Hallå Pålle!
Kortfattat och förenklat:
Inomhus med elfläkt: Koks eller stenkol.
Utomhus med bälgar: Träkol.
Långrandigt – är du redo – hämta kaffe och snus först - :
Koks (torrdestillerat stenkol) avger mindre giftiga avgaser än stenkol, och kan därför anses bättre än stenkol vid utomhusbruk (om du inte har skorstenseffekten).
Koks är dyrast, och lurigast av de tre att antända (om man inte använder någon form av tändvätska), och kan vara lurigt att sköta med sidobläster – föredrar då underbläster där luften kommer in underifrån till ässjan.
Slocknar lätt, och dör, utan tilluft, eller träbit i glöden.
Stenkol, och därmed koks, är ett icke förnybart fossilt bränsle och sägs orsaka växthuseffekt
.
Vad jag vet finns ingen kokskvalitet som kan ”baka samman” till en ”kolugn”, som en fet stenkolskvalitet kan – fördel vid grövre smide eller många järn i elden.
Träkol avger inte lika giftiga avgaser, är lättast att antända, men är inte lika drygt.
Träkol kan vara så lätt att det inte fungerar så bra med underbläster då kan kolen blåses undan från lufthålet (jag föredrar då sidobläster).
Träkol är billigast, men det kan bestå av regnskogsvirke eller lastpallar
.
Glöder till aska, även utan tilluft.
Träkol kan man ta fram själv, och därmed påverka virkesval och kvalitet.
Värmeeffekten är, om jag inte minns fel, högst hos träkol
!?
Ett exempel på hur renheten kan spela roll: ett flera klingsmeder (inomhus) övergår från det drygare stenkolet, eller koksen, till det renare träkolet just vid vällningsmomentet då det inte är lika slaggbildande, det man inte vill ha. (muntliga källor)
Lite mycket kanske
, men allt är av betydelse, anser jag.
Hoppas nu bara att jag inte slarvat med någon uppgift – rätta mig i så fall - någon!
Vänligast
/
RoBjörK
