Runt 1990 hade jag nöjet att träffa några egyptiska bankmän som enligt folkrörelsemodell hade byggt upp ett islamskt räntefritt bankväsende i Egypten under Nassertiden. Hur funkade systemet? Jo...
Bankerna hade tre räntefria kontotyper, sparkonton, företagskonton och investeringskonton.
Sparkontona gav 0 % ränta. Istället för avkastning fick spararna en "olycksfallsförsäkring" som garanterade dem räntefria lån i händelse av t ex brand, sjukdom eller andra skäl som de själva anförde i sina ansökningar. Lånen prioriterades efter behovsgraden och bekostades (tror jag) med en administreringsavgift.
Företagskontona gav utdelning på resultatbasis. Banken lånade ut pengar till företagare mot vinst-förlustdelningskontrakt. Blev det vinst delade banken vinsten. Blev det förlust delade banken förluste, Företagaren ägde företagetoch banken agerade endast mentor. Finansieringsformen brukar kallas för "mellankapital" eftersom den ligger mitt emellan eget och främmande kapital i funktionssätt.
Lånen delades ut till företagare som själva placerade sitt kapital på företagskontot. Det gemensamma resultatet av vinstdelningen delades ut som avkastning till kontohavarna.
Investeringskontot var till för större kapitalägare som själva inte bedrev någon affärsverksamhet. De placerade sitt kapital i investeringsfonder ganska lika svenska aktiefonder. Det handlade dock enbart om större poster.
Hur gick det för den här bankrörelsen undrar ni kanske? Jo - de växte och växte, tills de större räntebärande affärsbankerna i Egypten började känna sig hotade, varefter de började sätta påtryckningar på Nasser att förbjuda dem i lag. Det gjorde också Nasser efter tillräckligt mycket smörjning. Radikalare islamist än så var han inte. Allt enligt de egyptiska bankmännen.
