, särskilt inte om ni skaffar en valp som hon kommer älska. Kan vara vettigt att hon får fokusera på något positivt och risken för att hon springer tillbaka till spåret kanske är mindre om hon har en ny valp hemma att vakta...

En vild gissnig kanske, men försök att ge henne extra näringsrik och god mat under den här tiden av sorg. Människor som upplever stress/trauma förlorar B-vitaminer och Kalcium om jag inte minns tokigt. Samma sak med många andra djur. Har ingen koll på just hundar där, men det kan inte skada ivf.
Försök att efter några dar hitta på lugna och trevliga aktiviteter, gå långa promenader osv så att det händer något på dagarna. Förhoppningsvis bra för din skull också!

Lycka till!

[Kharro]

Nu har det gått två veckor och jag å den gammla hunden börjar att repa oss.
Vi har ätit en kur med räddningsdrobbar.
Men den gammla hunden är fortfarande nere, hon kan vifta på svansen men händer sällan, vill ite leka. Var ute med henne å la spår igår (som hon vanligtvis är heltokig i!) men igår la hon sig bara och ville inte alls.
Vi funderar på att skaffa en ny hund...men man sa hitta någon oxå.
Funderar på en omplasering?
Vi får se, livet går vidare men det är tomt utan yrvädret.

[Anette Ö]

Hej.
Min Tequila har inte heller blivit som vanligt ännu. Hon är keligare och vill ligga i knät mer. Hon är också väldigt noga med att hålla koll på alla i familjen när man är ute. Tequila har också börjat skälla när någon kommer, det gjorde hon aldrig när Raija levde.
Vi kommer nog vänta ytterligare en tid innan vi skaffar en till hund. Vi har förlorat tre hundar på 1 1/2 år och det känns jätte jobbigt både för oss och Tequila.

Om det känns rätt så tycker jag att ni ska skaffa en ny hund. Omplacering eller valp är ju svårt att säga. Gå på magkänslan och ta det som är bäst för er och er "gamla" hund.
Lycka till.

Anette

[dawnrun]

jag såg på "the dog whisperer" där en hund hade varit uppbunden med kabel runt halsen i minst 2 år. du kan tänka hur den såg ut. den hamnade på en s.k. dogshelter för omplacering. det gick inte för den skällde och tyckte inte om män. den gick aldrig ut på promenad eftersom tjejerna vill inte utsätta hunden för mer kriser i hans liv. då kom cesar in i bilden. kom ihåg att hundar lever i nuet, glöm allt som har hänt med honom och hjälp honom att gå vidare, han gick på en promenad på en gång med honom och det gick hur bra som helst. man ska inte "mata" deras problem. det är bättre att ta tag i den och gå vidare. visa att du är ledare och att du är tryggheten för honom. kom ihåg att din hund är i ordning
1. ett djur
2. en hund
3. en viss ras t.e.x. labrador
4. poppe, nisse eller vad den heter
behandla den som ett djur/hund och tala samma språk med den

[Anette Ö]

Hej Kharro.
Undrar lite hur det går för er. Har ni skaffat nån ny hund än?
Vår Tequila tog tid på sig att repa sig. Hon magrade av en hel del vilket påskyndade vårt beslut om ny hund.
För tre veckor sedan så kom Tequilas nya vän hem. Det blev raka motsatsen till Raija som var schäfer. Antonette är en blå grand danois flicka som nu är 13 veckor och så söt . Hundarna avgudar varandra och Tequila har blivit sitt vanliga jag igen med mat och lek.
Saknaden efter Raija kommer alltid finnas kvar men att se Tequila lycklig igen är sååå skönt.

Hälsningar Anette

[Kharro]

Det har gått strax över 2 månader nu och vi har blivit en till familjemedlem.
Chaplin kallas han som kom in sist och är oxå en Xolo som förra hunden.
Dock totalt raka motsattsen till henne fast dom är kusiner.
Skulle inte ha han ifrån början men det blev så akut med Freja att hon blev som apatisk så då beslutade vi oss iaf för att hämta hem honom och det funkar bra.
Freja är glad och som vanligt å då mår ju alla runt henne bättre oxå,men visst känns det fortfarande tomt efter Zotzon men det fanns kanske en mening med att det blev som det blev?? Fast frågan är vara villken,men det visar sig kanske???