Vad fint Du beskriver människoälskande killingar! Sådana har jag haft ett antal, och just de var faktiskt ganska lätthanterliga: "Om du vill vara med mej så får du uppträda som en fiiin killing. Nej, det där gillade jag inte, nu får du vara hos de andra getterna en stund!" Det brukade ta skruv. Nästa gång upprepades sällan det beteende som utlöst det - ur killingens synpunkt - oönskade resultatet.
Men stackars mammor som skriker så.... Och killingarna svarar förstås inte, de tycker att de har det bra? Jag har bevittnat den motsatta situationen också: Killingen i min famn tjuter som besatt MAMMAAAAA!!!! och mamman fortsätter lugnt att beta eller idissla, hon vet ju att killingen är i trygghet hos mig!
