Grisarna rymt! Hur locka tillbaka?

[louise]

De är vansinnigt lyckliga så länge de får gosa med varandra. Har varit intressant att studera att de väljer sällskap före mat. Hela dagarna har de legat på var sin sida stängslet.

[RiverCottage]

Haha, kan bara förgylla tråden med en historia från mitt första år med en glad Vildsvins galt i hägnet.

Han blev rädd ( fråga mig inte för vad) och sprang igenom ett splitternytt Fårstaket + 1 rep med el. ( med BRA ös i..)
( sen gick han in igen genom samma hål..)

[Trollmor]

Ja, mina sprang till grannen på andra sidan ån, och roade sig kungligt med hans fina gräsmatta...  Lyckligtvis var han inte hemma, och torvorna lade jag tillbaka.  Men hur få hem dem?  De var i 30 - 40-kilosklassen, mer än jag kunde lyfta.  Men jag lät hunden driva dem fram till mig och knuffade ner den första i ån igen.  Den vägen hade de ju kommit!  DEN SJÖNK!!!    Men sakta, sakta flöt den upp igen, och simmade, som om den aldrig gjort annat, till Mamma på andra stranden.  Hunden tillkallades igen, och jag beredde mig att knuffa i nästa.  Men det behövdes inte, den sa "Jasså, ska vi simma?" och hoppade i självmant, och resten av kullen följde efter.  Alla sjönk helt under ytan och flöt upp igen innan de började simma.

Ja, sen var det "bara" att laga gräsmattan och gå en kilometer till närmaste bro, och sen längs ån tillbaka till grisarna, som snällt väntade på att bli hemfösta.

Upplevelsen får mig att undra lite över de tvåtusen svinen som Jesus lät den onde anden Legion ("ty vi är många") fara in i.  Svinen drunknade.  Det måste ha tagit en väldans tid...

[MammaMia79]

Denna tråd med grisar på rymmen, får mig att tänka på en pinsam (minst sagt) incident som inträffade i höstas. Bodde då i småland ännu, på en trevlig mindre gård, det snackades en del om att det var vildsvin i krokarna. Och jag är dels inte glad åt mörker och definitivt inte åt vildsvin. Har hört både hur ofarliga de är men också tvärtom, saker som att där de vill in, dit tar de sig...
   Nåja, satt sent på kvällen och slöade i soffan, med dottern sovandes i famnen. Halvsov väl själv men blev klarvaken av något som rörde sig fort mot huset och sekunden senare brakade mot balkongdörren med ett ljudligt snörvlande. Samma något springer runt hörnet, upp på bron vid huvudentren och rammar ytterdörren, då hör man att det är något med hårda fötter, typ klövar, och ett omisskännligt grymtande, följt av fler snörvelljud som bekräftade detta.
   Jag var uppe på övervåningen inom några sekunders tid, med rejäl hjärtklappning. Vad i? Satt sedan helt skräckslagen i sängen, nu med båda barnen hos mig och hörde tydligt hur grisen for ett varv runt huset(hade myggfönster i dessvärre) Så försvann den men återkom för ett ljudligt varv till, ytterligare dunsar etc. Fick nog och ringde grannen som har bössa, denne kom, och hur nu det gick till så vågade jag mig ut. Ingen gris i sikte, men så nere vid ladan såg vi en grisgestalt som vänder och kommer snabbt emot oss. Hjälp..men vänta nu, jag kände igen denne figur. Det var ju bara min linderödsgalt Arne som kom glatt galopperande mot matte. Kelsjukare än nånsin. Han strök sig som en katt mot en och ville bli kliad...Ridå....

Arne hade upptäckt att strömmen inte var ikopplad, någon hade glömt att slå på den igen. Vem fick man aldrig reda på. Fanns tre misstänkta, nåja. Galten var snabbt infångad, en hink med mat så var saken avklarad. Men vad jag skämdes, grannen var visserligen djupt road av spektaklet, men inte jag, inte då. Men nu kan jag skratta åt eländet.

[virre]

Vår Gylta rymmde!
Hon klev ur transportlådan ut i det lilla hängn brevid galten som vi fixat för att de skulle lära känna varandra lite först. Hon nosade runt lite, verkade inte rädd först. Men efter 10 sekunder så tyckte hon inte att det passa längre, så hon pös vidare igenom elen ut på gården, vidar till den andre galtens hage. Där lyfter hon elnätet och utan ett pip smiter hon in till den "oäkta" galten.. Men han passa inte heller, så vidare ut i kohagen bar det av, min man följde efter men gav upp någonstans i skogen...  Nu är det snart kväll, vad ska vi göra? Finns det något hopp? Hon är ju ensam!! Kanske kommer hon tillbaka till de andra grisarna fast hon inte känner dem?? Eller har hon dragit för gott?  

