Näringstillgänglighet i foder

[Stophe]

Hej, någon som vet hur näringstillgängligheten påverkas av krossning och eller kokning av foder? Låt oss ta följande fodertyper spannmål, hö, foderbeta, bondböna/ärta och potatis. Hur ser det ut för kor/får och grisar?

Jag har tex lärt mig att proteintillgängligheten för gris dubblas när potatisen kokas. Kor/får bör ju ha lite bättre förutsättningar att smälta potatis men kan ju ändå vara behjälpta av kokt potatis. Kan man tänka sig att kokning även för kor ökar näringstillgängligheten i tex hö? Jag läste i "Nybyggarliv i Vilhelmina" att man förr kokade ratat hö med bark och gav till kor, det var tydligen uppskattat av korna. Oklart om uppskattningen berodde på att högröten hade mer tillgänglig näring eller om det bara gav lite kulinarisk variation.

Man får ju även lära sig att allt foder (bortsett från hö) ska krossas. Men djur har tänder och borde klara en del själv. Hur mycket bättre blir det egentligen av allt detta krossande? Finns några vetenskapliga studier?

Det har ju talats om bondbönor som lokalt svenskt alternativ till sojabönor. Bondbönor (liksom andra bönor) innehåller såvitt jag förstått ett slags gift som bryts sönder vid blötläggning och kokning. Men kanske är detta gift inte verksamt på kor och grisar och krossning räcker? Oavsett måste ju näringstillgängligheten i bönor och ärtor avsevärt påverkas av blötläggning och kokning?

[kretslopp]

Kokt potatis är ett bra foder till både grisar och höns. Kor getter och får idisslar och har ju sin vom med bakterier, så dom har ju en bra smältbarhet utan att det kokas. Bönor ärtor och annat proteinfoder till idisslare, är alldeles fel dom är ju så duktiga på att bilda protein och fett av gräs.

[Tjalve]

Man krossar spannmål och baljväxter för att djuren ska kunna ta upp näringen, annars går stor del av kärnorna hela genom kon. Djur behöver en väl balanserad kost som innehållet även protein för att må bra. Det går inte att tro kor klarar sig på bara gräs om man vill ha välmående djur som växer.
Det är nog ganska få som ger potatis till kor och om det blir bättre av kokning vet jag inte men jag tror inte man tjänar in den extra energi som går åt att koka potatisen. Kor äter mycket så det skulle behövas en enorm kokanlöggning. Däremot river man potatis, betor och äppel för att korna inte ska sätta i halsen. Det finns de som har potatis i mixen till korna, här är det jorden som de flesta är rädda för så de behöver tvätta potatisen innan den mixas.
Jag ger pulpa till mina kor på höstarna. Pulpa är det som blir kvar av stärkelsepotatis när stärkelsen och saften är utpressad. Även äppel brukar jag ge och mina kor har aldrig satt i halsen.

[Stophe]

Tack för svaren!

"Man krossar spannmål och baljväxter för att djuren ska kunna ta upp näringen, annars går stor del av kärnorna hela genom kon. "

Det är vad man fått höra. Sedan finns det även de som påpekar att både grisar och kor trots allt har rätt rejäla tänder och käkar och därmed klarar själva malningen själv. Har de sistnämnda alltså fel?

"Däremot river man potatis, betor och äppel för att korna inte ska sätta i halsen."

Även detta kan man tycka att kor och grisars egna tänder borde bemästra. Du medger ju också att du ger äpplen utan att korna sätter i halsen.

Ibland får jag en känsla att vi är rätt överbeskyddande gentemot våra djur. Trots allt borde de vara hyfsat kapabla. Samtidigt vill man ju inte frångå vetenskapliga slutsater. Tex fördubblas proteintillgängligheten för gris om man kokar potatisen. Förmodligen är det ingen poäng att koka potatis för kor oavsett detta, vet dock att folk gör det för gris. Jag är ändå nyfiken att veta om näringstillgängligheten ökar för kor om man tex kokar potatis.

[kretslopp]

Vad jag vet så klarar kor och andra idisslare sig utmärkt på grovfoder dvs gräs hö och ensilage. Om man ger dom någon form av kraftfoder spannmål eller liknande, så är det för att öka tillväxt eller ge mer mjölk. Men om man är nöjd ändå och inte vill pressa djuren till större produktion, så mår dom utmärkt på bara grovfoder och bete. Min far gav inte sina kor kraftfoder.

[Karlsdotter]

Man kokar maten till djuren ibland även för att ta bort beskhet och öka djurens lust att äta maten. Ärtor och bönor innehåller även ämnen som är giftiga i "rått" tillstånd. Och om djuren ska kunna äta den mängd som krävs så kokar man.

