Hönsbråk, HJÄLP!!

[dramallama]

Hej! Finns det någon hönsexpert här som kan hjälpa mig?? - jag har testat allt….

Sedan sju år tillbaka har vi haft höns, och sedan ca ett år har de varit tre stycken bara. Den äldsta (grå) var alltid högst upp i hackordningen, och av de två yngre så var den svarta högst och den vita längst ner. Mycket bråk har det dock aldrig varit, alla visste sin plats och de brukade sandbada och sova bredvid varandra på pinnen tillsammans etc. precis som vilka höns som helst. Då vi inte har tupp har den gråa tagit dennes roll, hon hoppar på de andra ibland som en tupp och letar fram mat åt dom ibland.

Sedan, för ca 2 veckor sedan dog den svarta plötsligt och utan synbart skäl. De andra två, (grå och vit, högst och lägst i hackordningen) fortsatte som vanligt och hängde ihop i trädgården, badade tillsammans etc. Tills efter ca en vecka, då de från en dag till en annan byter beteende helt. Den gråa blir superaggressiv och hoppar på den vita hela tiden, men inte som förut, utan hon drar ut den vitas nackfjädrar i processen, och gör det väldigt mycket oftare. Den vita däremot blir ännu mer underlägsen av sig, hon verkar vara livrädd för den gråa och lägger sig ned med näbben i marken och blundar i flera minuter efter att ha blivit attackerad, och springer för sitt liv när den gråa kommer för nära. Hon får dessutom knappt äta och slänger i sig maten så snabbt hon kan varje gång hon får chansen. De slutade även sova bredvid varandra på pinnen och lägger heller inga ägg längre. Den vita har också börjat göra lätena av en ruvande höna (vilket hon aldrig gjort innan, hon har aldrig varit intresserad av att ruva) varje gång den gråa är i närheten, men hon ruvar inte och blir heller inte sur eller liknande när den gråa närmar sig, utan låter bara mer och mer panikslagen.

När vi märkte att den vita knappt får mat så delade vi upp dem, först bara inne i stallet, men sedan även ute i trädgården då ingen av dem kan slappna av när dom är i varandras närvaro (den gråa blir helt fokuserad på att dominera och hacka och jaga den vita, och den vita flyr för sitt liv). Så en får vara inne när den andra är ute, och vice versa. På natten sover den gråa inne i ett mindre stall som står i det större stallet. Vi testade att låna ut den vita till några vänner som också har höns, men hon är så feg av sig att samma sak hände där, hon fick ingen mat alls så de behövde separera henne från de andra tills vi hämtade hem henne igen. Så då testade vi att låna ut den gråa istället, i hopp om att hon skulle lära sig lite fasoner av deras tupp men nej… Det första hon gjorde var att slåss mot tuppen som om hon var en själv (sporrarna först, ni fattar) och satte sig direkt högst upp i hackordningen bland de andra hönsen. Efter det så lyckades tuppen ändå ”vinna” och hon kom tillbaka till oss med ett antal mindre fjädrar på huvudet.

Nu har vi båda hos oss igen, och gör vårt bästa för att hålla isär dem hela tiden. Det är dock inte en permanent lösning, framför allt inte nu när vintern kommer och de inte kan vara ute. Ingen av dem verkar må psykiskt bra alls, och den vita har till och med börjat bita av sig fjädrarna över bröstet av stress.

Finns det någon som har tips eller råd? Har någon upplevt något liknande? Den enda lösningen jag ser är att ge bort den gråa, då hon ändå skulle klara sig, men jag har i princip växt upp med henne och hon är för mycket av en del av familjen för att kunna göra det…. Finns det något sätt för dem att bli kompisar igen?

Bifogar gärna bilder och videos om det behövs.

Tack på förhand för alla svar🙏

[esten]

Köp 10 höns till så de båda får annat att tänka på

[Efwa]

Säger samma. Fler höns kan lösa situationen. Om det sedan ändå är någon som råkar illa ut tar man bort den eller den som är mobbaren. Ibland måste man vara pragmatisk.

[MickeMård]

Mer höns, det är inte naturligt för dem med så få i flocken.

