Vilken är den bästa hönsrasen för självhushåll?

[Johan P]

Och om man inte har kläckare... ? Vill ha lite kött också. Googlade lite och den Gammalsvenska Vita Leghornen tilltalar mig. Men ruvar den så pass att man får lite kött också och tillräcklig rekrytering utan att behöva köpa kläckare? Eller bör man i så fall gå på Indelts förslag om att komplettera med en ruvande ras?

Den kan ruva om man ger den förutsättning så som att låta lite ägg ligga kvar i redet för att väcka modersinstinkterna, dom gånger jag har haft ruvande VL så har dom varit exemplariska mödrar, och jag vet att alla inte håller med men jag tycker att tupparna är riktigt bra slaktdjur, en tupp på en 3-5 månader som väger närmare 1,5 kg är bra i min värld. frågan är helt om en kull med kycklingar räcker vart till vart annat år för dig och dina behov. Dom hittar mycket av sina föda själva ute i trädgård och snår så foderkostnaden blir liten om man ger dom lite mer tid att växa till sig på. den enda risken du tar med VL är att du får för mycket ägg och jag är säker på att din familj och kollegor kommer tacka dig för det ;-)

[Fru Jansson]

Den kan ruva om man ger den förutsättning så som att låta lite ägg ligga kvar i redet för att väcka modersinstinkterna, dom gånger jag har haft ruvande VL så har dom varit exemplariska mödrar, och jag vet att alla inte håller med men jag tycker att tupparna är riktigt bra slaktdjur, en tupp på en 3-5 månader som väger närmare 1,5 kg är bra i min värld. frågan är helt om en kull med kycklingar räcker vart till vart annat år för dig och dina behov. Dom hittar mycket av sina föda själva ute i trädgård och snår så foderkostnaden blir liten om man ger dom lite mer tid att växa till sig på. den enda risken du tar med VL är att du får för mycket ägg och jag är säker på att din familj och kollegor kommer tacka dig för det ;-)

Dina inlägg får mig mycket intresserad av den rasen. Eventuellt kombinerad med någon ruvhöna av annan ras. Jag googlade och hittade denna sida https://sites.google.com/site/kulturhons/raserna/gammal-svensk-vit-leghorn
Där står om gammalsvensk vit leghorn, och att det även finns senare importer. Är det nån skillnad på dessa? Jag tänker spontant att den som funnits i Sverige i hundra år borde vaa bättre anpassad till svenska förhållanden än linjer som importerats senare? Finns det nåt särskilt man bör tänka på vid köp av djur?

[Labbolina]

Här kommer så mycket bra tips och råd från olika håll så jag nästan känner mig mer villrådig nu än innan jag ställde frågan.  Men är så klart mycket tacksam för all input och vill gärna ha än mer.

Jag blir faktiskt lite lockad av tanken på att blanda några värphönor med någon ruvare. Även om jag inte var alls tilltalad av blandflock från början. Lantras har jag provat och de jag hade ruvade och ruvade och ruvade...  vår till höst:
Hade ju så klart varit något att ha värpare ihop med om nu den där Leghornen är köttig nog i sig

[Nybo]

Den kan ruva om man ger den förutsättning så som att låta lite ägg ligga kvar i redet för att väcka modersinstinkterna, dom gånger jag har haft ruvande VL så har dom varit exemplariska mödrar.

Kan bara hålla med Johan P Jag hade 2 st VL  som var mycket duktiga ruvare  och suveräna mödrar och tupparna skötte sitt jobb exemplariskt

[Ronny]

Efter 40 år som hönsägare med New Hampshire, Orpington (samt blandning av dessa två raser), Wyandotte (fin slaktkropp), Rhode Island reds, Minorka, Blommehöns och de senaste 25 åren enbart en flock åsbohöns, så måste jag säga att åsbon är i särklass som frigående minst krävande hushållshöns. Har aldrig upplevt det som något problem att en del av hönorna ruvat fram kycklingar - tvärtom. Blommehönorna ruvade inte så ofta som åsbon och mindre exemplariskt. I år har hittills endast en åsbohöna av 15 ruvat. Sånt beror inte bara på ras och arv utan i hög grad också på vilken miljö man ger dem. Av de rashöns som jag haft rankar jag Wyandotte som 1:a pga slaktkroppen och hyfsat med ägg, men alla kombinationsraserna är betydligt mer krävande än lantrashönsen. Utpräglade värpraser har aldrig tilltalat mig pga den taniga kroppen och den obefintliga ruvförmågan. Att en värpras inte skall ruva utan just värpa så många ägg som möjligt är ju liksom själva poängen med dem.

