Jag har 5 stycken hingstar och kan inte tänka mig att kastrera dem om inte något alldeles remmarkabelt skulle inträffa.
En hingst är i alla lägen samarbetsvillig, gör alltid sitt bästa dag efter dag, inga sura miner eller "kan inte, vill inte, har inte lust".
Ston är ju som de är vissa dagar och valacker har inte den där glimten.
Bland hingstarna kan jag alltid vara avslappnad, där händer aldrig något oförutsett.
Bland ston vet man aldrig när det smäller, och valacker...ja..
Ungefär som bland människor