[RiverCottage]

Vår Gylta rymmde!
Hon klev ur transportlådan ut i det lilla hängn brevid galten som vi fixat för att de skulle lära känna varandra lite först. Hon nosade runt lite, verkade inte rädd först. Men efter 10 sekunder så tyckte hon inte att det passa längre, så hon pös vidare igenom elen ut på gården, vidar till den andre galtens hage. Där lyfter hon elnätet och utan ett pip smiter hon in till den "oäkta" galten.. Men han passa inte heller, så vidare ut i kohagen bar det av, min man följde efter men gav upp någonstans i skogen...  Nu är det snart kväll, vad ska vi göra? Finns det något hopp? Hon är ju ensam!! Kanske kommer hon tillbaka till de andra grisarna fast hon inte känner dem?? Eller har hon dragit för gott?  

Hon är snart tillbaka. Garanterat.

[christine]

Hon kommer nog tillbaka. De är trots allt flockdjur.

Kanske ska du ge de andra grisarna jättegod mat som doftar lång väg så kanske gyltan drar sig dit. Grisar har gott luktsinne.

Eller gör en tillfällig hage med grind öppen och lägg dit mat och vatten samt en hytt med halm. Kanske går hon in dit och ni snabbt kan stänga.

Lite tips. Hoppas det går bra.

[virre]

Hon är tillbaka, dock inte infångad. Hon håller sig på behörigt avstånd i kohagen. Men hon kan inte låta bli att prata med killarna. Vi har lagt in "lyxmat" i gris huset och öppnat grinden. Hoppas på att hon ligger där och sover imorrn bitti.

[christine]

Då är hon snart inne ska du se. Stressa henne inte bara. Håll ett öga på henne och så snart hon är inne stänger du. Lycka till.  

[halle]

Jag har en jäkla gyllta som rymde i förrgår, hon är inte så stor är ca 5 månader.
Hon rymde direkt efter jag satt in henne i hagen, hon springer i hela skogen nu.
Det går inte att få tag i henne, hon kommer fram till mig på ett avstånd på ca 25-30 meter.
Så i morgon måste jag ut för att skjuta henne, för vi har en jädra massa vildsvin runt oss här också.
Mvh halle

[RiverCottage]

Ja, i vissa fall ( oftast undantagsfall ) så kommer de inte in på "infångningsavstånd", men oftast så brukar de ta sig in igen efter max någon dag.

Mina tips brukar vara: När du tar hem en ny gris, spärra in den i grishuset under 1-2 dagar, med rikligt med mat & vatten. Därefter ge den en mindre utomhushage ( som är väl "utbrottssäkrad") Vänj grisen med rassel från mathinken när det är utfodringsdags. Sen efter kanske 1-2 veckor kan du öppna upp så grisen får access till hela hagen. Skulle nu elagregatet gå sönder eller du får ett jord-fel och grisen/arna skulle rymma är förutsättningarna mycket stora att de tar sig tillbaka inom ett par timmar, och du kan lätt rassla med foderhinken för att påskynda det.

Poängen är i grunden att få grisen att känna en trygghet i sin egen hage, att den vet att den har skydd och mat hemma.

Sen ska jag iof inte sticka under stolen med att det finns undantag..

[virre]

Suck!
Hon har inte gått och lagt sig i grishuset i natt. Nu börjar i allafall galtarna vakna till, så de ska få mat, men de ska få vänta lite så dom låter ordentligt. Kanske de kan "prata" hit henne, det funkade ju igår... Bara det inte har hänt något inatt.

[virre]

Hon har kommit tillbaka!
Vi byggde en bra fålla, tyckte vi men Kajsa bara fnyste åt den och gick därifrån. Suck tänkte vi, bara att vänta, då knallar hon in på vårat dass!!   Tror att hon gillar den andre galten, inte så bra tycker jag, han är ju inte renrasig och inte tänkt till avel. Men kärleken är blind! Nu är hon instängd iallafall, och hon får vara inomhus iallafall minst tills imorgon, eller när vi fått på brädor på hagen..

[Lena A]

Vad skönt att det löste sig.