Det var inte jag som valde utan min get valde mig!
Nu har jag ju bara mina getter till sällskap men berättar ändå hur det gick till när jag fick Elsa.
Jag behövde en get som sällskap till Vera som blivit ensam och åkte till Veras uppfödare där jag och min man fick gå in i den stora unggetflocken för att uppfödarna sa att getterna väljer själv! Och det var en liten söt get som inte lämnade vår sida (hon var precis det jag sökte). Men geten var en alldeles för fin get för att bli sällskapsget, hon hade bra gener för mjölkning så uppfödarna ville inte bli av med henne. Kunde vi tänka oss någon annan?
Vi stannade en bra stund i flocken för att se om fler getter var intresserade av oss och några var nyfikna, men den lilla söta svart-vita geten lämnade oss inte, var vi än gick följde hon med, hon hoppade upp i mitt knä och lämnade inte vår sida. Till slut fanns ingen annan råd än att uppfödarna gav upp och sa hon har valt er så hon får följa med er hem. Och Elsa är så underbar och snäll, så bättre get kunde vi inte få!
