Jag var 13år, och Micke, min kompis, han var 12år.
Vi brukade alltid vara iväg och fiska och så en dag fann vi en militärflotte, (trodde vi) som låg en bit upp på land.
Den var stor, 6 stora tunnor och rejält däck.
"Wow" tänkte vi och började baxa. Det tog oss tre dagar att dra flotten dom 50meter som krävdes för att få den i sjön.
-"Nu då", sa Micke.
- Ja, vi testar den.
Och så gjorde vi det, vi band fast ett rep och kom väl ut ca 10meter.
"F-n, den flyter ju!!"
- Vi måste ut längre.
Vi hittade en gammal åra och en planka, det fick duga.
Vi stack ut, det var den 8'onde mars, och klockan var nog runt 10 på förmiddagen.
Vi paddlade och paddlade och framåt middag var vi framme vid Kalvön, Ivösjön.
Sen vände vi tillbaka, och på något sätt så "fastnade" vi mitt ute på sjön.
Och enda förklaringen till det är dels kraften från en utmynnande å samt motkraften som gick runt öarna. (?).
hjälp!!.
Klockan 19 visslade min mor, (vi bodde kanske en halv kilometer därifrån) på oss, och jag kunde höra henne, men hon hörde inte oss.
Hon visste att vi var nere vid sjön någonstans (nåja!) och körde dit.. bla bla bla.. (tiden går)
Grannbonden var involverad och tillslut kom brandkåren och fick hämta oss på sjön.
Halva byn var ute och tittade (nåja, minst 100!), och framåt 23:00 var vi i land...
Ett par veckor senare var vi nere vid samma ställe för att meta braxen.
Då kom det fram en bonde till oss och frågade "Är ni dom där som var ute med en flotte på sjön"?
-"Ja!?! sa vi med lite darrande men stolt röst.
-"Det där är min flotte och om ni någonsin rör mina saker igen, ja då ska ni få på pumpen"!!.
Sedan dess har vi aldrig använt hans grejor igen.
- Vad lär man sig då av det här?
- 1: varför använda en flotte när det finns båtar?
- 2: Fråga alltid om lov, annars åker man på pumpen!
