Jag tränger emellan med lite vindkraft och jag har nu förstått att min tanke bakom gårdagens formler var fel, men resultatet blir ändå rätt, så formlerna gäller.
Detta gäller alltså för standardmodellen av PMG, 3-fas, Y-kopplade och med tre spolar i serie och med magneter 50 x 25 x12 mm.
Först räknar man alltså ut antal lindningsvarv/fas med:
N = U x 3 - (U/12)
För att sedan räkna ut trådens diameter är det lättare att räkna ut resistansen över en spole (3-fas, Y-kopplad).
Rspole = U2 / (D2 x 432)
U = batterispänning
D = turbinens diameter i meter
Därefter räknar man ut hur många meter lindningstråd en spole innehåller:
trådlängd = N / 4,6
Sedan trådens area:
trådarea = (0,02 x trådlängd) / Rspole
...och till sist trådans diameter:
Tråddiameter = kvadratroten ur (trådarea / 0,785)
Med antalet lindningsvarv styr man när generatorn ska börja ladda batterierna, strax före 3 m/s, eller något senare.
Eftersom generatorns effekt stiger linjärt har man då också möjlighet att styra hur brant den lijära linjen ska vara med hjälp av trådens area. En grövre tråd och färre lindningsvarv ger brantare stigning och en tunnare tråd med fler lindningsvarv ger en flackare kurva.
Väljer man den brantare linjen för högre effekt vid kraftigare vind måste laddspänning uppnås senare, annars bryter linjen igenom den börjda kurvan som är turbinens effekt och då stallar den.
En mer flack linje tillåter att laddningen påbörjas tidigare, men då får man inte samma effekt vid kraftigare vind, samtidigt som generatorn lättare överhettas. Turbinen måste därför vika av från vinden tidigare om man väljer det alternativet.
Eftersom medelvinden är låg är det ganska ointressant om vindkraftverket ger hög effekt vid orkanvindar, så en avvägning får göras.