[Fru Jansson]

Efter 40 år som hönsägare med New Hampshire, Orpington (samt blandning av dessa två raser), Wyandotte (fin slaktkropp), Rhode Island reds, Minorka, Blommehöns och de senaste 25 åren enbart en flock åsbohöns, så måste jag säga att åsbon är i särklass som frigående minst krävande hushållshöns. Har aldrig upplevt det som något problem att en del av hönorna ruvat fram kycklingar - tvärtom. Blommehönorna ruvade inte så ofta som åsbon och mindre exemplariskt. I år har hittills endast en åsbohöna av 15 ruvat. Sånt beror inte bara på ras och arv utan i hög grad också på vilken miljö man ger dem.

Hur ger de med ägg jämfört med andra raser? Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten. Skulle kunna tänka mig att ha nåt par ruvhönor änkom för den sakens skull, men mitt huvudsyfte med att skaffa höns är vår höga äggkonsuntion. Att behöva köpa ägg halva året skulle minska nyttan med att ha dem rätt mycket.

[Ronny]

Hur ger de med ägg jämfört med andra raser? Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten. Skulle kunna tänka mig att ha nåt par ruvhönor änkom för den sakens skull, men mitt huvudsyfte med att skaffa höns är vår höga äggkonsuntion. Att behöva köpa ägg halva året skulle minska nyttan med att ha dem rätt mycket.

Lantraser och kombinationsraser ger nog ungefär lika många ägg. Kanske 150 första värpåret och sen avtar det successivt tills de är en 6-7 då det inte blir mer än enstaka ägg. Vit Leghorn och hybrider (vanligen VL x RIR) värper kanske 250 första 1-1,5 åren. Men de håller å ofta inte så många år. Det finns större risk för äggledarinflammation eftersom deras värpning är så intensiv. De kräver också mer värpfoder på grund av detta.

De lantraser och kombiraser som har högst ruvprocent är nog kindahöna och orpington.

Jag har aldrig själv haft vit leghorn men har ändå erfarenhet av dem, eftersom mina föräldrar hade ett 50 tal sådana 1950-1965. De får väl betecknas som "gammalsvensk" fast jag skulle använda uttrycket "svenskavlad". Leghorn importerades till svenska hönserier vid sekelskiftet och i början av 1900-talet. På 1960-talet var dessa hönserier inte längre lönsamma och lades ner. Billigare utländskt leghorns- och hybridmaterial importerades. Det är väl i stort sett enda skillnaden. Hönserihöns som hönserihöns. Detta skrivet med tanke på en tidigare fråga i denna tråd. Min erfarenhet av vit leghorn är att de kan värpa men i stort sett inget mer.

[Fru Jansson]

 Nu menade jag åsbohönan, eftersom du skrev så positivt om dem Jag har ingen alls erfarenhet av höns, och försöker därför ta in så mycketvinfomation som möjligt innan jag bestämmer vad jag vill ha... Just nu lutar det faktiskt åt att det blir lite blandad kompott. Nån värpras och nån lantrashöns kanske. Däremot vill jag inte à hönserihöns, som blivit vaccinerade i generationer, där det naturliga urvalet satts ur spel, utan någorlunda härdiga höns...

[Existens]

Mina värphybrider är nu inne på sina tredje-fjärde år, och är hur friska och fina som helst.
9 ägg per dag på 9 höns.
Så nog tycker jag dom är 'någorlunda härdiga' .

[besk]

Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten.

Det där med mateknomin är alltid lite tvetydigt. Lantrashöns är ju ofta snåla per höna sett men ägg kostar mat helt enkelt. Så vill du ha mycket ägg får du ju då ha många hönor, medan du skulle skulle kunna få lika många ägg på färre hönor med en ras med mera sprut i. Det som kan spara in den köpta maten är tillgång till ganska tilltagen utevistelse, gärna en del frigång. Det i kombination med att hönorna har ett bra fodersök sänker åtgången av köpt foder. Nu under sommaren händer det att hönorna knappt rör värpkoncentratet. De tar en munfull säd på morgonen och sen springer de ut och ställer sig och vänder runt stacken. Fodersöket är också en social grej, jag har några hybrider som först bara satt inne i huset och inte gjorde något om dagarna, sen när de började hänga på resten av flocken så fattade de grejen. Nu följer de tuppen överallt och attackerar på kommando.

[Indelt]

Hur ger de med ägg jämfört med andra raser? Jag vill ha härdiga, tåliga höns som värper mer än ruvar, samt måttliga med maten. Skulle kunna tänka mig att ha nåt par ruvhönor änkom för den sakens skull, men mitt huvudsyfte med att skaffa höns är vår höga äggkonsuntion. Att behöva köpa ägg halva året skulle minska nyttan med att ha dem rätt mycket.

