Hur göra med adoptivanka?

[Hallonbusken]

Jag har blivit adoptivmamma åt en myskälling då mor och moster till den lill* stökade runt med de nykläckta tills två äldre syskon dog.  Jag tog då den minsta under mina vingars beskydd  och hon lever numera familjeliv med oss i huset och ser mig som sin mamma.
Nu funderar jag på hur detta lilla liv ska återanpassas till ett liv som anka istället för människa, som h*n ser sig som, och har en tanke på att köpa in en eller två jämngamla ällingar för att låta dem bilda flock innan de slutligen släpps ihop med de vuxna. 
Tänker jag rätt eller har just du något annat bra tips på hur det är bäst att gå till väga?  Min adoptivunge är nu tre veckor gammal (firade den stora dagen med x antal maskar och ett dopp i sjön tillsammans med hundarna ...) och det märks att h*n börjar bli mer självständig. Trots avsaknad av ankförebilder i sitt liv så sitter alla instinkter där de ska, h*n är en kopia av de vuxna i sitt beteende.
Tips emottages med största tacksamhet!! 

[Ims]

Jag fick bara 1 löpandsälling förra våren den var kläckt i maskin. Den var livrädd för de andra ankorna men jag var envis och gick med honom bland dom . Det gick åt åtskilliga timmar hela sommaren men nu är han en i flocken. ända tills han ser mej för då kommer han med en rasande fart och följer mej så länge jag är ute. jag hade honom också i en bur ute bland ankorna. det är rätt trevligt att ha dom tama men jag tror dom mår bäst av att vara en i flocken. Lycka till!

[Hallonbusken]

Tack för ditt svar, Ims! Jag tror ju också som du att de mår bäst av att vara med artfränder, men visst är det charmigt när de blir sådär tama.    Men hur hade du din älling under tiden medan du vande den vid de andra? Jag tänker att h*n växer så det knakar nu och blir snart för stor att hysa i sin innebur ... Jag tror nog det får bli en eller två små ällingar till som h*n kan vänja sig vid innan det blir att bo ihop med mor, far och moster!
Fler med tips, förslag och erfarenheter?

[Ims]

Han bodde i lekstugan med värmelampa på nätterna. På dagarna var han först i en kaninbur och sedan byggde vi en stor näthage. Jag var hemma hela förra sommaren så mest gick han med mej i trädgården och han var alltid med på promenader. han hade ett litet gosedjur som han alltid låg bredvid vet inte om han brydde sej men han går fortfarande och släpar runt på det .

[Hallonbusken]

han hade ett litet gosedjur som han alltid låg bredvid vet inte om han brydde sej men han går fortfarande och släpar runt på det .

Kan nästan se det framför mig!! Måste se för härligt ut!!
Har varit i kontakt med en erfaren fjäderfäuppfödare som gett mig flera tips och lugnat ner mig några hekto också! Det värsta sitter nog i huvudet på mig, har fått såna moderskänslor för den här krabaten, kan det ha att göra med att jag dessutom är gravid??  Men det ska nog gå bra att få ällingen att bli anka igen! Igår drack h*n ur samma vattenskål som mamma men var lite vaksam så mamma fick sig några hugg i näbben ... Det är till att vara kaxig! I skrivande stund ligger h*n och slappar i mitt knä och är lite sur för att h*n inte fick krypa in i tröjärmen ...

[Hallonbusken]

Allt har löst sig till det bästa, som det brukar bara man har tålamod!  När vår lilla älling var 6 veckor fick hon en kompis, en något äldre älling och de är nu som ler och långhalm och bor ute i en gård jämte de vuxna. De traskar runt här på tomten och jagar mask tillsammans och kommer jag ut så springer de mot mig båda två och tjottrar. Mamma Gertrud har lagt sig på ägg igen, denna gång utan sin systers hjälp (stjälp?) och nu gömd inne i stenmuren i en liten håla - går det kanske bättre nu? Skönt att kunna koncentrera sig på sin egen "älling" som beräknas anlända om två veckor!