[NyfikenSkåne-Igen]

Precis som när det gäller att ha flera tuppar, aldrig två istället minst tre, för att en då kan gå emellan vid eventuella bråk,,,Så behöver dessa damer minst en till i flocken. Det är dock bättre att skaffa någon extra. Annars kan du få samma problem igen om någon skulle dö. Men skaffa några vuxna. Inte läge för kycklingar om din höna är såpass dominant.
Hoppas det löser sig.

[simon.arvestrand]

Precis som när det gäller att ha flera tuppar, aldrig två istället minst tre, för att en då kan gå emellan vid eventuella bråk,,,Så behöver dessa damer minst en till i flocken. Det är dock bättre att skaffa någon extra. Annars kan du få samma problem igen om någon skulle dö. Men skaffa några vuxna. Inte läge för kycklingar om din höna är såpass dominant.
Hoppas det löser sig.

Tycker det helt beror på flocken, har flera ggr haft två tuppar och det har fungerat hur bra som helst även på så små grupper som 6-7st  men samtidigt
har vi haft andra grupper det inte funkat med mer än en tupp ,  man måste helt enkelt testa och se.

När det gäller dumma hönor som beter sig illa så tycker jag man ska ta bort dom , iallafall om man avlar på sin grupp , tycker sådana beteenden har följt med
till nästa generation och det är ju inget man vill.

[MickeMård]

Fast 2 hönor känns inte sunt.

[NyfikenSkåne-Igen]

Har man två tuppar som växt upp tillsammans kan det gå bra med två, men det gäller att vara på tårna om flocken förändras på minsta vis, tex med ny höna kycklingar osv. Det kan genast framkalla bråk mellan två tuppar.
Definitiv bättre att ha tre istället för två. I händelse av att den ena tuppen dör ( om du tre)
 ökar också chansen att de två kvarvarande försätter trivas ihop eftersom de är vana vid varandra.
Jag har för övrigt haft två tuppar, bröder, som var de mest tajta killarna. Plötsligt en dag, utan förvarning, flög de på varandra. En otrolig fajt som slutade med att den ene dog av sina skador...
Jag har i perioder väldigt mycket tuppar. De går då alla tillsammans, just nu 12 stycken. Så länge de lever tillsammans och inte ens ser hönorna är det total harmoni i gruppen.

Håller inte med om att hönan behöver avlivas, hon har väl inte varit aggressiv tidigare? Det här beror helt och hållet på att det behövs fler hönor i flocken.

[MickeMård]

Vi har alltid haft två tuppar och det har aldrig varit några problem. De är inte bröder eller så.  Vi har alltid mellan 20 och 30 höns och då verkar det som att en får ta hand om lite fler höns och en om lite färre. Har aldrig haft något alvarligt bråk mellan tupparna. Vi kläcker fram en 30-40 kycklingar varje år och där blir det en rackarns massa tuppar. Du går i flocken tills de blir stora och jobbiga. DU slaktar vi av de 5 största och sen när nästa gäng har växt på sig så rycker de 5 största, tills det bara är de tuppar vi hade från början kvar. Aldrig några problem mellan tupparna. Dock kan ungtupparna vara på hönorna för mycket, men det brukar ju va i den vevan de ryker. Vi har kindahöns.

[Efwa]

Jag har haft det svårt att hitta tuppar som går ihop på ett bra sätt. Det verkar inte spela någon roll om de är tre eller två. Dock har det endast en gång resulterat i dödlig utgång och då var det dessutom 5 tuppar och alla bröder uppvuxna tillsammans. Annars inga allvarliga drabbningar men en del jagande.

Just nu har vi ca 30 höns och två tuppar. Den ena har fått springa i ca 2 år men de har aldrig rykt ihop. För några månader sedan rök de ihop men inte allvarligt. Efter det får den andra springa då det blev maktskifte. Det skapar en del oro i flocken när en ska jagas hela tiden men just nu får det vara så, så får vi se.

Till saken hör att jag har många olika raser och det kan vara "problemet". Vi föder också upp en hel del per år men dock inte alls lika mycket som MickeMård.

Det gäller att vara hård i sin utsortering om det är problem också.