Det låter som att du skulle bli rätt nöjd om du hör av dig till Johan P
Jag har också de gamla Vit Leghorn han skriver om och dom är härdiga, har hög kläckbarhet, är bra fodersökare, är vaksamma som attan mot rovdjur, äter LITE mer än en Åsbo, värper betydligt mer och pryder din trädgård/dyngstad med
Finns andra alternativ - självklart. De gamla röda (RiR) eller nån av Martin Silverudds raser skulle man kunna säga detsamma om men inget är som orginalet
Sen är ju smaken som baken och inget fel att välja en ras med lägre äggläggning, men då får man som nån skrev ha lite fler höns. Min erfarenhet av vissa lantraser gör att jag i så fall rekommenderar att släppa ut dom senare på dan och ha stenkoll på vart äggen läggs, så du inte helt plötsligt står utan ägg och har surhönor liggandes överallt.

[Ronny]

Mina värphybrider är nu inne på sina tredje-fjärde år, och är hur friska och fina som helst.
9 ägg per dag på 9 höns.
Så nog tycker jag dom är 'någorlunda härdiga' .

Äggledarinflammation är största anledningen till dödsfall bland högproducerande värphöns trots att de inte blir så gamla. Det är ingen vanlig orsak till dödsfall bland "bonnhöns", så nåt samband borde det ju rimligtvis finnas. 

[Johan P]

Dina inlägg får mig mycket intresserad av den rasen. Eventuellt kombinerad med någon ruvhöna av annan ras. Jag googlade och hittade denna sida https://sites.google.com/site/kulturhons/raserna/gammal-svensk-vit-leghorn
Där står om gammalsvensk vit leghorn, och att det även finns senare importer. Är det nån skillnad på dessa? Jag tänker spontant att den som funnits i Sverige i hundra år borde vaa bättre anpassad till svenska förhållanden än linjer som importerats senare? Finns det nåt särskilt man bör tänka på vid köp av djur?

Den Vita Leghornen är en värphöna hon var framtagen för att lägga så mycket ägg av bra kvalité som möjligt och ha en låg kroppsvikt så att hon inte har så stort behov av underhållsfoder. När Leghornen kom till Europa från USA där den utvecklades blev den mycket poppis och på många håll tog man fram flera olika varianter/färger av den mest till utställningsvärlden. Dom två varianter som var använda här i landet var den vita och bruna. Som jag har skrivit tidigare så är jag oerhört nöjd med mina djur av GS Vit Leghorn och det var anledningen till att jag rekommenderade den till TS .
Om du vill ha ta i djur av GS Leghorn så kontakta föreningen så kan den tipsa om besättningar som har djur.

Det var nån som pratade om detta med inflammationer och hög dödlighet hos dom mer värpande raserna, det är inget jag har märkt av här hemma. Den vanligaste dödsorsaken är yxan. När våra damer börjar bli några år är det tid att föryngra avelsgruppen och det gamla värphönsen och tupparna slaktas och ätts av oss i familjen, även en äldre höna kan vara riktigt smarrig om man tillagar henne rätt.

Det där med mateknomin är alltid lite tvetydigt. Lantrashöns är ju ofta snåla per höna sett men ägg kostar mat helt enkelt. Så vill du ha mycket ägg får du ju då ha många hönor, medan du skulle skulle kunna få lika många ägg på färre hönor med en ras med mera sprut i. Det som kan spara in den köpta maten är tillgång till ganska tilltagen utevistelse, gärna en del frigång. Det i kombination med att hönorna har ett bra fodersök sänker åtgången av köpt foder. Nu under sommaren händer det att hönorna knappt rör värpkoncentratet. De tar en munfull säd på morgonen och sen springer de ut och ställer sig och vänder runt stacken. Fodersöket är också en social grej, jag har några hybrider som först bara satt inne i huset och inte gjorde något om dagarna, sen när de började hänga på resten av flocken så fattade de grejen. Nu följer de tuppen överallt och attackerar på kommando.

Kan bara hålla med mina hittar helst maten själva och det som finns i fodertråget tar dom till när det inte har haft så god jaktlycka utomhus, nu på sommaren hittar mina lant och Kulturraser det mesta av sin mat själva.

Kan bara hålla med Johan P Jag hade 2 st VL  som var mycket duktiga ruvare  och suveräna mödrar och tupparna skötte sitt jobb exemplariskt

Roligt att höra att det är flera som har haft samma erfarenhet som jag.   

[Ronny]

Sen är ju smaken som baken och inget fel att välja en ras med lägre äggläggning, men då får man som nån skrev ha lite fler höns.

Det är ju precis som att det bara är antalet ägg som räknas här? Väljer du en icke specialiserad värpras så får du ju ett par kullar kycklingar också för samma arbete och kostnad som för de extra äggen. Under tiden en höna ruvar och för sina kycklingar värper hon inte oavsett ras. Men jag har lagt märke till en sak med hönor som har haft ruv- och kycklingsemester. De ger tillbaka en del genom att värpa rätt bra på hösten. Det verkar inte som någon har lagt märke till eller tänkt på det.