Kaninungar ur jorden (i jordhåla)

[Anders Plogen]

Vi har en gotlandshona som har grävt en jättefin håla i marken under sin bur. Där har hon lagt sina ungar. Vi trodde inte att hon fått några först trots att vi sett henne bädda i hålan med torrt gräs ungefär en vecka innan det var dags. Men det har nu visat sej att det finns ungar där. (Visst har vi en fantastisk kaninhona!) Jag förstod det när jag grävde upp ingången till hålan för att kanske få se något, jag såg inget då förutom att hon också bäddat med ull. Jag lämnade kaninen i fred 5-10 minuter och när jag kom tillbaka hade hon grävt igen hålan och gruffade mot mej när jag ville gräva upp igen för att sticka in handen. Ett par dagar senare grävde jag upp ingången igen och stack in handen, eller hela armen faktiskt. Längst in i gången fanns en rymlig håla och där var ungarna. Jag tog ut en och tittade på den, den var nog kring 10 dagar för den hade ögonen öppna. (Det stämmer ganska bra med våra beräkningar, både honan och hanen hade smitit ut samma dag, vi är ändå glada fast det är helt fel tid på året, det betyder ju att vår hane har krut i bössan. Sin första kull fick hon med en annan hane.) Jag kunde känna att det är minst 4-5 ungar där, kanske fler, hon fick 7 ungar i första kullen i år (men då i sin bur).

Nu till min fråga: När kan man vänta sej att ungarna kommer fram ur hålan? Vet honan när det är dags och slutar gräva igen hålan?
Berätta gärna ni som har erfarenhet av att kaniner lägger sina ungar i grävda hålor i marken. Jag har sökt info om detta på nätet men det verkar vara ovanligt, kanske är det inte så många som har sina kaniner i stora hagar så de har möjlighet att gräva egna bohålor.

/Sofia och Anders

[Dandelia]

Jag tror inte att det är nån skillnad på jordhålor och vanliga bolådor. Ungarna kommer ut vid ca 2 veckors ålder beroende på hur aktiva och/eller hungriga dom är. Det är ungefär då dom börjar smaka av mammans mat och utforska världen. Dom gör turer utanför boet och går tillbaka igen. Vid tre veckor fyller boet inte nån funktion längre.

/Dandelia

[Januschka]

*ler*  Grattis.  Visst är Gotlandskaniner toppen ;-)

Ungarna:
De kommer ut som andra ungar ur ladan.

När mamman bedömmer att de är gamla nog, later hon successivt halet öppen mer och mer och de kommer ut för att  utforska livet. Du behöver inte blanda in dig. Har du räknat hur manga de är bara sa att inte ett unge begravdes när du grävde ut de sma liven.

Katt- och rovfagelsäkring behövs för kaninungar är smasken för alla jägare!

Januschka

[Anders Plogen]

Ja, de är fantastiska som du sa. Vi köpte henne ju dessutom av dej! På tal om det så blev det sju små fina ungar av parningen vi gjorde med er hanne när vi hämtade henne. Nästan alla fick olika färg; en sv-vit japan, 2 st ljusgula med lite svarta "japanfläckar", en grå "chinchillafärgad", en brun "harfärgad", en brunprickig, en gråprickig.

Jag var ytterst försiktig när jag grävde upp ingången till hålan, bara ett så litet hål att jag kunde sticka in armen, igengrävningen fick honan sköta själv så det blev riktigt gjort. Jag har inte räknat dem, ville inte störa för mkt. Jag bara kollade ungefär hur stora/gamla de var. De borde bli två veckor till helgen, kanske tittar de ut då. Jag har observerat att honan blandar in mer och mer torrt gräs i jorden när hon gräver igan. Kanske för att ungarna kan gräva sej ut lättare själva, eller för att få in mer syre, eller för att de succesivt ska vänja sej med den kallare luften utifrån. Det ska iallafall bli kul att få se dem och hur många de är. Återkommer när det har hänt.

/Sofia

[Anders Plogen]

Ang. rovdjursförsäkring:

Inget har hänt de andra 13 ungarna vi har haft i år, trots att de gått fritt i hagar. Våra två katter tycker att ungarna är mkt spännade att titta på (de leker jaga med dem också när de smiter ut) men aldrig att de betraktas som bytesdjur... ännu. Jag litar och hoppas på att det går bra i fortsättningen också.

Påhälsning från räv eller duvhök har vi heller inte haft, när ungarna har varit riktigt små har vi stängt in dem över natten, vi hoppas på fortsatt tur även där. Kommer det problem löser vi det då. Kaninerna har alltid gott om skrymslen och gömmen de kan krypa in i/under om de känner sej hotade.

[Januschka]

Hej Sofia och Anders !

Verkar perfekt!

Varan katt gav sig pa kaninungar när hon själv hade ungar.. de är mera pa hugget  under den tiden, helt klart.

Färgskillnaden i kullarna ser jag ocksa med glädje.. ännu mer eftersom det underlätter att skilja ungarna och ser vilka som är gryta och vilka som duger för aveln.

Januschka

[Anders Plogen]

Jag kan berätta att jag nu har plockat upp alla ungarna ur jorden. Martina (som vi faktiskt har döpt kaninhonan till) smet ur sin hage, hon kom på att det inte var el i nätet längre. (Elen gör ändå ingen nytta när det ligger två decimeter snö på backen.) Då tyckte vi det var dags att stänga in henne och ungarna i vinterburen. Bättre det än att hon blir tagen av räven. Vi släpper ut dem i en mindre vintersäker hage när ungarna blivit lite större och förra kullen är slaktad.

I alla fall var det sju(!) ungar denna gång också ca två veckor gamla, de mådde prima, jag tror inte någon har dött, har inte sett till någon död iallafall. Martina var lite brydd men det går bra tror jag, hon var nog mest sur för att hon inte längre kan låtsas som att hon inte har några ungar. Det häftigast var boet som hon gjort åt ungarna. Gången var ca 40cm lång och 15 cm bred, hålan innanför var ca 60 bred och 60 djup och 40 på höjden. Helt enormt! Jag började med att "bara" sträcka in armen så långt jag nådde, på det sättet fick jag tag i tre-fyra ungar. Jag kände att det fanns fler men nådde dem inte så jag blev tvungen att gräva bort en bit av gången, jag nådde knappt ändå faktiskt. Den sista fick jag bara tag på i tassen när den tryckte sej mot bortre väggen, men den kom med upp iallafall.

Jag tycker det har varit oerhört spännande att vara med om att ha kaninungar i jorden, det är första men förmodligen inte sista gången för mej. Martina (och förhoppningsvis hennes dotter också) gör nog om det, men jag hoppas hon väntar till våren med att bli dräktig igen.

[Ylva]

Grattis till "jordungarna". Det har varit intressant att läsa om dem.
Jag var på besök på Spånga Djurgymnasium för några veckor sedan. Där hade de en dvärgvädurshona som gjort exakt samma sak som din hona. Hon hade grävt ett helt gångsystem och lagt sina ungar i en stor håla. De förvånade alla när de poppade upp ur underjorden vid tre veckors ålder. Alla hade trott att honan gick tom. Det finns lite bilder och berättelser på deras hemsida.
Hälsningar Ylva