Min fars, Oskar Rangners, konst. Vad göra?

[Graatass]

Det kan kanske låta lite konstigt, men som barn till en konstnär hamnar man lätt i den situationen att "hålla i yxan" för att bestämma om vad av ens förälders verk som ska föras över till eftervärlden. Tiden är begränsad. Snart är det ingen som minns honom, eller som kommer att fråga efter hans konst.
Oskar Rangner ägnade hela sitt konstnärliga liv åt balett, rörelse, landskap och porträtt. Målningarna är inte så många, men teckningarna desto fler. Min syster och jag använder fredagseftermiddagarna till att sortera teckningar och skisser. Papper är svårt att bevara, då det lätt blir smutsigt, fuktigt och kanske börjar att mögla.
Sedan kan man inte stänga in all konst i ett magasin och hoppas att det löser sig i framtiden. Först och främst måste konsten även där skyddas mot temperaturskiftningar och fukt. Sedan måste man ju ändå, förr eller senare, göra  något av det, hellre än att bränna allt.
Helst skulle man kanske vilja skapa en "tidskapsel" där allt finns med, för eftervärlden att återfinna och göra användbart igen.
Tyvärr var han ingen berömd konstnär, så det finns ingen chans att lämna in det till något konstmuseum eller konsthall.
Att sälja det är också svårt, eftersom det idag inte finns någon efterfrågan på hans konst.
Inte heller kan man placera konsten i "ett moln i cyberrymden".
Så, vad göra? Vi är öppna för förslag!

[Karlsdotter]

Försöka att öka efterfrågan? Samla in material och lämna in till boktryck? Behöver inte stå så mycket utan låt bilderna tala för sig själva.
Fler kommer att få upp ögonen och fråga efter konsten och då är det läge att ställa ut på galleri och sälja.

[Graatass]

Tack för tipset, Karlsdotter!   

[Anders S]

Papper är svårt att bevara, då det lätt blir smutsigt, fuktigt och kanske börjar att mögla.

Jamen ni tänker väl inte förvara det i en jordkällare? Ordna förråd i bra inomhusutrymme: torrt, isolerat, inte direkt solsken och med viss uppvärmning. Om ni inte har plats för det så överväg att skaffa ett stort äldre hus på landsbygden. Gärna med stor tomt, så kan ni kombinera bevarande och självhushåll. Morötterna i jordkällaren och pappas teckningar i något bostadsrum som inte behövs för annat ändamål. En trappa upp mot norr är bra. Iofs också bra läge för sovrum, men ingen perfekt kombination. Kan bli för mycket utandningsluft. Kombination med bibliotek går bra. Fröförråd trivs också i sådant läge.

[Graatass]

Tack för svar, Anders S. Nej, de finns inte i någon jordkällare, men i min källare i förorten, där det är varmt och torrt. Men frågan är, inte hur vi ska bli av med det, men för att andra ska bli lite mer intresserade av det. Om inte annat än som tidsdokument. Det är kanske svårare för oss, hans barn, som sett hur han har kämpat hela sitt liv för sin konst och sitt konstnärsskap.

[Gröfre Slissing]

Hej!
Jag har dessvärre inga direkta råd att ge! Att göra Din faders konst mera känd kanske kunde vara att medverka i "Antikrundan." Hur som helst önskar jag verkligen att Du / ni skall ha framgång i era strävanden. Konst och konst! Jag undrar vad som bestämmer vad som är mera värt än annat när det gäller värde och berömmelse!
Personligen ser jag ibland; inte så sällan förresten, konstverk av amatörer, vilkas tavlor  betydligt överträffar proffsens alster, men det är ju bara min personliga åsikt!

Hälsning!
G S

[queer]

Var inne på Din blogg ... min enkla slutsats ... gallra riktigt hårt ... eld renar ...

Det mesta saknar konstnärligt värde ... allt det nakna ... helt ointressant ...

[Graatass]

Queer, det handlar nog inte bara om det. Det är ju som jag ser det, en del av sorgearbetet efter vår far. Som jag brukar säga: "man lär sig inte matematik genom att slänga ut matteboken genom fönstret". Ibland måste det få ta sin tid också. Det står ju inte i vägen, men förr eller senare måste vi fatta ett beslut. Kanske langa ner det i Lascauxgrottorna?   
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lascauxgrottan

[torbjorn]

Om din kommun har någon form av museum eller en kommunal konstsamling, så fråga intendenten för den inrättningen om de kan vara intresserade. Även om verken kanske inte har allra högsta konstnärliga värde så brukar det alltid vara intressant med så att säga lokalproducerad konst. Skulle de dessutom stämma överens med intendentens personliga smak så kan intresset bli ganska stort!

[Gröfre Slissing]

Hej!
 Spara allt!
Jag ärvde ett uttryck av min fader : "Slänget inte, dä kann va braaa å ha!"
Ja, så sitter jag här i 77-årsåldern med två fyllda garage, fylld snickarbod, och halva vedboden full av saker jag inte behöver! (inklusive 15 cyklar)

Hälsning!
G S

[Graatass]

Det sägs ju att ordet "ängel" betyder "budbärare" på grekiska. Änglar skulle ha någon slags budfirma, där de distribuerar sådant som behövs på andra ställen.   

[knöcklan]

... Men frågan är, inte hur vi ska bli av med det, men för att andra ska bli lite mer intresserade av det. Om inte annat än som tidsdokument. Det är kanske svårare för oss, hans barn, som sett hur han har kämpat hela sitt liv för sin konst och sitt konstnärsskap.

Ärvd konst borde väl ha ett annat värde för barnen eller barnbarnen?  Nästan allt vi gör oberoende om vi är konstnärer eller bara gör och skapar det vi behöver är relaterat till en tidsepok.  Men också till den personen som gjort föremålet.

Vad gäller den ärvda konsten från din far har ni barn frågat barnbarnen om de vill ha minnen eller känner igen sina egna skapande behov ?   

[Sommartorparn]

Du skulle kunna låna ut bilderna till caféer så får de gratis konst och du får publik. Du kan ju också låta fiken sälja tavlorna på kommission med en liten prislapp på varje bild.

[kretslopp]

Ni ska absolut spara tycker jag. I min familj har det sparats en massa av det som min far skrivit och fotograferat. Bror min ordnade ett arkiv i källaren där han satte en luftavfuktare. Det har fungerat utmärkt. Dom som nu börjar bli mest intresserade av materialet är barnbarn.