Vet att det inte är det svaret du vill ha, men min erfarenhet är att ju färre ägare, desto bättre. Ibland är det illa nog om en gård ägs av ett syskonpar, eller av ett gift par som är oense! Kan nämna många exempel. Är dessutom tanken att folk ska komma och gå, är det nog vettigast att enbart låta dem vara hyresgäster.
Det är massor med beslut som ska tas varje dag på en gård, och har de beslutande alltför olika kunskapsbakgrund och erfarenhet, lär beslutsfattandet och det dagliga arbetet bli besvärligt. En lösning kan vara, om en ändå framhärdar med samägande, att var och en är allenarådande inom sitt område. T ex en sköter djuren, och rådfrågar inte de andra om det inte är något mycket stort och avgörande, de andra lägger sig heller inte i hur den personen sköter saker och ting.
Vad gäller köp finns diverse lagliga hinder för juridiska personer att köpa lantbruksfastigheter.