I potatis så har man bäst värde i kokt matpotatis som sedan torkas , efter den så kommer rå potatis som är syrad, som surkål typ.

Förr så finmalde man säden till mjöl åt grisarna men inte numera då det visat sig att grisarna fick magsår, samma gällde ungnöt

Korn tex som ges helt kommer att reta strupen ner i magen eftersom kornet har borst som är vassa.

[bladhis]

Ser man på hur en gris äter så framgår det tydligt att tugga inte är av största prioritet, möjligen om man håller grisar ensamma i boxar så att de har tid på sig att äta.

Pillar man sen lite i det som kommer ut i andra änden så ser man tydligt massor med hela korn som gott rakt igenom. Såg detta när min kross vart felinställd engång och endel gick igenom helt.

[Stophe]

"Ser man på hur en gris äter så framgår det tydligt att tugga inte är av största prioritet, möjligen om man håller grisar ensamma i boxar så att de har tid på sig att äta. "

Är detta något som kan vara rasberoende? Man kan ju föreställa sig att dagens industrigrisar inte tuggar ordentligt men att äldre raser tex linnerödare gör det.

"I potatis så har man bäst värde i kokt matpotatis som sedan torkas , efter den så kommer rå potatis som är syrad, som surkål typ."

Gäller detta även för kor, eller klarar deras matspjälkning av att bearbeta rå potatis lika bra som kokt? (Kommer antagligen inte mata kor med potatis men det är principiellt intressant.)

Vad säger ni då om att riva foderbetor, onödigt eller bra? Det är ju lite extra jobb att göra det särskilt som de ju helst inte ska vara för smutsiga om de rivs pga bakterietillväxt. Om de rivna betorna äts upp fort spelar det kanske inte så stor roll att de inte är perfekt putsade. Jag har dock för mig att vomm-försedda djur är lite känsligare då miljön i vommen inte är lika fientlig mot bakterier som magsyran hos enkelmagade djur.

[bladhis]

Det är linderödsgris jag har störst erfarenhet av. Det är alltid konkurenns om maten, hos alla djur. Så den som kan sluka mest på kortast tid vinner. Då gäller det att tugga så det kommer ned genom halsen iaf.

Idisslarna löser det genom att just idissla, tugga det en gång till helt enkelt.

[kretslopp]

Kornas matspjälkning klarar både rå beta och rå potatis, men inte gris dom behöver få det rivet eller kokt.

[bo_i_dala]

Hej!
Nötkreatur klarar att äta hel potatis (okokt)

MVH/ bo

[PantaRei]

Urklipp från lokaltidningens lantbruksbilaga 1904

[Stophe]

Bra urklipp Pantarei, tack! Vi kan alltså konstatera att blötläggning och kokning är kontraproduktivt för kli, som försöken i utklippet baserades på, och därmed troligen för det mesta slags foder. Frågan är då om detta resultat med blötläggning och kokning även innefattar bönor? Bönor blötläggs och kokas delvis för att öka smältbarheten för oss människor men även för att bryta ned bönornas naturliga gifter. Är betesdjur kanske immuna mot dessa gifter? Man kan ju lätt få för sig att gifterna ursprungligen är utvecklat för att avskräcka just betesdjur. Hur gör man egentligen med alla dessa sojabönor som matas till betesdjur, rör det sig om torra bönor eller behandlade?

En annan slutsats jag drar av diskussionen är att krossning av foder, ifall det är frön, verkar vara gynnsamt för både grisar och betesdjur. Fjäderfän kanske är ett undantag då deras muskelmage kanske gör ett bättre jobb än däggdjurens tänder?

[kurt]

De flesta bönor måste värmebehandlas

https://www.daf.qld.gov.au/animal-industries/dairy/feed-and-nutrition/legumes

I Sverige har man analyserat bla tannininnehåll i åkerbönor och funnit sorter som är lämpligare som foder

http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologisk-produktion-och-konsumtion/nyheter/2015/2/akerbonor-och-bondbonor-till-foder-och-mat/

[Stophe]

Tack Kurt, bra länk!

Sammanfattning av länk: artikeln medger att flermagade djur klarar av böntoxiner i viss omfattning. Äkerbönor (som är bondbönor fast för djur) heter ju på engelska ibland faba beans och ibland broad beans. Länken anger dock olika resultat för dessa olika namn på samma sak, vilket är märkligt. Faba beans kan, enligt länken, tom grisar äta i mindre omfattning som råa, övriga bönor bör inte ges i rått skick till gris.